10 juni 2008

Om likheterna mellan Whitman, Kennedy, Reagan och Obama

Författaren och seriefantasten Daniel Atterbom har en ny bok på gång: "Robert Kennedy - hoppets apostel", som ska ligga ute på bokhandelsdiskarna innan presidentvalet i höst, har han lovat.

Den ska bli intressant att läsa, inte minst för att likheterna mellan Robert Kennedy och Barack Obama är slående ur mer än ett perspektiv. Atterbom talade för övrigt om sin kommande bok i P1-programmet Nordegren häromveckan.

När vi ändå är inne på likheter vill jag lyfta fram en aspekt på Obamas författarskap som de svenska kritikerna verkar ha missat, i alla fall i de svenska recensioner av Obamas båda böcker som jag har tagit del av.

Och den handlar om den slående likheten mellan författaren Barack Obama och den amerikanska poeten, författaren och journalisten Walt Whitman.

Whitman levde mellan åren 1819-1892 och föddes på Long Island i New York. Han är en av USA:s största poeter och kallas ofta för den fria versens fader, och skrev en slags fri, rytmisk poesi. Med verket "Strån av gräs" har han för evigt skrivit in sig i den amerikanska litteraturkanonen. Men han var också aktiv demokrat i början av sin karriär och under åren 1846-1848 var han redaktör för partiets tidning i just New York.

Hela hans författargärning genomströmmas av den radikalt frihetliga traditionen, vilket ställer honom i bjärt kontrast mot till exempel den sittande presidenten George Bush den yngre som mer än någon annan enskild politiker under 1900-talet har släpat den amerikanska drömmen i smutsen. Därmed kan man alltså placera Whitman i samma skolbildning som en av hans efterföljare i rakt nedstigande led - författaren och presidentkandidaten Barack Obama. Man skulle - precis som Carl Erland Andersson skriver i Göteborgsposten - kunna säga att i Walt Whitmans vision blir Amerika den fulländade demokratin, som kanske också bör spridas över resten av världen. Men inte på det klumpiga sätt och med de okänsliga metoder som den perverterade variant av neokonservatism är, som har torgförts av Walker Bushs båda nyckelrådgivare vicepresidenten Dick Cheney, och den före detta försvarsministern Donald Rumsfeld, som fick sparken på grund av sin genuint oskickliga hantering av ockupationen av Irak.

Det är alltså ingen slump att Barack Obama hänvisar till både John och Robert Kennedy, och Ronald Reagan som politiska inspiratörer. Har man väl förstått Obamas tankevärld är det lätt att se att hänvisningar till namnen Kennedy och Reagan inte handlar om billig populism, utan om någonting betydligt mer djupgående i förståelsen för vilken betydelse ett inspirerande politiskt ledarskap kan ha i tider när ett lands kollektivt dåliga självförtroende når nya bottennivåer för varje mätning som görs.

Det är en radikal skillnad på att tala om Vi eller Jag, när en politiker står i talarstolen. Och när man har förstått den skillnaden, förstår man också varför Barack Obama vann demokraternas nominering och inte Hillary Clinton.

Och när man förstår den skillnaden, förstår man också varför Barack Obama och inte John McCain kommer vinna höstens presidentval.

Labour var dömda att förlora valet 1979. Carter var dömd att förlora valet 1980. Socialdemokraterna var dömda att förlora valet 1991. Regeringen Bildt var dömda att förlora valet 1994. Tories var dömda att förlora valet 1997 och republikanerna är dömda att förlora valet 2008. Så enkelt är det.

Ps. Det var verkligen ingen slump att Hillary Clinton för några veckor sedan i samma mening talade om mordet på RFK 1968, och Barack Obama. Det finns nämligen en skrämmande gemensam nämnare mellan John F Kennedy, Robert F Kennedy och Ronald Reagan. Och det är därför som Secret Service skruvade upp säkerhetsapparaten kring Barack Obama till rekordhöga nivåer redan innan han utsågs till demokraternas officiella presidentkandidat. Ds.


Andra skriver intressant om , , .

5 kommentarer:

Johan Ingerö sa...

"Men han var också aktiv demokrat i början av sin karriär och under åren 1846-1948 var han redaktör för partiets tidning i just New York."

Det var en seglivad herre, må jag säga! Och så säger de att McCain är för gammal för att bli president...

:-P

Andreas sa...

Klok synpunkt, men så är det ju som så att demokrater lever längre än vissa andra, eftersom de är godare människor än vissa andra...

s. sa...

men vänta, tror du obama kommer vinna? tyckte du skrev att han inte kommer vinna presidentvalet ju. förklara omgående. du är uteslutande min känna till hela valet. haha.

Andreas sa...

Jag tror att Obama kommer att vinna. Och det på grund av att han går till val på ett budskap om förändring och förnyelse, och samtidigt är en outsider som vill få politikerna i Washington att krypa upp ur skyttegravarna. Han tillhör dessutom demokraterna som befinner sig i opposition, ett år då amerikanerna är mycket missnöjda med den nuvarande utveckligen i USA, tillståndet i ekonomin och den republikanska presidentens nuvarande styre.

Daniel Atterbom sa...

Redan innan jag läste ovanstående hade jag tänkt att ändra titeln på min bok om Robert Kennedy till Från Robert Kennedy till Barack Obama.

P g a jag har flyttat från Österlen till Norrköping med förändring i mitt privatliv så är boken försenad. Jag hoppas vara klar till den 20 januari 2010.

Jag var ordförande för Seriefrämjandet 1989-95. Det var ungefär de år som Tomas Brolin spelade i landslaget i fotboll. Han är numera krögare och jag är stolt över Seriefrämjandet och Bild & Bubbla överlevt och att vi bidragit till att tecknade serier är ett accepterat massmedium.

Nu är inte jag inte inläst på dagens serier, men eftersom jag inte är seriemotståndare så får jag stå ut med att kallas för serieentusiast.

Tack för vettiga synpunkter som jag ska ta till mig. Om du vill läsa manus Andreas, så hör av dig.