En fråga om trovärdighet

I första numret av nyhetsmagasinet Fokus som landade i brevlådan i dag fredag skriver Hans Strömberg, tidningens språkvårdare och korrekturläsare, bland annat följande under rubriken "Fel i Fokus - Berätta för oss när du hittar fel".
"Från och med nästa nummer kommer Fokus varje vecka på denna plats att publicera de felaktigheter och oklarheter som ni läsare har upptäckt i tidningen. Vi tycker att det är viktigt med förtroendet mellan läsare och tidning. Fokus ska vara pålitlig, korrekt och noggrann och vi vi vill därför redogöra för de eventuella fel och brister som ändå slunkit igenom i tidningen."

Det handlar om något så enkelt som trovärdighet och kvalitetssäkring av produkten gentemot läsarna. I de flesta andra branscher är detta någonting självklart. Så ej inom den svenska journalistiken. Vem har någonsin hört talas om en redaktion som kvalitetssäkrar arbetet enligt en ISO-modell? Därför framstår Fokus korrektionsruta som ett välkommet brott med den redaktionella självgodheten, där det allt som oftast är omöjligt att erkänna fel och korrigera dessa. I valet mellan reportrars och nyhetschefers ego å ena sida, och trovärdigheten för redaktionen som sådan å andra sidan, vinner alltför ofta egot. Därför är Fokus inställning, som är vanlig på tidningar utomlands, ett strategiskt smart val. I en bransch med ständigt ökande brus och utbud, kommer trovärdighet och kvalitetssäkring inte bara vara redaktionellt lönsamt, utan också ekonomiskt lönsamt.

Hört på Arenas julfest...

...Om någon har saknat Hanne Kjöllers skriverier på DN:s ledarsida den senaste tiden meddelas härmed att hon återkommer från tjänstledigheten så snart som hennes bok- och filmprojekt om övervikt är avslutat. Boken och filmen kommer på Brombergs förlag respektive TV8 någon gång under perioden januari/februari.

...Ny chef för Arenagruppens tankesmedja Agora efter Ursula Berge, som har börjat arbeta som samhällspolitisk chef på fackförbundet SSR, lär vara på gång inom en väldigt snart framtid, viskades det om vid en av bardiskarna.

...Anders Jonsson (pol. rep. SR VA m m) efterlyste sent på torsdagskvällen en jacka som verkade ha försvunnit från den temporära garderoben vid entrén.
"Jag har mina nycklar till lägenheten i en av fickorna", kommenterade en bekymrad redaktör Jonsson för Offas utsände när han gjorde sitt tredje varv i garderoben.

...En av Fokus fasta krönikörer, Jens Henriksson, hjärnan bakom Nuder på finansen och före detta departementskollega med Fokus ansvariga utgivare Karin Pettersson, har inte en susning om vad han ska skriva i sin första krönika. Men en sak är säker. Vissa restriktioner kommer han ålagga i sig i skrivandet.
"Om Expressen klipper mig blir det i deras tolkning Pär Nuder som säger något", konstaterade en luttrad statssekreterare.

Vad är det som gäller - kartan eller verkligheten?

Aftonbladets chefredaktör Helle Klein gör en intressant notering på sin blogg från dagens presskonferens med kriskommissionen:
"Bo Pellnäs, ledamot av katastrofkommissionen, resonerade på presskonferensen om pressekreterarnas roll. Det är genom dessa som ministrarna i huvudsak kan nås. Pellnäs tyckte sig se ett dilemma i att det då blir mer fokus på de mediala utspelen från regeringskansliet än på hur själva regeringsarbetet, i det här fallet krishanteringen, ska skötas. Huvudfrågan blir ofta "vad ska vi säga till medierna", inte "vad ska vi göra för att få igång arbetet"."

I en liten bisats ställde faktist Pellnäs en av de mest intressanta frågorna under hela presskonferensen. Den finns det all aledning att fundera vidare över. Inte bara för politikerna i regeringskansliet, utan lika mycket för nyhetscheferna och reportrarna på de politiska redaktionerna.

Till skillnad från regeringskansliet fungerade naturligtvis redaktionerna som de skulle redan under annandagen. Men det tänkvärda är vilken bild av verkligheten det är som media, och för den delen politikerna, arbetar med den dag drevet går i gång. Den "verklighet" som är skapad av media, eller det som verkligen har hänt?

Neo - krämig cappuccino och halvfranska band

Det är något provocerande med krämig cappuccino och halvfranska band. I alla fall om det ingår i programförklaringen för en ny tidskrift. I det här fallet den borgerligt sinnande varannanmånadstidningen Neo, som utkommer med sitt första nummer i januari. Så här skriver krönikören Idde i folkpartiets tidning NU.
"Tjugofemåringar drömmer om prinsessbröllop och trerättersmiddag med vännerna. Kärnfamiljen och kungahuset och ett höstmode som påminner om brittiska rävjakter. Ridstövlar och kavaj. Det är något i luften. Konservatismen har återvänt."
Idde är en av många kommentatorer och bloggare som har gått i gång på den provocerande kombinationen modernt kaffe och läderinbundna böcker.

Bakom tidningen Neo står ett aktiebolag som ägs av tidningens chefredaktör Sofia Nerbrand och VD:n Nicklas Lundblad, samt ett antal finansiärer, varav stiftelsen Fritt Näringsliv är den största, enligt vad Offentliga Affärer erfar. Rimligtvis är en av projektets större bidragsgivare också Stockholms handelskammare, eller folk i kretsen kring den, eftersom Niclas Lundblad kommer därifrån.
Projektets mentor och beskyddare får Timbros och stiftelsen Fritt Näringslivs VD, Cecilia Stegö-Chiló, sägas vara. Sofia Nerbrand arbetade några månader åt stiftelsen med att utreda förutsättningarna och arbeta fram grunden för tidningen.
I redaktionsrådet ingår bland annat Timbros Johan Norberg, Peter Wolodarski på DN:s ledarredaktion, vetenskapsjournalisten Maria Borelius, Michael Moynihan som står bakom bloggen Stockholm Spectator samt författaren Torbjörn Elensky.
Eftersom tidningen kommer arbeta med en fast bemanning på sammanlagt tre personer plus en formgivare på halvtid samt en extern annonsförsäljare som arbetar på provisionsbasis, får den sägas ha hyfsade ekonomiska möjligheter att överleva. Inte minst med tanke på kombinationen av extremt låga overheadkostnader och att den ser ut att fylla en tom nisch på den idébaserade tidskriftsmarknaden. En nisch som dessutom innehåller ett antal kapitalstarkta mecenater som nog kan fås att lätta på plånboken om de tror på projektet och personerna bakom det.

För att få kläm på vad kaffet och böckerna egentligen handlar om, käkade Offa lunch med en tredjedel av redaktionen. Enligt den tredjedelen handlar krämig cappuccino om att på ett lite PR-smart och provokativt sätt formulera borgerlighetens nya tredje steg, som är det som Neo ska skildra. Därav namnet Neo - det nya.
I det första steget definierades borgerligheten som de som bodde på Östermalm och i liknande stadsdelar, enkelt uttryckt. Det andra stegets borgerlighet handlade om de personer som röstade på ett borgerligt parti. I det tredje steget, det som tidningens redaktion vill vara en röst för, handlar borgerligheten om de personer som lever det goda livet i storstaden. Alltså den moderna urbaniteten och de människor som känner sig hemma i den.
Tidningen har en uttalad idé om att försöka bli för den moderna urbana borgerliga människan vad tidningen Ordfront var för vänstern när den var som bäst en gång i tiden. Alltså en tidning som driver en klar tes, och ger argument och idémässigt understöd till sin läsekrets. En sorts modern medial borgerlig folkbildning alltså, som Offentliga Affärer tolkar det hela. Eller annorlunda uttryckt: en borgerlig ledarsida i magasinsformat, kryddad med en del maffiga, genomarbetade reportage, packeterat i en snyggt och smakfullt formgiven tidning som lockar till läsning.

Om Neo kan bli för borgerligheten vad tidskriften Arena är för den moderna vänstern kan det bli riktigt spännande, tror Offa.

Måste grannen stenas...?

Ett inslag i serien insändare vi minns:

Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella. Jag har en del frågor till er präster som vet och kan allt.
Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7). Vad kan vara ett skäligt pris?
I Tredje Moseboken 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta bara gäller människor utanför EU. Kan han ha rätt?
Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt Andra Moseboken 35:2 så måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt Tredje Moseboken 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och det vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan. Är det okej om jag sitter i vapenhuset?
Kan mina barn börja att träna fotboll i IFK Värnamo då Tredje Moseboken 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsätta spela här hemma med en plastboll?
En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot Tredje Moseboken 19:19.
Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmaterial (vanligen bomull och polyester). Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att stena dem? (Tredje Moseboken 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (Tredje Moseboken 20:14)?
Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram mot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster om tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.
Magnus Samuelsson
Tånnö

Förundersökning mot SSU nedlagd

Förundersökningen mot SSU-förbundet angående bidragsfusket med fejkade medlemssiffror är nedlagd, uppger en centralt placerad källa i kanslihuset för Offentliga Affärer.

Hörde vi just en djup suck av lättnad från i tur och ordning Göran Persson, Lena Hallengren och hela SSU:s förbundsstyrelse?

Ivan på KGB

Det ryktas att nya tidningen Ivan ska ha releaseparty på restaurang KGB i centrala Stockholm. Gästerna som minglar och bläddrar i tidningen ska visst serveras av snygga servitriser uppklädda i något slags småsexigt uniformsplagg som hämtat inspiration från ryska armén. Låter som ett passande tema.

Frågan är om Ivan, som startats av ett gäng avhoppade Slitz-medarbetare som tröttnade på Mats Drougge, får plats på marknaden? Det börjar bli trångt i hyllan bredvid Café, FHM, Moore och Slitz. Fast finansiellt verkar projektet kunna ros i land. Enligt uppgifter i Dagens Media står Tre-Mag bakom projektet, och det förlaget har ju onekligen en del kulor på banken. Sen återstår att se om den publicistiska idén håller. En slitz-kopia, fast med mer hjärna. Babes, fast inte lika naket, samt babes som är starka, tuffa, intelligenta och framgångsrika. Alltså inte riktigt det kvinnoideal i form av dokusåpakändisar som Drougge väljer att lyfta fram i Slitz. Nu är det upp till grabbarna grus i Arjeplog och Svedala, som köper en tidning när de har varit på macken och tankat, att avgöra vilket kvinnoideal det är som har framtiden för sig.

Offa föreslår i all enkelhet att Ivans redaktion kontaktar juridik- och psykologistudenten samt bloggaren Glamourprinsessan, alias Karolina Lassbo, och erbjuder henne medarbetarskap som kombinerad modell, krönikör och frågespaltsrådgivare.

I övrigt ryktas att Ivan har knutit upp Aftonbladetkolumnisten Anna Ekelund som krönikör. Hennes utgångsbud lär ha legat på 10.000 kronor per krönika, samt att hennes bättre hälft också skulle erbjudas någon form av fast medarbetarskap i tidningen. Låter som om Ekelund, med den attityden, är en kvinna helt i Ivans smak.