John McCains heta temprament

Om McCains starka kvinnor, som jag skrev om nedan, kommer vara en tillgång för honom i höst, så kommer hans eget, ökänt heta temprament bli ett problem, var så säkra. (The Young Turks är ett amerikanskt liberalt pratradio- och internetprogram.)

Följande incident från senatsvalet 1992 återger den liberala pratradioprofilen Randi Rhodes på sin blogg på Myspace:

Tre reportrar från Arizona har, under förutsättning att de får vara anonyma, berättat om följande incident för mig. När han ställde upp i senatsvalet 1992 fick McCain en dag sällskap av sin hustru Cindy och kampanjrådgivaren Doug Cole och konsulten Wes Gullet. Vid ett tillfälle tvinnade Cindy lite lekfullt McCains hår och sade:

- You're getting a little bit thin up there.

McCain blev illröd i ansiktet och svarade:

- At least I don't plaster on the makeup like a trollop, you cunt.

McCain ursäktade sig sedan med att förklara att det hade varit en lång dag.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain.

McCains tuffa kvinnor

I dag lördag kväll arrangeras en tung politisk middag i huvudstaden Washington. Det är Vitahuset-korrespondenternas förening som sig bör som står bakom den modesta middagsbjudningen vars inbjudna gäster och talare alltid brukar dra till sig stor uppmärksamhet.

I kväll kommer John McCain stå i rampljuset, eller snarare två av de starka kvinnor som omger honom; nämligen hans enda biologiska dotter i hans andra äktenskap - 23-åriga Meghan McCain och John McCains 96-åriga krutgumma till morsa, Roberta McCain. De deltar på middagen på inbjudan av People Magazine.


I en intervju som Meghan gav till tidningen GQ förra månaden kallade hon sin farmor för "crazy in a good way."

- Nana kör fort, sade Meghan McCain i intervjun:

- Hon stoppades av polisen efter att ha kört i 180 (km/h) i Flagstaff för ett år sedan.

Till saken hör attt Meghan McCain deltar mycket aktivt i sin fars presidentkampanj, från vilken hon bland annat bloggar, och fyller sin blogg med roliga insiderdetaljer från livet på "The Straight Talk Express", som John McCain kallar den turné som tar honom land och rike runt.

Själv är hon i vanliga fall en socialt liberal och ekonomiskt konservativ pappas flicka som bland annat älskar ölet Bud Light, avslöjar hon för GQ. I valet 2004 röstade hon på demokraten John Kerry. I fjol tog hon examen från Columbia University där hennes huvudämne var konsthistoria.

- Jag tror på en rad republikanska ideal, med kriget [i Irak] som nummer ett av det som jag är helt och hållet överens med pappa om.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Meghan McCain.

Obamas pastor intervjuas i TV

Barack Obamas kontroversiella pastor Jeremiah Wright framträder, för första gången sedan Wright-gate utbröt för ungefär sex veckor sedan, i amerikansk tv senare i kväll fredag. Han intervjuas av PBS-ankaret Bill Moyers.

Enbart sedan början av april har fler än 3.000 artiklar skrivits i amerikansk press om Wright. Så intresset ligger på topp inför kvällens långa tv-intervju. Någon som vågar gissa vad USA:s politiska journalister gör i kväll?


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Jeremiah Wright.

EXTRA: Thomas Friedman tårtad

Den flerfaldigt pulitzer-belönade författaren och New York Times-krönikören Thomas Friedman har blivit tårtad. Tårtningen skedde den 22 april i samband med en föreläsning om miljöfrågan som Friedman höll på på Brown University i Providence (Var i helvete ligger det??? Har fan inte tid att faktakolla, måste publicera fort som fan!) under Earth Day. Närmare bestämt skedde den fasansfulla attacken i lokalen Salomon 101, rapporterar collegetidningen The Brown Daily Herald.

Den kvinnliga tårtisten, som hade en manlig medbrottsling och pamflettutdelare (säkert kommunist också) på plats i audiotoriet, tårtade den New York-baserade världsreportern, kolumnisten och intellektuella giganten Friedman med två bakverk bestående av mestadels grön hårt vispad grädde, som hon hållit dolda i en plastpåse införskaffad i Browns bokhandel, och som i sin tur låg nedstoppad i en röd ryggsäck som hon obehindrat burit med sig in i hörsalen, uppenbarligen utan att bli avslöjad av vare sig säkerhetsvakter eller den bevisligen undermåliga säkerhetskontrollen under det aktuella evenemanget i fråga.

Se de rörliga bilderna från den fasansfulla attacken här.

Den överraskade men alltid lika modiga världsreportern Friedman lyckades alltså blockera den ena tårtan med sin hand, och ducka för den andra. Men blev ändå trots det resoluta försvaret, nedsmetad med grön grädde i både ansiktet och på kläderna.

Efter attacken sprang den kvinnliga missdådaren tillsammans med sin manliga (säkert kommunistiska) pamflettspridande propagandist och medbrottsling ut ur byggnaden genom den sydöstra entrén i huset. Hack i hälarna hade de framför ögonen på de paralyserade och djupt chockade åhörarna mötesorganisatören och biologiprofessorn Stephen Porder, som gjorde sitt bästa för att genom ett handfast och resolut medborgaringripande ta fast de båda missdådarna.

En på platsen närvarande polis sprang också han omedelbart mot den sydöstra entrén, men valde av ännu okänd anledning att stanna kvar inne i huset. (Varför han stannade kvar bör utredas vidare).

Kvinnan greps sedermera varvid hon identifierades som studenten Margaree Little. (Det är väl ändå själva fan att man inta kan dafa amerikaner).

Offentliga Affärer har fortfarande inte riktigt hämtat sig från den chockerande nyheten, men lovar återkomma med en politisk-analytisk kommentar i sann Lena Melin/Henrik Brors-anda, i vilken Offa kommer förklara vilka implikationer denna fruktansvärda och djupt tragiska incident kan leda till, inte bara för Thomas Friedmans kemtvättskines, utan också för den uppenbarligen djupt chockade reporterskaran på New York Times, samt världsfreden, globaliseringen och de israelisk-palestinska fredsförhandlingarna.


Andra skriver intressant om New York Times, Thomas Friedman, tårtning.

Lika som bär - Girl Power

Anna König Jerlmyr.

Alltså, ibland förstår jag inte riktigt själv hur mina associationsbanor löper. Kanske beror det på att jag som pr-journalist, politikreporter och USA-freak håller alltför många bollar i luften samtidigt, inom dessa nischer?

I vilket fall som helst vill jag så här på fredagen göra följande variant på lika som bär, och i samband med den poängtera att vi aldrig kan få för många hårtslående brudar på framträdande positioner inom media, pr och politik. Aldrig någonsin!


Ann Coulter.

Den konservativa Coulter stödjer som bekant, till mångas ohöljda förvåning, Hillary Clinton i presidentvalet. Undrar vem Anna håller tummarna för egentligen, innerst inne? Jag måste ta reda på det någon gång. Om inte annat lär det väl finnas tillfälle att diskutera det med Anna på Timbro på kvällen den 14 maj, för jag tar för givet att hon dyker upp för att lyssna då.


Andra skriver intressant om presidentvalet, lika som bär, Ann Coulter, Anna König Jerlmyr.

Hillary Clinton avslöjar sanningen om lesbiska kvinnor

Vad sägs om en omgång sjukorts stötpoker, någon? Jag bidrar med kortlek:

"Now the Deck of Hillary is set to rock America."

Genom att läsa informationen på de faktaspäckade korten kan vi lära oss saker vi inte riktigt insett att vi egentligen vill veta, såsom "Hillary's explanation as to why so many women are becoming lesbians."

Ja, jag förstår er tvekan. Men som tillverkaren garanterar potentiella köpare: "Don’t worry, the cards are suitable for all audiences, because we’ve bleeped out Hillary’s frequent use of profanity."

Ok, ladies and gentlemen. Shuffle up and deal.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, bluffpoker.

Historien om när Obamas rådgivare inte ljög

Detta är en prestation värdig Ulrica Schenström, statsministerns före detta statssekreterare, som på ett pikant sätt lyckades med konststycket att chikanera sin chef i samband med vin- och jourskandalen som ledde till hennes påtvingade avgång.

Ian Brodie, den konservativa kanadensiska premiärministerns stabschef, får sägas ha gjort en Schenström han med. Inte så att han krökade loss med en reporter och fastnade på bild, utan snarare så att han pratade loss med en reporter för att på grund av det i ett senare läge både chikanera sin chef och dessutom till råga på allt skada de diplomatiska förbindelserna mellan Kanada och den man som eventuellt snart är USA:s nästa president.

Inte så smart gjort, i något av fallen, kan man tycka.

I februari exploderade det som sedemera kom att döpas till "Nafta-gate" i amerikansk press. Den historien gick i korthet ut på att Barack Obamas rådgivare spelade under täcket med Kanadas USA-ambassadör i syfte att förmedla ett annat budskap om Obamas syn på det Nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta, än vad Obama själv gjorde under offentliga framträdanden och i intervjuer med journalister.

När primärvalet i delstaten Ohio i början på mars närmade sig krympte Hillary Clintons försprång i opinionen gentemot Obama allt mer. Från att från början ha lett med närmare 20 procentenheter i opinonsundersökningarna visade plötsligt mätningarna att Obama snabbt åt upp det krymande avståndet dem emellan. De dagsfärska undersökningarna visade till och med en gång i slutet på februari att hennes ledning hade minskat till 0 procentenheter. De låg alltså helt lika inför primärvalet bara några dagar senare.

Då exploderade Nafta-gate i medierna i både USA och i Kanada.

Det slutade med att Clinton vann primärvalet i Ohio med 10,1 procentenheter.

Vad var det som hände?

Obama hade jagat i kapp Clinton genom att i Ohio pumpa ut budskapet om att det Nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta var en hörnsten i president Bill Clintons ekonomiska politik, och att priset för det avtalet hade varit ett mycket stort antal förlorade industrijobb i framförallt USA:s rostbälte. I stället för att skapa en export- och importdriven handelsboom raderade Nafta ut delar av USA:s ålderstigna och icke konkurrenskraftiga tillverkningsindustri, vilket innnebar att över 200.000 industriarbeten försvunnit enbart i Ohio sedan valet år 2000.

Givet dessa hårda fakta valde Hillary Clinton att inte försvara sin mans handelspolitik, utan i stället gå till motangrepp genom att hävda att Obama förvrängde hennes politik, genom att hon i privata sammanhang sedan "lång tid tillbaka varit en kritiker" och nu precis som Obama stod bakom kraven på hårdare miljöbestämmelser och arbetarskydd i ett eventuellt omförhandlat Nafta-avtal.

Det köpte inte Obama, som framgångsrikt lyckades visa att Hillary Clinton tvärtom varit en hårdför försvarare och anhängare av det ursprungliga Nafta-avtalet. Och tacke vare det knaprade han in på hennes opinonsmässiga försprång i Ohio.

Den 27 februari sprutade sedan utan någon som helst förvarning skiten rakt in i Obamas köksfläkt. Och vilket liv det blev. Den kanadensiska tv-kanalen CTV hävdade att Obama gick till val med dubbla budskap i Ohio. Han skulle enligt tv-kanalen ha låtit en av sina topprådgivare kontakta den kanadensiska USA-ambassadören för att boka in ett möte vid vilket han ska ha försäkrat ambassadören om att Obamas kritik av Nafta bara handlade om "politisk positionering", avsedd för primärvalskampanjen.

Den troliga källan till den här storyn var den konservativa kanadensiska premiärministerns stabschef, Ian Brodie, som alltså var premiärministern tillika den kända Bush-sympatisören Stephen Harpers närmaste man.

Medierna i USA högg utan en sekunds tvekan likt utsvultna kamphundar på betet.

Trots att både den kanadensiska ambassaden dementerade historien på samma sätt som Obamas talespersoner gjorde det, så var drevet i gång och bilden satt. Obama spelade under täcket med sin norra granne och gick till val med dubbla budskap.

Den 29:e februari rapporterade sedan CTV om att ett Nafta-orienterat samtal kan ha ägt rum vid ett tidigare tillfälle i Chicago mellan Chicagoprofessorn, ekonomen och Obamarådgivaren Austin Goolsbee och en representant för den kanadensiska delegationen i USA. En påföljande läcka den 3:e mars skickade sedan ett påstått memorandum som summerade mötet till amerikanska medier. I PM:et citerades Goolsbee som vid mötet påstås ha sagt att Obamas frihandelsposition snarare var:

"political positioning than the clear articulation of policy plans."

Hillary Clinton högg genast och gjorde dessa dubbla budskap till sitt huvudbudskap inför slutspurten i Ohio. Bland annat sade hon:

"You come to Ohio and you both give speeches that are very critical of NAFTA and you send out misleading and false information about my position regarding NAFTA and then we find out that your chief economic advisor has gone to a foreign government and basically done the old wink wink, don't pay any attention this is just political rhetoric."

Hon körde även ut radioreklam med samma budskap i slutspurten.

Republikanen John McCain hoppade även han omedelbart på det Obamakritiska tåget.

Hon vann därefter Ohio med tio procentenheter. Framförallt nådde hon stora framgångar bland väljare som bestämde sig de sista dagarna, eller valde att byta sida under samma period. Viktigast var dock att hon lyckades så ett frö av misstro gentemot Obama som fick honom att framstå som vilken politiker som helst som var beredd att säga vad som helst bara för att vinna ett val. Det påverkade troligtvis också väljarna i de efterföljande primärvalen i Texasa och Rhode Island, även om Nafta i sig var en betyligt mindre fråga i de delstaterna.

Men sedan började både den kanadensiska public-servicekanalen CBC och andra mediegranskande aktörer att rapportera att nyheten var falsk.

Det var den kanadensiska regeringen som hade tagit initiativet att kontakta Goolsbee för att klargöra Obamas syn på handelspolitiken, och inte tvärtom.

Nog för att Goolsbee träffade Kanadas generalkonsul George Rioux (och inte, som rapporterats i den ursprungliga läckan, ambassadören Michael Wilson), men det fanns inga som helst bevis på att han skulle ha beskrivit Obamas ståndpunkt som enbart politisk positionering. Istället handlade mötet, som genomfördes den 8/2 - alltså före att Nafta började dominera debatten i Ohio - endast ytterst översiktligt om Nafta som de diskuterade under 2 - 3 minuter under det sammanlagt en timme långa mötet.

Goolsbee svarade på kanadensiska funderingar om Nafta genom att klargöra att Obama alls inte hade någon som helst intention att skrota Nafta helt och hållet, utan enbart komplettera det med krav på bättre miljö- och arbetarskydd - alltså exakt vad Obama hela tiden sagt i offentliga sammanhang.

PM:et i läckan var helt enkelt i grund och botten ett medvetet falsifikat, vilket til och med den kanadensiska regeingen med premiärminister Harper i spetsen tvingats erkänna offentligt efter en storm av protester och hårda frågor från oppositionen i parlamentet, som anklagade Harpers nära rådgivare för att aktivt hjälpa sina republikanska bundsförvanter på södra sidan gränsen genom att attackera den troliga demokratiska presidentkandidaten.

I ett svar kallade Harper läcken för "blatantly unfair", och lovade att gå till botten med den och sade också att:

"There was no intention to convey, in any way, that Senator Obama and his campaign team were taking a different position in public from views expressed in private, including about NAFTA."

Den kanadensiska regeringen har bett om ursäkt för att de intervenerat i en amerikansk valrörelse, men skadan har redan skett, och med få undantag, fortsätter media inte bara i USA utan också bevisligen i Sverige att återupprepa lögnerna från Hillary Clintons spindoktorer gång efter annan.

End of story.

Ps. Nej, det är inte jag som har gjort ovanstående mediegranskande genomgång. Jag blev bara lite nyfiken när jag läste Johan Norbergs urspungliga blogginlägg, och kände instinktivt i magen att någonting antagligen inte riktigt stämde, varvid jag höll ögonen öppna ett tag för att se om någon reporter valde att borra vidare i Nafta-gate. Så skedde naturligtvis, och jag hittade ett tag senare just det knäck jag letat efter i den liberala bloggtidningen Huffington Post. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, mediekritik.

Varför ljuger Johan Norberg och Sanna Rayman

Det må vara en provokativ rubrik, men i sak helt korrekt frågeställning.

När två så bevisligen duktiga, skickliga och på alla sätt och vis kompetenta debattörer som författaren Johan Norberg och den nya ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Sanna Rayman, far med uppenbara osanningar på sin blogg respektive Svenska Dagbladets ledarsida är svaret enkelt:

Jag nyhetsvärderade fel. Jag har inte gjort mitt jobb.

Fan också.

Jag har i flera veckor vetat vad som egentligen hände när det enligt Rayman gick till på följande sätt:

"Även Obama har avslöjats med fingrarna i sagoburken. I februari hörde hans kampanjstab av sig till Kanadas ambassadör i USA och berättade att Obama skulle uttala sig negativt om det nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta. Stabsmedarbetaren försäkrade att det bara rörde sig om kampanjretorik, som kanadensarna inte behövde ta på allvar.

Båda gör med andra ord kardinalfelen. De slirar på sanningen och ser ner på väljarna."
(SvD 20/4)

Eller Johan Norberg:

"Since 1994 a classical question in Swedish politics has been Marian Radetzki´s question "Can we trust the social democrats to be lying?" Because if we can, then we can assume that the stupid things they say in the campaign is just rhetoric and we can safely vote for them. Now the world wonders the same thing about US Democrats and trade. According to Canadian television, we can trust Obama:

"Within the last month, a top staff member for Obama´s campaign telephoned Michael Wilson, Canada´s ambassador to the United States, and warned him that Obama would speak out against NAFTA, according to Canadian sources.

The staff member reassured Wilson that the criticisms would only be campaign rhetoric, and should not be taken at face value."
(1/3)

Så svaret på frågan i min rubrik är alltså; de ljuger inte, i alla fall inte medvetet. De tror att de skriver om vad som verkligen skedde. De har helt enkelt vidarebefordrat en historia som valsat runt i internationell press, utan att bry sig om att dubbelkolla den innan de satte sig ned för att skriva och själva snurra runt den ett varv till i det mediala maskineriet.

Påståendet om vad Barack Obamas rådgivare skulle ha sagt till Kanadas USA-ambassadör om Obamas syn på frihandelsavtalet Nafta har visat sig vara ett falsarium från början till slut. Istället handlar det om politiskt rävspel i den högre skolan som har orsakat en smärre politisk skandal i Kanada, och fått en av den kanadensiska regeringens allra högst uppsatta politiska tjänstemän att skämmas å det grövsta.

Den sedelärande historien om vad som egentligen skedde i slutet på februari förtjänar att berättas, som en nyttig lektion i källkritik och vikten av att alltid dubbelkolla en bra story. Samt för vissa bloggare att nyhetsvärdera bättre.

Nu ska den sanna historien om Michael Wilson och Austin Goolsbee antagligen för första gången berättas på svenska, för en svensk läsekrets. Jag återkommer å det snaraste i frågan.

Jag har återkommit i frågan.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, mediekritik.

Italiensk valanalys

Tidningen The Economist visar återigen varför de är världens bästa nyhetsmagasin.


Andra skriver om Italien, Berlusconi.

Dagens kurva

Det här är i min själ en intressant graf för politiska statistiknördar att sätta tänderna i. Grafen kommer från en artikel i tidningen In These Times (tack Anders). Pennsylvania passar alltså inom ramen för boxen "The race chasm" (rasklyftan).

Ps. Artikeln är skriven av den politiska journalisten och demokraten David Sirota, som bland annat var en av Al Frankens regelbundna sidekicks när den liberala talkradiostationen Air America såg dagens ljus, med just Al Franken som frontnamn. På senare tid har Air America dragits in i demokraternas primärvalskampanj på ett både oväntat och symboliskt sätt. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Here they come...

Här kommer de. På allvar. Som jag har väntat!

Allt det som Barack Obama hittills stött på i form av negativa kampanjer från paret Clintons sida är rena lekskolan jämfört med vad som väntar när de tunga, rutinerade republikanska grabbarna som inte är rädda för att skita ned händerna ger sig in i lekan.

Titta på den här färska reklamfilmen. Den kommer bli en klassiker.

Den är gjord av den fristående politiska aktionsgruppen Exposeobama.com. Bakom den gruppen står i princip samma gäng som låg bakom reklamfilmen om Willie Horton som knäckte demokraten Dukakis i valet 1988.

Det är grabbar som får gänget som swiftboatade Kerry 2004 att framstå som töntiga och fega mesar.

Bring em on, Obama. Nu är det allvar. Nu är det upp till dig att bevisa om du har vad som krävs för att vinna ett presidentval i USA. Nu börjar det roliga. It´s the greatest show on earth. Enjoy it!


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, negativa kampanjer.

Svensk pr-konsult utbildad av amerikanska vapenlobbyn

Den svenska pr-konsulten Erik Lakomaa har nyligen kommit hem från USA, där han under förra veckan gått en kurs hos den amerikanska vapenlobbyn NRA. På plats i det nationella högkvarteret i delstaten Virginia studerade han hur de arbetar med gräsrotsaktivism och lobbying för att påverka politiker och beslutsfattare.

Den amerikanska organisationen NRA (Nation Rifle Association), med cirka fyra miljoner registrerade medlemmar i rullorna, ses allmänt som en av USA:s starkaste politiska enfrågeorganisationer alla kategorier. Sett till hur många aktivister de lyckas värva och engagera, men också till vilket stort politiskt genomslag de har i sitt aktiva lobbyarbete gentemot politiska beslutsfattare på lokal, delstatlig och nationell nivå är de en framgångssaga.

- NRA University är ett nystartat program för att utbilda lokala aktivister och sympatisörer mellan 20 – 40 år. Deras styrka som kampanjorganisation är att de har så många gräsrotsaktivister beredda att arbeta för dem på olika sätt, säger Erik Lakomaa och fortsätter:

- De är väldigt duktiga i sitt operativa kampanjarbete och det var det jag var intresserad av att studera.

Vad lärde du dig?

- Det var en ganska grundläggande gräsrotskampanjutbildning ungefär på samma sätt som vi kan ha i Sverige i olika typer av politiska organisationer.

Den dagslånga kursen handlade bland annat om att ge deltagarna en förståelse för vilka av deras argument det är som fungerar, men också en beskrivning av hur deras gräsrotskampanjer passar in i NRA:s politiska påverkansprogram.

- NRA:s politiska arbete kan sägas bestå av två delar. Dels traditionell lobbying mot politiker, men också en sida i vilken de stödjer olika typer av rättsprocesser.

Inte minst den andra metoden är just nu högaktuell för NRA, då de för första gången har lyckats driva fram en prövning i USA:s Högsta domstol av den andra tillägget till konstitutionen, som reglerar rätten för medborgarna att bära vapen. Den inledande pläderingen och muntliga utfrågningen av båda parternas argument av domstolens medlemmar genomfördes för några veckor sedan, och domen väntas meddelas senare under sommaren.

Vad kan en svensk pr-konsult lära av NRA?

- Tekniken i sig är inget nytt. Men signifikant är i hur pass stor utsträckning man i USA förlitar sig på gräsrotsaktivism, medan vi i mycket större utsträckning har anställd personal som sköter den delen i de stora svenska intresseorganisationerna, säger Erik Lakomaa.

Han är som pr-konsult tidigare grundare av och medarbetare med bland andra Lars Thalén i pr-byrån K-Street. Men Erik Lakomaa har sedan en tid tillbaka lämnat den byrån för att mer fokusera på politisk rådgivning via ett eget företag.

- Det handlar till exempel om att förstå när man ska använda olika kommunikationsmetoder. När ska man till exempel köra med gräsrotsaktivism under en kampanj? De underströk vikten av ansikte mot ansikte-kommunikation, och att få aktivister att kontakta enskilda politiker, och att få sympatisörer att känna sig som aktiva och engagerade talespersoner beredda att gå och rösta på, alternativ inte rösta på, olika politiska kandidater som tycker rätt eller fel sett utifrån kraven i NRA:s program.

Till sist, fick ni skjuta lite med M16 och AK47:or någon gång under kursen, kanske som ett avslutande kvällspass?

- Nej, men det var en del deltagare som frågade efter den möjligheten. De lär ha en skjutbana i källaren på huvudkontoret.

Blev du besviken?

- Äsch, jag har redan skjutit med sådana där vapen. Jag gjorde lumpen som närskyddare.


Andra skriver intressant om vapenlobbyn, NRA, pr-konsulter.

Den magiska siffran 10 procent

Obamas "bitter-gate" har inte påverkat utgången av valet i Pennsylvania. Det som är intressant med hennes segermarginal i gårdagens val är att det bevisligen finns ett tioprocents-bälte till Clintons fördel i den delen av USA.

Hon vann med tio procentenheter i Pennsylvania den 22 april, med tio procentenheter i Ohio den 4 mars och med tio procentenheter i New Jersey den 5 februari.

De två primärvalen i Ohio och New Jersey genomfördes långt innan Obamas filmade uttalande om bittra arbetslösa arbetarklassväljare, som i brist på annat håller fast vid religionen och sina vapen, och som har vevats i nyhetskanalernas dygnetrunt-sändningar den senaste veckan.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

En bildtext som säger allt

bildtext: Fem vansinniga Obama-fanatiker/marxister på väg till massmöte för att förslava den vita rasen.

Den här bilden och bildtexten har jag helt oförskämt och utan att be om lov rippat rakt av från SvD-medarbetaren Martin Gelins ibland helt geniala New York-blogg på Svenskans sajt.

Man brukar säga att plagiat är det finaste betyg en skribent kan få, och jag ansluter mig själv till den åsikten. Missa inte att då och då titta in på Martin Gelins blogg. Den är helt enkelt för bra för att missa.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, det stora svarta hotet.

Oops, he did it again

Att Hillary Clinton programenligt vann primärvalet i Pennsylvania förvånar ingen. I skrivande stund, när 74 procent av vallokalerna har rapporterat, leder Clinton med 54 procent av rösterna mot Obamas 46 procent. Det ser ut att ge Hillary Clinton en nettoseger på totalt sex konventsdelegater när hon drar vidare från Pennsylvania till de nästkommande valen i delstaterna North Carolina och Indiana om två veckor.

Det kommer alltså på intet vis förändra det oundvikliga slutresultatet för henne. Hon hade behövt en mycket stor, för att inte säga gigantiskt stor, seger i Pennsylvania för att ens ha en mikroskopisk chans att vända trenden och till slut ändå mot alla odds lyckas ro hem nomineringen på partikonventet i Denver, vilket alltså inte kommer ske.

För en analys av vilka väljargrupper som röstade på Clinton respektive Obama och varför de röstade som de gjorde hänvisas till bland annat tv-kanalen CNN:s vallokalsundersökning.

Tio raka skäl till varför Hillary Clinton förlorade primärvalskampen mot Barack Obama redan för mer än två månader sedan har jag tidigare räknat upp här.

Men vad som är mer fascinerande än själva valresultatet är att Bill Clinton återigen har trampat i klaveret i sina försök att stötta sin hustrus presidentkampanj.

Jag har tidigare skrivit om att jag tror att Bill Clinton innerst inne inte vill se sin hustru vinna presidentvalet. Och efter att under en telefonintervju i måndags i radiostationen WHYY i Philadephia under vilken Bill återigen på ett klumpigt sätt jämfört Barack Obama med den svarta pastorn och demokraten Jesse Jackson, finner jag min konspirationsteori ännu mer sannolik.

Bob Shrum, legendarisk demokratisk politisk konsult som har arbetat åt både Al Gores och John Kerrys kampanjer 2000 respektive 2004 säger i en kommentar till tv-kanalen ABC:

- Han [Bill Clinton] skulle göra kampanjen en stor tjänst om han helt enkelt slutade säga saker som det här. Det finns många exempel på när han går ut och är mycket effektiv, men sen drar han plötsligt iväg på sätt som verkligen inte hjälper.

Den republikanska strategen Ed Rollins som arbetade åt Mike Huckabee i årets kampanj är om möjligt ännu rakare i sin utvärdering av Bill Clintons insatser:

- Allting som han har sagt nu mot slutet har skadat hans hustru. Det bästa han kan göra nu är att åka tillbaka till sitt bibliotek i Little Rock i Arkansas och inte öppna munnen förrän hon är nominerad eller har lämnat racet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Därför är John McCain höstens favorit

(Uppdaterad 080422 kl 14.03)
I dag finns det egentligen inget behov av att skriva något annat inlägg än ett som tipsar om den socialdemokratiska opinionsstrategen, USA-kännaren och före detta pr-konsulten Calle Melins blogg, i vilken han i en liten, lättfattligt och pedagogisk artikel på ett utmärkt sätt förklarar varför republikanen John McCain måste hållas som klar favorit att vinna höstens presidentval.

Calle Melin är värd att lyssna på när han gör den här typen av analyser därför att han antagligen är sveriges skickligaste politiska opinionsanalytiker, och dessutom sedan många år tillbaka grymt påläst på allt vad som rör amerikansk inrikespolitik.

Han kan dessutom knappast anklagas för att ha en personlig övertygelse eller dragning åt republikanernas håll, varför det gör hans analys ännu mer trovärdig.

Bloggaren Stefan Olsson, före detta forskarkollega till Calle Melin, fyller i sin blogg på med en mediekritisk kommentar till Melins analys som det ligger mycket sanning i.

Ps. Läs även om hur världens bästa dagstidning, Financial times, resonerar när den stöttar Obama och tycker att Hillary Clinton bör erkänna sig besegrad och sluta fjanta runt i en strid som hon de facto förlorade redan för ett par månader sedan. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain.

Detta är hysteriskt roligt. Tro mig!

Under alla hjärtans dag bestämde sig Washington Post Magazine-skribenten Gene Weingarten för att låsa in sig själv i ett rum under 24 timmar. Som enda sällskap hade han fem tv-apparater, två radiomottagare och en laptop som kontinuerligt scannade politiska bloggar. Dessutom tyckte han, av någon anledning, att hans smoking var en lämplig arbetskostym för det mediegranskande knäcket.

På tv- och radiomottagarna hade han rattat in olika politiska pratprogram, fyllda med så kallade "talking heads" och "pundits" av olika politiska kulörer och kvalité som alltså alla samtidigt pratade i munnen på varandra.

Det hela slutade i princip med att han blev skvatt galen, och bland annat skruvade upp volymen på en av tv-appareterna till max för att se hur många trappsteg det fanns på den grafiska volymdisplayen som återges på tv-skärmen.

Läs hans granskande reportage här, och framförallt, lyssna på hans berättelse i radiokanalen NPR:s mediemagasin On The Media.

Eller som han själv skriver i ingressen till sin rapport från frontlinjen:

"One man with more courage than brains sacrifices himself on the altar of punditry, and, in so doing, fails to redeem us all."


Andra skriver intressant om presidentvalet, mediekritik, humor.

Borg och Winberg krossar Svenska Spel

Så fort gick det för den oheliga alliansen bestående av herr finansminister Anders E Borg samt den före detta ambassadören, vice socialdemokratiska statsministern och paraboltv-motståndaren Margareta Winberg att krossa den framgångsrika strategin och verkställande ledningen på Svenska Spel. Precis så som Pontus Schultz på Veckans Affärer så korrekt förutspådde i en analys skriven för ett par veckor sedan.

Nu inleds kapitalförstöringen av en av det svenska skattebetalarkollektivets potentiellt allra mest intressanta tillgångar.


Andra skriver intressant om Svenska Spel, finansministern.

Dagens siffror

56.000 (drygt) personer deltog i påvens avslutande mässa på Yankee Stadium i New York under söndagen, den sista dagen för påvens besök i USA.

2 miljarder (drygt) dollar har hittills utbetalats av katolska kyrkan i USA i samband med skadeståndsuppgörelser efter de pedofilskandaler som skakat kyrkan.

5; antalet offer för pedofilövergrepp av katolska präster i USA som påven mött för ett privat samtal i samband med USA-besöket.


Andra skriver intressant om presidentvalet, påven, a shitload of money.

Läget i Pennsylvania och primärvalet

Efter en pausvila som känns lika lång som ett säsongsuppehåll i Premier Leauge, och som har gett mig möjlighet att grotta ned mig i så pass väsensskilda frågor som tysk läktarpolitik, svensk-colombianska flygplansaffärer, svensk läktarkultur och Latinamerikansk säkerhetspolitik har det äntligen blivit dags att fokusera Offentliga affärer på det väsentliga - det amerikanska presidentvalet.

På tisdag smäller det i primärvalet i Pennsylvania. Så här ser läget i opinionen och i det demokratiska racet ut ett par dagar innan vallokalerna stänger på tisdag kväll lokal tid enligt tv-kanalen MSNBC:s rapport på söndag förmiddag lokal tid:

Pennsylvania: Clinton 48 procent; Obama 43 procent. Clinton leder alltså med fem procentenheter.

I de nästkommande primärvalsstaterna där det röstas om två veckor ser opinionsläget ut på följande sätt:

Indiana: Obama 40 procent; Clinton 35 procent.
North Carolina: Obama 47 procent; Clinton 34 procent.

Antalet hittills valda delegater till det demokratiska partikonventeti augusti: Obama 1.417 delegater; Clinton 1.251 delegater. Obama leder alltså med 166 delegater/röster på konventet.

Superdelegater: Obama 236; Clinton, 262. Hillary Clinton leder här med 26 fler superdelegater på sin sida.

Sammanlag blir det alltså 1.653 mot 1.513 vilket innebär att Obama leder med 140 delegater.

Hittills vunna primärval/nomineringsmöten: Obama 28; Clinton 14.

Totalt antal lagda röster i primärval och nomineringsmöten: 13,4 miljoner till Obama; 12,7 miljoner till Clinton. Det ger Obama en ledning med 699.000 röster.

Ps. Att Coloradopartiet förlorade söndagens presidentval i Paraguay betyder att ett drygt 60-årigt maktmonopol just brutits. Den tidigare biskopen Fernando Lugos seger indikerar att undrens tid inte är förbi. Kanske, men bara kanske, tyder det på att Barack Obama ändå har en reell chans även han i höstens stora presidentval på den amerikanska kontinenten. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Obligatorisk neokonservativ läsning

Via Dick Erixons blogg hittar jag följande intressanta artikel om den neokonservativa politiska rörelsen i USA, dess historia och nutid, skriven av den neokonservativa chefsideologen, forskaren och författaren Robert Kagan.

Robert Kagan är obligatorisk läsning för alla som vill förstå den utrikespolitiska policyn som har styrt USA:s agerande i framförallt Mellanöstern och Irak efter terrorattacken mot World Trade Center. Han har bland annat skrivit boken Of paradise and Power, som kan ses som ett slags modernt amerikanskt neokonservativt politiskt manifest.

I Sverige finns det två framträdande debattörer som är anhängare av den neokonservativa amerikanska utrikespolitiken, och det är just bloggaren Dick Erixon samt författaren, poeten och debattören med mera, Per Ahlmark.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Robert Kagan, neokonservatism.