13 december 2005

Om vikten av att vända på myntet

En av Offentliga Affärers favoritbloggar, Rättvis och Blanserad, har gjort det som alltför få journalister förmått göra. Ställa sig lite vid sidan om drevet och se på frågan med lite andra glasögon.

"Men Sverige är mycket delat. De som var i Thailand förra nyår kom främst från Bromma, Täby, Danderyd och Lidingö. Det är grupper som ogillar att betala skatt, ogillar skatteutjämning, är förmer än oss andra och ogillar övriga landet överhuvudtaget. Men när de drabbas själva, då förväntar de sig allt. Den solidaritet de själva aldrig skulle ge andra kräver de nu obehindrat. Och blir vansinniga när det visar sig att det samhälle, den starka stat, de i vanliga fall avskyr och vill bryta ner, faktiskt inte är så stark som de trott.
Häribland finns, socialt och kulturellt, de flesta drabbade, deras anhöriga, de flesta journalister, liksom katastrofkommissionens ledamöter, men här finns inte större delen av svenska folket."

Samtidigt som riksdagen samlar sig för att, efter de kommande KU-förhören, få regeringen att ta sitt ansvar och röja upp i den saggiga UD-kulturen, bör vi också diskutera den principiella politiska frågan bakom tsunamihaveriet. Hur långt sträcker sig den svenska välfärdsstatens ansvar för sina medborgare i globaliseringens och jordenruntresandets tidevarv? Den frågan är minst lika viktig att diskutera som vem som bär vilket ansvar i regeringskansliet. Låt inte det ena undanskymma det andra. Eller är det för mycket begärt att att media och politiker ska klara av att diskutera två frågor på samma gång? I det här fallet är det ju trots allt två sidor av samma mynt.

2 kommentarer:

Håkan sa...

Vore det inte mer intressant att börja med att fråga hur långt den svenska nattväktarstatens ansvar för sina medborgare sträcker sig i globaliseringens tidevarv? Sedan när handlar skydd mot yttre faror om "välfärd"? Är polis, brandkår, försvar etc detsamma som dagis och sjukpension? Och i vilken av dessa kategorier passar tsunamin egentligen bäst in?

Kim Il sa...

Ett intressant tillägg är att det mig veterligen fanns en man som krockat med motorcykel, liggande på en intensivvårdsavdelning på ett av sjukhusen i Thailand. Denne man fick man trixa för att kunna ta med sig hem med övriga svenskar på stället.

När man råkar ut för något utomlands (har själv ex. blivit rånad) får man låna pengar och i övrigt mest klara sig bäst man kan...jag tycker nog det är rätt.

Hur som helst håller jag fullkomligt med om att diskussionen borde föras!