Ett nytt parti är fött

Jag kan inte hjälpa det, men en del av mig känner djup sympati för vad de här grababrna sysslar med. Någon gång kände de att det var dags att säga ifrån. Hit men inte längre, liksom. Men istället för att nöja sig med att bara knyta näven i byxfickan och svära lite vid köksbordet så organiserade de sig politiskt.

I går handlade det om piratpartiet. I morgon handlar det kanske om Raggarpartiet.

Där finns allt, ett brinnande (för att tala Corazza Bildt-språk) engagemang, ramen till en partiorganisation, partiprogram och pr-baserat målgruppstänk.

Och en rad politiska krav som, om de formulerades på lite mer slipad innerstadsliberal politikerlingo skulle kunna omfattas av en rad storstadsliberala väljare och partiaktivister.

"Sluta idiotskatta sönder det Svenska folket, även dom som kan och vill jobba övertid."

Men också krav som ligger djupt förankrade i den svenska arbetarrörelsen.

"Mera vårdpersonal till hela vården och vårdsyrrorna ska vara så bra betalda att dom har ett smil på läpparna när dom är på jobbet bland all skit, blod, benbrott, död, missbruk etc."

Och krav som jag tror möter anklang i breda väljargrupper och som redan i dag finns politiskt formulerade av särintressen i lobbykampanjer (i det här specifika fallet bryggerinäringen).

"Fri handel med alkohol i Sverige. Då får langarna svårare att sälja fulöl åt kidsen på byn. Sluta med vansinnet att ölen produceras runt hörnet men åker ner till Tyskland för att sedan studsa tillbaka till Sverige."

Andra skriver intressant om raggarpartiet, skatter, alkoholpolitik.

Politikerbloggens hemliga (s)-enkät avslöjad

Offentliga Affärer kan ikväll publicera den hemliga enkät som politikerbloggens Niklas Svensson har skickat ut till en rad socialdemokratiska förtroendevalda på olika nivåer landet runt.

Syftet är att kartlägga stämningarna inom det socialdemokratiska partiet efter EU-valet. Så här ser enkäten ut (klicka på den för att se en större läsbar version):

Enkäten är medvetet anonymiserad i den här versionen.

Andra skriver intressant om socialdemokraterna, politikerbloggen, Niklas Svensson.

"Katastrofsiffror för socialdemokraterna i Stockholm"

Som bekant ingår jag sedan ett tag i redaktionen för makthavare.se, som är ett samarbete mellan Almedalsbloggen och tidningen Fokus.

Där publicerar jag i dag en eftervalsanalys som fokuserar på det mest intressanta resultatet vid sidan av piratpartiets framgångar och junilistans genomklappning - katastrofsiffrorna för socialdemokraterna i Stockholm.

Andra skriver intressant om EU-valet, socialdemokraterna.

Bombkastarvänstern tar över på Aftonbladet

I Offentliga Affärers orgelbundet återkommande serie ledarartiklar vi minns, vänder vi idag tillfälligt blicken från en ledarsida till en kultursida - Aftonbladets.

Bakgrunden är att Aftonbladets kulturredaktion får en ny chef, den tidigare biträdande kulturchefen Åsa Linderborg, som tar över rodret när hennes nuvarande chef Karin Magnusson blir debattredaktör på bladet i samband med att nuvarande debattchefen Lotta Gröning går över till ärkerivalen.

Vad kan vi då förvänta oss av Aftonbladet Kultur när Linderborg styr skutan? En ledtråd hittar vi kanske i två av de senaste årens absolut mest uppmärksammade debattartiklar på kulturen, Vart tog motståndet vägen och Kan man försvara våldet i Irak. I artiklarna som skrevs i början på 2005 diskuterade Åsa Linderborg tillsammans med stridskamraten Erik Wijk Irakkriget och det väpnade motståndet mot USA:s ockupation.

I den andra artikeln hittar vi följande resonemang:
"Kan man förstå våldet? Kan man rent av försvara det? Varje död amerikansk soldat är en tragedi, men varför skulle det irakiska motståndet vara mindre legitimt än exempelvis det danska, norska eller franska under andra världskriget"

"de sekteristiska excesserna till trots utövar det irakiska motståndet ändå ett våld som är långt mindre blint än ockupationsmaktens. Dessutom är ofta det mer groteska våldet ren provokationsverksamhet, det vill säga ockupationsmakten iscensätter attentat som de sen tillskriver motståndsrörelsen."

"Vi västerlänningar hyser en oreflekterad tilltro till våra institutioner men känner enbart misstro mot de irakiska motståndsgrupperna. Men vilka är det egentligen som konkret bidrar till en säkrare värld?"

"Eller är det motståndskrafterna i exempelvis Falluja som sätter käppar i hjulet på det amerikanska krigsmaskineriet och hindrar dess Never Ending World Tour att dra vidare från land till land? Syrien, Iran, Venezuela, Zimbawbe, Kuba och Nordkorea har fått uppskov tack vare irakierna."

"Däremot är det inte opportunt att ta ställning för motståndsrörelsens principiella rätt att ta till våld mot ockupationsmaktens personal, egendomar och institutioner. Men det kan inte vara vår sak att döma vad som är rätt eller fel metod i motståndskampen. Vi föredrar personligen civilt motstånd eller andra metoder men vi menar att man även måste respektera det väpnade motståndet."

Sammanfattningsvis. Det är i den irakiska motståndskampens namn rätt att spränga både oskyldiga civila irakier och amerikanska soldater i luften med utsända självmordsbombare. Men egentligen ändå inte eftersom de flesta självmordsbombare och internetsända halshuggningar av kidnappningsoffer är genomförda av amerikaner i provokativt syfte att smutskasta den irakiska väpnade motståndskampen. Och för övrigt går det inte att påvisa någon moralisk skillnad i de olika institutioner som står bakom styret av en parlamentarisk demokrati respektive en enpartistat styrd av en krigshungrig och blodtörstig diktator som använt kemiska stridsmedel mot delar av sin egen befolkning, inklusive kvinnor och barn.

Säga vad man vill om Aftonbladets nya kulturchef, men inte saknar hon mod. Den svenska bombkastarvänsterns Andreas Malm som återfinns på DN:s kultursidor har i Åsa Linderborg rimligtvis funnit sin rättmätiga meningsfrände. Kanske kommer vi inom en snar framtid få se en ny svensk självmordsbombarvänster knyta banden mellan Schibstedts och Bonniersfärens båda flaggskepp?

Spännande lär det bli i vilket fall som helst.


Andra skriver intressant om Åsa Linderborg, Andreas Malm, Aftonbladet.