Neo - krämig cappuccino och halvfranska band

Det är något provocerande med krämig cappuccino och halvfranska band. I alla fall om det ingår i programförklaringen för en ny tidskrift. I det här fallet den borgerligt sinnande varannanmånadstidningen Neo, som utkommer med sitt första nummer i januari. Så här skriver krönikören Idde i folkpartiets tidning NU.
"Tjugofemåringar drömmer om prinsessbröllop och trerättersmiddag med vännerna. Kärnfamiljen och kungahuset och ett höstmode som påminner om brittiska rävjakter. Ridstövlar och kavaj. Det är något i luften. Konservatismen har återvänt."
Idde är en av många kommentatorer och bloggare som har gått i gång på den provocerande kombinationen modernt kaffe och läderinbundna böcker.

Bakom tidningen Neo står ett aktiebolag som ägs av tidningens chefredaktör Sofia Nerbrand och VD:n Nicklas Lundblad, samt ett antal finansiärer, varav stiftelsen Fritt Näringsliv är den största, enligt vad Offentliga Affärer erfar. Rimligtvis är en av projektets större bidragsgivare också Stockholms handelskammare, eller folk i kretsen kring den, eftersom Niclas Lundblad kommer därifrån.
Projektets mentor och beskyddare får Timbros och stiftelsen Fritt Näringslivs VD, Cecilia Stegö-Chiló, sägas vara. Sofia Nerbrand arbetade några månader åt stiftelsen med att utreda förutsättningarna och arbeta fram grunden för tidningen.
I redaktionsrådet ingår bland annat Timbros Johan Norberg, Peter Wolodarski på DN:s ledarredaktion, vetenskapsjournalisten Maria Borelius, Michael Moynihan som står bakom bloggen Stockholm Spectator samt författaren Torbjörn Elensky.
Eftersom tidningen kommer arbeta med en fast bemanning på sammanlagt tre personer plus en formgivare på halvtid samt en extern annonsförsäljare som arbetar på provisionsbasis, får den sägas ha hyfsade ekonomiska möjligheter att överleva. Inte minst med tanke på kombinationen av extremt låga overheadkostnader och att den ser ut att fylla en tom nisch på den idébaserade tidskriftsmarknaden. En nisch som dessutom innehåller ett antal kapitalstarkta mecenater som nog kan fås att lätta på plånboken om de tror på projektet och personerna bakom det.

För att få kläm på vad kaffet och böckerna egentligen handlar om, käkade Offa lunch med en tredjedel av redaktionen. Enligt den tredjedelen handlar krämig cappuccino om att på ett lite PR-smart och provokativt sätt formulera borgerlighetens nya tredje steg, som är det som Neo ska skildra. Därav namnet Neo - det nya.
I det första steget definierades borgerligheten som de som bodde på Östermalm och i liknande stadsdelar, enkelt uttryckt. Det andra stegets borgerlighet handlade om de personer som röstade på ett borgerligt parti. I det tredje steget, det som tidningens redaktion vill vara en röst för, handlar borgerligheten om de personer som lever det goda livet i storstaden. Alltså den moderna urbaniteten och de människor som känner sig hemma i den.
Tidningen har en uttalad idé om att försöka bli för den moderna urbana borgerliga människan vad tidningen Ordfront var för vänstern när den var som bäst en gång i tiden. Alltså en tidning som driver en klar tes, och ger argument och idémässigt understöd till sin läsekrets. En sorts modern medial borgerlig folkbildning alltså, som Offentliga Affärer tolkar det hela. Eller annorlunda uttryckt: en borgerlig ledarsida i magasinsformat, kryddad med en del maffiga, genomarbetade reportage, packeterat i en snyggt och smakfullt formgiven tidning som lockar till läsning.

Om Neo kan bli för borgerligheten vad tidskriften Arena är för den moderna vänstern kan det bli riktigt spännande, tror Offa.