Samtal om Florida och demokraterna

Bily McCormac och undertecknad samtalar ånyo i hans podradioserie med svenska röster om det amerikanska presidentvalet. Denna gång diskuterar vi det röriga läget i demokraterna efter de ogilitigförklarade - men genomförda - demokratiska primärvalen i Michigan och Florida och hur den situationen kan komma att lösas.


Andra skriver om presidentvalet, primärvalet i Florida.

(D)eal på gång om Florida och Michigan

Enligt Timereportern Mark Halperin förhandlas det mellan demokraternas partihögkvarter och Obamas och Clintons kampanjer om hur den röriga situationen med de ogiltiga demokratiska primärvalen i Florida och Michigan ska lösas.

Lösningen ser enligt honom ut att landa i att de båda primärvalens resultat spikas och giltigförklaras, men att mandatfördelningen till konventet i Denver från Florida halveras, samtidigt som de 156 delegaterna från Michigan delas 50/50 mellan dem båda. Därmed skulle Clinton göra en nettovinst på 19 delegater gentemot sin medtävlare.

Ed Kilgore som är chefredaktör på bloggen Democratic strategist konstaterar att det till slut rimligtvis kommer landa i en kompromiss liknande den som rapporterats i Time, som Hillary Clinton i dagsläget sägs stödja, men Obama vara betydligt mer tveksamt inställd till.

Att det måste komma till någon slags lösning som ger Florida och Michigans delegater och ett officiellt röstberättigat deltagande på konventet i Denver står alltmer klart. Inte minst mot bakgrund av att det är två relativt stora delstater i USA, i synnerhet Florida som dessutom har en stor grupp engagerade demokratiska partiaktivister. Att den gruppen skulle utestängas från konventet på grund att den republikanska guvernören tillsammans med republikanerna i delstatsparlamentetet drev fram ett tidigarelagt primärval i Florida, skulle se mer än konstigt ut, och antagligen skapa onödigt hårda tongångar mellan demokratiska fotfolket i Florida och politruckerna i partihögkvarteret i Washington inför höstens val.

Men varför skulle Clinton stötta en uppgörelse som bara ger henne en nettovinst på 19 delegater samtidigt som Obamas strateger enligt ryktet motsätter sig den?

Svaret är de avgivna rösterna i valurnorna. I dagsläget kommer Obama utan tvekan vinna flest antal röster, antal delstater och antal delegater, medan Clinton endast har flest vinster i stora delstater att komma med när hon förhandlar med superdelegaterna om deras stöd för hennes kandidatur.

Men om dealen om Florida och Michigan spikas kan hon eventuellt vinna kampen om flest avgivna röster i primärvalen när de är slutförda någon gång i juni. Hennes vinstmarginal i Florida var 278.000 röster och i Michigan 99.000 röster, sålunda en sammanlagd vinst med 377.000 röster.

Fortsättning lär definitivt följa. Inte minst mot bakgrund av att Barack Obamas namn inte fanns med på valsedeln i Michigan.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

The case is closed Hillary

The case is closed är ett uttryck som brukar användas i USA i sammanhang när man vill säga att någonting är klappat och klart. Och nu är det definitivt klappat och klart och kört och finito och game over och tilt i maskineriet och finished och sagan är över och domaren har blåst i pipan för matchen är slut för Hillary Rodham Clinton.

Hon har förlorat demokraternas primärval 2008. Barack Obama har vunnit.

Jag har i flera veckors tid tjatat om att det är omöjligt för Clinton att vinna nomineringen om hon inte vinner primärvalen i Texas, Ohio och Pennsylvania samt vinner mycket stort i de tolv andra delstaterna som återstod efter minisupertisdagen i förra veckan.

Jag är inte ensam om den bedömningen. Till exempel har både maken Bill Clinton och den politiska strategen och tv-kommentatorn James Carville offentligt gett uttryck för samma uppfattning. Utan segrar i de tre nämnda stora delstaterna är det kört för henne.

Och hur gick det nu i primärvalet i Texas egentligen? Jo, när de sammanlagda rösterna från det kombinerade primärvalet och nomineringsmötet i Texas är räknade och kandidatfördelningen mellan de båda kandidaterna är avgjord, så visar det sig att Obama vann Texas med 98 delegater mot Clintons 95 delegater.

Hon förlorade också i de båda efterföljande primärvalen i Wyoming och Mississippi den åttonde och elfte mars.

The democratic primary case is so closed that you can´t belive how fucking closed it is, my dearest Hillary!

Så varför envisas hon då med att fortsätta? Kanske kan omgjorda demokratiska primärval i Florida och Michigan rädda henne? Det spekulerar bland andra svenskans P J Anders Linder i på sin blogg. Men svaret på hans fråga är Nepp. Det kan de inte. I Florida, som hon vann stort, var det många demokrater som stannade hemma och lät bli att rösta, eftersom de visste att Floridas demokratiska primärval på förhand hade ogiltigtförklarats av demokraternas partistyrelse.

Att många välja stannade hemma kan vi se när vi tittar på antalet röstande i demokraternas primärval i Florida, som var ungefär lika många som i republikanernas primärval. Det kan jämföras med det kraftigt ökade antalet röstande i andra delstaters demokratiska primärval, som i många fall har sett en fördubbling av antalet röstande jämfört med 2004. Och då ska man ha i åtanke att Florida är en delstat med avsevärt fler demokrater jämfört med republikaner bland invånarna och väljarna.

I Michigan stod inte ens Obamas namn med på röstsedeln, villket däremot Clintons gjorde.

När alla demokratiska primärval är genomförda - oavsett om Florida och Michigan röstar på nytt eller ej - och oavsett om Clinton vinner i dem med viss marginal, så kommer Obama ha vunnit med någonstans mellan 100 - 200 delegater över Clinton när demokraternas partikonvent inleds i Denver i augusti i höst. Han kommer också ha vunnit flest antal delstater och flest antal röster. Han har ovanpå allt detta visat att han också förmår bryta in i nya väljargrupper och locka över republikaner till demokraterna.

Att superdelegaterna skulle komma på tanken att överpröva detta valresultat och tala om för det rekordstora antalet demokratiska primärvalsväljare som har masat sig till valurnorna att de har fel är en bisarr tanke. Förvisso är det demokratiska partiet i USA ett smått bisarrt parti i många aspekter sett till hur många olika intressegrupper som det är en koalition av, men så bissart och självmordsbenäget är det inte så att det skulle våga mygla bort Obamas nominering på partikonventet.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen ifall någon skulle ha missat poängen. The case is closed Hillary!


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Samtal om Eliot Spitzer

En diskussion med bloggaren Billy McCormac där vi pratar om New York-guvernören Eliot Spitzers prostitutionsskandal och hur det kan påverka Hillary Clintons kampanj, samt hur pass väl Barack Obama förmår hantera negativa angrepp finns att lyssna på i hans podradioserie.


Andra skriver om presidentvalet, Hillary Clinton, Eliot Spitzer.

Grabben som tar med sig ett slagträ av skumgummi till knivslagsmålet

I actionkomedin Den vilda jakten på stenen hjälper vildhjärnan och äventyraren Michael Douglas författaren Kathleen Turner att rädda sin kidnappade syster i Colombia. Filmes ledmotiv har en catchy refräng, "When the going gets tough, the tough gets going", som är en träffande beskrivning på en amerikansk presidentvalskampanj, och vad som krävs av en politiker som aspirerar på att få jobba i ovala rummet.

Michael Douglas legoknekt påminner inte så lite om de politiska konsulter som rattar kampanjerna bakom kandidaterna. Några av de mest kända personerna i det yrket är bland andra Karl Rove, Dick Morris och James Carville. I Sverige är det närmaste en sådan person vi har Bo Krogvig, pr-konsult på Springtime och tidigare mångårig informationschef hos socialdemokraterna. Det är personer som är kända för en väl utvecklad politisk fingertoppskänsla, strategisk förmåga men också insikten om vad som krävs för att vinna världens största och hårdaste valkampanj alla kategorier.

Frågan är om Obama och hans 52-åriga kampanjstrateg David Axelrod har det som krävs? Det som Rove och Carville visat att de har. Står de verkligen pall för trycket när det börjar blåsa? För blåsa kommer det göra. Det finns anledning att ställa sig den frågan sedan den alltmer pressade Hillary Clinton kastat handskarna och get sig in i lite hederlig, klassikt bare-knuckle fistfighting i slutskedet av det demokratiska primärvalet.

Seniorkolumnisten Roger Simon på nättidningen Politico diskuterar just den frågan i en intressant artikel. Han undrar om inte Obama har en instinktiv motvilja mot negativa och hårda attacker. En motvilja som kan komma att skada honom i höst då han ställs mot John McCain, som beskrivs som en tuffing och krigare som är beredd att slåss.

Roger Simon är kanske mer än någon annan nu verksam amerikansk politisk journalist lämpad att diskutera Obamas problem med att gå i närkamp med Clintons och McCain. Simon kommer liksom Obama från Chicago, och han beskriver sin egen bakgrund som uppväxt på ruffiga South Side i Chigaco "where politics was a contact sport".

"Obama är inte inkapabel att förvara sig själv. Och, ibland, slår han tillbaka. Men han ser ut som killen som tar med sig ett slagträ av skumgummi till ett knivslagsmål", skriver Simon bland annat och fortsätter:

"I en bandad intervju jag gjorde med Obama i hans kontor i senaten i början av hans kampanj, frågade jag honom hur han skulle svara på attacker.
- Jag lärde mig politik i Chicago, ett ställe som inte är känt för att producera lätta motståndare, sa han kraftfullt. Om någon hoppar på oss, kommer vi svara. Jag kommer inte vara obenägen att visa på skarpa kontraster mellan mig och andra kandidater. Vad jag dock inte gillar är personliga attacker som ifrågasätter motiven hos andra kandidater, som förvränger eller manipulerar det som de säger. Det är inget jag känner mig komfortabel med och inget som jag tror att landet vill ha".

(Obamas kampanjstrateg David Axelrod är för övrigt även han skolad i Chicagos ökänt hårda politiska miljö).

"Jag tror att attacker, generellt, inte är någonting som han känner sig komfortabel med", spekulerar Roger Simon.

Kanske är Barack Obama beredd att göra vad som krävs, alltså sluta glida ovanpå och enbart tala om att det behövs en ny kultur i den hårda konfrontatoriska Washingtonpolitiken. En del tyder på det. I ett insamlingsmejl till sina anhängare tisdagen den elfte mars skriver Barack Obama bland annat:

"Slå på tv-nyheterna så ser du att senator Clinton fortsätter att driva en dyr, negativ kampanj mot oss. Varja dag lanserar hennes kampanj en ny rad av desperata attacker".

Om det finns något att lära av tidigare valkampanjer så är det att politiker som attackeras och angrips med hårda och/eller negativa budskap måste svara. Fråga bara demokraterna John Kerry, som blev swiftboatad 2004, och Michael Dukakis som angreps med den klassiska reklamfilmen om mördaren Willie Horton i valet 1988, och filmen om den "hårda" stridsvagnsföraren och försvarspolitikern Dukakis.

En stor anledning till de båda presidentkandidaternas förluster förklaras av att de underskattade kraften i de negativa attackerna mot dem. De svarade därför alltför sent och alltför kraftlöst. I Dukais fall tog det till exempel hans kampanj fem veckor att komma upp med ett svar på filmen om Horton. Och det var minst fyra och en halv vecka för sent.

För att återvända till David Simons artikel konstaterar han avslutningsvis:

"En rådgivare till Obama råkar olyckligtvis kalla Clinton för ett "monster" och får sparken. En av Clintons rådgivare säger att Obama "imiterar Ken starr" och gästar därefter tv:s alla talkshows.

Obama genomskådar spelet i politiken. Han vet att det ofta är smutsigt och förnedrande och destruktivt. Men att genomskåda spelet är inte samma sak som att vinna det".


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama, negativa kampanjer.

Guvernör indragen i prostitutionshärva

New Yorks demokratiska guvernör och tidigare stjärnåklagare Eliot "Mr Clean" Spitzer har fångats med fingrarna i syltburken om uttrycket tillåts.

Nu kommer två riktigt knepiga frågor som ni kan slita lite med när ni går och er lägger ikväll och eventuellt har svårt att sova:

1. Gissa vem av de demokratiska presidentkandidaterna Hillary Clinton och Barack Obama som Spitzer stöttar?

2. Från vilken bok är följande citat hämtat?
Jag kunde knappt andas. Kippande efter luft började jag gråta och skrika: "Vad menar du? Vad är det du säger? Varför har du ljugit för mig?"


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Eliot Spitzer.

Men så svara då, Hillarrååå...

Hillary? Hillary?

Va, är klockan tre på morgonen? Ja, jag vet det. Du förstår, jag är ledsen om jag väckte dig. Men du sa ju själv att det var ok att ringa dig klockan tre på morgonen.

Jag ringer eftersom vi har fått en allvarlig kris som pockar på vår omedelbara uppmärksamhet här. Och då tänkte jag naturligtvis på dig, eftersom du ju den enda person som har möjlighet att desarmera krisen.

Vi har ett problem med John McCain, Hillary. Kommer du ihåg honom? Jag vet, du har varit så upptagen på sistone med att försöka förstöra Barack Obama så att John McCain antagligen försvann ur ditt fokus. Det var därför jag tvingades att ringa.

Hillary, lyssna nu: Det här landet kan hamna i ett väldigt farligt läge om McCain blir president. Hans säkerhetspolitik är ett recepet för en evig världsbrand, och då i synnerhet i Mellanöstern. Att påstå att McCain är en hök är ett understatement. McCain får Dick Cheney och Donald Rumsfeld att framstå som små söta papegojor. Jag skojar inte. Kom ihåg "Bomb, bomb, bomb, bomb bomb Iran" Ha ha.

Nej, nej, förlåt du har rätt, det var inte roligt. Och förresten så säger McCain att din Irakpolitik innebär "kapitulation ... vifta med den vita flaggan."

Va, så du vill inte heller att McCain blir president?

Då har det blivit dags att hoppa av från det demokratiska racet just precis nu, Hillary.

Ojojoj! Bli inte så irriterad. Det är bara det att ju längre du stannar kvar, desto mer hjälper du McCain och högern.

Sluta vara elak? Jag försöker inte vara elak, Hillary. Snälla, skaffa dig en till kudde om du vill ha en. Du är smart och du är tuff, och du har röjt en viktig väg. Men när klockan är tre på morgonen - just när vargtimmen knackar på dörren - så måste vi vara realistiska...

Nej, det är inte jag som hållit i pennan, även om jag gärna gjort det i det här fallet. Dialogen är hämtad från förra veckans bästa kolumn (tack Laura), skriven av juridikprofessorn och högnivårådgivaren i frågor om mänskliga rättigheter, Rosa Brooks.

För övrigt har den politiska strategen Dick Morris lanserat ett förslag på hur Obamas svar på 3 am girl-reklamen skulle kunna se ut:

"Nästa gång som Hillary använder den begagnade röda telefonreklamen, kontra med en egen. När telefonen ringer mitt i natten, låt en kvinnligt röst, med en platt dialekt från mellanvästern, svara och säga, "var god dröj" i luren. Sen skulle hon ropa "Bill, det är till dig!"

Eftersom Hillary saknar all form av meningsfull erfarenhet av utrikespolitik, och hennes brist på den "test" som hon själv hänvisar till på ett kaxigt sätt, skulle hon ropa efter Bill det första hon gör".



Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.