Den stilfulla fiskgjusen har gjort comeback på nordostkusten i USA. Från att ha fört en tynande tillvaro under ett flertal år har stammen återigen piggnat till, vitaliserats och växt sig stark. Under 1950- och 1960-talen minskade antalet fiskgjusar mycket kraftigt i såväl Nordamerika som i Europa på grund av förgiftning av framförallt DDT.
I det rådande mediala klimatmörkret är rovfågelns återkomst trots allt en liten ljustglimt som visar att mänskligheten inte behöver vara dömd till undergång om 30 år. Det går att göra skillnad, och det finns trender som pekar åt rätt håll.
När jag lyssnade på ett samtal om fågeln i den amerikanska radiokanalen WNYC häromdagen, insåg jag att maken till liberalare fågel är svår att finna. Dess flyttväg går nämligen från den amerikanska nordostkusten, via ett stopp på Kuba, till vintervistet i Venezuela, och så tillbaka igen. Sällan har väl en fågel i sitt flyttmönster visat en så pass tydlig politisk hemvist som just den amerikanska fiskgjusen.
Frågan är om Venezuelas vänsterpopulistiska president Hugo Chávez drar någon lärdom av sin nordamerikanska vintergästs beteende? Det är nämligen som så att den skickliga fiskaren ibland faller på eget grepp. Dess krokformade klor på fötterna är utformade för att gripa tag i en fisk och hålla fast den i ett skruvstäd när den flyger tillbaka till fast mark med fångsten. Men om fisken som den fångar är för stor händer det att fågeln inte orkar lyfta och slutligen dränks.
Det finns tecken som tyder på att Chávez trots allt lärt en del av rovfågelns öde när den fiskar efter alltför stora byten. Lämna Världsbanken går bra. Lämna OAS går bra. Bilda en petropolitisk pakt med Iran och Ryssland går bra. Inskränka pressfriheten genom att till exempel släcka ned den största privata tv-kanalen RCTV den 27 maj går bra. Men sluta sälja olja till USA, där går gränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar