Vilket material är FRA ute efter?

Det går att driva två linjer i frågan om FRA-lagen.

Den första säger att propositionen är principiellt felaktig, eftersom vare sig FRA eller någon annan av riksdagen och/eller regeringen utsedd myndighet har rätt att spana i trådbunden internettrafik i Sverige.

Den linjen och åtföljande politiska kritiken är klar, redig och lätt att begripa.

Den andra linjen är lite mer komplicerad. Den säger nämligen att staten har olika skäl, intressen och därmed också rätt att bedriva underrättelseverksamhet, vilket jag diskuterade i det här inlägget. Om man, vilket bevisligen en mycket stor majoritet av ledamöterna i riksdagen gör, anser att vi även fortsättningsvis ska ha en både militär och civil signalspaning i underrättelsesyfte så blir bilden genast lite mer komplicerad.

Vad är det FRA och underrättelsepersonalen är ute efter, rent konkret? I mitt förra inlägg visade jag på problemet för de i Sverige bosatta politiska flyktingar, vars verksamhet och telekommunikationer uppfyller samtliga krav som FRA-lagen ställer upp, på objekt som det får spanas på.

Men finns det någonting mer som FRA är ute efter? Svaret är ett självklart ja. Men problemet är att i samband med voteringen i riksdagen om lagförslaget så kan liksom inte FRA öppna alla sina böcker och visa hur de arbetar, eftersom deras verksamhet per definition måste ske i det fördålda om den ska vara framgångsrik. Det är i dagsläget rimligtvis oerhört frusterande för FRA:s chefer att inte kunna delta i debatten för att berätta om hur de arbetar i praktiken.

FRA har naturligtvis sina ögon och öron riktade österut även efter Sovjetunionens fall. Men nu handlar det inte primärt om sovjetiska radarstationer och militärövningar som ska övervakas, utan i mycket större utsträckning politiskt och ekonomiskt - men också militärt - intressant underrättelsematerial som tickar ut från det forna Sovjet. Och den här gången i internetkablar istället för i etern i form av militära radio- och radarvågor. Material som alltså kan vara högintressant och mycket värdefullt på den internationella bytesmarknaden där också självklart svenska underrättelsetjänster agerar.

Och det är alltså här som det centrala skälet återfinns till varför FRA-lagen behövs. Det är nämligen som så att stora delar av Rysslands internettrafik västerut passerar genom Sverige. Och då i synnerhet nattetid när det finns mycket ledig kapacitet i det svenska nätet. Enligt uppgift till tidningen Computer Sweden går så pass stor del som 80 procent av internettrafiken från Östblocket och västra Ryssland till Europa och USA via svenska kablar som ägs av Teliasonera International Carrier.

I denna enorma mängd internettrafik från Ryssland finns det naturligtvis stora mängder godis för svensk underrättelsetjänst. Inte tu tal om annat. Och det är därför som FRA kommer arbeta med bortåt en kvarts miljon sökparametrar som dessutom kontinuerligt förändras, enligt vad FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson uppgav vid en utfrågning (se bilaga fem) i riksdagen i fjol. De vill alltså i praktiken få lagstöd för att sänka ned 250.000 metkrokar i den ryska internettrafiken som passerar Sverige på sin väg västerut. Det är det som FRA-lagen och debatten om FRA-lagen egentligen borde handla om.

Om riksdagsledamöterna förmådde tala klarspråk om detta, och vänta på den sittande grundlagsutredningen som snart levererar sitt betänkande där integritetsaspekten berörs, skulle antagligen debatten kunna hyfsas bra många snäpp. Då skulle antagligen också ett smalare och vassare (för att tala centerspråk) lagförslag kunna läggas på riksdagens bord. Ett lagförslag som riksdagsmajoriteten antagligen skulle ha lättare att vinna gehör för.

Varför så inte sker, är för mig svårförståeligt. Antagligen handlar det som så ofta annars i politiken om en kombination av slumpmässiga faktorer (i det här fallet en svensk politisk bloggosfär som är pissed off) och politisk prestige och ett konstruerat behov av att visa styrka och beslutskompetens från regeringens sida.

Ps. Läs också vad den före detta FRA-anställda akademiledamoten Peter Englund skriver om FRA-lagen på sin blogg. Ds.


Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen, spioner.