Att gamla hundar har svårt att lära sig sitta är knappast någon nyhet. Men vissa verkar ha svårare än andra. Och särskilt svårt verkar den republikanska före detta vicepresidenten Dick Cheney ha. Minst lika svårt som Hillary Clinton hade för ett år sedan, apropå politiker som inte ser vad klockan är slagen.
Bushs vicepresident Cheney har den senaste veckan givit sig ut på ett både märkligt och svårförståeligt korståg till försvar för tortyr. I ett radioframträdande i en obskyr liten pratradiokanal och i två uppmärkammade tv-intervjuer hos först Bob Schieffers Face the Nation och därefter Fox News har han förklarat varför det är rätt och riktigt att tortera misstänkta terrorister. Som grädde på moset passade han också på att döma ut den före detta utrikesministern Colin Powell när han ändå var uppe i varv, och konstaterade att han politiskt föredrar radioprataren Rush Limbaugh framför Colin Powell.
Varför han väljer att ge sig ut på en medieturne är vid första anblicken inte så konstigt. Han vill försvara sin plats i historien och försöka förhindra planerna på att de ansvariga för besluten att använda tortyr ställs till svars i en rättslig prövning.
Men... Han borde ha tänkt ett varv till innan han började nöta tv-sofforna, den gode Cheney. Det enda han åstadkommer är att det rekordlåga opinionsstödet för republikanerna sjunker om möjligt ännu mer, och kanske landar strax över tio procent, som Colin Powells före detta stabschef replikerade i en intervju hos Rachel Maddows ett par dagar senare. Och så eldar han på de vänsterliberaler och medborgarrättsorganisationer som lobbar för ett tortyråtal ännu mer, vilket gör det politiskt svårare för Obamas justitieminister att ducka i frågan. Paradoxalt nog ökar alltså risken för ett åtal på grund av de intervjuer han gav.
Men det riktigt märkliga i historien är ändå att ingen i Cheneys närhet vågar tala om för honom att det är dags att lägga handskarna på hyllan, gå hem och ligga lågt istället för att leverera uppseendeväckande citat på bästa sändningstid.
Samma sak var det med Hillary Clinton i primärvalskampanjen i fjol. Trots att det tidigt stod klart att hon hade förlorat striden vägrade hon att ge upp, vilket enbart gynnade republikanerna på demokraternas och Obamas bekostnad. Inte heller då vågade någon ställa sig på triumfvagnen och viska i chefens öra att det var dags att lägga av.
Eller så är det helt enkelt svårt att lära gamla hundar sitta även i politiken.
Andra skriver intressant om Dick Cheney, Hillary Clinton.
15 maj 2009
Svårt lära gamla hundar sitta
Skrivet av Andreas kl 02:13
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar