New York Times sågar Carl Bildt

Om bara några dagar fattas beslutet som fått både svenskar och amerikaner att undra hur det står till med omdömet hos beslutsfattarna i Stockholm, för att uttrycka det milt. Tidningen New York Times sågar den svenska regeringen jäms med fotknölarna, talar om ett nytt Stockholmssyndrom och likställer Sverige med Albanien och Moldavien. Amerikanska nobelpristagare har engagerat sig i striden, och kända Sverigevänner som USA:s före detta Stockholmsambassadör Charles Heimbold har personligen skrivit brev till utrikesminister Carl Bildt för att få honom att ändra sig.

"Som du vet så är Washington den politiska huvudstaden i USA, men inte den kulturella och finansiella huvudstaden. Det svenska generalkonsulatet i New York har historiskt kunnat upprätthålla osedvanligt värdefulla kontakter på ett sätt som inte kan skötas effektivt från ambassaden i Washington", skriver han i brevet som tidningen Dagens Industri tagit del av.

Den 13 maj faller bilan för en institution i New York. Då fattas det formella beslutet om nedläggning av det svenska konsulatet i New York. Det äldsta konsulatet i The big Apple av dem alla med en 175-årig närvaro att falla tillbaka på, och det utan någon som helst konkurrens viktigaste svenska konsulatet av dem alla världen runt. Men nu ser alltså klockan ut att vara slagen för verksamheten på One Dag Hammarskjöld Plaza, vid korsningen av 48:e gatan och 2:a avenyn på Manhattan.

Nedläggningsbeslutet har fått New York-svenskar ur alla läger och företrädare för näringslivet i både Sverige och USA samt utländska diplomater att skaka på huvudet av förundran över utrikesdepartementets prioriteringar och syn på hur en modern diplomatisk verksamhet bäst bedrivs.

Den 13 maj fattas det formella beslutet, men enligt uppgift har UD redan börjat arbeta med avvecklingen. Personalen har informerats och fackliga representanter är på väg för att ge förhandlingsstöd. Diskussioner förs om förtida pensioner och avgångsvederlag, men några av de anställda har arbetat halvtid för FN-delegationen vilket komplicerar situationen ytterligare. Möjligheterna att så billigt som möjligt krypa ur hyreskontraktet för lokalen på våning 45 i skrapan där kontoret ligger kartläggs också, även om chanserna att komma billigt undan bedöms som små i dagsläget.

Ps. konsulatet i New York är Sveriges största passmyndighet utomlands och hanterar i runda tal 11.000 konsulära ärenden per år. Men konsulär verksamhet (alltså stöd och markservice till vanligt folk), underhållandet av attraktiva mötesplatser där svenska företag kan knyta nya affärskontakter, marknadsföring, kulturellt utbyte och byggandet av varumärket Sverige har aldrig stått särskilt högt i tak hos vare sig de Le Monde-läsande yrkesdiplomaterna eller deras nuvarande departemenschef i Arvfurstens palats. Ds.

Andra skriver intressant om Carl Bildt, New York, UD.

Med Zappa och tuben till riksdagen

Är du här och svartmålar Sverige? En bekant röst ropade tvärs över gatan precis utanför amerikanska finansdepartementet. Det var dåvarande finansminister Pär Nuder, som av en slump hade varit på möte där samtidigt som jag hade hållit anförande i samma byggnad.

Vilket väger tyngst? Åratal av nätverksbyggande i ungdomsförbund och kommunalpolitiken, eller ett bergfast ideologiskt engagemang som trampat upp vindlande stigar utanför partiapparatens lojala men ack så sega bänknötande? Det kommer den här personvalskampanjen som kickat igång på Youtube vara ett kritiskt test av.

En granskning av socialdemokraten Evin Cetins personvalskampanj i EU-valet avslutades med en efterlysning av just det som de två ovanstående länkarna på tuben leder till, avstampen för debattören och den nyblivne moderaten Johnny Munkhammars personvalskampanj på tuben inför riksdagsvalet år 2010. Ibland går det fort.

Likheterna mellan de båda kampanjerna är större än vad en första anblick ger vid handen, med en väsentlig skillnad. Cetin står på listan och kan därför fokusera på att möta väljare och soffliggare utanför partiapparaten för att få dem att rösta på henne. Hon går inifrån och ut.

Munkhammar måste in på listan via moderaternas interna proval och nomineringsprocess i stockholms län, och då handlar det inte om att primärt mobilisera soffliggare och höja valdeltagandet som i Cetins fall. Istället är målet att övertyga en kombination av gamla trotjänare, unga hetsporrar i muf och redan lojala partigängare om att de ska våga lyfta in ett oprövat kort på listan på ett redan etablerat namns bekostnad. Han går utifrån och in. Och det är lättare sagt än gjort.

Min första lilla bok, om regionalpolitik, var spännande att skriva. Men lustigt nog är det alltid så att man egentligen inte vill se boken mer när den väl presenteras. Då har man skrivit, fått synpunkter och skrivit om så mycket att man är hjärtligt trött på ämnet och texten.
Sedan dess har det blivit fler, fyra-fem stycken, och hundratals bokarrangemang, i många länder och format. Det är alltid roligt att se om något fungerar, om det når fram. Känslan av att signera en egen bok var dock inte som jag trodde när jag var liten. Antagligen för att man då redan är trött på bokeländet.

Med tanke på att Per Schlingmann och Co. efterlyst förnyelse och rotation på moderaternas listor i valet 2010 borde det finnas spelutrymme för en skrivande och debatterande outsider som Munkhammar, kan man tycka. Fast å andra sidan är avsaknaden av ett antal Gimokurser i muf-regi något som ligger honom i fatet på nedåtsidan, som en börsanalytiker skulle formulera det. Inte minst med tanke på att den unga moderata riksdagsledamoten tillika IT-politiska talespersonen Eliza Roszkowska Öberg har samma geografiska hemvist som Munkhammar.

Men, och här kommer det intressanta, samtidigt som de nya moderaternas förnyelse fortsätter och Anders Borg förflyttar regeringens politik allt närmare den socialdemokratiska mitten i svensk politik, borde det finnas ett ökande sug bland de ideologiskt övertygade moderata partimedlemmarna av den äldre liberala skolan efter någon begåvad person som både kan och vågar ta den intellektuella och verbala fajten med Anders Borg på riksdagsgruppens tisdagsmöten. Alltså någon som både har läst lika många avhandlingar som Borg och som är "moderat classic", för att låna Carl Bildts ord. Kanske är det en före detta folkpartist med bakgrund i Timbrohögern som är svaret på deras drömmar?

Hur det än går för honom är det någonstans sympatiskt att en bevisligen både tänkande och hårt arbetande person känner ett sug efter att låta fotsulorna nöta sammanbindningsbanans hårda golv på Helgeandsholmen. Kanske återfinns drivkraften och svaret på varför han gör det i hans personliga lilla programförklaring Personligt - från Visby till Vita Huset.

Inskränkthet är ingen god egenskap hos politiker. Alltför ofta har politiker inte gjort mycket annat än ägnat sig åt politik. Det borde göra så de kan politik, kan man tycka, men det gör att de inte förstår samhället och människors varierande vardag.

Även om den inte leder in på en valbar plats på riksdagslistan 2010 så borde om inte annat Munkhammars kampanj leda till två saker. Han får material till nästa bok, och övriga hugade personvalsaspiranter från vilket parti det än vara må får en utmärkt liten skrift att hämta inspiration i när de ska pränta ned sin egen programförklaring. Munkhammar visar att de alls inte behöver vara lika ambitiösa som Barack Obamas självbiografi Dreams of my father och politiska programförklaring The Audacity of Hope för att vara både givande och läsvärda.

Ps. Munkhammar har inte bara lagt upp programförklaringen från kickoffen på tuben, utan också länkat till kampanjlåten "Johnny′s Girl" av Los Pelados på Myspace. När jag lyssnar på den kommer jag av någon anledning att tänka på Frank Zappa som en gång kärnfullt förklarat att "Communism doesn't work because people like to own stuff." Ds.

Andra skriver intressant om riksdagsvalet, personval, Johnny Munkhammar.

Bilderna som visar att Malin Siwe har rätt

Hon är skicklig, den initierade ledarskribenten Malin Siwe på DN, inte tu tal om annat. Tack vare en liten notis i högerspalten på söndagens ledarsida i Dagens Nyheter har hon fått större delen av vänsterkanten i den svenska bloggosfären att gå i spinn, och en del på högerkanten med för den delen.

Vad bråket handlar om sammanfattas kort och kärnfullt av bloggaren Jonas Morian.

Har Malin Siwes kritiker rätt? Är hennes analys av vänsterpartisten Hanna Löfqvists bildbyline i partiets okonventionella valmaterial till EU-valet "något av det mest bisarrsexistiska jag läst i en svensk tidning", för att citera den vanligtvis så initierade bloggaren och kulturskribenten på Expressen Isobel Hadley-Kamptz.

Som frilansjournalist som skrivit en hel del om medier och marknadsföring i en branschtidning, och dessutom suttit av ett antal seminarier på Juridicum i Uppsala hoppas jag kunna tillföra en hyfsat initierad analys av bråket mellan Siwe och Hadley-Kamptz.

Låt oss titta på vad Siwe skrev en gång till:

"Men Hanna Löfqvist har i alla fall inte slips. Fast hon kanske borde skaffa en. Eller köpa en blus i större storlek, för den hon har på bildbylinen glipar över bysten på ett sätt som renderat anmälningar till reklamombudsmannen ifall hon förekommit i en bilannons."

Det texten tolkar Hadley-Kamptz (H-K) på följande sätt:

"Bilden Siwe upprörs så storligen över finns alltså på sista sidan i den här tidningen, och den som ser något där som skulle kritiseras av visserligen ganska konstiga Reklamombudsmannen vinner en DN-prenumeration. De kan t ex få min."

Observera att redaktör Siwe och redaktör H-K diskuterar två skilda bilder. Siwe diskuterar en tänkt bild där Hanna Löfqvists porträtt i bildbylinen skulle ha flyttats över till en bilannons, medan H-K diskuterar bylinen som sådan, utan att sätta den i en reklamkontext i en bilannons. Redan här föreligger alltså en glidning i debatten som är förhållandevis vanlig på kultursidorna i svensk press. Där är det inte ovanligt att skribenter tilldelar en opponent en åsikt som den personen nödvändigtvis inte har eller skulle acceptera att få sig tillskriven, för att sedan i mer eller mindre starka ordalag kritisera och smula sönder den hårdvinklade och/eller konstruerade åsikten.

Så till sakfrågan. Vad skulle reklamombudsmannen (RO) säga om följande bild, för att utgå från Hadley-Kamptz problemformulering?

Det kommer vi antagligen aldrig att få veta eftersom en liten ordinär bildbyline modell kvällstidning i ett i sammanhanget betydligt mer omfattande reklammaterial som det som vänsterpartiets reklamtidning är knappast i sig skulle komma att prövas. Men å andra sidan har Siwe heller aldrig påstått att bylinen i sig skulle komma att prövas av reklamombudsmannen.

Däremot går det att pröva Siwes tes: "renderat anmälningar till reklamombudsmannen ifall hon förekommit i en bilannons."

Den tämligen nyinstiftade institutionen RO har ännu inte börjat publicera avgöranden på hemsidan. Däremot finns en rad avgöranden och fällda annonser publicerade hos RO:s företrädare, Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK).

Där hittar vi följande exempel på fällda bilannonser från år 2000 och framåt.







De två annonserna för företaget Specialfälgar högst upp i raden kritiserades av ERK i november år 2000 med följande motivering:

"Enligt av Internationella Handelskammaren (ICC) antagna grundregler för reklam gäller som grundläggande princip bl.a. att reklam skall utformas med vederbörlig känsla av socialt ansvar. Enligt artikel 4 punkt 1 i grundreglerna får reklam inte vara diskriminerande ifråga om bl.a. kön.

De aktuella annonserna utgör typexempel på reklamåtgärd i vilken kvinnor används som blickfång av sexuell natur, utan något som helst samband med den marknadsförda produkten. Detta är kränkande mot kvinnor i allmänhet och annonserna strider därför mot ICC:s grundregler för reklam."

Motiveringen är typisk för hur ERK resonerar i fall med kvinnor i bilannonser, där kvinnan enbart förekommer i bilden som ett (manligt) blickfång, utan att tillföra något övrigt till vare sig produkten eller budskapet i annonsen. Det föreligger alltså inget krav på att kvinnan eller kvinnorna i fråga nödvändigtvis ska vara vare sig lättklädda eller avklädda för att annonserna ska fällas av ERK.

Frågan är då, har Malin Siwe rätt när tror att liknande reklam - fast med Hanna Löfqvists bild inlagd istället för de nu aktuella fotomodellerna - skulle anmälts till RO? Det kan vi aldrig veta, men vi kan göra en bedömning. Och den bedömningen landar i att den reklamen rimligtvis både skulle anmälas till RO av någon uppmärksam och kritiskt granskande privatperson, samt att den skulle fällas såsom varandes könsdiskriminerande mot kvinnor.

Ps. Det är ingen slump att varianter av ordet initierat förekommer upprepade gånger i den ovanstående texten. Ds.

Andra skriver intressant om EU-valet, könsdiskriminerande reklam, Dagens Nyheter.

Ska Kennedy ersätta Kennedy

USA må vara en republik grundad på en törstande längtan efter frihet och broderskap, i opposition mot de förtryckande europeiska kungahusen. Men även om landet är en republik, betyder inte det att det saknas en kungafamilj, tvärtom. Och nej, det är inte Bush eller Clintons det handlar om, utan familjen Kennedy så klart.

Den siste av de tre bröderna Kennedy, Ted Kennedy, har på grund av sjukdom i praktiken lämnat sin plats i senaten, även om han formellt kvarstår i tjänst. Där representerar han sedan 1962 delstaten Massachusetts, vilket gör honom till en av de mest seniora senatorerna i USA.

Men nu kan en Kennedy av den yngre generationen vara på väg att ta plats i senaten för att säkra familjens representation och inflytande i de högre maktpolitiska sfärerna i Washington och det demokratiska partiet. Och det är inte Ted Kennedys son Patrick J. Kennedy som redan sitter i representanthuset det handlar om.

Nej, den här gången är det Chris Kennedy, ett av Robert F. Kennedys elva barn (det åttonde i ordningen), som på allvar börjat undersöka möjligheterna att ställa upp i senatsvalet i Illinois år 2010. I så fall skulle han komma att utmana den sittande juniora demokratiska afro-amerikanska senatorn Roland Burris, som utsågs till Barack Obamas efterträdare i senaten av den avsatta och mutåtalade före detta demokratiska Illinoisguvernören Rod Blagojevich. Roland Burris släpar även han på en ryggsäck med etiska problem som ligger honom i fatet, och som talar till en utmanares fördel.

Den 45-åriga fastighetsdirektören och fyrabarnspappan Chris Kennedy har inte tidigare innehaft något tyngre politiskt ämbete, även om han varit nog så aktiv i det offentliga livet genom en rad styrelseuppdrag och vid sidan av det stått som värd för en rad demokratiska insamlingsarrangemang i sin hemstad Chicago, nu senast till stöd för Barack Obamas presidentkampanj. Han har också till exempel varit involverad i farbror Ted Kennedys presidentkampanj 1979 och 1980, och varit kassör i sin äldsta bror Joseph Kennedys kongresskampanj 1988.

Joseph Patrick Kennedy II satt i representanthuset för Massachusetts åttonde distrikt mellan åren 1986 - 1999, en plats som han övertog efter den legendariska demokratiska politikern och talmannen i representanthuset Tip O´Neill.

Chris Kennedys kusin Patrick Joseph Kennedy II, alltså han som redan sitter i representanthuset om ni minns, innehar för övrigt ett svårslaget familjerekord bland de politiska djuren i Kennedyklanen. Han är den yngsta Kennedy som blivit vald till ett offentligt ämbete då han som 21-åring blev invald i delstaten Rhode Islands representanthus 1988. Obs! Förväxla inte Patrick Joseph Kennedy II med kusinen Joseph Patrick Kennedy II som alltså lämnat kongressen sedan tio år tillbaka.

(Ja, det är mycket namedropping här, men så är det också kungafamiljen vi talar om.)

Andra skriver intressant om Kennedy, senaten, kungafamiljen.