Kan en kampanj gå i konkurs

Frågan är kanske ovanlig, men inte så dum mot bakgrund av vad som framkommit de senate dagarna. Efter att det har blivit känt att Hillary Clinton sedan den 1 april lånat ut ytterligare 6,4 miljoner dollar till sin kampanj, och att Barack Obama ändå trots det kunnat spendera minst tre gånger så mycket pengar i varje delstatsval som Clinton, så börjar snacket gå bland journalisterna på "trailen", det vill säga kampanjturnén.

Clinton inledde april månads kampanj med obetalda räkningar på 10,3 miljoner dollar, på allt från hotell och restauranger och cateringfirmor till politiska konsulter, uppger nättidningen Slate.

Om en presidentkandidat på det här sättet lånar pengar till sin egen kampanj, vad händer då med skulderna när han eller hon hoppar av?

Svaret är att de naturligtvis måste betalas tillbaka, om inte kandidaten själv är enda fordringsägaren. Enligt de lagar som reglerar kampanjfinansieringen är varje obetalt lån från varje slags långivare att se som en möjlig olaglig form av bidrag. Därför tvingas varje slags underleverantör till en kampanj göra sitt bästa för att tillse att de får betalt för de tjänster eller produkter som de levererar till kampanjen, även om det inte finns något krav på att de nödvändigtvis betalas i förskott eller direkt vid leverans.

Det här försätter ofta en misslyckad kandidatur i en knepig situation, eftersom kandidaten då i efterhand tvingas göra det som han eller hon inte klarade av under kampanjen - skaffa mer pengar. Till exempel kan varje enskild bidragsgivare som inte har donerat det tillåtna maximibeloppet per person på 2.300 dollar för primärvalet (och sedan ytterligare 2.300 dollar för själva presidentvalet), donera upp till maxbeloppet i ett stöd för kandidaten att betala av sina kampanjskulder.

Till exempel har de avhoppade presidentkandidaterna Bill Richardson, Chris Dodd och Rudy Giuliani sedan länge insamlingskampanjer rullandes via sina sajter som bjuder in tidigare donatorer att vara med och bidra till att skulderna kan regleras.

För politiker som kandiderar igen i framtiden kan skulderna rullas över till nästa kampanjcykel, under förutsättning att de olika skulderna är av sådan art att de går att skjuta på framtiden. Det kanske mest kända exemplet på en före detta presidentkandidat som fick dras med seglivade skulder är den före detta demokratiska senatorn och astronauten John Glenn, som 2006 fick skulder på 2,7 miljoner dollar avskrivna från sin misslyckade presidentkandidatur 1984. Först då beviljade den federala valmyndigheten FEC, tillstånd för Glenn att skriva av de resterande skulderna för gott.

Skuldavskrivningar blir genast mer komplicerade när en kandidat har lånat pengar till sin egen kandidatur. När ett val är över ses varje kampanjbidrag som används för att betala av skulder till kandidaten personligen som pengar som går rakt ner i kandidatens egen ficka. Som ett resultat härav begränsar lagen summan som kan gå till det ändamålet till 250.000 dollar. I det nu akuella fallet med demokraternas primärval i år, slutar valet när det demokratiska partikonventet utser en presidentkandidat i slutet på augusti i Denver. Om inte Clintons kampanj har lyckats samla in tillräckligt med pengar till det datumet för att reglera skulderna till henne personligen, kommer hon då alltså tvingas skriva av de mångmiljonlån hon givit sin egen kampanjorganisation.

Till sist: Vad händer när en kandidat inte har någon som helst möjlighet att samla in pengar för att täcka de utstående skulder som släpar med? Rent tekniskt kan en kampanjorganisation försättas i konkurs, även om det i praktiken aldrig sker, på grund av att fallerade kampanjer aldrig har några kvarvarande ekonomiska tillgångar att tala om. Istället kan kandidater som inte tänker ge sig in i någon ytterligare framtida kampanj, ansöka om skuldavskrivning hos FEC.

I det fallet prövar då FEC varje enskild kvarvarande skuld hos forna leverantörer och långivare för att se om kandidaten kan betala av en viss procentandel av dem, och att leverantörerna har gjort vad som krävs av dem för att de själva ska anses ha försökt reglera dem, och sedan har tagit kreditförlusten som en vanlig avskrivning/kreditförlust i företagets eller rörelsens årsbokslut.

Om den här typen av uppgörelser skulle misslyckas kan FEC som en sista utväg ta beslut om ett "administrativt upphörande" som avslutar kampanjkommitténs arbete och avskriver dess åtaganden. Det vill säga i praktiken försätter det som återstår av kampanjen i konkurs.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, kampanjfinansiering.