Därför gråter Johan Ingerö och Sanna Rayman

Dagens fråga. I vems hjärterot svider det just nu mest, bloggaren/hårdrockaren Johan Ingerös eller ledarskribenten/hip-hoparen Sanna Raymans?

Johan, som har gjort till sitt livs mission att ge röst åt hårdrockshögern samtidigt som han är devot intresserad av amerikansk politik, gråter antagligen blod när han ser att Metallicas Lars Ulrich kommit ut som hardcoreliberal (alltså vänster i USA) och öppen förespråkare av socialdemokratin när han häromdagen gästade den alltid sevärda Rachel Maddows uttalat liberala politiska talkshow i tv-kanalen MSNBC.

Samtidigt, på andra sidan Atlanten, närmare bestämt på den svenska hip-hopscenen, har R&B-duon Medina gjort årets bästa politiska låt alla kategorier, åt södertäljebon och socialdemokraten Evin Cetin och hennes personvalskampanj i EU-valet. (Låten rikta ljuset släpptes för övrigt på Youtube samma dag som Lars Ulrich framträdde hos Rachel Maddow.) Det har fått liberalen (alltså höger i Sverige) och ledarskribenten på svenskan Sanna Rayman att skriva en bekännelseblogg om hur hon sörjer att hennes Ipod-favoriter Medina har outat sig som vänster och företrädare för pizzagenerationens socialdemokratiska språkrör Evin.

Det kan inte vara lätt att vara svensk höger och samtidigt ha näsa för bra musik. Eller som Sanna själv skriver: "men å så glad jag skulle bli om det funnes en endaste liten frihetlig högersjäl på den svenska raphimlen". Fast å andra sidan, har någon någonsin påstått att det skulle vara lätt att vara höger i Sverige? De får väl gråta tillsammans Sanna och Johan. Delad sorg är halv sorg, heter det visst.

Men vänta nu, att dela på saker, är inte det socialism? Oh shit, de får väl gråta och sörja i atomär ensamhet då, Johan och Sanna.

Andra skriver intressant om Sanna Rayman, Johan Ingerö, Evin Cetin.

Så mycket lättare att andas

Det har blivit så mycket lättare att andas de senaste hundra dagarna av den enkla anledningen att man inte längre behöver vara nervös för vad USA:s president ska säga vid nästa offentliga framträdande, och hur han kommer säga det. Och då syftar jag inte på att det eventuellt kunde finnas anledning att framföra viss kritik i sak mot den tidigare administrationens politik, utan helt enkelt att det känns tryggare när det är den smartaste killen i stan som sitter med fingret på knappen och vetopennan i handen, istället för, ska vi säga, den kanske inte fullt så smarta killen.

Ett annat sätt att sakpolitiskt sammanfatta inrikespolitiken nedbruten på delstatsnivå under Obamas första hundra dagar i Vita huset görs på hans egen webb. Där kan propagandaminister Per Schlingmann och försteopponenten Ibrahim Baylan lära en del av hur en ekonomisk politik kan presenteras.

Andra skriver intressant om Barack Obama.

Den svenska pizzagenerationens första bandyblatte fick Obama att skämmas

Hon fyllde 25 samma dag som Barack Obama installerades som president, och när hon och hennes chef Anders Lago träffade Obama i Washington i fjol lyckades de med konststycket att få den blivande presidenten att skämmas. Nu har hon själv utan att skämmas gjort den hittills snyggaste svenska kopian av Obamas presidentkampanj.

Att västvärldens samlade politikerkår vill lyckas med konststycket att upprepa Barack Obamas succéartade presidentkampanj är en lågoddsare. En ännu lägre lågoddsare är att många, för att inte säga de flesta, av dessa kampanjförsök kommer falla platt till marken och uppvisa olika grader av misslyckade/töntiga imitationer. Det kommer bli lite som när den före detta moderata partiledaren Bo Lundgren försökte utropa sig och de då fortfarande gamla moderaterna till det svenska svaret på Tony Blair och New Labour. Vi talar alltså om grabbar som inte ens spelade i samma liga, om ens på samma planet, i det fallet.

Den sexspråkiga Uppsalajuristen och kommunalrådsekreteraren Evin Cetin från Bollnäs och Södertälje väcker både personligen och i sin anspråkslösa lågbudgetkampanj för att bli personvald till EU-parlamentet mer Obamavibbar än vad hela den samlade centrala socialdemokratiska kampanjapparaten lyckats åstadkomma i form av försök till nytänk på nätet, som bloggaren Jonas Morian konstaterar i en genomgång av socialdemokraternas nya nätsatsning. Gänget på 68:an vill liksom göra en Obama, fast ändå inte eftersom de både vill registrera och behålla kontrollen över aktivisterna. Inte heller de nya moderaterna med den begåvade kampanjgeneralen Per Schlingmann i spetsen har än så länge lyckats matcha bandyblatten Cetin från Södertälje.

"Jag är nog den enda blatten som älskar bandy. Men så är jag uppväxt i Bollnäs"

Två av av de mest otippade och succéartade inslagen i Obamas kampanj återfanns på Youtube i form av de båda låtarna Crush on Obama och Yes We Can, som vid det här laget båda har fått ett tvåsiffrigt antal miljoner visningar på tuben. Och nu har Cetins kampanj med den före detta ombudsmannen, internetstrategen, pressekreteraren och kampanjräven Thomas Johansson i spetsen lanserat ett snyggt och smart svenskt svar på Will I Am:s video Yes We Can. Det är den svenska R&B-duon Medina som står bakom den nyskrivna kampanjlåten Rikta ljuset, självklart utlagd på Youtube och skickligt lanserad i både Aktuellt och TV4:s morgonsoffa.

De båda gruppmedlemmarna Sam-E och Alibi har själva tunisisk påbrå. Videon till Rikta ljuset är delvis inspelad på Götaplatsen i Göteborg och på stadshusets tak i Södertälje. Känslan, budskapet, stämningen, öppenheten och den enkla lågbudgetproduktionen från Yes We Can går igen i Rikta ljuset, som kanske besitter potential att bli den bästa socialdemokratiska valfilmen sedan Roy Anderssons egoismen, den oslagbara negativa reklamfilmen för sossarna i valet 1985. Via kampanjsajten och Youtube har för övrigt hugade sympatisörer, fans till Medina och andra intresserade inbjudits att delta i inspelningen i Göteborg.

Men det är inte bara Cetins bakgrund, uppväxt, utbildning och smartness samt Medinas låt som väcker Obamaassociationerna till liv. Kampanjens motor är en öppen och inbjudande webbplats, relevant utformad om än i lågbudgetformat, syftandes till att dra in och engagera gräsrötter både inom och utom socialdemokraterna i kampanjen, vilket alls inte behöver innebära något negativt när en politisk underdog utmanar rådande maktstrukturer och konservativa valberedningar i den centrala partiapparaten.

Att Evin Cetin skulle lyckas med prestationen att bli inkryssad i EU-parlamentet från plats 29 på socialdemokraternas valsedel får ses som en utomordentlig högoddsare. Enligt kampanjens egen bedömning krävs det runt 35.000 personkryss för att uppnå målet. Fast är det å andra sidan någon som ska lyckas med en personvalskampanj i årets EU-val är det kanske just en turkiskfödd bandyblatte från Bollnäs som tack vare sin pizzabakande kurdisk-muslimska pappa och pizzabakande assyrisk-kristna mamma har bestämt sig för att göra sig till tals för den svenska pizzagenerationen. Det förklarar samtidigt det något aparta medievalet pizzakartonger, som är en av de mediekanaler som Cetin för ut sitt budskap genom.

I skrivande stund har hennes facebookgrupp 2.396 medlemmar, och det får väl ändå indikera att det finns ett visst tryck i kampanjen. I förra EU-valet klarade för övrigt Ölänningen och den socialdemokratiska EU-motståndaren Anna Hedh av att bli inkryssad i EU-parlamentet trots att hon hade placerats på plats 31 på valsedeln. Det skedde genom en målinriktad personorienterad antietablissemangskampanj som uttalat slog underifrån mot den samlade socialdemokratiska partieliten.

Om Cetin mot förmodan hamnar i Bryssel efter sommarens val inger det på något sätt hopp om den svenska politikens framtid. Med en klok kampanj, envetet fotarbete och nätet som motor kan smarta uppstickare utmana, runda och besegra de centrala politiska maktapparaterna såväl i USA som i Sverige, såväl i Chicago och Washington som i lilla Bollnäs och Södertälje. Det bådar gott. Om det dessutom görs till skön musik och ruggigt snygga videos, desto bättre. Politik 2.0 behöver inte vara vare sig tråkigt, fult eller trögt.

För övrigt definierar musikern Alibi (Ali Jammali) pizzasverige som folk med bra utbildning som har kämpat sig igenom livet för att verkligen komma någonstans, men som på grund av utländskt klingande namn inte ges en ärlig chans på den svenska arbetsmarknaden utan hänvisas till pizzakneg eller taxijobb för sin försörjning.

Ps. En annan begåvad utmanare och underdog i nästa års riksdagsval är den nyblivna moderaten, före detta folkpartisten, författaren, rådgivaren och debattören Johnny Munkhammar som häromveckan lanserade sin personalvalskampanj i TV4:s morgonsoffa (var annars). Också han har en koppling till Vita huset. Nu inväntar Offentliga Affärer med spänning Munkhammars kommande Youtube-kampanj. Ds.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Evin Cetin, EU-valet.