Dagens citat

"You give me a water board, Dick Cheney and one hour, and I'll have him confess to the Sharon Tate murders".

Den före detta guvernören, showbrottaren och yrkesmilitären Jesse Ventura gästade CNN:s Larry King och förklarade varför tortyr inte fungerar. Ventura utsattes själv för skendränkning (waterboarding) under sin utbildning till elitsoldat i den amerikanska flottans Navy Seal-styrkor.

Andra skriver intressant om Dick Cheney, Jesse Ventura, tortyr.

Svårt lära gamla hundar sitta

Att gamla hundar har svårt att lära sig sitta är knappast någon nyhet. Men vissa verkar ha svårare än andra. Och särskilt svårt verkar den republikanska före detta vicepresidenten Dick Cheney ha. Minst lika svårt som Hillary Clinton hade för ett år sedan, apropå politiker som inte ser vad klockan är slagen.

Bushs vicepresident Cheney har den senaste veckan givit sig ut på ett både märkligt och svårförståeligt korståg till försvar för tortyr. I ett radioframträdande i en obskyr liten pratradiokanal och i två uppmärkammade tv-intervjuer hos först Bob Schieffers Face the Nation och därefter Fox News har han förklarat varför det är rätt och riktigt att tortera misstänkta terrorister. Som grädde på moset passade han också på att döma ut den före detta utrikesministern Colin Powell när han ändå var uppe i varv, och konstaterade att han politiskt föredrar radioprataren Rush Limbaugh framför Colin Powell.

Varför han väljer att ge sig ut på en medieturne är vid första anblicken inte så konstigt. Han vill försvara sin plats i historien och försöka förhindra planerna på att de ansvariga för besluten att använda tortyr ställs till svars i en rättslig prövning.

Men... Han borde ha tänkt ett varv till innan han började nöta tv-sofforna, den gode Cheney. Det enda han åstadkommer är att det rekordlåga opinionsstödet för republikanerna sjunker om möjligt ännu mer, och kanske landar strax över tio procent, som Colin Powells före detta stabschef replikerade i en intervju hos Rachel Maddows ett par dagar senare. Och så eldar han på de vänsterliberaler och medborgarrättsorganisationer som lobbar för ett tortyråtal ännu mer, vilket gör det politiskt svårare för Obamas justitieminister att ducka i frågan. Paradoxalt nog ökar alltså risken för ett åtal på grund av de intervjuer han gav.

Men det riktigt märkliga i historien är ändå att ingen i Cheneys närhet vågar tala om för honom att det är dags att lägga handskarna på hyllan, gå hem och ligga lågt istället för att leverera uppseendeväckande citat på bästa sändningstid.

Samma sak var det med Hillary Clinton i primärvalskampanjen i fjol. Trots att det tidigt stod klart att hon hade förlorat striden vägrade hon att ge upp, vilket enbart gynnade republikanerna på demokraternas och Obamas bekostnad. Inte heller då vågade någon ställa sig på triumfvagnen och viska i chefens öra att det var dags att lägga av.

Eller så är det helt enkelt svårt att lära gamla hundar sitta även i politiken.

Andra skriver intressant om Dick Cheney, Hillary Clinton.

Världens hårdaste liberal är tillbaka

Den här kvinnan är ett enmanskorståg till försvar för alla de liberala värderingar som Fox News, Dick Cheney, Rush Limbaugh, Ann Coulter, Bill O'Reilly och Sean Hannity ägnat de senaste fyra åren åt att demolera.

Den här kvinnan är före detta yrkesmilitär.

Den här kvinnan fick sparken under det amerikanska primärvalet efter att hon lackat ur på paret Clintons smygrasistiska kampanjmetoder och därför i sitt program sopat mattan med Hillary Clinton jag vet inte hur många gånger.

Den här kvinnan är den hårdaste liberal som någonsin satt foten i en radiostudio.

Den här kvinnan är sedan måndagen den 11 maj tillbaka i den amerikanska pratradioetern och hon sänder direkt mellan klockan 21.00 - 00.00 svensk tid måndag - fredag. (Lyssna här).

Den här kvinnan heter Randi Rhodes och får helt enkelt inte missas.

Den här kvinnan tillhör sedan i måndags samma radionätverk som Rush Limbaugh. Only in America...

Andra skriver intressant om Randi Rhodes, talk radio, pratradio.

Stjärnan i Top Gun satsar på politiken

I efterdyningarna av Obamas snabba klättring från i princip ingenting till presidentämbetet på blott fyra år, och Arnold Schwarzeneggers rekordsnabba karriär i den kaliforniska politiken ryktas det nu om om att fler Hollywoodstjärnor leker med tanken på att satsa på en politisk karriär.

Den rutinerade och mångåriga politiska journalisten Lloyd Grove har i webbtidningen The Daily Beast tittat närmare på ett av de hetaste namnen som undersöker möjligheterna att efterapa guvernör Schwarzeneggers sidbyte - Val Kilmer.


Skådespelaren vars långa filmkarriär innehåller roller som den coola piloten Iceman i Top Gun och den ännu coolare rollen som bankrånaren Chris Shiherlis i Heat, undersöker med politiska konsulters hjälp möjligheten att för demokraternas räkning ställa upp i guvernörsvalet i delstaten New Mexico nästa år. I så fall skulle han ställas mot den nuvarande demokratiska viceguvernören Diane Denish i primärvalet, eftersom den sittande demokratiska guvernören Bill Richardson inte kan ställa upp för omval.

Att Val Kilmer väljer att satsa på delstatspolitiken i just New Mexico är inte så konstigt. Han äger en 6.000 tunnland stor ranch strax utanför provinshuvudstaden Santa Fe.

Andra skriver intressant om Val Kilmer, demokraterna.

Foliehatten det nya riksdagsmodet

För några år sedan fanns det en folkpartistisk riksdagsledamot som mot slutet av sin riksdagskarriär bar en foliehatt modell större, vilket ledarskribenten Per Gudmundson häromdagen påminde om i en läsvärd liten artikel på Svenskans ledarsida om konspirationsteorier och partistöd.

Att konspirationsteorier flödar fritt på nätet gör väl ingen förvånad, även om sammanhangen de dyker upp i inte upphör att förvåna. Till exempel har en av bloggaren Johan Ingerös läsare och kommentatorer nyligen lyckats väva ihop våldet mot kvinnor i nära relationer med det internationella bankväsendet, och på ett halsbrytande sätt gjort det sistnämnda ansvarigt för det förstnämnda.

Av och till letar sig konspirationsteorier även in på mer väletablerade arenor, som Aftonbladets kultursida och ABF Stockholm, vilket bloggaren Dick Erixon resonerar om i ett inlägg. Att sådana etablerade vänsterarenor fastnar i det konspirationsteoretiskta träsket får ses som mer bekymmersamt, eftersom det strider mot allt vad kritiskt debatt, upplysning, förnuft och folkbildning står för när den är som allra finast, som författaren Torbjörn Elensky klokt påpekar.

En stillsam liten undran. Vad skulle ABF:s grundare Rickard Sandler eller för den delen Ernst Wigforss, Alva och Gunnar Myrdal eller kanske Per Edvin Sköld eller måhända Östen Undén tyckt om konspirationsteoretikernas härjande i ABF-huset och på Aftonbladets kultursidor? Det skulle faktiskt dess redaktör Åsa Linderborg kunna skriva en reflektion över, mot bakgrund av att hon doktorerat på socialdemokratins historia, eller närmare bestämt socialdemokratins historieskrivning. Något säger mig att konspirationsteoretiker spelar en relativt undanskymd roll i det sammanhanget.

Men Aftonbladets kultursida och dess redaktör i all ära. I jämförelse med hennes partikamrat, den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Egon Frid, står hon sig slätt. Han har i kraft av sitt ämbete nyligen lyckats positionera sig som Sveriges tyngsta konspirationsteoretiker avseende terrorattacken mot World Trade Center, ivrigt påhejad av dess främsta svenska företrädare Fredrik Rosvall.

I kort sammanfattning har Egon Frid skrivit under ett internationellt upprop som landar i kravet på en ny oberoende utredning av terrorattacken i New York den 11 september 2001. Målet är att utredningen ska visa att terrorattacken var en konspiration orkestrerad av underrättelsetjänsten CIA och dess israeliska broderorganisation Mossad, men att sanningen om detta förtigs.

Den gode Egon Frid har uppenbarligen plockat upp den fallna foliehatten från något undanskymt skrymsle i folkpartiets riksdagskansli. Men det är väl vad som krävs om sanningen ska fram, eller för att citera Egon Frids röstförklaring till varför han undertecknat uppropet kallat Political leaders for 9/11 truth (sic!). "The truth about 9/11 is important!"

Andra skriver intressant om konspirationsteorier, 11 september, vänsterpartiet.

Ibrahim Baylan tvingas be Göran Greider om ursäkt

Tänk tanken att den socialdemokratiska partisekreteraren Ibrahim Baylan tvingas skrapa med foten i gruset och be den vänsterprofilerade socialdemokratiska ledarskribenten Göran Greider om ursäkt. Lek också med tanken att den offentliga ursäkten framtvingats efter att Baylan haft fräckheten att påpeka att det är han och inte Gredier som är ledare för socialdemokraterna.

Och inte nog med det, inte bara Baylan utan också flera socialdemokratiska riksdagsmän har tvingats backa efter att de har kritiserat Gredier för att vara fullständigt off, sakna kontakt med verkligheten och vara ute och cykla alldeles för långt till vänster både i sin retorik och med sina konkreta förslag. Efter ursäkterna har sedan en annan grupp socialdemokratiska riksdagsledamöter ställt sig upp på rad och vittnat om vilken stor begåvning och politisk ledare Greider är.

Låter det verklighetsfrånvänt? Möjligtvis i Sverige, men inte i USA. Där har just det scenariot utspelats med två grupper republikanska kongressledamöter i rollbesättningen. Och huvudrollen i dramat spelas av republikanernas partiordförande, Michael Steele, som har tvingats be den konservativa kungen av den politiska pratradion, Rush Limbaugh, om ursäkt.

Bråket utbröt efter att Steele, som är ordförande för RNC (republican national committee), påpekat att det de facto är han som är partiledare för republikanerna. Vidare kallade han Limbaugh för en "underhållare" vars radioprogram är "motbjudande" och "uppviglande". Det fick i sin tur Limbaugh att replikera att Steele är ledare för RNC, inte GOP (grand old party). Efter en massiv kritikstorm tvingades Steele att backa och be Rush Limbaugh om ursäkt med orden: "Min intention var inte att kritisera Rush - Jag har enorm respekt för Rush Limbaugh", och "Jag var kanske lite oklar. Det var inget försök från min sida att förminska hans röst eller ledarskap".

Även andra republikanska kongressledamöter samt guvernören i South Carolina som har kritiserat Limbaugh för att vara alltför hårdför och hökaktig har tvingats backa och be om ursäkt.

Bråken är uttryck inte bara för vilken tung position den högröstade, sluggeraktiga och såväl älskade som hatade Rush Limbaugh har även högt upp bland inflytelserika republikaner, utan också för den identitetskris som har drabbat det republikanska partiet efter höstens valförlust.

Vilken väg ska partiet gå? Ska det söka en ny och mer modererad väg in mot mitten av den amerikanska politiska mittfåran, eller ska partiet svara på Obamas framgångar och den ekonomiska krisen genom att bli än mer radikalt konservativt renlärligt i sin politiska profil? På den ena sidan kan den unga, läsvärda och nytänkande republikanska krönikören i New York Times, Ross Douthat, sägas stå. Och längst ut på andra sidan återfinns alltså konservativa mediepersonlighter som Rush Limbaugh och radioprataren och programledaren i tv-kanalen Fox News, Sean Hannity, som efter Obamas tillträdande kallar sig själv för "konservativ i exil".

Under tiden som republikanernas inbördeskrig fortsätter passar demokraterna med vita husets stabschef Rahm Emanuel i spetsen på att utnyttja fajten genom att underblåsa Rush Limbaughs roll som ledare för republikanerna. Nu senast genom den underfundiga webbsidan I´m Sorry, Rush som exploaterar de ovan beskrivna ursäkterna.


Ps. Tycker också du att det var ett misstag av Obama att stänga fånglägret på Guantanamo? Då kan kanske den här T-shirten som säljs via Limbaughs hemsida vara något för dig? Texten lyder: Club Gitmo - When America was safe, och den kryddas med en bild som associerar till waterboarding. Färgen är så klart den snygga fånglägeroranga kulören som klätt internerna på Guantanamo, eller Gitmo som smeknamnet lyder i USA. Ds.

Andra skriver intressant om Rush Limbaugh, republikanerna, kongressen.