Därför gråter Johan Ingerö och Sanna Rayman

Dagens fråga. I vems hjärterot svider det just nu mest, bloggaren/hårdrockaren Johan Ingerös eller ledarskribenten/hip-hoparen Sanna Raymans?

Johan, som har gjort till sitt livs mission att ge röst åt hårdrockshögern samtidigt som han är devot intresserad av amerikansk politik, gråter antagligen blod när han ser att Metallicas Lars Ulrich kommit ut som hardcoreliberal (alltså vänster i USA) och öppen förespråkare av socialdemokratin när han häromdagen gästade den alltid sevärda Rachel Maddows uttalat liberala politiska talkshow i tv-kanalen MSNBC.

Samtidigt, på andra sidan Atlanten, närmare bestämt på den svenska hip-hopscenen, har R&B-duon Medina gjort årets bästa politiska låt alla kategorier, åt södertäljebon och socialdemokraten Evin Cetin och hennes personvalskampanj i EU-valet. (Låten rikta ljuset släpptes för övrigt på Youtube samma dag som Lars Ulrich framträdde hos Rachel Maddow.) Det har fått liberalen (alltså höger i Sverige) och ledarskribenten på svenskan Sanna Rayman att skriva en bekännelseblogg om hur hon sörjer att hennes Ipod-favoriter Medina har outat sig som vänster och företrädare för pizzagenerationens socialdemokratiska språkrör Evin.

Det kan inte vara lätt att vara svensk höger och samtidigt ha näsa för bra musik. Eller som Sanna själv skriver: "men å så glad jag skulle bli om det funnes en endaste liten frihetlig högersjäl på den svenska raphimlen". Fast å andra sidan, har någon någonsin påstått att det skulle vara lätt att vara höger i Sverige? De får väl gråta tillsammans Sanna och Johan. Delad sorg är halv sorg, heter det visst.

Men vänta nu, att dela på saker, är inte det socialism? Oh shit, de får väl gråta och sörja i atomär ensamhet då, Johan och Sanna.

Andra skriver intressant om Sanna Rayman, Johan Ingerö, Evin Cetin.