Historien om när Obamas rådgivare inte ljög

Detta är en prestation värdig Ulrica Schenström, statsministerns före detta statssekreterare, som på ett pikant sätt lyckades med konststycket att chikanera sin chef i samband med vin- och jourskandalen som ledde till hennes påtvingade avgång.

Ian Brodie, den konservativa kanadensiska premiärministerns stabschef, får sägas ha gjort en Schenström han med. Inte så att han krökade loss med en reporter och fastnade på bild, utan snarare så att han pratade loss med en reporter för att på grund av det i ett senare läge både chikanera sin chef och dessutom till råga på allt skada de diplomatiska förbindelserna mellan Kanada och den man som eventuellt snart är USA:s nästa president.

Inte så smart gjort, i något av fallen, kan man tycka.

I februari exploderade det som sedemera kom att döpas till "Nafta-gate" i amerikansk press. Den historien gick i korthet ut på att Barack Obamas rådgivare spelade under täcket med Kanadas USA-ambassadör i syfte att förmedla ett annat budskap om Obamas syn på det Nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta, än vad Obama själv gjorde under offentliga framträdanden och i intervjuer med journalister.

När primärvalet i delstaten Ohio i början på mars närmade sig krympte Hillary Clintons försprång i opinionen gentemot Obama allt mer. Från att från början ha lett med närmare 20 procentenheter i opinonsundersökningarna visade plötsligt mätningarna att Obama snabbt åt upp det krymande avståndet dem emellan. De dagsfärska undersökningarna visade till och med en gång i slutet på februari att hennes ledning hade minskat till 0 procentenheter. De låg alltså helt lika inför primärvalet bara några dagar senare.

Då exploderade Nafta-gate i medierna i både USA och i Kanada.

Det slutade med att Clinton vann primärvalet i Ohio med 10,1 procentenheter.

Vad var det som hände?

Obama hade jagat i kapp Clinton genom att i Ohio pumpa ut budskapet om att det Nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta var en hörnsten i president Bill Clintons ekonomiska politik, och att priset för det avtalet hade varit ett mycket stort antal förlorade industrijobb i framförallt USA:s rostbälte. I stället för att skapa en export- och importdriven handelsboom raderade Nafta ut delar av USA:s ålderstigna och icke konkurrenskraftiga tillverkningsindustri, vilket innnebar att över 200.000 industriarbeten försvunnit enbart i Ohio sedan valet år 2000.

Givet dessa hårda fakta valde Hillary Clinton att inte försvara sin mans handelspolitik, utan i stället gå till motangrepp genom att hävda att Obama förvrängde hennes politik, genom att hon i privata sammanhang sedan "lång tid tillbaka varit en kritiker" och nu precis som Obama stod bakom kraven på hårdare miljöbestämmelser och arbetarskydd i ett eventuellt omförhandlat Nafta-avtal.

Det köpte inte Obama, som framgångsrikt lyckades visa att Hillary Clinton tvärtom varit en hårdför försvarare och anhängare av det ursprungliga Nafta-avtalet. Och tacke vare det knaprade han in på hennes opinonsmässiga försprång i Ohio.

Den 27 februari sprutade sedan utan någon som helst förvarning skiten rakt in i Obamas köksfläkt. Och vilket liv det blev. Den kanadensiska tv-kanalen CTV hävdade att Obama gick till val med dubbla budskap i Ohio. Han skulle enligt tv-kanalen ha låtit en av sina topprådgivare kontakta den kanadensiska USA-ambassadören för att boka in ett möte vid vilket han ska ha försäkrat ambassadören om att Obamas kritik av Nafta bara handlade om "politisk positionering", avsedd för primärvalskampanjen.

Den troliga källan till den här storyn var den konservativa kanadensiska premiärministerns stabschef, Ian Brodie, som alltså var premiärministern tillika den kända Bush-sympatisören Stephen Harpers närmaste man.

Medierna i USA högg utan en sekunds tvekan likt utsvultna kamphundar på betet.

Trots att både den kanadensiska ambassaden dementerade historien på samma sätt som Obamas talespersoner gjorde det, så var drevet i gång och bilden satt. Obama spelade under täcket med sin norra granne och gick till val med dubbla budskap.

Den 29:e februari rapporterade sedan CTV om att ett Nafta-orienterat samtal kan ha ägt rum vid ett tidigare tillfälle i Chicago mellan Chicagoprofessorn, ekonomen och Obamarådgivaren Austin Goolsbee och en representant för den kanadensiska delegationen i USA. En påföljande läcka den 3:e mars skickade sedan ett påstått memorandum som summerade mötet till amerikanska medier. I PM:et citerades Goolsbee som vid mötet påstås ha sagt att Obamas frihandelsposition snarare var:

"political positioning than the clear articulation of policy plans."

Hillary Clinton högg genast och gjorde dessa dubbla budskap till sitt huvudbudskap inför slutspurten i Ohio. Bland annat sade hon:

"You come to Ohio and you both give speeches that are very critical of NAFTA and you send out misleading and false information about my position regarding NAFTA and then we find out that your chief economic advisor has gone to a foreign government and basically done the old wink wink, don't pay any attention this is just political rhetoric."

Hon körde även ut radioreklam med samma budskap i slutspurten.

Republikanen John McCain hoppade även han omedelbart på det Obamakritiska tåget.

Hon vann därefter Ohio med tio procentenheter. Framförallt nådde hon stora framgångar bland väljare som bestämde sig de sista dagarna, eller valde att byta sida under samma period. Viktigast var dock att hon lyckades så ett frö av misstro gentemot Obama som fick honom att framstå som vilken politiker som helst som var beredd att säga vad som helst bara för att vinna ett val. Det påverkade troligtvis också väljarna i de efterföljande primärvalen i Texasa och Rhode Island, även om Nafta i sig var en betyligt mindre fråga i de delstaterna.

Men sedan började både den kanadensiska public-servicekanalen CBC och andra mediegranskande aktörer att rapportera att nyheten var falsk.

Det var den kanadensiska regeringen som hade tagit initiativet att kontakta Goolsbee för att klargöra Obamas syn på handelspolitiken, och inte tvärtom.

Nog för att Goolsbee träffade Kanadas generalkonsul George Rioux (och inte, som rapporterats i den ursprungliga läckan, ambassadören Michael Wilson), men det fanns inga som helst bevis på att han skulle ha beskrivit Obamas ståndpunkt som enbart politisk positionering. Istället handlade mötet, som genomfördes den 8/2 - alltså före att Nafta började dominera debatten i Ohio - endast ytterst översiktligt om Nafta som de diskuterade under 2 - 3 minuter under det sammanlagt en timme långa mötet.

Goolsbee svarade på kanadensiska funderingar om Nafta genom att klargöra att Obama alls inte hade någon som helst intention att skrota Nafta helt och hållet, utan enbart komplettera det med krav på bättre miljö- och arbetarskydd - alltså exakt vad Obama hela tiden sagt i offentliga sammanhang.

PM:et i läckan var helt enkelt i grund och botten ett medvetet falsifikat, vilket til och med den kanadensiska regeingen med premiärminister Harper i spetsen tvingats erkänna offentligt efter en storm av protester och hårda frågor från oppositionen i parlamentet, som anklagade Harpers nära rådgivare för att aktivt hjälpa sina republikanska bundsförvanter på södra sidan gränsen genom att attackera den troliga demokratiska presidentkandidaten.

I ett svar kallade Harper läcken för "blatantly unfair", och lovade att gå till botten med den och sade också att:

"There was no intention to convey, in any way, that Senator Obama and his campaign team were taking a different position in public from views expressed in private, including about NAFTA."

Den kanadensiska regeringen har bett om ursäkt för att de intervenerat i en amerikansk valrörelse, men skadan har redan skett, och med få undantag, fortsätter media inte bara i USA utan också bevisligen i Sverige att återupprepa lögnerna från Hillary Clintons spindoktorer gång efter annan.

End of story.

Ps. Nej, det är inte jag som har gjort ovanstående mediegranskande genomgång. Jag blev bara lite nyfiken när jag läste Johan Norbergs urspungliga blogginlägg, och kände instinktivt i magen att någonting antagligen inte riktigt stämde, varvid jag höll ögonen öppna ett tag för att se om någon reporter valde att borra vidare i Nafta-gate. Så skedde naturligtvis, och jag hittade ett tag senare just det knäck jag letat efter i den liberala bloggtidningen Huffington Post. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, mediekritik.