26 februari 2008

Vem berättar för Hillary att det är slut

Den rutinerade politiska krönikören och tv-kommentatorn Robert Novak, vars alster publiceras i ett flertal amerikanska dagstidningar, formulerar i sin artikel den 25 februari tiotusenkronorsfrågan som säkert sysselsätter de flesta demokratiska partikoryféerna just nu: Vem kan få Hillary Clinton att inse att partyt är slut och att det har blivit dags att gå hem och krypa ned i bingen?

“Även före det att senator Barack Obama vann sin nionde raka seger mot senator Hillary Clinton i Wisconsin förra veckan, ställde sig gamla rutinerade rävar i det demokratiska partiet följande fråga: Vem berättar för henne att det är över, att hon inte kan vinna presidentnomineringen och att ju förr som hon lämnar racet desto större blir möjligheterna att besegra senator John McCain i november?

Det demokratiska dilemmat återkallar ett liknande republikanskt problem, i ett helt annat sammanhang, när gråskäggen i GOP (Grand Old Party - republikanerna) frågade sig “vem ringer på katten?” -- vem går upp till Rickard M. Nixon och informerar honom om att han har förlorat partiets stöd och måste avgå som president? Senator Barry Goldwater genomförde framgångsrikt det uppdraget 1974, men det finns ingen Goldwaterkopia i dagens demokratiska parti (med undantag för senator Ted Kennedy, som inte kan göra det eftersom han offentligt stödjer Obama)”, skriver Robert Novak.

Men Clinton vägrar ge upp. I ett sista desperat försök att göra en comeback i primärvalen i Texas och Ohio har hon skruvat upp tonläget ordentligt och gått till attack mot Obama på ett sätt som hon inte gjort tidigare. Men av allt att döma är den sortens negativa attacker mot hennes motståndare dömda att misslyckas eftersom hans försprång och medvind i opinionen helt enkelt är för kraftfullt.

Ett liknande resonemang för Newsweekjournalisten Jonathan Alter som i senaste numret berättar om sin egen själviska längtan som politisk reporter:

“Om Hillary Clinton ville göra en stilfull exit, skulle hon hoppa av nu - före primärvalen den 4 mars i Texas och Ohio - och stötta Obama. Det skulle vara hemskt för folk som mig som har drömt om ett splittrat konvent i decennier. Av rent själviska skäl, vill jag att storyn ska dra ut på tiden så länge som möjligt, vilket innebär att jag hoppas på ett slag om varje enskild delegat som räcker in i juni och en blodigt fajt på golvet i slutet på augusti i Denver. Men om hon hoppade av den här veckan skulle det vara det bästa tänkbara för Hillarys politiska karriär. Det kommer hon, naturligtvis, inte göra, och av orsaker som hjälper till att förklara varför hon för det första har så stora problem just nu.

Ett avhopp skulle vara korkat om Hillary hade en rimligt chans att vinna nomineringen, men det har hon inte. För att vinna måste hon göra mer än vända trenden i Texas och Ohio, där opinionsundersökningar visar att Obama redan står jämsides med henne eller knappar in snabbt. Hon måste hålla emot hans anstormning, och sedan etablera ett eget kraftfullt momentum efter bara tre eller fyra dagar. Utan en seger på 20 procentenheter eller mer i båda delstaterna, är delegatmatematiken förödande. I Pennsylvania, som röstar den 22 april, har Clintons kampanj inte ens lämnat in kompletta delegatregister. Så säkra var de på att de skulle ha besegrat Obama redan på supertisdagen", skriver Jonathan Alter och fortsätter:

"Det uppmärksammade racet om superdelegaterna är nu nästan irrelevant. Några kommer behövas i Denver för att lyfta upp Obama på toppen, precis som Walter Mondale behövde trumma ihop några dussintal 1984. Men de här partirävarna avgör inte resultatet. I debatten i Austin i Texas förra veckan, höll Hillary med om att processen skulle "lösa sig själv" så att folkets vilja inte kördes över av superdelegaterna. Obama leder med 159 delegater och en marginal på 925.000 primärvalsröster (exklusive Michigan och Florida, där ingen av dem drev kampanj). För att utradera det gapet krävas att Hillary vinner alla kvarvarande primärval med överväldigande majoritet. Någon som vågar satsa på att så sker, i låt oss säga Mississippi och North Carolina, där afro-amerikaner spelar en stor roll?"


Andra skriver intressant om , , .

Inga kommentarer: