Clinton under fire

Det har tidigare, bland annat på den här bloggen, diskuterats om Hillary Clintons egen utsaga om hur det gick till under hennes skarpskjutande besök i Bosnien, inte var helt med sanningen överensstämmande.

Nu tyder nya sensationella bildbevis på att Clinton kanske hade rätt ändå när allt kommer omkring, och att hon snarare tonade ned sin egen insats under hennes och Chelseas bosniska mission.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, satir.

Nu har det tagit hus i helvete

(Uppdaterad 080405 kl. 14:20)
Som tidigare rapporterats har den liberala 49-åriga pratradiostjärnan Randi Rhodes stängts av från sitt radioprogram efter att hon sagt en del oborstade sanningar om Hillary Clinton och Geraldine Ferraro under ett ståuppframträdande på en nattklubb i SF för några veckor sedan. Att hon gjorde ett ståuppframträdande är inte särskilt konstigt, eftersom hon har en bakgrund i den branschen innan hon gick över till radion. Det var bland annat hennes erkänt vassa tunga och erfarenhet som ståuppkomiker som fick Air America att rekrytera henne som programledare.

Avstängningen visar på ett tydligt sätt hur avgrundsdjup sprickan har blivit inom det demokratiska partiet mellan Clintonlägret och Obamas anhängare. Rhodes har under de senaste veckorna varit en stenhård kritiker av Clintons kampanj och negativa attacker på Obama, eftersom hon hävdar att det bara skadar demokraterna och gynnar McCain, utan att Clinton tjänar någonting på det.

I en kommentar till den liberala bloggtidningen Huffington Post säger Randi Rhodes att radiokanalens beslut att stänga av henne är ett klart kontraktsbrott från Air Americas sida:

- De har brutit mot mitt kontrakt och har skadat mitt hårt upparbetade excellenta rykte inom broadcastindustrin.

Randi Rhodes var tidigare en uttalad och mycket vältalig Clintonsupporter i sin tre timmar långa show som sänds fem dagar i veckan i Air Americas medlemsstationer över i stort sett hela USA. I början av primärvalen drev hon en hyfsat neutral linje mellan Clinton och Obama, men har efter att Obama har vunnit så många delstater och fått så många röster i primärvalen samtidigt som Clintons kampanj drivit allt negativare kampanjer mot Obama, sneat till på allvar på Clintonkampanjen, vilket hon inte gjort ett dugg för att dölja i sina radioprogram.

Allteftersom tonen har skärpts mellan Clinton och Obama, och Rhodes allt tydligare har ställt sig på Obamas sida i sitt program, har det på senare tid drivits en gräsrotskampanj av Clintonanhängare som har kontaktat en rad Air Americastationer och annonsörer i dessa, för att få stationerna att sluta sända Rhodes program och få annonsörerna att sluta annonsera i hennes show. Alltså sådana kampanjer som tidigare varit så vanliga på den kulturkonservativa högerkanten i amerikansk politik, där det enligt deras sätt att se på saken sker en moralisk nedsmutsning av USA som härstammar från den liberala Hollywoodeliten och sprids över landet genom innehållet i omoraliska och oansvariga filmer, tv- och radioprogram.

Självklart kommer avstängningen av Rhodes ta stor plats i de politiska pratradioprogrammen och kabel-tvs nyhetskanaler den kommande veckan. Detta eftersom Randi Rhodes är den klarast lysande stjärnan på den liberala pratradiohimlen i USA. Förvisso är det en himmel som mätt till antalet lyssnare är betydligt mindre än den konservativa pratradion som drar betydligt större lyssnarskaror varje dag, men som ändå har en tydlig roll att spela inte minst mot bakgrund av den hårda primärvalskampen i det demokratiska partiet. Dessutom är hon en av dem - alltså programledare - och det finns inget som journalister älskar att skvallra mer om än andra journalister, i synnerhet om det är ett känt namn som det handlar om.

Hennes skråkollegor bland programledarna och de politiska proffstyckarna har naturligtvis redan börjat leverera kommentarer till affären: Stephanie Miller, Janeane Garofalo ringer till Sam Seder (som är den programledare som ersätter Rhodes under avstängningen), Ann Coulter i en paneldiskussion på Fox News.

Avstängningen av Randi Rhodes må enligt ett sätt att se på saken vara en storm i ett vattenglas, men å andra sidan kan den också tas som ett tecken på hur hård den interna demokratiska fajten är för närvarande. Den verkar i och med Rhodes-affären lämnat stadiet av bareknuckle fistfighting och gått över till den tyngre divisionen show no mercy - take no prisoners. Frågan är när den på allvar börjar skada demokraterna och gynna John McCain. Kanske är vi redan där?
-----
Videon från Randi Rhodes numera ökända ståuppshow har plockats bort från Youtube av upphovsrättsliga skäl. Hela framträdandet finns dock att se i original på radiostationens sida om Randi Rhodes. Där kan man också få en tankeväckande liten snabbkurs i hur händelser kan spinnas och vridas i media. Missa inte att titta på hur Rhodes framträdande vinklas i tv-kanalen Fox News.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Randi Rhodes.

Liberal pratradiostjärna avstängd efter att hon kallat Clinton för hora

(uppdaterad 080404 kl. 17:18)
Det liberala talkradionätverket Air Americas stora stjärna och affischnamn Randi Rhodes har med omedelbar verkan stängts av från sitt arbete som programledare för sin dagliga pratradioshow.

Anledningen är att hon vid ett privat standup-framträdande på en nattklubb i San Francisco den 22 mars för ett slutet sällskap - alltså inte i hennes radioprogram - kallat Hillary Clinton och hennes nära medarbetare Geraldine Ferraro för horor:

"Geraldine Ferraro turned out to be the David Duke in drag. Who knew", sade Rhodes och fortsatte, "What a whore Geraldine Ferraro is, she's such a fucking whore."

Några minuter senare sade Rhodes, "Hillary is a big fucking whore too", och fortsatte anklaga Clinton för att försöka påtvinga sig demokraternas presidentnominering genom att manipulera partikonventdeltagare, "Oh, fuck you, okay, fuck you" sade hon.

Sedan en åhörare i publiken filmat hennes framträdande och lagt ut det på YouTube tog det alltså inte lång tid innan hon suspenderades på obestämd framtid från sitt radioprogram. I en skriftlig kommentar till avstängningen säger Air Americas styrelseordförande Charlie Kireker följande torsdagen den tredje april:

"Air America encourages strong opinions about public affairs but does not condone such abusive, ad hominem language by our Hosts."

Randi Rhodes har på senare tid profilerat sig som en hårdför liberal kritiker av Hillary Clintons kampanj och hennes negativa angrepp på Barack Obama, som enligt Rhodes enbart splittar demokraterna och gynnar John McCain.

Det att svårt att inte se det ironiska i händelsen, eftersom Ferraro själv petades från Clintons kampanj för ett tag sedan efter att hon attackerat Barack Obama och till journalister sagt att han endast kommit dit han är i dag på grund av att han är svart.
----
Uppdatering: Filmbilderna togs ursprungligen av en filmstudent som gjorde en dokumentär om radioproducenten och chefen John Scott på KKGN, den Air America-station i San Francisco som bjudit in Randi Rhodes till nattklubben och arrangerat kvällens evenemang för sina lyssnare. Han filmade hela framträdandet, varvid folk på radiostationen bad att få ta del av hans bilder så de kunde lägga ut dem på deras sajt i efterhand. Efter att bilderna legat på sajten ett tag plockade en besökare hem dem och klippte ut den snutt i vilken Rhodes kallar Clinton för hora, varefter filmsnutten lades upp på YouTube och så började drevet gå.

Uppenbarligen ser vi en ny trend här. I årets primärvalssäsong är det inte bara politiker som offras på slaktbänken. Det drabbar journalister också. Tidigare i år stängdes MSNBC-reportern David Shuster av efter att han anklagat Hillary Clinton för att ha "pimpat ut" sin dotter genom att be henne ringa demokratiska superdelegater och lobba för sin mor i samtal med dem.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Randi Rhodes, Hillary Clinton.

Konservativa medier i USA tappar mark

Med risk för att Offentliga Affärer generaliserar lite väl grovt och går händelserna i förväg lite väl snabbt, kan det ändå sägas att det ser ut som om valåret 2008 kommer bli ett dåligt år för de konservativa etermedierna i USA, definierade som tv-kanalen Fox News och den samlade konservativa pratradiomaffian, och mätt i termer av ett minskat politiskt inflytande över väljarkåren.

Vilka signaler är det då som pekar i den riktningen? Än så länge finns det fem tecken på att någonting är på väg att hända i det amerikanska medieklimatet:

1. De konservativa pratradioprofilernas misslyckade försök att knäcka John McCains primärvalskandidatur.
2. Den stora konservativa pratradiostjärnan Rush Limbaughs hittills misslyckade kampanj att få republikaner att rösta på Hillary Clinton i de återstående primärvalen för att hålla henne kvar på banan och skapa kaos i det demokratiska partiet - den så kallade "Operation Chaos"*. (Clinton är förvisso kvar, men inga vallokalsundersökningar indikerar att republikaner plötsligt har börjat rösta på henne i primärvalen).
3. TV-kanalen Fox News förlorade prestigestriden mot CNN om vilken kabelkanal som hade flest tittare under supertisdagens valvaka den femte februari**.
4. Fox News misslyckades totalt i sin kampanj som syftade till att fästa smeknamnet "amerikas borgmästare" på Rudy Giulliani, vilket rimligtvis var tänkt att ge honom ett lyft i det republikanska primärvalet i Florida.
5. Fox News förlorade matchen mot CNN om vilken kanal som haft flest tittare under kanalernas valdebatter under inledningen av valrörelsen, mätt i målgruppen 25-54 år. Av de tio mest sedda valdebatterna fram till och med den 25 januari 2008 hade CNN fem av dem, Fox News endast två.

* Mission Objectives: Crossover to vote in Democrat primaries. Prolong the Democrat primary battle. Allow the Clintons to bloody up Obama politically, since our side won't do it. Enjoy liberals tearing each other apart. Drain the DNC of campaign cash. Annoy the Drive-By Media... And WIN IN NOVEMBER!
**



Andra skriver intressant om presidentvalet, Fox News, Rush Limbaugh.

"If I could turn back time"

När Hillary Clintons kampanjstrateg Mark Penn läser den här opinionsundersökningen från Pennsylvania gissar jag att han börjar nynna på Chers gamla slagdänga "If I could turn back time":

"I don't know why I did the things I did
I don't know why I said the things I said
Pride's like a knife it can cut deep inside
Words are like weapons they wound sometimes".

(Tack till Billy för bilden).

Andra skriver intressant om presidentvalet, Bill Clinton, Hillary Clinton.

Hillary hämtar styrka hos Rocky

Men söte Jesus, nu har Howard Wolfson, alias Bagdad-Bob, alias "tänkte inte på det", triumferat ännu en gång.

Hillary Clintons senaste soundbite handlar om hur misslyckat det hade varit om den kända boxaren på film, Rocky Balboa, hade gett upp och stannat halvvägs under scenen när han springer uppför den stora breda trappan under träningen inför den stora avslutande matchen i första filmen. Detta alltså sagt av henne apropå att vissa tycker att Clinton ska ge upp primärvalsracet redan i dag.

Ehhh....

Förlåt mig om jag är ofin nog att påpeka att första Rockyfilmen slutar med att Rocky förlorar matchen, mot den svarta killen! Och det efter att domarpanelen (alltså superdelegaterna) varit splittrade i sina röster om vem som skulle vinna, Rocky eller Apollo.

Dessutom har Sylvester Stallone öppet deklarerat att han stödjer John McCains kandidatur inför valet 2008.

Hillary Clintons tal blir allt mer bisarra ju längre tiden lider. Det här kan inte ens tv-programmen SNL eller The Daily Shows manusskrivare överträffa längre.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Rocky.

Revolutionen är här

Det här är utan tvekan det mest revolutionerande kampanjverktyg som någonsin fötts i en valrörelse.

Jag har tidigare skrivit om hur valet 2008 ser ut att bli det första YouTube-valet, men också det första val i vilket de politiska kandidaterna och kampanjerna på allvar tappar makten och kontrollen över sitt eget varumärke. PR-konsulten och USA-kännaren Niklas Nordström var en av dem som först fick upp mina ögon för den här trenden när jag intervjuade honom för Dagens Medias räkning.

Det här kommer vända upp och ned på mycket av det som vi i dag tar för givet inom både politisk och traditionell marknadsföring, såväl i USA som i Sverige. Diskussionen är inte ny, det är jag den första att instämma i, men votervoter.com erbjuder ett verktyg som i händerna på rätt personer är att likställa med politisk dynamit. De bombkastande anarkisterna i 1800-talets Ryssland har fått sin nutida tv-anpassade efterföljare i USA.

YouTube-val i all ära, det är ändå de traditionella tv-bilderna som intar den mest centrala rollen i alla stora nationella valkampanjer i USA. Vid ett flertal tillfällen har kraftfulla reklamfilmer som underskattats av motståndaren och/eller den angripna parten fällt flera presidentkandidater i amerikanska val.

Och då kommer som sagt var votervoter.com vars mål är som sajten själv beskriver det: "Leverage the power of television to support your cause".

Om jag vore en amerikanska politisk kampanjstrateg skulle jag ta mig en riktigt rejäl funderare på vad det här kan innebära för mina uppdragsgivare och de politiska kampanjer jag arbetar för. Enkelt uttryckt handlar en modern politisk valkampanj om att leverera rätt budskap vid rätt tillfälle i rätt mediekanal till rätt mottagare. Och i de nationella presidentvalen i USA är utan tvekan tv-reklamen den mest centrala mediekanalen och budskapsbäraren av dem alla.

Tidigare hade kampanjerna och deras mediestrateger, som oftast var den viktigaste personen i kampanjstaben bredvid kampanjstrategen själv, ett exlusivt inflytande över detta kraftulla vapen.

Men det har de som sagt var inte längre. (Titta på tv-inslaget om votervoter.com och intervjun med skaparen av den i MSNBC). Betänk sedan vad rätt reklamfilm i rätt delstat vid rätt tillfälle kan göra för att avgöra valutgången. År 2000 vann George Bush den yngre delstaten Florida med 537 röster över motståndaren Al Gore. 537 röster! Ta en stund och fundera över vad en slagkraftig användargenererad politisk reklamfilm placerad i prime-time i en populär Floridastation skulle ha kunnat betyda för valutgången. Ta sedan och vänd på myntet och fundera över vad en välmenande men tafflig och missriktad reklamspot skulle kunna betyda för en kampanj i en stenhård och hårfint jämn fajt.

Vore jag politisk amerikansk kampanjstrateg skulle jag vara livrädd för vad det här kan ställa till med i händerna på en spenderglad hyfsat tät och politisk aktiv halvgalen frifräsare som är övertygad om att han eller hon gör någonting gott för sin kandidat, när det i själva verket kan vara just hans eller hennes välmenande klunserier som tippar över vågskålen i motståndarens favör.

Andra skriver intressant om presidentvalet, tv-reklam, användargenererad reklam.

Tio skäl till varför Hillary Clinton förlorade valet

10. Hennes man har redan varit president.

9. Hon stöttas aktivt och öppet av de hårdföra konservativa medieprofilerna Rush Limbaugh och Ann Coulter.

8. Hennes nära medarbetare använder rasistiska argument mot hennes svarta partivän och medtävlare.

7. Hon framför fabricerade lögner som skapar oro och olust hos väljarna.

6. Hon har inte förstått att väljarna är trötta på hatkampanjer och riksrättsåtal.

5. Hon förlitar sig på partietablissemanget och tunga lobbyister när medtävlaren sätter sitt hopp till enskilda medborgare, väljare, aktivister och ungdomlig entusiasm.

4. Hennes motståndare använder moderna spjutspetsmetoder i kampanjen som kontrast till hennes 15 år gamla och lätt ålderstigna metoder.

3. Hon har hela tiden agerat som om hon haft exklusiv födslorätt till presidentposten.

2. USA är inte en monarki.

1. Hon går som demokrat till val på ett budskap byggt på rädsla och erfarenhet ställt mot ett budskap byggt på hopp, framtidstro och förändring.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton.

Vad var det jag sa

Hösten 2007 sa de flesta svenska USA-kännare som vid den tiden diskuterade det kommande presidentvalet att det skulle komma att stå mellan Hillary Clinton och Rudy Giulliani.

Se till exempel den här presidentvalsdiskussionen i tv-programmet Veckans Debatt i Axess Television som gick av stapeln prick ett år innan valet. Medverkar gör bland andra bloggaren Dick Erixon (oberoende reaktionär), journalisten Karin Pettersson (chefredaktör Fokus), utrikesanalytikern Anders Hellner (Utrikespolitiska Institutet) samt pr-konsulten Fredrik Fällman (Prime PR). Debatten inleddes med att programledaren Lennart Persson frågade vem de trodde skulle vinna valet om ett år.

Lennart Persson:
- Vem tror du blir USAs nästa president?

Anders Hellner:
- Jag tror att det blir Rudy Giulliani eller John Edwards.

Karin Pettersson:
- Hillary Clinton, absolut.

Dick Erixon:
- Jag tror mycket på Rudy Giulliani, New Yorks förre borgmästare.

Fredrik Fällman:
- Jag hoppas och tror att det blir Hillary Clinton.

Men det fanns avvikande svenska röster som redan innan dess gjorde en annorlunda analys:

Datum: Mon, 22 Jan 2007 15:23:05 +0100 (CET)
Från: "Andreas Henriksson"
Ämne: RE: sjutton: Clinton vs Obama
Till: sjutton@xxxxxx.xxx

Till hur stor del är det kandidatens egen
kampanjorganisation och kampanjkassa, respektive det
eventuella lyft som kandidaten får i media (alltså
inte köpt media), som avgör vem som vinner ett
amerikanskt primärval? Skiljer sig svaret på den här
frågan mycket beronde på vilka olika delstater vi
talar om?

undrar
Andreas
som tror att Obama kommer få ett sanslöst lyft i
media. Om det räcker ända fram återstår att se. Jag
tror det.

----

Ok, det här inlägget är en egotripp modell större, jag vet. Men jag kunde inte låta bli. Det är ofta intressant att gå till läggen,för att citera Jan Myrdal, och fundera över när man haft rätt respektive fel i sina förutsägelser och varför man haft rätt eller fel. Alltid går det att lära sig något.

Dessutom kan den vara bra som programförklaring för den här bloggens läsare. Jag tror inte att det finns någonting som en helt opartisk och neutral journalistik. Däremot finns det mer eller mindre uttalat partiska journalister och mer eller mindre subjektiv journalistik. Själv försöker jag göra mitt bästa för att förhålla mig sakligt neutral när jag gör samhällspolitiska analyser. Men att påstå att det finns någonting som skulle vara en helt objektiv journalistik annat än på de sidor i tidningen som redovisar gårdagens sportresultat och börskurser, är en chimär.

Därför tycker jag att det är bra att journalister som skriver om ekonomi och politik på nyhetsplats någon gång emellanåt redovisar sin värderingsgrund. Den ger nämligen en chans för läsarna att bedöma inte bara hållbarheten i reporterns argument, utan också varför just dessa argument kanske lyfts fram av just den reportern.

Jag tycker alltså inte att det var rätt av Sveriges Radio att stänga av programledaren Cecilia Uddén under sluttampen av presidentvalet 2004, efter att hon mött Johan Norberg från Timbro i en radiodebatt och uttryck sympatier för demokraterna. Hon är Sveriges Radios kanske bästa utrikeskorrespondet, och var så även efter Norbergdebatten. Däremot tycker jag hon gjorde rätt som redovisade sina värderingar.

Själv skulle jag rösta på Obama i primärvalet om jag hade rösträtt i USA. I höst skulle jag sedan rösta på Obama om han vinner demokraternas primärval, och John McCain om han mot all förmodan skulle ställas mot Hillary Clinton, bara så ni vet. Sedan är det upp till er läsare att bedöma hur pass mycket det påverkar och färgar min nyhetsvärdering och mina analyser i den här bloggen.

Ps. Missa inte bloggaren och medieforskaren Jokim Nilssons debattartikel i Expressen om brister i svenska mediers bevakning av USA-valet. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama, Rudy Giulliani, John Edwards, mediekritik.

Best of Göran Persson

I serien Best of lämnar Offentliga Affärer för tillfället ledarsidorna och lyssnar istället på avgående socialdemokratiska partiordföranden Göran Persson i hans sista tal som partiledare. Talet hölls på den partikongress där Mona Sahlin utsågs till hans efterträdare:

"Jag tror på teknik. Jag tror på vetenskap. Jag tror på det rationella tänkandet. Jag tror att väldigt mycket av den teknik som behövs för att lösa de stora miljöproblemen har vi redan i dag, eller har inom räckhåll. Men den kommer inte ut, och varför?

Jo, därför att de starka krafter som står för den gamla tekniken bestämmer fortfarande dagordningen. Det är så. Lobbyisterna arbetar inte för det nya. Lobbyisterna arbetar för det gamla. Framtidens lösningar har inga lobbyister. Det är gårdagens lösningar som har lobbyisterna. Framtidens lösningar - de bärs av övertygade människor som har ideal och värderingar. Värderingar som bygger på att vi ska lämna över något till dem som kommer efter än det vi ärvde. Och då krävs det politik."


Andra skriver intressant om Göran Persson, lobbyister, JKL.

Valresultatet avslöjat på förhand

Via bloggen Älskade dumburk hittar jag följande tv-inslag från The Onion.

Det har enligt vad The Onions källor uppgett redan avslöjats vem som vinner valet i höst! Detta på grund av att företaget Diebold som tillverkar de datoriserade röstningsmaskiner som används i vallokalerna i stora delar av USA har råkat läcka resultatet redan nu.

Vill du lära dig mer om Diebolds maskiner och hur de kan hackas för att rigga röstresultatet, kan du titta på följande inslag på bloggtidningen The Huffington Post.

Ps. På förekommen anledning meddelas eventuella läsare från Svenska Dagbladets redaktion att The Onion alltså är en satirsajt. Bara så ni vet. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Diebold.

Bloomberg stöttar Obama och vice versa

Ryktet om New Yorks borgmästare Michael Bloomberg har den senaste tiden skiftat fokus från att handla om att han eventuellt planerar att ställa upp som oberoende presidentkandidat i höstens val, till att han öppet kommer att stödja Obamas kandidatur.

Spekulationerna om Bloomberg som Obamasupporter har växt sig allt starkare de senaste dagarna. Det som fick spekulationerna att ta fart på allvar är Obamas stora linjetal om den ekonomiska politiken som han höll på Cooper Union College på Manhattan i New York torsdagen den 27 mars. Innan han klev upp på scenen för att prata om ekonomin så introducerades han av ingen mindre än Bloomberg själv, varvid Obama tog över mikrofonen och började talet med följande rader:

- Jag vill börja med att tacka borgmästare Bloomberg för hans extraordinära ledarskap. I en tid när Washington är splittrat i ålderstigna ideologiska strider, har han visat oss vad som kan uträttas när folk sammanstrålar för att söka efter pragmatiska lösningar. Han har inte bara varit en remarkabel ledare för New York - han har också etablerat sig som en central röst i den nationella debatten om frågor som förnyelsen av vår ekonomi, våra barns utbildning och jakten på oberoende energikällor.
Herr Borgmästare, jag delar din starka vilja att föra samman det här landet så att vi äntligen kan få uppleva framsteg för det amerikanska folket.

Det här är andra gången som Bloomberg framträder tillsammans med Obama i offentliga sammanhang i kampanjen. För övrigt är Obamas Union College-tal ett i princip lika viktigt linjetal som det om rasfrågan i USA, med skillnaden att talet om ekonomin inte fått bråkdelen så mycket medial uppmärksamhet som det i Philadelphia. Offentliga Affärer återkommer snart med en utförlig analys av det ekonomiska talet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Michael Bloomberg.

Obama loves Reagan

"Han ska föra tillbaka USAs utrikespolitik till den mer "traditionella" fåran som har mutats in av tidigare presidenter såsom George Bush den äldre, John F Kennedy och Ronald Reagan".

I fredags sade Barack Obama på ett valmöte i Pennsylvania ovanstående, enligt vad nyhetsbyrån AP rapporterar.

För en svensk framstår det kanske som underligt att en demokratisk presidentkandidat, som dessutom i sakpolitiska omröstningar i senaten har visat sig stå långt till vänster i demokraterna, refererar till republikanerna George Bush den äldre och Ronald Reagan.

- Sanningen är att min utrikespolitik faktiskt är en tillbakagång till den traditionella partiöverskridande realistiska politiken som drevs av George Bush far, John F Kennedy och på vissa sätt Ronald Reagan. Det är George Bush som har varit naiv och det är folk som John McCain och olyckligtvis vissa demokrater, som har följt i hans naiva fotspår och agerat på det här sättet, som har skadat vårt rykte så mycket runt om i världen, sade Obama

Svaret på varför Obama hänvisar till JFK och Reagan hittar vi till stor del i den här opinionsundersökningen, som jag hittat via Billy McCormacs blogg.

5. Suppose you could bring back any of the U.S. presidents, living or dead, to be the next president of the United States. Who would you most want to be the next president? [OPEN-ENDED]

2008 Feb 11-14

John F. Kennedy 23
Ronald Reagan 22
Bill Clinton 13
Abraham Lincoln 10
Franklin Roosevelt 8

Four percent or less: George Washington, Theodore Roosevelt, Harry Truman, Jimmy Carter, Thomas Jefferson, Dwight Eisenhower, Richard Nixon, George H.W. Bush, George W. Bush.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, John McCain.

Best of Dagens Nyheter IV

Ytterligare en osignerad huvudledare i Dagens Nyheter, sannolikt skriven av ledarredaktionens frankofil Barbro Hedvall, alternativt utrikeskolumnisten Per Ahlin:

Rubrik: Fördel: Ségolène

"/.../ Två veckor återstår, men i dag talar mycket för att Frankrikes nästa president heter Ségolène Royal."
Dagens Nyheter 2007-04-22


Andra skriver intressant om mediekritik, Dagens Nyheter, stor humor.

Best of Dagens Nyheter III

I artikelserien Best of har vi nu kommit till en osignerad huvudledare i Dagens Nyheter som sannolikt har skrivits av ledarredaktionens utrikeskolumnist Per Ahlin.

Rubrik: Nästa president

"Med ett år kvar till presidentvalet tyder det mesta på att Hillary Clinton kommer att vinna. /.../

Några sådana lär inte komma till stånd, åtminstone inte i år, och redan i början av februari vet vi vilka kandidaterna är.

Allt kan visserligen hända i politiken, och en månad är en ocean av tid i en valrörelse, men det ska mycket till för att de inte ska heta Rudolph Giuliani och Hillary Clinton, två politiker med bas i New York. /.../

Obama har länge framhållits som den starkaste av de två. Han är ung och karismatisk, han är en lysande och engagerande talare som förebådar förnyelse. Hans konsekventa motstånd mot Irakkriget har också gett honom åtskilliga pluspoäng i en tid då amerikanerna helst bara vill att USA ska dra sig ur. Men Obama har haft svårt att freda sig mot kritik för att han är otydlig, och på senare tid har det gått att skönja en viss desperation i hans agerande.

Varken Obama eller Edwards ska räknas bort, men det är Hillary Clinton som kopplat greppet. /.../

Hillary Clinton har erfarenhet, pengar, inflytelserikt stöd och genomtänkta ställningstaganden. I vissa delstater kan hennes mans flitiga kampanjande fälla avgörandet. /.../

Vi lär få se ett mer samarbetsvilligt och lyhört USA under president Clinton. Och det får positiva konsekvenser också för oss."
Dagens Nyheter 2007-11-04


Andra skriver intressant om presidentvalet, mediekritik, Dagens Nyheter, stor humor.

Best of Dagens Nyheter II

Offentliga Affärers serie Best of fortsätter med ytterligare en artikel av Per Ahlmark på DNs ledarsida:

"/.../ Därför blir det nog krig innan ökenhettan försvårar militära operationer för USA. Inspektörerna från FN spelar här en mindre roll. Antingen hittar de - av slump, genom en avhoppare eller efter tips från Washington - några lager vapen för massförstörelse. Det är bevisligen "material breach" i FN-resolutionens mening och utlöser en amerikansk invasion.

Eller hittar inspektörerna ingenting, eftersom Saddams arsenaler är skickligt gömda på landets väldiga territorium (och möjligen delvis placerade på utländskt område). Men Irak har vägrat att i sin 12 000-sidiga rapport den 8 december förra året berätta var några tusen ton kemiska och biologiska vapen, som tidigare avslöjats, finns i dag. /.../

Efter att Saddam har fallit och miljoner irakier börjat jubla över sin nya frihet kommer däremot omvärldens protester att klinga av. /.../

Förenta staterna kommer troligen att spela en kraftfull roll också under det nya Iraks första år. Trupperna ska skydda landet från inbördeskrig, garantera att nästa regering växer fram genom avtal (och senare fria val) samt att Irak blir ett slags federation. Framför allt kommer Amerikas armé att leta fram de hittills dolda, väldiga kvantiteterna av vapen för massförstörelse, inklusive Saddams projekt för atombomber.

Ty när diktatorn är borta kommer irakiska tekniker och militärer att berätta för USA var arsenalerna är gömda. Vi kan räkna med att i många veckor få se tv-nyheter om Saddams vapengömmor och tortyrhålor; och naturligtvis om lyxen i flera av hans palats. /.../

Troligen kommer man att följa flera av de förslag som Kenneth Pollack lagt fram i kapitlet "Rebuilding Iraq" i sin banbrytande bok "The Threatening Storm". Jag tror inte att det har hänt i modern tid att en stor och komplicerad militär konflikt har förklarats, motiverats och analyserats i förväg på ett så mästerligt sätt som Pollack gjort (se min DN-kolumn 9/12 förra året)."
DN 2003-01-25


Andra skriver intressant om mediekritik, Dagens Nyheter.

Best of Dagens Nyheter I

Offentliga Affärer inleder i dag en ny artikelserie kallad Best of ..., i vilken vi återser gamla ledarartiklar vi gärna minns, och som ledarskribenten eller kolumnisten i fråga sannolikt inte gärna minns.

Först ut är Dagens Nyheter och dess tidigare kolumnist Per "Lycka till" Ahlmark:

"Det händer ungefär vart femte år: en bok dyker upp, och den både förändrar och bekräftar mitt sätt att se på världen. /.../ Boken är skriven före höstens FN-beslut och Bush-tal. Det ändrar inte mycket, eftersom Pollack har förutsett den typen av möjliga händelser; de ingår alltså redan i analysen. Briljansen i denna översikt bygger på författarens väldiga kunskaper, hans talang att först argumentera för en lösning och därefter avvisa den med ännu starkare sakskäl, samt förmågan att urskilja det fundamentala.

Mest imponerande är nog hans kreativa fantasi vad gäller att formulera och förändra hotbilder för att till slut visa hur farorna kan bemästras. /.../

Det mesta talar för att regimen i Bagdad har flera tusen ton av kemiska och biologiska vapen och att landet inom 2-3-4 år kan bli en kärnvapenmakt. /.../

Om Amerika inte stoppar den processen kommer världen också att tappa tron på USA:s förmåga att skydda oss. /.../

Pollack förordar till slut en storskalig amerikansk invasion av Irak med upp till 300.000 soldater och mer än 1.000 stridsflygplan. /.../

Amerika måste också i en intensiv kampanj förklara för irakierna varför krig är nödvändigt om deras egen framtid ska räddas. /.../

Först måste USA garantera säkerheten i Irak, som inte får likna den oreda som Afghanistan fortfarande plågas av. Därefter bör man i samverkan med FN, allierade och naturligtvis irakiska grupper och ledare börja bygga landets nya institutioner, som ska skydda rättssäkerhet, minoriteternas ställning och framtida fria val. /.../

Det som här kan växa fram blir ingen skandinavisk, parlamentarisk mönsterstat, medger "The Threatening Storm". Men det kan bli ett Irak, som skyddar det egna folket från krig och tyranni samt dramatiskt stärker liberala krafter i flera andra arabländer."
DN 2002-12-09

Offentliga Affärers läsare får gärna bidra med egna förslag till ledarartiklar, ledarstick eller fristående kolumner som skulle platsa i serien Best of. Lämna i så fall artikelförslag i kommentarfältet, alternativt mejla in dem till bloggens skribent (klicka på visa hela min profil i högra kolumnen längst upp för e-postadressen).


Andra skriver intressant om mediekritik, Dagens Nyheter.