Bombkastarvänstern tar över på Aftonbladet

I Offentliga Affärers orgelbundet återkommande serie ledarartiklar vi minns, vänder vi idag tillfälligt blicken från en ledarsida till en kultursida - Aftonbladets.

Bakgrunden är att Aftonbladets kulturredaktion får en ny chef, den tidigare biträdande kulturchefen Åsa Linderborg, som tar över rodret när hennes nuvarande chef Karin Magnusson blir debattredaktör på bladet i samband med att nuvarande debattchefen Lotta Gröning går över till ärkerivalen.

Vad kan vi då förvänta oss av Aftonbladet Kultur när Linderborg styr skutan? En ledtråd hittar vi kanske i två av de senaste årens absolut mest uppmärksammade debattartiklar på kulturen, Vart tog motståndet vägen och Kan man försvara våldet i Irak. I artiklarna som skrevs i början på 2005 diskuterade Åsa Linderborg tillsammans med stridskamraten Erik Wijk Irakkriget och det väpnade motståndet mot USA:s ockupation.

I den andra artikeln hittar vi följande resonemang:
"Kan man förstå våldet? Kan man rent av försvara det? Varje död amerikansk soldat är en tragedi, men varför skulle det irakiska motståndet vara mindre legitimt än exempelvis det danska, norska eller franska under andra världskriget"

"de sekteristiska excesserna till trots utövar det irakiska motståndet ändå ett våld som är långt mindre blint än ockupationsmaktens. Dessutom är ofta det mer groteska våldet ren provokationsverksamhet, det vill säga ockupationsmakten iscensätter attentat som de sen tillskriver motståndsrörelsen."

"Vi västerlänningar hyser en oreflekterad tilltro till våra institutioner men känner enbart misstro mot de irakiska motståndsgrupperna. Men vilka är det egentligen som konkret bidrar till en säkrare värld?"

"Eller är det motståndskrafterna i exempelvis Falluja som sätter käppar i hjulet på det amerikanska krigsmaskineriet och hindrar dess Never Ending World Tour att dra vidare från land till land? Syrien, Iran, Venezuela, Zimbawbe, Kuba och Nordkorea har fått uppskov tack vare irakierna."

"Däremot är det inte opportunt att ta ställning för motståndsrörelsens principiella rätt att ta till våld mot ockupationsmaktens personal, egendomar och institutioner. Men det kan inte vara vår sak att döma vad som är rätt eller fel metod i motståndskampen. Vi föredrar personligen civilt motstånd eller andra metoder men vi menar att man även måste respektera det väpnade motståndet."

Sammanfattningsvis. Det är i den irakiska motståndskampens namn rätt att spränga både oskyldiga civila irakier och amerikanska soldater i luften med utsända självmordsbombare. Men egentligen ändå inte eftersom de flesta självmordsbombare och internetsända halshuggningar av kidnappningsoffer är genomförda av amerikaner i provokativt syfte att smutskasta den irakiska väpnade motståndskampen. Och för övrigt går det inte att påvisa någon moralisk skillnad i de olika institutioner som står bakom styret av en parlamentarisk demokrati respektive en enpartistat styrd av en krigshungrig och blodtörstig diktator som använt kemiska stridsmedel mot delar av sin egen befolkning, inklusive kvinnor och barn.

Säga vad man vill om Aftonbladets nya kulturchef, men inte saknar hon mod. Den svenska bombkastarvänsterns Andreas Malm som återfinns på DN:s kultursidor har i Åsa Linderborg rimligtvis funnit sin rättmätiga meningsfrände. Kanske kommer vi inom en snar framtid få se en ny svensk självmordsbombarvänster knyta banden mellan Schibstedts och Bonniersfärens båda flaggskepp?

Spännande lär det bli i vilket fall som helst.


Andra skriver intressant om Åsa Linderborg, Andreas Malm, Aftonbladet.