Peter Örns avgång som vd för Sveriges Radio kommer kanske inte helt oväntat. Inte minst mot bakgrund mot den svaghet han har som chef och som påvisas i det kommande numret av tidningen Chef, där hans personliga och professionella egenskaper kartläggs i en artikel.
Svagheten handlar om att han har ett behov av att alltid söka koncensus och förståelse hos sina medarbetare. Det leder i sin tur till att han svårt att ta konflikter och undviker dessa i det längsta, bland annat genom att lämpa över svåra konflikter på sina underlydande chefer.
Men till Peter Örns försvar ska sägas att han har haft ett näst intill omöjligt uppdrag att genomföra, ett uppdrag han har fått av Sveriges Radios styrelse. Vilka problem han har mött i samband med omorganisationen av SR visas kanske tydligaste av den attityd som personalen på framförallt P1 i radiohusets bunker på Gärdet i Stockholm visar gentemot frilansare och utomstående produktionsbolag.
De produktionsbolag som har tagit över en del av P1:s produktioner, och som till exempel gör de utmärkta P1-programmen Stil, Medierna och vetenskapsradion Historia benämns av de P1-anställda som "horor på stan".
Det säger en del om vilket organisationsklimat Peter Örn hade att verka i.
