Al Gore sparkade tv-reporter för utviksbilder

Det kan omöjligen vara en slump. Samma dag som jag hittade den här Economist-spinoffen hos Presstop, hittar jag också den här tidningen. Rikard Åberg på Poker Magazine måste vara ett geni. Inte trodde jag att jag skulle börja läsa pokertidninger, men ett sådant omslag med en sådan presentation är omöjligt att motstå.

"Vi träffade World Poker tours värdinna Layla Kayleigh som gick från Al Gores stab till hetluften bland pokerproffsen", lyder texten på omslaget.

Layla Kayleigh, som den tjugofyraåriga kvinnan i fråga heter, arbetar alltså med bland annat tv-sänd poker i regi av den kringresande statusfyllda pokercirkusen World Poker Tour. Innan dess var hon politisk reporter på det internationella miljösamvetet Al Gores samhällsgranskande "Current TV".

Hon fick sparken från Current TV efter att hon ställt upp på modellbilder för brittiska tidningen Maxim, vilket hon kommenterade på följande sätt:

"Jag tyckte att det var lite dubbelmoral att arbeta för en tv-station med kopplingar till demokraterna, där vi talade om yttrandefrihet och att vi skulle bli en röst för en ny generation, samtidigt som de stoppade mig från att göra ett enkelt fotojobb. Jag ger röst åt kvinnan som kan vara sexig, smart och intelligent samtidigt som jag poserar i underkläder".


Andra skriver intressant om presidentvalet, Al Gore, Poker Magazine.

JFK => BHO

"All over the world … young men are coming to power — men who are not bound by the traditions of the past — men who are not blinded by the old fears and hates and rivalries.”

Dagens citat kommer från John F Kennedy när han talade på det demokratiska partikonventet i L A Sports Memorial Arena i Los Angeles den trettonde juli 1960 och accepterade dess nominering som partiets presidentkandidat.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John F Kennedy.

Why can´t I vote for this man?

Det här omslaget är utan någon som helst konkurrens vårens coolaste tidningsomslag alla kategorier.


Andra skriver om presidentvalet, The West Ving, Martin Sheen.

SM i fördomar om USA

Om riksidrottsförbundet mot all förmodan skulle få för sig att anordna något slags svenskt mästerskap i fördomar om amerikansk politik, skulle författaren Jan-Ewert Strömbäck ligga bra till för en guldmedalj.

Efter att han i tisdags skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet med påståenden om att det bedrivs en kristen högerkampanj i USA mot Barack Obama, så har han lagt sig i vinnarhålet till fördoms-SM, för att använda en travterm. Må så vara att det finns enstaka knäppgökar på högerkanten som inte gillar Barack Obama, men de är ett obskyrt randfenomen. I sak har Strömbäck alltså rätt, men ändå så fel. Den högerkristna kampanjen mot Barack Hussein Obama är inte det intressanta för närvarande, som Billy McCormac förtjänstfullt påpekar i torsdagens svar i svenskan.

Betydligt värre är partivännerna Hillary och Bill Clintons försök att utmåla Barack Obama som en muslimsk, svart politiker som därmed underförstått inte förmår ta ansvar för hela USA, om han skulle bli president.

Och på högersidan i amerikansk politik är inte kampanjen mot Obama ett fenom ens värt att uppmärksamma. Betydligt mer intressant att analysera är den interna konflikten mellan å ena sidan John McCain och å andra sidan de ledande konservativa programledarna i pratradion, som bedrivit en brutalt hårdför smutskastningskampanj mot John McCain, som syftade till att han inte skulle bli republikanernas presidentkandidat.

Det är alltså två partiinterna smutskastningskampanjer som är värda att diskutera som intressanta fenomen i nuläget i primärvalet. Inte en svensk författarens fördomar mot den kristna högern i USA, vars politiska inflytande maximalt uppgår till fem miljoner personer/röster. Fler än så är de inte. Och deras inflytande är dessutom i kraftigt avtagande som Billy McCormac skriver.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Hillarys lögner leder till dagens citat

Dagens citat borde snarare kallas gårdagens citat, eftersom det kommer från den tyske rikskanslern Otto von Bismarck, allmänt kallad "järnkanslern", och sannolikt den mest inflytelserika europeiska politikern under senare delen av 1800-talet:

"Det finns inga lögner som är så stora som de som kommer före bröllopet, efter jakten och under valrörelsen."

Jag kom att tänka på det apropå Hillary och Chelsea Clintons omdiskuterade resa till Bosnien i mars 1996 under vilken hon enligt egen uppgift skall ha lämnat planet på flygplatsen i Tusla springandes till skydd, eftersom flygplatsen låg under beskjutning av krypskyttar. En uppgift som sedemera inte visade sig vara hundraprocentigt korrelerad med verkligheten, eftersom hon togs emot nedanför flygplanstrappan av en liten flicka som överlämnade blommor till henne.

Jag undrar hur snacket gick mellan Bagdad-Bob och hans närmaste medarbetare i Hillarys högkvarter efter inslaget i CBS tv-nyheter som granskade hennes minnesbild av landningen? Kanske något i stil med Lorry, det närmaste vi haft ett Saturday Night Live i svensk tv.

- Åh fan, inte trodde jag en journalist skulle kolla det här. Trodde du att de skulle göra det?
- Tänkte inte på det.

Ps. Finns det någon som verkligen tror att Clintons dåvarande livvakter ens skulle ha tillåtit henne att stiga av flygplanet och än mindre sedan tvingas springa gatlopp till bilen på grund av att de blev beskjutna av krypskyttar? Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Otto von Bismarck.

Samtal om Obamas tal om rasfrågan i USA

Under ledning av podradioentusiasten Billy McCormac diskuterar Dick Erixon och undertecknad det uppmärksammade tal om rasfrågan som Barack Obama höll i förra veckan.

Diskussionen finns att lyssna på här.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Jeremiah Wright.

McCain diskuterar ekonomi med skönhetsmiss

Presidentvalet 2008 ser mer och mer ut att bli det första YouTube-valet. Det som är intressant att se när man surfar runt bland alla de tusentals och åter tusentals filmer som finns utlagda på tuben är vilken bredd och spännvidd det finns i både kvalité och ämnesurval hos de hemmapulande YouTube-producenterna.

Det andra intressanta som är värt att notera är hur de olika presidentkampanjerna, vare sig de vill det eller ej, inte längre har kontroll över sitt eget varumärke. Det är en tydlig trend som säkerligen kommer sprida sig alltmer till svensk politik så småningom. Jämför de frisläppta amerikanska kampanjerna med alla dess fristående gräsrotsinitiativ med hur toppstyrd marknadsföringen av de nya moderaterna är i Sverige, för att ta ett konkret exempel. Där har partisekreteraren Schlingmann delat ut en liten bok till partiaktivisterna i vilken han berättar vilka ord som ska användas, respektive absolut inte får användas, när partiets politik presenteras i utåtriktade sammanhang. På engelska kallas det här sättet att "rama in" vissa positivt värdeladdade ord och göra dem till sina egna för "framing", vilket är en politisk kommunikationsmetod som inte bara de nya moderaterna utan också socialdemokraterna använder sig av medvetet och systematiskt.

Det kommer sannolikt inte vara möjligt att styra och kontrollera svenska politiska varumärken på samma sätt inom bara några år eftersom de amerikanska trenderna inom politisk marknadsföring snart brukar få genomslag också här på hemmaplan. Sannolikt är de nya moderaterna det sista svenska exemplet vi ser på en hundraprocentigt toppstyrd politisk omgörning och kampanj.

Under tiden som de svenska politiska partierna alltmer tappar kontrollen över sina varumärken de också, kan vi njuta av den här ekonomiska debatten på tuben, starring John McCain och en ung skönhetsmiss.

Som sagt var. McCain kommer tvingas ta itu med sitt ekonomiska program snart. Det räcker inte med att gång på gång hänvisa till den erfarna rådgivaren Jack Kemp i ekonomiska frågor, och komplettera med att allt han kan om ekonomi har han lärt sig genom att läsa en bok skriven av före detta centralbankschefen Alan Greenspan. Det sistnämnda är ett citat han kan komma att få ångra i höst, när Greenspans räntepolitik alltmer framstår som boven i dramat bakom den amerikanska bolånekris som sprider sig som ringar på vattnet ut i först den finansiella ekonomin och sedan ut i den reala ekonomin i USA och resten av världen.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, de nya moderaterna.

Obama spenderade skjortan av McCain

Offentliga affärer har tidigare skrivit om de insamlingsrekord som Obamas kampanj har slagit under primärvalet. När presidentkampanjerna har offentliggjort sina ekonomiska rapporter för februari månad framstår Obamas ekonomiska framgångar som ännu större när de läggs bredvid uppgifterna som kommer från McCains kamrerer.

Under februari spenderade Obamas kampanj cirka 1,5 miljoner dollar per dag. Men hans höga utgifter kompenseras mer än väl av intäkter från bidragsgivarna, som donerade nästan 2 miljoner per dag under perioden. Han drog in 55,4 miljoner dollar i bidrag samtidigt som han gick in mars månad med 32 miljoner dollar i kassan som kan spenderas under de nästkommande primärvalen, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Obamas utgifter uppgick till nästan 43 miljoner dollar under februari, med 39 miljoner dollar kvar på banken att spendera, varav sju miljoner av dessa inte får röras förrän den riktiga valkampanjen startar.

Under samma period drog Hillary Clinton in 35 miljoner dollar i stöd från sina bidragsgivare. Men tar man hänsyn till hennes utgifter och skulder till leverantörer stärkte hon sin sammanlagda kassa med endast 3 miljoner dollar den sista februari jämfört med den första samma månad. Och i den ekvationen har inte den skuld på 5 miljoner dollar som kampanjkassan har till henne själv för det privata lån hon la ut räknats in. Det lånet har fortfarande inte återbetalats enligt den finansiella rapporteringen till USAs valmyndighet FEC.

John McCain samlade i sin tur in elva miljoner dollar i februari, med fyra miljoner dollar kvar i kampanjkassan på banken den sista februari. Därmed närmade sig Obamas utgifter under februari den totala summa pengar som McCain hittills har spenderat på hela sin årslånga valkampanj. Som en jämförelse har McCains lågbudgetkampanj gjort av med sammanlagt 58,4 miljoner dollar före och under primärvalen, vilket alltså kan jämföras med Obamas utgifter på 42,7 miljoner dollar enbart under februari.

Att Obama och Clinton drog in betydligt mer pengar än McCain under ferbuari är dock något som demokraterna inte bör dra alltför stora växlar på. Det är allmänt känt att bidragsgivare i USA aktiveras och lättar på lädret först när det händer saker som engagerar dem. Och det gör det för närvarande i den glödheta demokratiska primärvalskampanjen, medan det sedan ett tag tillbaka råder stiltje på den republikanska sidan eftersom McCain redan rott hem sitt partis nominering. Räkna med att tunga republikanska bidragsgivare, för sådana finns det gott om, kommer engagera sig senare under våren och sommaren när president Bush börjar arbeta som insamlingslokomotiv för sitt partis kampanjkassa.

Frifräsaren Ralph Nader som har sjösatt sin kampanj som oberoende presidentkandidat drog i sammanhanget in blygsamma 280,000 dollar från bidragsgivare under februari. Personligen bidrog han med 40,200 dollar till kassan och hade tillgångar att spendera i början på mars på sammanlagt 280,000 dollar.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton, John McCain, Ralph Nader.

Lika som bär

Den här är för Latinamerikanska ros och politiknördar.


Martín Lousteau John Nevado


Andra skriver om lika som bär, John Nevado, finansministern.

Är Messias återuppstånden

Jag vet inte om det är påsken som har influerat mig att göra den här analysen, men jag kan inte låta bli att undra om likheterna - som är ruggigt slående - verkligen bara är en slump?

Ni kan storyn vid det här laget, och jag utgår från att den rimligtvis hyfsat kvalificerade läsarskaran som hittar fram till den här bloggen inte behöver få den rekapitulerad för sig. Men i kortversion handlar den om att Jesus föddes och Betlemsstjärnan ledde de tre vise männen fram till krubban och så korstfästes han och, ja ni kan storyn som sagt var.

Den finns för övrigt också filmatiserad ett antal gånger, på senare tid bland annat i de utmärkta filmerna Matrix och Gökboet, om ni mot förmodan inte har läst den skriftliga urspungsversionen.

I vilket fall som helst så läser jag den här bloggen, och tittar intresserat på den här nyheten, och konstaterar att smällen skedde för cirka 7,5 miljarder år sedan, men att ljuset först nu, i samma stund som Obama höll sitt historiska tal om rasfrågan i USA, nått fram till oss på jorden.

Frågan kvarstår alltså. Är dessa två incidenter bara en slump, eller? Kan det kanske vara så att Barack Obama inte är en vanlig dussinpolitiker vilken som helst, utan en man ämnad för större uppgifter?


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Messias.