Kontraspionen Myrdal

En inflamerad debatt har brutit ut om Kambodjautställningen på Forum för levande historia. Alltmedan diskussionen fokuseras på reklamfilmen med Jan Myrdal skriver Myrdal själv en lång och inte alltför lättbegriplig artikel på Newsmill.

I slutet av artikeln finns ett stycke som är värt att lyfta fram som dagens citat, och som hade kunnat bli en bra kvällstidningsgrej om någon nyhetschef på Bladet eller Getingen hade orkat plöja sig genom ordmassorna till denna lilla anekdot från Myrdal och Kessles resande i världen:

"När Gun Kessle och jag kommit fram till Herat i julihettan 1958 och drack te i hotellets trädgård kom en afghanskt klädd man fram. Han var blåögd - vilket inte var konstigt, många är det, men när han talade till mig på tyska insåg jag att han inte var afghan. Han bad oss om en tjänst. Vi skulle ta med oss ett igenklistrat kuvert med en rapport till Tyska ambassaden i Kabul. Han hade kartlagt alla militärt användbara afghanska flygfält. Han tog det som självklart att vi som västerlänningar skulle göra det.
- Du vet, man har ögonen på mig, sade han. Jag måste hålla mig stilla och kan inte ta mig till Kabul.
Gun och jag vägrade. När vi kom till Kabul gick vi fram till vännen Tarzi, den då för turismen ansvarige (jag var i Sverige utflyttad ur riket till Kabul och existerade officiellt i hans byrålåda), som stod bland en grupp västerländska hjälparbetare och jag berättade högt det hela.
- Lugn, sade han. Vi vet, vi har tagit hand om honom. Västerlänningarna runt oss skyggade som om de sett en huggorm.
- Det var bra, sade Gun.
Jag vet inte om man hängde tysken eller fängslade honom eller blott utvisade honom. Det var afghanernas sak. Jag tycker inte om sådana spioner och till skillnad från de västerländska hjälparbetarna har jag ingen "västerländsk solidaritet"".

Andra skriver intressant om Jan Myrdal, kontraspioner, avrättningar.