“Hej, det är Madeleine Albright”

Tänk dig att du är 21 år, bor i USA , pluggar historia och statsvetenskap på universitetet i Marguette som ligger i Wisconsin, och heter Jason. En dag sitter du i bilen tillsammans med en kompis och är på väg till verkstaden för att byta olja. Då ringer din mobil.

“Hej, det är Jason”.

“Jason, det här är Madeleine Albright, hur står det till?”

“Va?”

Så går det till när de demokratiska superdelegaterna personligen bearbetas av toppnamnen i de både demokratiska presidentkandidaternas kampanjorganisationer. Nu handlar det om lobbying, telefonsamtal. personliga möten och kontakter och intima övertalningskampanjer i den högre skolan, långt bortom den politiska tv-reklamens värld och de stora välregisserade valmötena som ska ge bra bilder till kvällens tv-nyheter.

Old-School politics, skulle man kunna kalla det med ett amerikanskt uttryck.

Den unga mannen i fråga heter Jason Rae och är en av de yngsta superdelegaterna på demokraternas partikonvent i slutet på augusti där deras presidentkandidat ska krönas. Han är en av de 796 delegater som kommer sitta med det slutliga avgörandet i sin hand, eftersom det i praktiken är omöjligt för vare sig Barack Obama eller Hillary Clinton att av egen kraft i primärvalen samla de 2.025 delegater som krävs för att bli nominerad. Superdelegaterna är fria att på egen hand rösta som de vill, och är alltså inte formellt bundna av resultatet i deras hemstaters primärval eller nomineringsmöten.

Bill Clintons före detta utrikesminister Albright var den första höjdaren som personligen kontaktade Jason i hans roll som superdelegat, vilket förklarar hans milt sagt förvånade reaktion när han svarade i telefonen. Inledningen på samtalet är ordagrant återgivet enligt Jason själv, som har intervjuats av bland annat tv-kanalerna CNN och ABC.

Men det är inte bara utrikesministern som har talat med honom. En fredag vid niotiden på kvällen när han gjorde sig klar för att gå ut och äta på krogen med några kompisar ringde återigen hans mobil:

“Jason”

“Jason, var god dröj för den före detta presidenten”

Den här gången var det Bill Clinton som ringde. Jason har också personligen träffat Barack Obamas hustru, Michelle Obama, och ätit frukost med Hillary Clintons dotter Chelsea Clinton. Under den 30 minuter långa frukosten pratade de båda om saker som valbarhet och hur man ska kunna mobilisera unga människor och få dem att vilja arbeta politiskt, enligt vad Jason har berättat för tv-kanalen ABCs reporter. En annan känd politiker som har ringt honom är den före detta demokratiska presidentkandidaten från valet 2004, John Kerry , som numera arbetar för Barack Obamas kampanj.

Jason Rae är superdelegat tack vare att han är en av ledamöterna i DNC, democratic national committee, som han blev invald i som 17-åring år 2004. DNC är det demokratiska partiets styrelse, och kan jämföras med en svensk partistyrelse även om det har mindre sakpolitiskt inflytande jämfört med de svenska partistyrelserna.

Vilken kandidat stöttar då Rae själv? Det har han inte bestämt ännu, enligt vad han har berättat för de reportrar som har frågat honom.

Allt fler bedömare, däribland undertecknad, lutar åt att det i praktiken redan är klart att Barack Obama kommer nomineras av konventet. Även om superdelegaterna bearbetas av båda sidorna och står fria att rösta helt efter eget huvud, så kommer Obama när samtliga primärval är avklarade att ha flest röster räknat i hela landet, flest vunna delstater och flest vunna delegater. Därmed skulle det vara politiskt omöjligt för superdelegaterna att sätta sig över folkviljan som den uttryckts i primärvalen. Minnet från konventet 1968 i Chicago avskräcker fortfarande.

Å andra sidan får inte det demokratiska partiets förmåga att schabbla till det och sätt krokben för sig själv underskattas. Det är lite franska socialistpartiet och israeliska labour över det hela. Alltså ett parti som är komplett odugligt när det väl drar ihop sig till skarpt läge i form av ett nationellt, rikstäckande val.

1968 slutade demokraternas partikonvent i totalt fiasko. Samtidigt som konventet gick av stapeln i centrala Chicago förekom det kravaller och upplopp i parken utanför kongresscentret. Staden var belägrad av poliser och federala agenter från FBI. På konventet myglades Lyndon Johnsons vicepresident Hubert Humphrey fram som presidentkandidat trots att han inte ställt upp i primärvalen, samtidigt som den mördade Robert Kennedys ungdomsrörelse tagits över av Eugene McCarthy som var en stark motståndare mot kriget i Vietnam. Ungdomsgenerationens besvikelse var enorm och Nixon vann knappt i presidentvalet. Det tog årtionden för demokraterna att återhämta sig från det fiaskot.


Andra skriver intressant om presidentvalet, superdelegater, Barack Obama.