Vilka hot ska FRA identifiera?

Efter att ha avnjutit en eftermiddag framför SVT24 med åtföljande intensiva riksdagsdebatt om Försvarets Radioanstalt (FRA), känns det som om det vore på sin plats med ett par klarlägganden. Vad menar egentligen FRA-lagens förespråkare när de talar om att FRA ska arbeta med att identifiera utländska hotbilder mot svensk trupp stationerad utomlands?

Vad det handlar om är svensk underrättelsetjänst ska filtrera fram lämpliga bytesvaror för att ha någonting att köpslå med, och erbjuda, när svenska underrättelsemän träffar sina utländska kollegor för att idka byteshandel med olika slags information som kan vara av intresse för branschkollegan från ett annat land.

Svenska och utländska underrättelsetjänster byter systematiskt och regelbundet informationer med varandra. Det är via den byteshandeln som vi eventuellt kan komma över information som hjälper oss att identifiera hot mot svenska trupper utomlands. För ingen nykter människa tror väl på fullt allvar att talibanska upprorsmakare stationerade i södra Afghanistan och i gränszonen mellan Afghanistan och Pakistan sitter och mejlar okrypterade bakhållsplaner - över svenska mejlservrar - riktade mot svensk trupp stationerad i norra Afghanistan?

Alltså kan vi ugtå från att sådan information, om den föreligger, finns hos andra länders underrättelsetjänster baserade på betydligt mer centrala positioner nära och i Afghanistan. Och det är den som vi vill komma över genom byteshandel.

Vad har vi då att erbjuda i gengäld för att komma över sådan information? Jo, primärt information om politiska flyktingar boendes i Sverige, som de regimer som de har flytt ifrån fortfarande ser som ett hot på grund av att flyktingarna eventuellt är fortsatt politiskt aktiva i hemlandet på något sätt, fast nu med Sverige som bas.

Det är dessa flyktingars liv och leverne som vi primärt har att köpslå med, ingenting annat. (Jo, egentligen har vi det. Jag har skrivit om det i ett påföljande inlägg, men i den här artikeln ville jag medvetet vara skarpt polemisk.) Förr i tiden, på den gamla goda Sovjettiden hade vi däremot det. Då kunde nämligen FRA via traditionell signalspaning i etern kartlägga delar av Öststaternas nordvästra flankförsvar, t ex i form av kartläggning av det ryska luft- och radarförsvaret i de baltiska staterna.

Den sortens information var Natoländer som USA och England mycket intresserade av, eftersom de med hjälp av den kunde planera bästa möjliga inflygningsvägar in i Ryssland för Natos strategiska kärnvapenbestyckade bombflyg baserade i Västeuropa från baser i bland annat England.

Det är alltså den här sortens underrättelsinformation och utbyten vi talar om. Då handlade det om sovjetiska radaranläggningar. Nu handlar det om politiskt aktiva flyktingar som kan vara ett hot mot de diktaturer de har tvingats fly ifrån.

Och som vanligt handlar det för beslutsfattarna i riksdagen att väga olika intressen mot varandra. Flyktingars integritet mot svensk utlandstrupps trygghet. Alla svenska privatpersoners rätt till ett insynsskyddat privatliv, mot behovet hos svenska underrättelsemän att få värdefulla bytesvaror i sina händer när de ger sig ut på den internationella marknaden för att shoppa information som kan skydda svenska soldater i Afghanistan och Tchad.

Ingen lätt avvägning. Jag avundas dem inte.


Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen, spioner.