Den polske journalisten...

...Maciej Zarmebas artikelserie i DN om den rörliga arbetskraften i det nya Europa är nog det här årets bästa politiska reportage i en tidning. Obligatorisk läsning, som berör, upprör och vänder och vrider på bland annat Vaxholmsfallet och sätter det i nytt förklarande ljus. Det är inte bara fackförbundet Byggnads som fått något att fundera på. Vad säjs om följande passus, om konstnären, dokumentärfilmaren och dokusåpakändisen Pål Hollenders film "Bye Bye Beauty":

""Anser ni att varannan lettiska är en hora? Varför tror ni det?"

Varför skall jag svara? Är det någon stake i Pål Hollender skall han svara själv. Men liksom den smitande bilisten har han inte satt sin fot i Lettland efter filmen. Han känner sig inte välkommen, säger han. Det skall väl inte hindra en sann radikal? Ställ dig på Doma Laukumus och förklara för Riga att du förnedrat dess kvinnor för socialismens skull, om du verkligen tror på det själv. Ta fajten...

Vill man förstå den djupare kultur­bakgrunden till Vaxholm bör man se "Buy Bye Beauty" och särskilt den efterföljande diskussionen i "Folkhemmet" i TV 3. Det är till en början ofattbart att någon som far till Riga för att kopulera framför kameran, och sedan fäster ett snömos till reportage till dessa scener, kunde framkalla en kulturdebatt i Sverige. Eller att de kulturradikaler som försvarade filmen (Carl Johan De Geer, Nina Lekander) utan vidare svalde uppgiften att varannan Rigaflicka är prostituerad samt att "varje bar, hotell och restaurang ... har en lista på minst 15 prostituerade till din disposition". Vilket är rent nonsens, inser man efter tre timmar Riga. Men de valde att tro. Liksom de accepterade Hollenders förklaring att när han förnedrade lettiskor och ryskor framför kameran, med ansikte, sköte, namn och pojkvän, så var det för att visa hur taskig kapitalismen är. "Genialt!" utropade Carl Johan De Geer.

Man frestas att vara rå: Hade det varit lika genialt om närbilder på kulturradikalernas döttrar under betalsamlaget fått illustrera globaliseringens avigsidor?

Det intressanta är varför den tanken var så fjärran för humanisten De Geer. Varken han eller Lekander förmådde se det som visades från de andras perspektiv. Som om dessa kvinnor bara varit statister i ett skådespel som egentligen handlade om dem själva.

Jag förstår inte många ord lettiska. Men dessa Hollendrar och de Geerar fick mig att känna mig som en lett, en av dessa negrer som den svenska radikalismen tycks behöva - på det att världsåskådningen inte går i kras. Det förefaller vara för deras skull som Rigas kvinnor gärna framställs som tillspillogivna, Estlands arbetare som viljelösa offer och villkoren i postsovjetiska länder som särdeles föraktliga. Och allt detta med ett stänk av - ja, hemlig skadeglädje, draperad till indignation. Kan det vara för att dessa balter så helt utan hänsyn till Carl Johan de Geers känslor förkastade den reella socialismen? Som ju inte var något paradis, har vi förstått, men i alla fall ett alternativ..."

Tilläggas bör att inte heller Zaremba, som i botten är jurist, har gått på en svensk journalisthögskola. Vad kan vi dra för slutsats av det?