Stöttar Clinton tortyr?

Ett uppmärksammat utspel som har rört om i grytan i amerikansk politik och skapat osäkerhet bland de traditionella partigängarna är den konservativa tv-personligheten Ann Coulters tal om att hon kommer stödja Hillary Clintons kampanj om John McCain blir republikanernas presidentkandidat.

Den svenska bloggaren Johan Ingerö har träffande beskrivit Ann Coulter som avgrundsrepublikaneras Bitch-in-chief, så att hennes oväntade utspel till stöd för en demokrat skapat en hel del uppmärksamhet är lätt att förstå.

I ett tal den 8 februari som hon höll i direkt anslutning till den konservativa lobbyorganisationen CPACs årliga möte utvecklade hon sina argument till varför hon hellre ser Hillary Clinton i Vita huset än hennes egen partibroder John McCain.

Följande rader från talet är, om än skruvat hårddragna på det klassiska Ann Coulter-viset, tänkvärda för de svenska center-vänster politiker i folkpartiet och socialdemokraterna som helhjärtat stöttar Hillary Clintons kandidatur:

"Ett seriöst case kan läggas fram som visar att Hillary Clinton kommer vara en mer konservativ president än John McCain. Till exempel kommer hon inte vilja vara den första kvinnliga presidenten som förlorar ett krig, som rycker förlusten ur segerns käftar i Irak. Dessutom är hon en ganska hatfylld person, så jag tror faktiskt att hon njuter av tortyren i Guantanamo".

Det här kan för en svensk publik ses som en ytterst skruvad argumentation, men då ska man ha bakgrunden klar för sig. Den handlar om att Ann Coulter ända sedan terrorattacken den 11 september profilerat sig som en hårdför försvarare av kriget mot terrorismen, och förespråkare av användandet av tortyr vid förhör av misstänkta terrorister.

Och John McCain har som före detta torterad krigsfånge i Nordvietnam under Vietnamkriget varit en stenhård kritiker av de förhörsmetoder vid bland annat Guantanamo som militären och CIAs förhörsledare använder sig av efter auktorisation av Bushs försvars- och justitieministrar.

Vad Ann Coulter säger är med andra ord om att McCain vinner så kommer amerikanska militärer stänga Guantanmo och tortera färre fångar än om Clinton sitter i Vita huset. Det finns mycket som talar för den logiken. Clinton kommer rimligtvis känna sig pressad att vid en eventuell seger i november visa att hon är en kompentent och hårdför överbefälhavare som inte tvekar att använda den militära styrka som den sista kvarvarande supermakten besitter om så krävs. En press som inte kommer finnas på en manlig president, oavsett vilken partifärg han har.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Hillary Clinton, Ann Coulter.

USAs bästa politiska tv-program nu i Sverige

Glädjade nyheter för alla svenska fans av amerikansk politik. Sedan i måndags sänds USAs mest uppmärksammade politiska nyhetsprogram på senare år, den humoristiska dagliga pratshowen The Daily Show med John Stewart, på svenska kanal 9 på sen kvällstid med repris på förmiddagen dagen efter. Programmet sänds med en veckas fördröjning i Sverige:

"ETT NYHETSANKARE, FEM KORRESPONDENTER, NOLL TROVÄRDIGHET.
Om du är trött på stelheten i Rapports nyhetssändningar ska du inte missa The Daily Show med John Stewart. Varje vardagkväll bjuder John Stewart och hans korrespondenter på en halvtimmes nyhetsrapportering som saknar allt som har med objektivitet, journalistiskt integritet eller noggrannhet att göra. Programmet tar en alternativ och enligt många en mer realistisk syn på nyheterna, trenderna och händelserna inom politiken, sporten, populärkulturen och nöjesvärlden."

En ganska träffande beskrivning av The Daily show hämtad från kanalens hemsida. Fast att påstå att det saknar trovärdighet är bara halva sanningen. Under senare år har programmet enligt undersökningar visat sig vara det nyhetsprogram som politiskt intresserade amerikanska yngre människor tittar allra mest på. Det har alltså fler tittare i den målgruppen än vad de stora nätverkens traditionella nyhetsprogram har.

Vidare rapporterar Dagens Media att Viacom-bolaget MTV Networks Comedy Central, kanalen som producerar The Daily Show, har sökt sändningstillstånd i det svenska digitala marknätet.

Comedy Central visar inte bara John Stewarts succéprogram, utan också spin-offen The Colbert Report, som är en lysande drift med, och parodi på, amerikansk konservativ politisk tv som Fox News mest uppmärksammade program O´Reilly Factor med Bill O´Reilly.


Andra skriver intressant om tv, The Daily Show, The Colbert Report.

Är Obama demokraternas frontrunner?

När Californien rapporterat valresultatet under supertisdagen och det stod klart att delstaten vanns av Hillary Clinton, gick Clintons pr-maskineri igång på högvarv för att sätta bilden att det var Hillary Clinton som vann tisdagens demokratiska batalj, och att hon fortsatt är demokraternas frontkandidat. De poltiska reportrarna köpte bilden. Men är den verkligen korrekt?

Fyra argument talar för att Barack Obama istället bör ses som demokraternas frontrunner:

1. Obama vann supertisdagens batalj mätt både till antalet delstater och till antalet delegater. Han räknade hem sex stycken fler delegater än Clinton.

2. Han har momentum i kampanjen för närvarande, samtidigt som Clintons kampanj har hamnat i ekonomiskt trubbel, som tvingar delar av staben med kampanjchefen Patti Solis Doyle i spetsen att arbeta utan lön. Hillary har dessutom tvingats slanta in fem miljoner dollar av egna pengar till kampanjen under januari. Rimligtvis är de pengarna redan slut.

3. Obama både drar in mer pengar och spenderar mer pengar än Clinton sedan ett tag tillbaka. Han slog insamlingsrekord under januari månad för ett presidentvalsår med 32 miljoner insamlade dollar. Vidare drog han in tre miljoner i bidrag via nätet under onsdagen, alltså dagen efter supertisdagen. Dessutom har han många små bidragsgivare bland donatorerna, personer som ännu inte har donerat den summa pengar som varje privatperson får donera till en kampanj. Clintons donatorer har i större utsträckning redan donerat maxsumman.

4. De nästkommande delstaterna i primärvalskön ser ut att vara delstater som Obama kommer vinna, bland annat på grund av att de har en relativt sett stor andel svart befolkning.

Mot att se Obama som frontrunner talar följande två argument:

1. Clinton har fler vinna konventdelegater än Obama: 1056 jämfört med 979. (2025 delegater krävs för att säkra nomineringen).

2. Clinton har stöd av fler superdelegater än Obama: 201 jämfört med 107. Dessutom verkar de båda kombatanterna för närvarande dra in lika många nya superdelegater till sitt läger. Obama ser inte ut att kunna knapra in på Clinton i den här centrala gruppen av demokratiska nyckelspelare. De senaste tre veckorna har Obama kunnat räkna hem 38 av 74 superdelegater som har deklarerat sin tillhörighet. Det är 51 procent. Clinton ser alltså ut att hålla ställningarna bland partiapparatens folk även i det här avseendet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Clintons kampanjstab arbetar gratis

Hillary Clintons kampanj har hamnat i en ekonomisk knipa, rapporterar tv-kanalen MSNBC. Det tvingar delar av hennes kampanjstab, däribland hennes kampanjchef Patti Solis Doyle, att arbeta gratis utan lön.

En källa säger till MSNBC att kassabristen beror på att Clinton spenderade alltför mycket pengar under primärvalet i Iowa, och att felet ska vara just Solis Doyels. Samtidigt har Hillary Clinton berättat att hon har satsat 5 miljoner dollar ur den egna plånboken på sin kampanj för att stärka upp finanserna inför den fortsatta striden.

Det kan ställas i kontrast till det historiska insamlingsrekord som Barack Obama åstadkom under januari månad då han drog in 32 miljoner dollar i bidrag till sin krigskassa. Dagen efter supertisdagen stärktes hans kassa dessutom med ytterligare 3 miljoner dollar, som kommit in via bidrag insamlade på nätet. Som jämförelse drog Clinton in 13.5 miljoner dollar under januari plus de 5 miljoner som hon satsar ur egen ficka, uppger ordföranden för kampanjen Terry McAuliffe.

"Vi kommer ha finansiella resurser för att kunna tävla," säger Clintons chefsstrateg Mark Penn i en kommentar och fortsätter, "men vi kommer troligtvis ännu en gång inte kunna satsa lika mycket pengar som den andra sidan".

Pengar är inte allt, och Clintons kassa är inte tom. Men att hennes stab tvingas arbeta utan lön är en indikation på problem och att allt inte står rätt till i hennes läger. Fortsättning lär följa.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton.

Superdelegaterna avgör?

(Uppdaterad 08-02-07 kl: 14.16)
En första analys av supertisdagens 22 demokratiska primärval pekar på att det blir en rysare på den demokratiska sidan. Det är fullt möjligt att vare sig Clinton, som i dagsläget har 1056 delegater, eller Obama med 979 delegater efter supertisdagen, kommer ha samlat en tillräckligt stor andel delegater till konventet för att utses som presidentkandidat av egen kraft.

Därmed kommer de så kallade superdelegaterna, som utgör cirka en femtedel av alla delegater på konventet, sitta med avgörandet i hand. I dagsläget är det oklart vilken kandidat som dessa stödjer, och vi kan därför räkna med att de båda kandidaterna nu tvingas inrikta en del av kampanjarbetet på att lobba för deras stöd. För att vinna deras röster krävs mycket personliga kontakter mellan kandidaterna och de enskilda superdelegaterna i form av möten, telefonsamtal och dylikt. Men en sak är säker, Bill Clinton, som i sin roll av före detta demokratisk president är en av superdelegaterna, lär väl redan veta vem han ska rösta på.

Övrigt av intresse är bland annat det faktum att det verkar som om många republikanska väljare mer har röstat mot någon av de republikanska kandidaterna, än för dem. Det kan i sin tur tyda på att republikanerna kommer få svårt med att mobilisera sina väljare i höst. Samtidigt engagerar de demokratiska primärvalen i flera delstater ett rekordstort antal röstande. Som en kommentator på CNN sammanfattade tisdagen:

- Its´more passion on the left.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Därför förlorade Rudy

Det var inte fatala strategiska misstag, eller valet att avstå från kampanj i de första primärvalen, eller hans nästintill sjukliga besatthet av 11 september som fällde Rudy Giulianis presidentkampanj i Florida. Istället är förklaringen till den före detta New York-borgmästarens tidiga sorti bristen på en klar och tydligt presidentlik vision för USA och landets framtid. Den slutsatsen drar den politiska strategen och opinionsundersökaren Frank Luntz i en intressant analys i dagstidningen L A Times.

Frank Luntz är inte vilken dussinproffstyckare som helst. Mellan åren 1993 och 2001 var han Giulianis opinionsexpert. Han är också känd som strategen bakom kongressledamoten Newt Gingrich och den stora republikanska framgången i kongressvalet 1994, det som kom att kallas “Contract with America”.

I artikeln påminner Luntz om Giulianis politiska framgångar i stadshuset i New York:

“Han personifierar exakt vad republikaner vill ha ut av en ledare: någon som säger vad han menar, och menar vad han säger. Han var de tydliga ordens man, oupphörlig aktion och en oöverträffad meritlista av resultat när det handlar om brottslighet, välfärd, jobbskapande och skattesänkningar.”

Luntz, som numera arbetar som opinionsundersökare och politisk kommentator på Fox News, har för tv-kanalens räkning genomfört ett stort antal fokusgrupper med amerikaner de senaste åtta månaderna. Han har lett samtal med över 1 000 väljare i Iowa, New Hampshire, South Carolina, Florida och Nevada under tiden som de såg ett nästintill oändligt antal presidentdebatter på tv.

”Samtliga fokusgrupper utsåg en klar vinnare och en klar förlorare. Nästan utan undantag brukade min telefon ringa strax efter debatterna, med båda vinnare och förlorare - både republikaner och demokrater - i andra änden av luren, som ville veta vad som hade gått hem och vad som inte hade fungerat, och varför det hade gjort det. Giuliani var den enda topprankade republikanska kandidaten som aldrig ”vann” en debatt, och hans rådgivare ringde aldrig och frågade varför innan det var för sent”, skriver Luntz.

Slutsatsen som han drar av alla dessa fokusgrupper och samtal är följande:

”I det här fallet är den konventionella sanningen fel. Giuliani kollapsade inte under tyngden av en misslyckad strategi. Och - med undantag av synen på invandringspolitiken och hans klåpaktiga genmälen om asylrätten - fanns det inget fel på hans politiska ståndpunkter. Istället handlade det om att den otroliga kommunikatorn inte hade något tema, inget fokus, ingen disciplin. Och inget kampanjteam med hjärta och mod att hela tiden hålla fast vid kampanjens budskap i en kaotiskt politisk omgivning.”

I det stora hela fastnade Giuliani hela tiden i små språkliga petitesser. Han återgav absurt detaljerad statistik från hans tid som borgmästare i New York, men misslyckades med att dra ihop allt detta till ett trovärdigt och begripligt budskap på den övergripande nivån, konstaterar Luntz:

“Deltagare i mina fokusgrupper förvånades över hans långrandiga och otydliga inlägg i debatterna - i synnerhet när dessa kontrasterades mot Mitt Romneys och John McCains tydliga, klara och koncisa svar.”

Dessutom var hans tv-reklam, som få personer såg på grund av att stora delar av kampanjkassan på 50 miljoner dollar slösades bort på lyxiga privatflygplan och femstjärniga hotell, lika obegriplig. Istället för att ha riktiga människor - eller Rudy själv - som berättade om hur New York förändrats under hans ledarskap, använde sig kampanjmakarna av osynliga spökröster som återgav hans historia. Det förstörde trovärdigheten i budskapet hos mottagarna, konstaterar Luntz.

”Giuliani förlorade inte den här kampanjen; kampanjen förlorade den här kampanjen”, skriver han avslutningsvis.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Rudy Giuliani.

Lika som bär

Den här är för politiknördar.


Bo Krogvig Karl Rove

Andra skriver om Bo Krogvig, Karl Rove, Lika som bär.