Clinton imiterar Three stooges

Ibland händer det lindrigt sagt oväntade saker under en kampanj. Som det här till exempel, när Hillary Clinton ringde in till en pratradiokanal i North Carolina men råkade få tala med fel programledare, vilket slutade med att hon i direktsändning imiterade sin favoritkaraktär i den i USA legendariska komeditrion The Three Stooges.



Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton.

Ursäkta, får jag ställa en fråga

När det nu står slutgiltigt klart för hela den politiska klassen i USA, exklusive HRC själv då, att BHO har vunnit primärvalet, börjar så smått den republikanska tvättmaskinen rulla igång i syfte att ge Barack Obama en rejäl genomkörare.

Det senaste exemplet är den republikanska kampanjsajten med namnet Can We Ask som öppnade i går fredags. Den syftar till att ge möjlighet för republikanska aktivister att bomba Obama med obekväma frågor, både skriftligen men också med video via till exempel YouTube.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, republikanerna.

Dagens citat

A supporter once called out, ”Governor Stevenson, all thinking people are for you!” And Adlai Stevenson answered, ”Thats not enough. I need a majority.”


"Like Al Qaeda, Iran’s leaders must be praying
every day that Americans turn to a candidate like
Barack Obama."
Ben Shapiro i skriften Barack Obama: Exposed! (Human Events 2007).


Ps. Håll ögonen på Ben Shapiro, en rising star i den konservativa opinionsbildande sfären i USA. Vid 17 års ålder blev han den yngsta syndikerade kolumnisten i USA. Han har utbildad sig till jurist på Harward Law School och har i sann Siewert Öholm-anda producerat de båda stridsskrifterna "Porn Generation: How Social Liberalism Is Corrupting Our Future", samt "Brainwashed: How Universities Indoctrinate America’s Youth". Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Adlai Stevenson, Barack Obama.

Kan en kampanj gå i konkurs

Frågan är kanske ovanlig, men inte så dum mot bakgrund av vad som framkommit de senate dagarna. Efter att det har blivit känt att Hillary Clinton sedan den 1 april lånat ut ytterligare 6,4 miljoner dollar till sin kampanj, och att Barack Obama ändå trots det kunnat spendera minst tre gånger så mycket pengar i varje delstatsval som Clinton, så börjar snacket gå bland journalisterna på "trailen", det vill säga kampanjturnén.

Clinton inledde april månads kampanj med obetalda räkningar på 10,3 miljoner dollar, på allt från hotell och restauranger och cateringfirmor till politiska konsulter, uppger nättidningen Slate.

Om en presidentkandidat på det här sättet lånar pengar till sin egen kampanj, vad händer då med skulderna när han eller hon hoppar av?

Svaret är att de naturligtvis måste betalas tillbaka, om inte kandidaten själv är enda fordringsägaren. Enligt de lagar som reglerar kampanjfinansieringen är varje obetalt lån från varje slags långivare att se som en möjlig olaglig form av bidrag. Därför tvingas varje slags underleverantör till en kampanj göra sitt bästa för att tillse att de får betalt för de tjänster eller produkter som de levererar till kampanjen, även om det inte finns något krav på att de nödvändigtvis betalas i förskott eller direkt vid leverans.

Det här försätter ofta en misslyckad kandidatur i en knepig situation, eftersom kandidaten då i efterhand tvingas göra det som han eller hon inte klarade av under kampanjen - skaffa mer pengar. Till exempel kan varje enskild bidragsgivare som inte har donerat det tillåtna maximibeloppet per person på 2.300 dollar för primärvalet (och sedan ytterligare 2.300 dollar för själva presidentvalet), donera upp till maxbeloppet i ett stöd för kandidaten att betala av sina kampanjskulder.

Till exempel har de avhoppade presidentkandidaterna Bill Richardson, Chris Dodd och Rudy Giuliani sedan länge insamlingskampanjer rullandes via sina sajter som bjuder in tidigare donatorer att vara med och bidra till att skulderna kan regleras.

För politiker som kandiderar igen i framtiden kan skulderna rullas över till nästa kampanjcykel, under förutsättning att de olika skulderna är av sådan art att de går att skjuta på framtiden. Det kanske mest kända exemplet på en före detta presidentkandidat som fick dras med seglivade skulder är den före detta demokratiska senatorn och astronauten John Glenn, som 2006 fick skulder på 2,7 miljoner dollar avskrivna från sin misslyckade presidentkandidatur 1984. Först då beviljade den federala valmyndigheten FEC, tillstånd för Glenn att skriva av de resterande skulderna för gott.

Skuldavskrivningar blir genast mer komplicerade när en kandidat har lånat pengar till sin egen kandidatur. När ett val är över ses varje kampanjbidrag som används för att betala av skulder till kandidaten personligen som pengar som går rakt ner i kandidatens egen ficka. Som ett resultat härav begränsar lagen summan som kan gå till det ändamålet till 250.000 dollar. I det nu akuella fallet med demokraternas primärval i år, slutar valet när det demokratiska partikonventet utser en presidentkandidat i slutet på augusti i Denver. Om inte Clintons kampanj har lyckats samla in tillräckligt med pengar till det datumet för att reglera skulderna till henne personligen, kommer hon då alltså tvingas skriva av de mångmiljonlån hon givit sin egen kampanjorganisation.

Till sist: Vad händer när en kandidat inte har någon som helst möjlighet att samla in pengar för att täcka de utstående skulder som släpar med? Rent tekniskt kan en kampanjorganisation försättas i konkurs, även om det i praktiken aldrig sker, på grund av att fallerade kampanjer aldrig har några kvarvarande ekonomiska tillgångar att tala om. Istället kan kandidater som inte tänker ge sig in i någon ytterligare framtida kampanj, ansöka om skuldavskrivning hos FEC.

I det fallet prövar då FEC varje enskild kvarvarande skuld hos forna leverantörer och långivare för att se om kandidaten kan betala av en viss procentandel av dem, och att leverantörerna har gjort vad som krävs av dem för att de själva ska anses ha försökt reglera dem, och sedan har tagit kreditförlusten som en vanlig avskrivning/kreditförlust i företagets eller rörelsens årsbokslut.

Om den här typen av uppgörelser skulle misslyckas kan FEC som en sista utväg ta beslut om ett "administrativt upphörande" som avslutar kampanjkommitténs arbete och avskriver dess åtaganden. Det vill säga i praktiken försätter det som återstår av kampanjen i konkurs.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, kampanjfinansiering.

Event: It's all politics 14/5

Politisk marknadsföring - då - nu - i framtiden

I alla tider har politiker och politiska partier använt olika marknadsföringsverktyg för att förmedla sina budskap och vinna väljare. Förutsättningarna för den politiska marknadsföringen har förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Medan tekniska innovationer hela tiden erbjuder nya möjligheter att paketera och sprida politiska idéer hämtar dagens massmediala kampanjer inspiration och lösningar från tidigare epoker.

I USA pågår just nu den stenhårda kampen om vem som ska bli landets nästa president. Hundratals miljoner dollar pumpas in i kandidaternas marknadsföring. Här i Sverige kommer partierna snart igång med att forma sina strategier inför 2010 års valrörelse. Det är ett utomordentligt tillfälle att titta både i backspegeln och i kristallkulan.

Timbro har därför bjudit in personer med bred erfarenhet av politisk kommunikation, strategi, reklam och kampanjarbete till ett miniseminarium i två delar som dels kommer att analysera den politiska marknadsföringen ur ett historiskt perspektiv, dels diskutera den fortsatta utvecklingen.

Tid: onsdagen den 14 maj klockan 18:30 – 20:30. Mingel, tiltugg och dryck från 18.00

Plats: World Trade Center Restaurang, Entré från Kungsbron 1, Stockholm.

Anmälan: senast den 10 maj till e-post event@timbro.se


Andra skriver intressant om presidentvalet, Timbro.

In your dreams

Det här är vad som krävs för att Obama ska kunna slåss om segern i höst.


Ett typiskt uttryck för en tvättäkta, genuint folklig gräsrotskampanj.

Andra skriver om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Fajter jag hellre vill se II

Det finns en fajt som jag sååå gärna vill se, och det är en intern republikansk uppgörelse mellan två olika republikanska lags profilstarka företrädare, som offentligt har stöttat varsin republikansk presidentkandidat tidigare under primärvalsracet.

Jag vill se en titelmatch mellan den glada karatehjälten Chuck "Mike Huckabee" Norris, alias Texas Rangern Cordell Walker och Sylvester "John McCain" Stallone, alias den djupt traumatiserade elitsoldaten John Rambo, mest känd för att ha slagit ut större delen av den sovjetiska invasionsstyrkan i Afghanistan med hjälp av endast en pilbåge och en satans stor kniv.

På förhand skulle man spontant kunna tro att Rambo rimligtvis skulle sparka rätt så ordentlig stjärt med Cordell Walker i en sådan titelfajt, men hej vad man bedrar sig i så fall. Det är nämligen som så att Chuck Norris innehar svart bälte, tionde dan, i den egenutvecklade kampsporten Chun Kuk Do, som är en karateliknande kampsport som hämtat influenser och tekniker från flera olika kampsporter, däribland Jiu-Jitsu och Taekwondo. Norris är för närvarande världens enda innehavare av ett svart bälte, tionde dan, i Chun Kuk Do.

Ps. Filmen Rambo som hade premiär 2008 innehar rekordet från hela filmserien om John Rambo i den intressanta och djupt filosofiska grenen "most kills per minute" med en genomsnittligt dödssiffra på 3.2 döda per minut och sammanlagt 262 dödade i en och samma film. Ds.

PPs. Chuck Norris har gjort enstaka gästinhopp som programledare i tv-kanalen Fox News. Han ersatte till exempel programledaren Sean Hannity i programmet Hannity & Colmes den 26 januari 2007. Norris är en moralkonservativ republikan och bland annat djupt bekymrad över vad han anser vara ett nationellt försök att "promote the homosexual lifestyle in public schools" i USA. DDs.

PPPs. Med tanke på att det finns en svensk sajt kallad Sylvester som riktar sig till "glada killar" kan man undra vad detta faktum skulle betyda för Norris motivation inför den tänkta titelfajten, om denna svenska sajt kom till Chuckens kännedom innan han gick upp i ringen för att möta just Sylvester Stallone. DDDs.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Chuck Norris, Sylvester Stallone.

Obamas kärleksaffär med medierna

Kolumnisten Bill Powers på tidskriften National Journal har en skarpslipad kristallkula på sitt arbetsrum, eller så är det helt enkelt som så att han efter många år i branschen har känsla för hur medierna fungerar.

För en fem, sex år sedan lade han fram en plan i sju steg för hur amerikansk media skulle komma att förhålla sig till Barack Obama om han bestämde sig för att göra ett seriöst försök att nå vita huset.

Bill Powers har prickat fett rätt, kan man lugnt säga. Här är hans karta över kärleksförhållandet mellan journalisterna och Obama.

1 Lära känna dig. Det skedde i och med Obamas tal på demokraternas partikonvent 2004.
2 Spekulationer om att han är av det rätta virket och att han kommer kandidera någon gång. Det skedde också på konventet 2004.
3 Han har anlänt. Han är här. Han är perfekt.
4 Media publicerar djuplodande reportage om hans sociala betydelse.
5 Proffstyckarna "The pundits" börjar göra sig lite lustiga över hajpen som omgärdar honom.
6 Floppen som han snubblar på.
7 Återkomsten, återhämtningen och comebacken.

Om vi tar och tillämpar Powersplanen på Obamas kampanj kan vi se att vi nu befinner oss på punkt nummer sex, på grund av medias fixering vid Obamas före detta huspastor Wright och hans till överväldigande del svarta Chicagokyrka.

Vad som hittills varit slående är hur svårt kritik haft att fästa på Obama. Han har en markant teflongen, som inte skådats sedan Reaganåren. Det är först i och med Wright-affären som han på allvar fått problem med sin image, vilket till exempel framgår av följande tv-tablå hämtad från Fox News, vars slogan som känt är Fair and Balanced:

Obama Rejects Wright Comments
Says pastor doesn't speak for him, campaign
Democratic presidential candidate puts distance between his campaign and pastor's latest statements
Special Report w/ Brit Hume:
Fact-checking one of the claims made by Rev. Jeremiah Wright
The O'Reilly Factor:
The comeback of Rev. Jeremiah Wright
Hannity & Colmes:
Huckabee's Take
Former GOP presidential candidate weighs in on Rev. Wright; McCain's campaign
VIDEO: FOX News contributor Michael Steele on the message of Rev. Wright's media tour
OPINIONS: Susan Estrich: Who Needs Friends Like the Rev. Wright?
John Moody: Memo to Rev. Wright: Do Souls Have Colors?

Frågan är hur länge Obama kommer stå och stampa på punkt sex? Inte länge, om ni frågar mig. Om inte annat kommer han återigen lyftas upp på pedistalen och rimligtvis få en i huvudsak positiv spinn i media när Hillary Clinton kastar in handduken, till Expressens Britta Svenssons outsinliga sorg.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Fox News.

Svensken Hans Blix används som avskräckande exempel

Svenska vapeninspektören med mera, Hans Blix, har dragits in i den amerikanska valkampanjen genom den konservativa mediegranskande organisation Accuracy in Media. På sin sajt har organisationen en avdelning kallad "You won´t belive what liberals says".

Där publiceras följande citat av Hans Blix.

"[T]o me, the question of the environment is more ominous than that of peace and war. We will have regional conflicts and use or force, but world conflicts I do not believe will happen any longer. But the environment, that is a creeping danger. I’m more worried about global warming than I am of any major military conflict."


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hans Blix.

Gästbloggare: Olle Wästberg

Det är faktiskt över. Det amerikanska presidentvalet kommer att stå mellan Barack Obama och John McCain. (I och med att Hillary Clinton enbart vann med 20.000 röster i Indiana och förlorade stort i North Carolina har Obama dragit ifrån ytterligare. Det verkar osannolikt att Clintonsidan får med sig majoriteten i stadgeutskottet på ”The Nuclear Option”, d v s att rösta igenom att Floridas och Michigans röster räknas och därmed sannolikt spränga partiet.)

Undersökningarna visar på att ”om det vore val idag” skulle det bli dött lopp mellan McCain och Obama. Men det är inte val idag och därför är dagens undersökningar bara en lek.

Först ska det vara partikonvent. Förmodligen en entusiastisk kröning av Obama som säkert åter kommer att visa att han är amerikansk politiks bäste talare. Och ett republikanskt konvent som enligt liturgin måste ägna mycket tid åt att hylla Bush och Cheney.

Sedan en valkampanj som kan komma att handla om kriget, ekonomin eller något helt annat. Obama vill dra sig ur Irak snabbt. McCain vill vinna kriget och lämna. Även i det krigströtta USA är det inte självklar fördel Obama. Man ska inte glömma att amerikanerna röstade på Nixon mot McGovern 1972. Väljarna ville ut ur Vietnam, men de fann McGovern lättsinnig och orealistisk. Ekonomin kan bli fördel Obama.

Men nya frågor kan dyka upp. Åldern kan spela en roll i bakgrunden – även om den inte kommer att användas utåt. Obama, 46 mot McCain, 72. Men också vem som är ”one of us” – krigsveteranen McCain eller Harvardakademikern Obama? Obama har ett drag av elitism som skadat honom. Det finns roliga filmer som när han besöker en chokladfabrik i Ohio och tackar nej till de framsträckta pralinerna: ”No, it’s too dangereous for me”. Eller när han frågar potatisbönder i Idaho om priset på ruccola.

Pastor Wright och Obamas mellannamn ”Hussein” kommer säkert att användas i den mer underjordiska argumentationen, men åtminstone jag tror på kandidaternas försäkran om att de kommer att försöka föra en snygg kampanj. McCain är känslig efter att ha slagits ut av Bushs torpeder år 2000.

Olle Wästberg

Gästbloggaren Olle Wästberg är generaldirektör på Svenska Institutet och tidigare bland annat svensk generalkonsul i New York under terrorattacken mot World Trade Center. Han har också arbetat som chefredaktör på Expressen och statssekreterare på finansdepartementet och har följt amerikansk inrikespolitik under många år.

Ps. Läs också Karin Henrikssons analys i SvD. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Here he and she goes again

"It´s full speed on to the White House".

Hillary Clinton i tal inför sina anhängare efter tisdagskvällens primärval.

Och jag som just hade börjat sakna Howard Wolfsons, alias Bagdad-Bob, smått geniala pratminus i Clintonkampanjen. Det bara måste ha varit han som har varit inne och pillat i Hillarys manus.

Med tanke på hur sannolikt det är att Clinton kommer sitta bakom skrivbordet i ovala rummet efter den 20 januari nästa år, undrar jag för övrigt vilken slags speed det är som åsyftas i talet ovan.



Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Bagdad-bob.

Segermarginal

Hillary Clinton vann primärvalet i Pennsylvania med en vinstmarginal på 214.224 röster. Då påstods hon av ett antal så kallade förstå-sig-påare ha gjort en strålande comeback.

När 97 procent av distrikten har rapporterat valresultatet i North Carolina leder Barack Obama rösträkningen med 218.952 röster.

Bara så ni vet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

North Carolina kvällen den 6 maj

"We know what is coming".

Citatet hämtat från Barack Obamas segertal inför jublande supportrar i North Carolina.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Fajter jag hellre vill se I

Hade tänkt att följa Indiana och Nort Carolina i natt, men orkar inte. Inser plötsligt att demokraternas primärval inte är ett dugg spännande, eftersom det är avgjort sedan lång tid tillbaka.

När vi nu kan Clinton och Obama utan och innan, har det istället blivit dags att önska att andra aktörer kliver in på scenen, så att både vårt och medias intresse återuppväcks.

Därför vill jag se en primärvalsomröstning mellan de karaktärs- och principfasta pastorerna Jeremiah Wright och Pat Robertson. Som sekundanter/vp-kandidater ska de ha demokraten Al Sharpton respektive John McCains pastor John Hagee: "I believe that New Orleans had a level of sin that was offensive to God, and they are -- were recipients of the judgment of God for that".

Säg, det vore väl en omröstning vars exitpolls vore underbara att läsa. Undrar vem som skulle vinna?


Andra skriver intressant om presidentvalet, Jeremiah Wrigt, Pat Robertson.

GTA IV retar den kristna moralhögern

En av Offentliga Affärers absoluta favoriter i det amerikanska radiolandskapet är den konservativa pratradiovärden Bill Cunningham. Han är mest känd för att ha stått och gastat namnet Barack Hussein Obama upprepade gånger under ett valmöte vid vilket han från talarstolen introducerade John McCain, så att McCain senare tvingades be reportrar om ursäkt för påhoppen på Barack Hussein Obama.

Bill Cunnighamn kan kanske bäst beskrivas som en blandning av Ring P1 och en Annika Lantz på stereoider. Nu har Bill Cunninghamn tillsammans med gästen Art Ally, från den kristna familje- och moralhögern, i ett program tagit sig an och analyserat Rockstars tv-spel GTA IV, som Art har allvarliga problem med. Inte minst stör han sig på de omoraliska inslag av sexuell natur som finns i spelet. Den djupt bekymrade och genuint upprörda Art diskuterar även Rock Stars förra spel, Bully, som enligt hans bedömning innehåller grov propaganda för homosexlobbyn.

Det hela är obetalbart roligt.


Andra skriver intressant om presidentvalet, talk radio, Bill Cunningham, GTA IV.

Rysare, vilken rysare?

I tisdagens P1-morgon påannonserade programledaren Klas Wolf-Watz ett inslag om kvällens och nattens primärval i North Carolina och Indiana med den fyndiga inledningen:

"Vi fortsätter med den amerikanska primärvalsrysaren".

Min enkla fråga blir då, vilken rysare? Utfallet av demokraternas primärval har i praktiken stått klart redan sedan mitten på februari, och blev slutgiltigt spikat efter minisupertisdagen, då Barack Obama vann det kombinerade primärvalet och nomineringsmötet i Texas, räknat till antalet delegater. Och det är just antalet delegater på konventet som till slut avgör vem som blir partiets kandidat, ingenting annat.

Anledningen till att Klas påar ett inslag på det viset är antingen att han sitter fast i den mediala boxningsdramatiken, som till varje pris vill fortsätta skildra primärvalet som en öppen och ännu inte avgjord kamp trots att vinnaren sedan länge är utsedd.

Alternativet är att Klas och hans producent Kristian Åström inte är pålästa i sak, och helt enkelt inte har klart för sig hur det underliggande läget är i demokraternas primärval. Ett inte helt ovanligt fenom när det kommer till svenska reportrars sakkunskaper om USA-valet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, mediekritik.

Media heart Obama

Bilden, som jag hittat via Vassa eggen, kan sägas symbolisera vilket kärleksförhållande amerikansk media har med Obama. Eller i alla fall har haft fram till att pastor Wright blev en världskändis. Jag rekommenderar varmt intresserade läsare av den här bloggen att titta på pastor Wrights tal och kanske framförallt de svar på publikens frågor som han gav vid sitt framträdande på National Press Club i Washington för någon vecka sedan. Det framträdande som ledde till att Obama tvingades bryta offentligt med sin pastor och ställföreträdande fader.

Säga vad man vill om denna på många sätt och vis färgstarka personlighet, men han är en fantastisk estradör, den där Wright. Talet, eller rättare sagt showen, finns naturligtvis utlagt på tuben. Del ett. Del två. Del tre. Del fyra. Del fem. Del sex.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Jeremiah Wright.

More of the McSame

Jag har tidigare skrivit om hur ett av demokraternas bärande argument i höstens val handlar om att de vill nita fast John McCain vid George Bush, och framställa en president McCain som president Bush nummer tre.

I dag dök följande mejl upp i min inkorg:

Hi,

I just took The Bush-McCain Challenge -- an online quiz to see if you can tell the difference between George W. Bush and John McCain. Check it out, and see if you can do any better than I did!

PAID FOR BY MOVEON.ORG POLITICAL ACTION,
Not authorized by any candidate or candidate's committee


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, George Bush.

Sveriges Ann Coulter analyserar kriget i Irak

En av Offentliga Affärers favoriter i riksdagen, Anna König Jerlmyr, alias Ann Coulter, har tidigare analyserat Irakkriget i en podradiointervju med riksdagskollegan Göran Pettersson och hans medarbetare Jacob Birkeland.

Lyssna på slutet av programmet när Anna svarar på tio snabba frågor, och kom sen inte och ifrågasätt påståendet att Anna är Sveriges Ann, för det är hon bevisligen, eller hur?


Andra skriver intressant om riksdagen, Ann Coulter, Anna König Jerlmyr.

Systemfel, någon?

Det svenska försvaret kostar i runda slänga 40 miljarder kronor per år, och har så gjort under en lång tid. För det får vi i dag en försvarsmakt som består av inte särskilt många - men absolut toppmoderna - stridsflygplan, en handfull fartyg som rattas av fler amiraler i högkvarteret än vad det finns fartyg i flottan, samt en utlandsstyrka på cirka 5.000 man, mellan tummmen och pekfingret. Inget mer, och det har ändå lett till att försvarsmakten går på knäna.

USA satsar för närvarande i runda slängar 625 miljarder dollar per år på sin krigsmakt. Enligt den amerikanska försvarsdoktrinen ska deras krigsmakt kunna utkämpa två av varandra oberoende krig på två separata krigsskådeplatser, samtidigt.

Det gör den nu. USA har ungefär 125.000 man på plats i Irak, plus cirka 25.000 man som bekämpar talibanerna i Afghanistan. Det har lett till att den amerikanska försvarsmakten går på knäna.

Allt fler indikatorer pekar på att det finns ett allvarligt systemfel i västvärldens krigsmakter. De är i grund och botten skapade för att utkämpa ett tänkt tredje världskrig, det vill säga en modernare variant av andra världskriget.

Men den mest centrala lärdomen av dem alla som går att dra av kriget i Irak, är att det här kriget inte ser ut som något som dagens försvarsstaber har planerat, dimensionerat och utrustat sina krigsmakter för.

Irakkriget är alltsedan invasionsfasen avklarades relativt smärtfritt, alltigenom plutonchefernas krig. Det är plutoncheferna på marken som har nyckelrollen i Irak. Inte general Petraeus eller vicepresidenten Dick Cheney eller den före detta försvarsministern Donald Rumsfeld eller ens ordföranden i Joint Chiefs of Staff i Pentagon, amiral Michael Mullen.

Det är plutonchefernas krig. Och är verkligen USA:s krigsmakt planerad, dimensionerad, utbildad och utrustad för den sortens krig, kan man fråga sig med tanke på att den kostar 625 miljarder dollar per år, och inte klarar av att sätta mer än 150.000 man på marken i två avlägsna länder några år innan den går på knäna.

Systemfel, någon?

Ps. General Petraeus, som leder USA:S styrkor i Irak, har en doktorshatt i statsvetenskap. Inte en Reefat-hatt, utan en riktigt en. Han har skrivit en avhandling i ämnet internationella relationer vid Princeton University. Något säger mig att det är en bra merit för hans nuvarande uppdrag. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Irak, försvaret.

Guam splittar Obama - Clinton 50/50

Guam röstade i går lördag. Fyra delegater stod på spel och dessa fördelades enligt god demokratisk rättvisesed så att två gick till vardera Obama respektive Clinton.

Allvarligt talat. Guam? Får de rösta i primärvalet? Jag som trodde att Guam var någon slags grön, rund, liten sötsliskig exotisk frukt som man köper i frukt- och gröntaffären i Hötorgshallen.

Man lär så länge man lever.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Vilka sakfrågor handlar presidentvalet om

Jag har haft en givande mejldiskussion med bloggaren, författaren, fotografen och Texasbon Jan Kallberg om vilka sakfrågor som presidentvalet rimligtvis kommer handla om, när primärvalssäsongen så småningom äntligen tar slut, och fokus mer hamnar på sakfrågor än på person.

I ett inlägg på en e-postlista som drivs av Kallberg skrev jag apropå en fråga om att valet i höst kanske kan komma att handla om miljön, att det inte finns ens en minimal chans att valet kommer bli ett miljöval.

Valet kommer handla om två saker, skrev jag:

1. Ekonomin
2. Kriget

Då korrigerade Kallberg mig i en klok replik, och skrev ungefär som så att: Nej, valet kommer inte handla om de två frågorna i den ordningen, utan om dessa sex sakfrågor:

1. Ekonomin
2. Ekonomin
3. Ekonomin
4. Ekonomin
5. Ekonomin
6. Kriget

Jag är övertygad om att Kallberg har slagit huvudet på spiken i sin beskrivning av vilka frågor det är som kommer stå på de amerikanska väljarnas dagordning senare i höst.


Andra skriver intressant om presidentvalet, ekonomisk politik.

Security policy

Andra skriver om presidentvalet, George Bush.