Vad var det jag sa

Hösten 2007 sa de flesta svenska USA-kännare som vid den tiden diskuterade det kommande presidentvalet att det skulle komma att stå mellan Hillary Clinton och Rudy Giulliani.

Se till exempel den här presidentvalsdiskussionen i tv-programmet Veckans Debatt i Axess Television som gick av stapeln prick ett år innan valet. Medverkar gör bland andra bloggaren Dick Erixon (oberoende reaktionär), journalisten Karin Pettersson (chefredaktör Fokus), utrikesanalytikern Anders Hellner (Utrikespolitiska Institutet) samt pr-konsulten Fredrik Fällman (Prime PR). Debatten inleddes med att programledaren Lennart Persson frågade vem de trodde skulle vinna valet om ett år.

Lennart Persson:
- Vem tror du blir USAs nästa president?

Anders Hellner:
- Jag tror att det blir Rudy Giulliani eller John Edwards.

Karin Pettersson:
- Hillary Clinton, absolut.

Dick Erixon:
- Jag tror mycket på Rudy Giulliani, New Yorks förre borgmästare.

Fredrik Fällman:
- Jag hoppas och tror att det blir Hillary Clinton.

Men det fanns avvikande svenska röster som redan innan dess gjorde en annorlunda analys:

Datum: Mon, 22 Jan 2007 15:23:05 +0100 (CET)
Från: "Andreas Henriksson"
Ämne: RE: sjutton: Clinton vs Obama
Till: sjutton@xxxxxx.xxx

Till hur stor del är det kandidatens egen
kampanjorganisation och kampanjkassa, respektive det
eventuella lyft som kandidaten får i media (alltså
inte köpt media), som avgör vem som vinner ett
amerikanskt primärval? Skiljer sig svaret på den här
frågan mycket beronde på vilka olika delstater vi
talar om?

undrar
Andreas
som tror att Obama kommer få ett sanslöst lyft i
media. Om det räcker ända fram återstår att se. Jag
tror det.

----

Ok, det här inlägget är en egotripp modell större, jag vet. Men jag kunde inte låta bli. Det är ofta intressant att gå till läggen,för att citera Jan Myrdal, och fundera över när man haft rätt respektive fel i sina förutsägelser och varför man haft rätt eller fel. Alltid går det att lära sig något.

Dessutom kan den vara bra som programförklaring för den här bloggens läsare. Jag tror inte att det finns någonting som en helt opartisk och neutral journalistik. Däremot finns det mer eller mindre uttalat partiska journalister och mer eller mindre subjektiv journalistik. Själv försöker jag göra mitt bästa för att förhålla mig sakligt neutral när jag gör samhällspolitiska analyser. Men att påstå att det finns någonting som skulle vara en helt objektiv journalistik annat än på de sidor i tidningen som redovisar gårdagens sportresultat och börskurser, är en chimär.

Därför tycker jag att det är bra att journalister som skriver om ekonomi och politik på nyhetsplats någon gång emellanåt redovisar sin värderingsgrund. Den ger nämligen en chans för läsarna att bedöma inte bara hållbarheten i reporterns argument, utan också varför just dessa argument kanske lyfts fram av just den reportern.

Jag tycker alltså inte att det var rätt av Sveriges Radio att stänga av programledaren Cecilia Uddén under sluttampen av presidentvalet 2004, efter att hon mött Johan Norberg från Timbro i en radiodebatt och uttryck sympatier för demokraterna. Hon är Sveriges Radios kanske bästa utrikeskorrespondet, och var så även efter Norbergdebatten. Däremot tycker jag hon gjorde rätt som redovisade sina värderingar.

Själv skulle jag rösta på Obama i primärvalet om jag hade rösträtt i USA. I höst skulle jag sedan rösta på Obama om han vinner demokraternas primärval, och John McCain om han mot all förmodan skulle ställas mot Hillary Clinton, bara så ni vet. Sedan är det upp till er läsare att bedöma hur pass mycket det påverkar och färgar min nyhetsvärdering och mina analyser i den här bloggen.

Ps. Missa inte bloggaren och medieforskaren Jokim Nilssons debattartikel i Expressen om brister i svenska mediers bevakning av USA-valet. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama, Rudy Giulliani, John Edwards, mediekritik.