Äntligen lite schysst sex

Hur allvarligt kommer prestigetidningen New Yorks Times story om John McCains eventuella affär med en kvinnlig lobbyist skada honom? Det är väl den mest intressanta frågan att ställa angående läget i presidentvalet just nu.

Svaret enligt Ken Weaton, som bevakar valrörelsen för den amerikanska reklamtidningen AdAge, är: inte alls!

Tvärtom kommer artikeln gynna varumärket McCain, eftersom New York Times är en vida avskydd tidning i breda lager i den konservativa delen av den amerikanska väljarkåren. De tycker nämligen att den är allför vänstervriden. Och enligt principen fiendens fiende är min vän, borde McCain alltså plocka hem några pluspoäng i just den väljargrupp i det republikanska partiet som han har haft allra svårast att gå hem hos hittills.

Annars börjar jag mer och mer undra om inte presidentvalet 2008 kommer gå till historien som det första YouTube-valet?


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, sex.

Är Obamas väljare galna

Under torsdagsnattens demokratiska tv-debatt i Texas mellan Hillary Clinton och Barack Obama visade Obama återigen vilken skicklig talare han är. I ett av hans allra mest slagkraftiga replikskiften med Clinton plockade han effektivt ned hennes försök att framställa honom som en man med många fagra ord, men ingen förmåga att omsätta dessa till politisk handling.

Så här löd ett av deras replikskiften som utväxlades ungefär halvvägs in i den en timme och 45 minuter långa debatten som direktsändes i tv-kanalen CNN.

Clinton: /.../ So yes, I do think that words are important and words matter, but actions speak louder than words, and I offer -- (by cheers, applause) -- (off mike).

Obama: Well, I think actions do speak louder than words, which is why over the 20 years of my public service I have acted a lot to provide health care to people who didn't have it, to provide tax breaks to families that needed it, /.../

Now -- now, I think Senator Clinton has a fine record, and I don't to denigrate that record. I do think there is a fundamental difference between us in terms of how change comes about. Senator Clinton of late has said "let's get real." And the implication is, is that, you know, the people who have been voting for me or involved in my campaign are somehow delusional -- (laughter) -- and that -- (chuckles) -- that, you know, the -- (laughter) -- you know, the 20 million people who have been paying attention to 19 debates, and the editorial boards all across the country at newspapers who have given me endorsements including every major newspaper here in the state of Texas -- (cheers, applause) -- you know, the thinking is that somehow they're being duped and that eventually they're going to see the reality of things.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Sista striden är här

Ibland säger en bild mer än tusen ord.

Karl Rove: "Obamas svaga punkt"

När Obama i praktiken redan har vunnit striden om vem som ska bli demokraternas presidentkandidat börjar det hända saker. Tidigare under valkampanjen har den republikanska sidan av taktiska skäl låtit Clinton och Obama puckla på varandra ostört. Men nu rullar så smått den på alla sätt och vis betydligt mer effektiva och kraftulla republikanska tvättmaskinen igång, med programmet "ge Obama en rejäl genomkörare" inställt.

I en artikel i Wall Street Journal avslöjar George Bushs före detta politiska strateg och närmaste rådgivare, Karl Rove, hur Obama antagligen kommer attackeras från republikanskt håll framöver.

Rove pekar på vad han anser vara Obamas svaga punkt i det budskap som han hittills använt sig av i sitt segertåg bland de demokratiska primärvalsväljarna. Nämligen det om att han ska arbeta över partigränserna för att förändra den hårda kulturen av oförsonliga strider mellan de båda partierna som styr politiken i Washington, och som blockerar nödvändiga politiska reformer och förändringar.

"McCain kan nu ifrågasätta Obamas löfte att förändra Washington genom att arbeta över partigränserna. Obama har inte arbetat över partigränserna en enda gång sedan han kom till stan. Var han en av de "14:s gäng" som försökte hitta gemensamma nämnare mellan partierna i frågan om juridiska utnämningar? Var Obama en del av det partiöverskridande ledarskap som tacklade andra svåra frågor som energin, invandringen eller lagstiftningen om övervakning av terrorister? Nej, Obama har varit en av de mest pålitligt partiska partigängarna i omröstningarna i senaten", skriver Karl Rove.

Vidare resonerar han om att Obama i en rad sakpolitiska ståndpunkter har ställt sig långt ut på vänsterkanten i det demokratiska partiet, vilket gör det ännu svårare för honom att med trovärdighet föra ut budskapet om att han är mannen att bryta dödläget mellan demokraterna och republikanerna i Washington.

Räkna med att Obama snart kommer utsättas för betydligt hårdare och svårare attacker från hans motståndare på den republikanska sidan, än vad både John Edwards och Hillary Clinton hittills gjort i primärvalen.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Karl Rove.

Obama slår insamlingsrekord igen

Barack Obamas kampanj är på väg att slå ett ännu ett unikt insamlingsrekord för en primärvalskampanj i USA. I skrivande stund har han fått ekonomiska bidrag och donationer från nästan en miljon personer, eller närmare bestämt 913.089 stycken bidragsgivare.

Obamas insamlingsavdelning har därför ökat tempot ytterligare i sina aktiviteter som till stor del bedrivs via internet. Målet som de har satt upp är att till nästa primärval, den 4 mars, ha rekryterat en (1) miljon bidragsgivare som alla har slantat in pengar till Obamas kampfond.

Skulle de lyckas med den bedriften, vilket väl får sägas ligga inom det möjligas ram, skulle det vara en kraftfull signal till den demokratiska partitoppen, Hillary Clinton och samtliga superdelegater att det har blivit dags för henne att packa ihop och erkänna sig besegrad.

I kontrast till Obamas gräsrotsfinansierade kampanj står Hillary Clintons insamlingsaktiviteter som till stor del bygger på äldre metoder utvecklade under 1990-talet och tidigare. Hos henne har kampanjfinansieringen byggt på större enskilda bidrag från traditionella bidragsgivare som intresseorganisationer och lobbyister av olika slag.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Hur Hillary än vänder sig sitter rumpan därbak

Efter tisdagens primärval skulle det raka, hårda och kalla budskapet kunna skrivas i stora feta neonbokstäver på Times Square på centrala Manhattan, i hjärtat av Cintons egen valkrets till senaten:

Hillary is a looser.

Värt att notera är att Barack Obama i delstaten Wisconsin vinner med ungefär samma marginal över Hillary Clinton som vad John McCain gör över Mike Huckabee.

Frågan man onekligen ställer sig är då om det verkligen är så att Huckabee är en lika tilltalande kandidat som Clinton? Att frågan kan formuleras på det viset visar vilken uppförsbacke Clinton kämpar i. Ni som regelbundet följer den här bloggens analyser vet att jag redan tidigare har dömt ut Hillarys chanser att bli demokraternas presidentkandidat som i praktiken obefintliga, och det finns ingen anledning att ompröva det resonemanget efter nattens valresultat.

I en intressant artikel i nättidningen Politico resonerar Ben Smith kring hur Clinton eventuellt ska kunna vända förlusttrenden till en seger i primärvalen i Texas, Ohio och Pennsylvania och därmed göra comeback i den långa matchens sista skälvande minuter. Svaret enligt de politiska strateger han intervjuat är att hon troligtvis tvingas till en negativ kampanj mot Obama i vilken hon angriper honom hårt, allt i syfte att sänka Obamas siffror snarare än att öka sina egna.

Det finns bara ett litet problem med den strategin. Den kan omöjligen fungera.

Om hon väljer att attackera Obama i en negativ kampanj, vilket hon de facto testat inför nattens val i Wisconsin, kommer den obönhörligen slå tillbaka mot henne själv. Den riskerar inte bara att förstärka bilden av henne som en etablissemangets kandidat mot den fräscha nydanaren och uppstickaren Obama, utan också återigen påminna väljarna om att Clintons själva varit inblandande i en rad skandaler, (verkliga och uppdiktade), vilket gjort att de demokratiska väljarna sedan länge tröttnat på namnet Clinton.

Och därmed är cirkeln sluten och hennes negativa kampanj slår tillbaka mot hennes egen kandidatur. Hur man än vänder sig har man rumpan bak, eller vad det nu heter.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Talande stickers

För ett tag sedan visade jag exempel på hur den smutsigare delen av den konservativa kampanjen mot Hillary Clinton ser ut.

Men amerikanska liberaler kan de med. Den nuvarande presidenten Bush står inte särskilt högt i dessa kretar, för att uttrycka det milt. Bilderna är hämtade från en sajt baserad i Kalifornien (var annars?) som säljer bakrutesdekaler med politiska slogans.


Andra skriver intressant om presidentvalet, George Bush.