All time low, mr President

"Botten är nådd, botten är också passerad", fastslog en gång den före detta finansministern Ann Wibble i riksdagens talarstol i en debatt med Göran Persson i början på 1990-talet.

Den meningen passar bra in som beskrivning på president George W Bushs opinionssiffror, visar en färsk undersökning av tv-bolaget ABC och Gallup.

Enligt den anser 82 procent av amerikanerna att utvecklingen i USA går åt fel håll. Det är en ökning med tio procentenheter jämfört med fjolårets undersökning. 66 procent av befolkningen anser också att Bush missköter sitt jobb, medan 31 procent anser att han för närvarande gör ett bra jobb (approval rating).

Sedan opininsinstitutet Gallup år 1934 började mäta förtroendet för hur presidenten sköter jobbet har endast tre presidenter noterat lägre siffror: Jimmy Carter med 28 procent i juli 1979, Richard Nixon med 24 procent i juli och augusti 1974 och Harry Truman som noterade 22 procent i februari 1952.

Mätningen visar också att det har gått 40 månader sedan en majoritet av amerikanerna senast ansåg att han gjorde ett bra jobb, vilket innebär att han slår Trumans rekord på 38 månader mellan 1949 - 1952. Trumas rekordlånga negativa serie kunde på samma sätt då som nu förklaras av en kombination av en nedåtgående ekonomi och ett krig (Koreakriget).

Hur negativt inställda folk är till hur den amerikanska ekonomin utvecklas visas också av att det så kallade consumer confidence-indexet närmar sig bottennivåerna kring 1992, året då konsumentförtroendet noterade sin hittills lägsta nivå sedan det började mätas i dessa undersökningar.

Allt detta visar vilken uppförsbacke republikanerna har att övervinna om de vill behålla makten i vita huset i höst, och förhindra att demokraterna dessutom stabiliserar sin maktställlning i kongressens båda kammare.

Det går nämligen att se ett presidentval i USA som två slags val. Antingen ett val mellan personer och deras respektive karaktär; alternativt som en folkomröstning om tillståndet i nationen (går USA åt rätt eller fel håll).

Erfarenhetsmässigt visar historien att medierna och de politiska kommentatorerna tenderar att behandla presidentvalet som om det enbart är ett val av person och ett val mellan de båda kandidaternas respektive karaktär och personliga egenskaper, medan genomsnittsamerikanen som står vid valurnan i mycket större utsträckning ser det som en folkomröstning om tillståndet i nationen, påpekade den flerfaldigt prisbelönta och mycket erfarna norskättade politiska reportern Tom Oliphant på dagstidningen The Boston Globe för mig när jag träffade honom i Stockholm inför förra presidentvalet 2004.

Själv har han bevakat varje presidentval i USA sedan 1968 och sade bland annat:

- De [politiska reportrarna] sitter själva på första parkett och blir lätt involverade i det dagliga politiska spelet. De ägnar sig alltför mycket åt att kommentera det senaste taktiska utspelet från kandidaterna och alltför litet åt att prata med vanliga väljare.

Om jag får ge läsarna av den här bloggen ett råd att tänka på i höst när mediebevakningen av presidentvalet skruvas upp bra många varv till, så är det att tänka på detta: Det är inte det politiska spelet som avgör, utan det är hur USA som land och dess ekonomi mår, som till syvende och sist avgör vem av Obama och McCain som blir USA:s nästa president.

Och det är därför som jag personligen är övertygad om att Obama kommer vinna mot McCain i november.


Andra skriver intressant om presidentvalet, George Bush.

Därför älskar jag Bill O´Reilly

(Uppdaterad 080513 kl 09:57)
Missa inte tv- och radioprofilen Bill O´Reilly på Fox News senaste utbrott.
----
Som en uppmärksam läsare påpekar för mig är inte det här O´Reillys senaste utbrott. Inslaget är hämtat från programmet Inside Edition som sändes någon gång på 1990-talet och som han var ankare för. Det har alltså kommit många fler utbrott sedan dess.
----
Läs mer om Bill O´Reilly på Realtid. Missa inte heller att läsa om hur O´Reillys Sverigebild ser ut.

Bill O´Reilly är en av de mest kända så kallade "punditsen" (politisk kommentator eller proffstyckare) i amerikanskt tv. Han sänder ett en timme långt program på tv-kanalen Fox News varje vardag. Men han sänder utöver det också två timmar politisk pratradio i Fox News radiokanal varje vardag mellan klockan 18.00 - 20.00 svensk tid, lördagar tre timmar mellan 18.00 - 21.00 svensk tid samt söndagar mellan klockan 20.00 - 23.00 svensk tid. Radioprogrammen går utmärkt att lyssna på i direktsändning över nätet.

Klicka här, varefter du klickar på knappen listen live uppe till vänster på sidan.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Bill O´Reilly, Fox News.

Södertäljes kritik av regeringens flyktingpolitik

Den kritik av regeringens flyktingpolitik som den samlade kommunstyrelsen i Södertälje står bakom - inklusive de borgerliga partierna och då även folkpartiet - och som har retat upp den folkpartistiska integrationsministern Nyamko Sabuni rejält, sammanfattar Anders Lago på följande sätt:

- Om ledamöterna i kongressen förstår, och barnen i Ronna förstår, så borde även regeringen inse att vi inte kan fortsätta så här. Dagens system fungerar inte. Lagstiftningen måste förändras så att vi får en bättre spridning av flyktingarna, säger Anders Lago till informationsbladet Ditt Södertälje.


Han syftar främst på den så kallade EBO-lagstiftningen (eget boende) som i princip innebär att flyktingar får slå sig ned var de vill utan möjlighet för kommunerna att säga nej. Det har i Södertäljes fall lett till en massiv inflyttning av irakier, som naturligtvis mer än gärna söker sig till den ort där de redan har släkt, anhöriga och vänner på plats.


Andra skriver intressant om Nyamko Sabuni, Anders Lago, Södertälje.

Sabuni attackerar Lago och anklagar honom för att vara lat

Att Södertäljes kommunalråd Anders Lago har gjort ett lyckat framträdande i USA:s kongress har väl inte undgått någon läsare av denna blogg.

Södertälje kommuns lobbykampanj riktad mot regeringen i syfte att få den att ändra flyktingpolitiken och sättet som Sverige tar emot flyktingar på, har uppenbarligen trampat på några ömma tår i regeringskansliet. På något annat sätt går det inte att tolka integrationsminister Nyamko Sabunis generalangrepp på Anders Lago som hon framförde i förra veckan i en paneldiskussion anordnad av tidskriften Neo.

Då sade hon följande enligt Neos reporter Peter Wennblad:

"Vi har ett kommunalråd i Södertälje vars enda uppgift just nu är att gå ut i medierna och tala om hur dåligt det fungerar där och att regeringen måste ta sitt ansvar. (...) Det finns kommunalt självstyre, med resurser och möjligheter att göra saker, som inte har något med regeringen att göra. Men man väljer att spegla det på olika sätt beroende på vilket ansvar man själv vill ta."

Med tanke på att Södertälje kommun (83.000 invånare) tagit emot fler krigsflyktingar från Irak sedan Irakkrigets utbrott än vad hela USA och Kanada gjort tillsammans, och Södertälje samma vecka som hon angrep Lago av tidningen Fokus rankats som Sveriges tredje bästa kommun vad avser integration, så har i alla fall jag lite svårt att förstå exakt vad mer Södertälje borde göra enligt integrationsministerns syn.

Fast det är klart. Det är inte så lätt alla gånger för en enskild liten bloggare att förstå de alltid lika klartänkta, kloka, genomarbetade och handlingskraftiga förslag som regeringen Reinfeldt lägger på riksdagens bord. I synnerhet inte med tanke på vilken enorm mängd propositioner som integrationsminister Sabuni presenterat sedan hon tillträdde på posten.


Andra skriver intressant om Anders Lago, Södertälje, Nyamko Sabuni.

Det här skulle aldrig republikanerna komma undan med

Klyftan mellan Clintonlägret och Obamaanhängarna fördjupas för varje dag som går. Det senaste exemplet på hur pass hårda angreppen från Clintonsidan är, kommer från CNN:s politiska kommentator, demokratiska strateg och Clintonsupporter Paul Begala.

I ett inslag i CNN i tisdags kväll levererade Begala en analys som har blivit vida omtalad och citerad av politiska kommentatorer över hela fältet. Begala förklarade att det vore ett stort misstag av demokraterna att utse Obama till presidentkandidat eftersom han inte kan vinna i höst, på grund av att hans väljarbas bygger på alltför snäva grupper.

Han anklagade i princip Obamas läger rakt ut för att inte bry sig om vita väljare:

”Om det finns ett nytt demokratiskt parti som på något sätt inte behöver eller vill ha vita arbetarklassväljare och latinos, räkna inte med mig”, sade Begala.

Sedan kom klassikern:

”Vi kan inte vinna med eggheads and African Americans (alltså intellektuella och svarta)”, vilket han poängterade var den förlorande koalitionen bakom demokraten Dukakis misslyckade kampanj 1988.

I torsdags följde Hillary Clinton själv upp argumentationen genom att i en intervju i den rikstäckande dagstidningen USA Today säga:

”Jag har en mycket bredare bas att bygga en vinnande koalition på.” Som stöd för sin argumentation citerade hon en artikel från nyhetsbyrån AP som enligt henne: ”visade hur Obamas stöd bland arbetande, hårt arbetande amerikaner, vita amerikaner, minskar på nytt, och hur vita i båda delstaterna som inte hade genomgått en collegeutbildning stöttar mig.”

Begalas soundbite om eggheads och afroamerikaner och Clintons argument har fått den republikanska krönikören och före detta talskrivaren Peggy Noonan att i en krönika i Wall Street Journal göra följande kommentar:

Vita amerikaner? Hårt arbetande vita amerikaner? ”Inte ens Richard Nixon sade vita”, kommenterade en Obamasupporter, ”inte ens i den strategin som användes för att vinna sydstaterna åt honom”.

Om John McCain skulle säga: ”Jag har de vita rösterna, baby!”, skulle hans kandidatur vara slut. Och de som allra mest högljutt skulle protestera mot honom är det gamla demokratiska partiet.
Att spela ut raskortet på det sättet som Mrs Clinton gjort, att poängtera och underblåsa en känsla av att vi är djupt splittrade som nation, att göra dina argument så hårt brutala så att vad de egentligen säger är: ”den svarta killen kan inte vinna, men det kan den vita tjejen göra”, är – tja så vulgärt, så cyniskt och så kallt att återigen får en Clinton oss att stänga av tv:n när barnen går förbi.

”Hon har öppnat helvetets portar”, sade en långvarig partihöjdare till mig. ”Vad hon säger är: han är inte en av oss.”


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Clinton imiterar Three stooges

Ibland händer det lindrigt sagt oväntade saker under en kampanj. Som det här till exempel, när Hillary Clinton ringde in till en pratradiokanal i North Carolina men råkade få tala med fel programledare, vilket slutade med att hon i direktsändning imiterade sin favoritkaraktär i den i USA legendariska komeditrion The Three Stooges.



Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton.

Ursäkta, får jag ställa en fråga

När det nu står slutgiltigt klart för hela den politiska klassen i USA, exklusive HRC själv då, att BHO har vunnit primärvalet, börjar så smått den republikanska tvättmaskinen rulla igång i syfte att ge Barack Obama en rejäl genomkörare.

Det senaste exemplet är den republikanska kampanjsajten med namnet Can We Ask som öppnade i går fredags. Den syftar till att ge möjlighet för republikanska aktivister att bomba Obama med obekväma frågor, både skriftligen men också med video via till exempel YouTube.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, republikanerna.

Dagens citat

A supporter once called out, ”Governor Stevenson, all thinking people are for you!” And Adlai Stevenson answered, ”Thats not enough. I need a majority.”


"Like Al Qaeda, Iran’s leaders must be praying
every day that Americans turn to a candidate like
Barack Obama."
Ben Shapiro i skriften Barack Obama: Exposed! (Human Events 2007).


Ps. Håll ögonen på Ben Shapiro, en rising star i den konservativa opinionsbildande sfären i USA. Vid 17 års ålder blev han den yngsta syndikerade kolumnisten i USA. Han har utbildad sig till jurist på Harward Law School och har i sann Siewert Öholm-anda producerat de båda stridsskrifterna "Porn Generation: How Social Liberalism Is Corrupting Our Future", samt "Brainwashed: How Universities Indoctrinate America’s Youth". Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Adlai Stevenson, Barack Obama.

Kan en kampanj gå i konkurs

Frågan är kanske ovanlig, men inte så dum mot bakgrund av vad som framkommit de senate dagarna. Efter att det har blivit känt att Hillary Clinton sedan den 1 april lånat ut ytterligare 6,4 miljoner dollar till sin kampanj, och att Barack Obama ändå trots det kunnat spendera minst tre gånger så mycket pengar i varje delstatsval som Clinton, så börjar snacket gå bland journalisterna på "trailen", det vill säga kampanjturnén.

Clinton inledde april månads kampanj med obetalda räkningar på 10,3 miljoner dollar, på allt från hotell och restauranger och cateringfirmor till politiska konsulter, uppger nättidningen Slate.

Om en presidentkandidat på det här sättet lånar pengar till sin egen kampanj, vad händer då med skulderna när han eller hon hoppar av?

Svaret är att de naturligtvis måste betalas tillbaka, om inte kandidaten själv är enda fordringsägaren. Enligt de lagar som reglerar kampanjfinansieringen är varje obetalt lån från varje slags långivare att se som en möjlig olaglig form av bidrag. Därför tvingas varje slags underleverantör till en kampanj göra sitt bästa för att tillse att de får betalt för de tjänster eller produkter som de levererar till kampanjen, även om det inte finns något krav på att de nödvändigtvis betalas i förskott eller direkt vid leverans.

Det här försätter ofta en misslyckad kandidatur i en knepig situation, eftersom kandidaten då i efterhand tvingas göra det som han eller hon inte klarade av under kampanjen - skaffa mer pengar. Till exempel kan varje enskild bidragsgivare som inte har donerat det tillåtna maximibeloppet per person på 2.300 dollar för primärvalet (och sedan ytterligare 2.300 dollar för själva presidentvalet), donera upp till maxbeloppet i ett stöd för kandidaten att betala av sina kampanjskulder.

Till exempel har de avhoppade presidentkandidaterna Bill Richardson, Chris Dodd och Rudy Giuliani sedan länge insamlingskampanjer rullandes via sina sajter som bjuder in tidigare donatorer att vara med och bidra till att skulderna kan regleras.

För politiker som kandiderar igen i framtiden kan skulderna rullas över till nästa kampanjcykel, under förutsättning att de olika skulderna är av sådan art att de går att skjuta på framtiden. Det kanske mest kända exemplet på en före detta presidentkandidat som fick dras med seglivade skulder är den före detta demokratiska senatorn och astronauten John Glenn, som 2006 fick skulder på 2,7 miljoner dollar avskrivna från sin misslyckade presidentkandidatur 1984. Först då beviljade den federala valmyndigheten FEC, tillstånd för Glenn att skriva av de resterande skulderna för gott.

Skuldavskrivningar blir genast mer komplicerade när en kandidat har lånat pengar till sin egen kandidatur. När ett val är över ses varje kampanjbidrag som används för att betala av skulder till kandidaten personligen som pengar som går rakt ner i kandidatens egen ficka. Som ett resultat härav begränsar lagen summan som kan gå till det ändamålet till 250.000 dollar. I det nu akuella fallet med demokraternas primärval i år, slutar valet när det demokratiska partikonventet utser en presidentkandidat i slutet på augusti i Denver. Om inte Clintons kampanj har lyckats samla in tillräckligt med pengar till det datumet för att reglera skulderna till henne personligen, kommer hon då alltså tvingas skriva av de mångmiljonlån hon givit sin egen kampanjorganisation.

Till sist: Vad händer när en kandidat inte har någon som helst möjlighet att samla in pengar för att täcka de utstående skulder som släpar med? Rent tekniskt kan en kampanjorganisation försättas i konkurs, även om det i praktiken aldrig sker, på grund av att fallerade kampanjer aldrig har några kvarvarande ekonomiska tillgångar att tala om. Istället kan kandidater som inte tänker ge sig in i någon ytterligare framtida kampanj, ansöka om skuldavskrivning hos FEC.

I det fallet prövar då FEC varje enskild kvarvarande skuld hos forna leverantörer och långivare för att se om kandidaten kan betala av en viss procentandel av dem, och att leverantörerna har gjort vad som krävs av dem för att de själva ska anses ha försökt reglera dem, och sedan har tagit kreditförlusten som en vanlig avskrivning/kreditförlust i företagets eller rörelsens årsbokslut.

Om den här typen av uppgörelser skulle misslyckas kan FEC som en sista utväg ta beslut om ett "administrativt upphörande" som avslutar kampanjkommitténs arbete och avskriver dess åtaganden. Det vill säga i praktiken försätter det som återstår av kampanjen i konkurs.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, kampanjfinansiering.

Event: It's all politics 14/5

Politisk marknadsföring - då - nu - i framtiden

I alla tider har politiker och politiska partier använt olika marknadsföringsverktyg för att förmedla sina budskap och vinna väljare. Förutsättningarna för den politiska marknadsföringen har förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Medan tekniska innovationer hela tiden erbjuder nya möjligheter att paketera och sprida politiska idéer hämtar dagens massmediala kampanjer inspiration och lösningar från tidigare epoker.

I USA pågår just nu den stenhårda kampen om vem som ska bli landets nästa president. Hundratals miljoner dollar pumpas in i kandidaternas marknadsföring. Här i Sverige kommer partierna snart igång med att forma sina strategier inför 2010 års valrörelse. Det är ett utomordentligt tillfälle att titta både i backspegeln och i kristallkulan.

Timbro har därför bjudit in personer med bred erfarenhet av politisk kommunikation, strategi, reklam och kampanjarbete till ett miniseminarium i två delar som dels kommer att analysera den politiska marknadsföringen ur ett historiskt perspektiv, dels diskutera den fortsatta utvecklingen.

Tid: onsdagen den 14 maj klockan 18:30 – 20:30. Mingel, tiltugg och dryck från 18.00

Plats: World Trade Center Restaurang, Entré från Kungsbron 1, Stockholm.

Anmälan: senast den 10 maj till e-post event@timbro.se


Andra skriver intressant om presidentvalet, Timbro.

In your dreams

Det här är vad som krävs för att Obama ska kunna slåss om segern i höst.


Ett typiskt uttryck för en tvättäkta, genuint folklig gräsrotskampanj.

Andra skriver om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Fajter jag hellre vill se II

Det finns en fajt som jag sååå gärna vill se, och det är en intern republikansk uppgörelse mellan två olika republikanska lags profilstarka företrädare, som offentligt har stöttat varsin republikansk presidentkandidat tidigare under primärvalsracet.

Jag vill se en titelmatch mellan den glada karatehjälten Chuck "Mike Huckabee" Norris, alias Texas Rangern Cordell Walker och Sylvester "John McCain" Stallone, alias den djupt traumatiserade elitsoldaten John Rambo, mest känd för att ha slagit ut större delen av den sovjetiska invasionsstyrkan i Afghanistan med hjälp av endast en pilbåge och en satans stor kniv.

På förhand skulle man spontant kunna tro att Rambo rimligtvis skulle sparka rätt så ordentlig stjärt med Cordell Walker i en sådan titelfajt, men hej vad man bedrar sig i så fall. Det är nämligen som så att Chuck Norris innehar svart bälte, tionde dan, i den egenutvecklade kampsporten Chun Kuk Do, som är en karateliknande kampsport som hämtat influenser och tekniker från flera olika kampsporter, däribland Jiu-Jitsu och Taekwondo. Norris är för närvarande världens enda innehavare av ett svart bälte, tionde dan, i Chun Kuk Do.

Ps. Filmen Rambo som hade premiär 2008 innehar rekordet från hela filmserien om John Rambo i den intressanta och djupt filosofiska grenen "most kills per minute" med en genomsnittligt dödssiffra på 3.2 döda per minut och sammanlagt 262 dödade i en och samma film. Ds.

PPs. Chuck Norris har gjort enstaka gästinhopp som programledare i tv-kanalen Fox News. Han ersatte till exempel programledaren Sean Hannity i programmet Hannity & Colmes den 26 januari 2007. Norris är en moralkonservativ republikan och bland annat djupt bekymrad över vad han anser vara ett nationellt försök att "promote the homosexual lifestyle in public schools" i USA. DDs.

PPPs. Med tanke på att det finns en svensk sajt kallad Sylvester som riktar sig till "glada killar" kan man undra vad detta faktum skulle betyda för Norris motivation inför den tänkta titelfajten, om denna svenska sajt kom till Chuckens kännedom innan han gick upp i ringen för att möta just Sylvester Stallone. DDDs.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Chuck Norris, Sylvester Stallone.

Obamas kärleksaffär med medierna

Kolumnisten Bill Powers på tidskriften National Journal har en skarpslipad kristallkula på sitt arbetsrum, eller så är det helt enkelt som så att han efter många år i branschen har känsla för hur medierna fungerar.

För en fem, sex år sedan lade han fram en plan i sju steg för hur amerikansk media skulle komma att förhålla sig till Barack Obama om han bestämde sig för att göra ett seriöst försök att nå vita huset.

Bill Powers har prickat fett rätt, kan man lugnt säga. Här är hans karta över kärleksförhållandet mellan journalisterna och Obama.

1 Lära känna dig. Det skedde i och med Obamas tal på demokraternas partikonvent 2004.
2 Spekulationer om att han är av det rätta virket och att han kommer kandidera någon gång. Det skedde också på konventet 2004.
3 Han har anlänt. Han är här. Han är perfekt.
4 Media publicerar djuplodande reportage om hans sociala betydelse.
5 Proffstyckarna "The pundits" börjar göra sig lite lustiga över hajpen som omgärdar honom.
6 Floppen som han snubblar på.
7 Återkomsten, återhämtningen och comebacken.

Om vi tar och tillämpar Powersplanen på Obamas kampanj kan vi se att vi nu befinner oss på punkt nummer sex, på grund av medias fixering vid Obamas före detta huspastor Wright och hans till överväldigande del svarta Chicagokyrka.

Vad som hittills varit slående är hur svårt kritik haft att fästa på Obama. Han har en markant teflongen, som inte skådats sedan Reaganåren. Det är först i och med Wright-affären som han på allvar fått problem med sin image, vilket till exempel framgår av följande tv-tablå hämtad från Fox News, vars slogan som känt är Fair and Balanced:

Obama Rejects Wright Comments
Says pastor doesn't speak for him, campaign
Democratic presidential candidate puts distance between his campaign and pastor's latest statements
Special Report w/ Brit Hume:
Fact-checking one of the claims made by Rev. Jeremiah Wright
The O'Reilly Factor:
The comeback of Rev. Jeremiah Wright
Hannity & Colmes:
Huckabee's Take
Former GOP presidential candidate weighs in on Rev. Wright; McCain's campaign
VIDEO: FOX News contributor Michael Steele on the message of Rev. Wright's media tour
OPINIONS: Susan Estrich: Who Needs Friends Like the Rev. Wright?
John Moody: Memo to Rev. Wright: Do Souls Have Colors?

Frågan är hur länge Obama kommer stå och stampa på punkt sex? Inte länge, om ni frågar mig. Om inte annat kommer han återigen lyftas upp på pedistalen och rimligtvis få en i huvudsak positiv spinn i media när Hillary Clinton kastar in handduken, till Expressens Britta Svenssons outsinliga sorg.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Fox News.

Svensken Hans Blix används som avskräckande exempel

Svenska vapeninspektören med mera, Hans Blix, har dragits in i den amerikanska valkampanjen genom den konservativa mediegranskande organisation Accuracy in Media. På sin sajt har organisationen en avdelning kallad "You won´t belive what liberals says".

Där publiceras följande citat av Hans Blix.

"[T]o me, the question of the environment is more ominous than that of peace and war. We will have regional conflicts and use or force, but world conflicts I do not believe will happen any longer. But the environment, that is a creeping danger. I’m more worried about global warming than I am of any major military conflict."


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hans Blix.

Gästbloggare: Olle Wästberg

Det är faktiskt över. Det amerikanska presidentvalet kommer att stå mellan Barack Obama och John McCain. (I och med att Hillary Clinton enbart vann med 20.000 röster i Indiana och förlorade stort i North Carolina har Obama dragit ifrån ytterligare. Det verkar osannolikt att Clintonsidan får med sig majoriteten i stadgeutskottet på ”The Nuclear Option”, d v s att rösta igenom att Floridas och Michigans röster räknas och därmed sannolikt spränga partiet.)

Undersökningarna visar på att ”om det vore val idag” skulle det bli dött lopp mellan McCain och Obama. Men det är inte val idag och därför är dagens undersökningar bara en lek.

Först ska det vara partikonvent. Förmodligen en entusiastisk kröning av Obama som säkert åter kommer att visa att han är amerikansk politiks bäste talare. Och ett republikanskt konvent som enligt liturgin måste ägna mycket tid åt att hylla Bush och Cheney.

Sedan en valkampanj som kan komma att handla om kriget, ekonomin eller något helt annat. Obama vill dra sig ur Irak snabbt. McCain vill vinna kriget och lämna. Även i det krigströtta USA är det inte självklar fördel Obama. Man ska inte glömma att amerikanerna röstade på Nixon mot McGovern 1972. Väljarna ville ut ur Vietnam, men de fann McGovern lättsinnig och orealistisk. Ekonomin kan bli fördel Obama.

Men nya frågor kan dyka upp. Åldern kan spela en roll i bakgrunden – även om den inte kommer att användas utåt. Obama, 46 mot McCain, 72. Men också vem som är ”one of us” – krigsveteranen McCain eller Harvardakademikern Obama? Obama har ett drag av elitism som skadat honom. Det finns roliga filmer som när han besöker en chokladfabrik i Ohio och tackar nej till de framsträckta pralinerna: ”No, it’s too dangereous for me”. Eller när han frågar potatisbönder i Idaho om priset på ruccola.

Pastor Wright och Obamas mellannamn ”Hussein” kommer säkert att användas i den mer underjordiska argumentationen, men åtminstone jag tror på kandidaternas försäkran om att de kommer att försöka föra en snygg kampanj. McCain är känslig efter att ha slagits ut av Bushs torpeder år 2000.

Olle Wästberg

Gästbloggaren Olle Wästberg är generaldirektör på Svenska Institutet och tidigare bland annat svensk generalkonsul i New York under terrorattacken mot World Trade Center. Han har också arbetat som chefredaktör på Expressen och statssekreterare på finansdepartementet och har följt amerikansk inrikespolitik under många år.

Ps. Läs också Karin Henrikssons analys i SvD. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Here he and she goes again

"It´s full speed on to the White House".

Hillary Clinton i tal inför sina anhängare efter tisdagskvällens primärval.

Och jag som just hade börjat sakna Howard Wolfsons, alias Bagdad-Bob, smått geniala pratminus i Clintonkampanjen. Det bara måste ha varit han som har varit inne och pillat i Hillarys manus.

Med tanke på hur sannolikt det är att Clinton kommer sitta bakom skrivbordet i ovala rummet efter den 20 januari nästa år, undrar jag för övrigt vilken slags speed det är som åsyftas i talet ovan.



Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Bagdad-bob.

Segermarginal

Hillary Clinton vann primärvalet i Pennsylvania med en vinstmarginal på 214.224 röster. Då påstods hon av ett antal så kallade förstå-sig-påare ha gjort en strålande comeback.

När 97 procent av distrikten har rapporterat valresultatet i North Carolina leder Barack Obama rösträkningen med 218.952 röster.

Bara så ni vet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

North Carolina kvällen den 6 maj

"We know what is coming".

Citatet hämtat från Barack Obamas segertal inför jublande supportrar i North Carolina.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Fajter jag hellre vill se I

Hade tänkt att följa Indiana och Nort Carolina i natt, men orkar inte. Inser plötsligt att demokraternas primärval inte är ett dugg spännande, eftersom det är avgjort sedan lång tid tillbaka.

När vi nu kan Clinton och Obama utan och innan, har det istället blivit dags att önska att andra aktörer kliver in på scenen, så att både vårt och medias intresse återuppväcks.

Därför vill jag se en primärvalsomröstning mellan de karaktärs- och principfasta pastorerna Jeremiah Wright och Pat Robertson. Som sekundanter/vp-kandidater ska de ha demokraten Al Sharpton respektive John McCains pastor John Hagee: "I believe that New Orleans had a level of sin that was offensive to God, and they are -- were recipients of the judgment of God for that".

Säg, det vore väl en omröstning vars exitpolls vore underbara att läsa. Undrar vem som skulle vinna?


Andra skriver intressant om presidentvalet, Jeremiah Wrigt, Pat Robertson.

GTA IV retar den kristna moralhögern

En av Offentliga Affärers absoluta favoriter i det amerikanska radiolandskapet är den konservativa pratradiovärden Bill Cunningham. Han är mest känd för att ha stått och gastat namnet Barack Hussein Obama upprepade gånger under ett valmöte vid vilket han från talarstolen introducerade John McCain, så att McCain senare tvingades be reportrar om ursäkt för påhoppen på Barack Hussein Obama.

Bill Cunnighamn kan kanske bäst beskrivas som en blandning av Ring P1 och en Annika Lantz på stereoider. Nu har Bill Cunninghamn tillsammans med gästen Art Ally, från den kristna familje- och moralhögern, i ett program tagit sig an och analyserat Rockstars tv-spel GTA IV, som Art har allvarliga problem med. Inte minst stör han sig på de omoraliska inslag av sexuell natur som finns i spelet. Den djupt bekymrade och genuint upprörda Art diskuterar även Rock Stars förra spel, Bully, som enligt hans bedömning innehåller grov propaganda för homosexlobbyn.

Det hela är obetalbart roligt.


Andra skriver intressant om presidentvalet, talk radio, Bill Cunningham, GTA IV.

Rysare, vilken rysare?

I tisdagens P1-morgon påannonserade programledaren Klas Wolf-Watz ett inslag om kvällens och nattens primärval i North Carolina och Indiana med den fyndiga inledningen:

"Vi fortsätter med den amerikanska primärvalsrysaren".

Min enkla fråga blir då, vilken rysare? Utfallet av demokraternas primärval har i praktiken stått klart redan sedan mitten på februari, och blev slutgiltigt spikat efter minisupertisdagen, då Barack Obama vann det kombinerade primärvalet och nomineringsmötet i Texas, räknat till antalet delegater. Och det är just antalet delegater på konventet som till slut avgör vem som blir partiets kandidat, ingenting annat.

Anledningen till att Klas påar ett inslag på det viset är antingen att han sitter fast i den mediala boxningsdramatiken, som till varje pris vill fortsätta skildra primärvalet som en öppen och ännu inte avgjord kamp trots att vinnaren sedan länge är utsedd.

Alternativet är att Klas och hans producent Kristian Åström inte är pålästa i sak, och helt enkelt inte har klart för sig hur det underliggande läget är i demokraternas primärval. Ett inte helt ovanligt fenom när det kommer till svenska reportrars sakkunskaper om USA-valet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, mediekritik.

Media heart Obama

Bilden, som jag hittat via Vassa eggen, kan sägas symbolisera vilket kärleksförhållande amerikansk media har med Obama. Eller i alla fall har haft fram till att pastor Wright blev en världskändis. Jag rekommenderar varmt intresserade läsare av den här bloggen att titta på pastor Wrights tal och kanske framförallt de svar på publikens frågor som han gav vid sitt framträdande på National Press Club i Washington för någon vecka sedan. Det framträdande som ledde till att Obama tvingades bryta offentligt med sin pastor och ställföreträdande fader.

Säga vad man vill om denna på många sätt och vis färgstarka personlighet, men han är en fantastisk estradör, den där Wright. Talet, eller rättare sagt showen, finns naturligtvis utlagt på tuben. Del ett. Del två. Del tre. Del fyra. Del fem. Del sex.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Jeremiah Wright.

More of the McSame

Jag har tidigare skrivit om hur ett av demokraternas bärande argument i höstens val handlar om att de vill nita fast John McCain vid George Bush, och framställa en president McCain som president Bush nummer tre.

I dag dök följande mejl upp i min inkorg:

Hi,

I just took The Bush-McCain Challenge -- an online quiz to see if you can tell the difference between George W. Bush and John McCain. Check it out, and see if you can do any better than I did!

PAID FOR BY MOVEON.ORG POLITICAL ACTION,
Not authorized by any candidate or candidate's committee


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, George Bush.

Sveriges Ann Coulter analyserar kriget i Irak

En av Offentliga Affärers favoriter i riksdagen, Anna König Jerlmyr, alias Ann Coulter, har tidigare analyserat Irakkriget i en podradiointervju med riksdagskollegan Göran Pettersson och hans medarbetare Jacob Birkeland.

Lyssna på slutet av programmet när Anna svarar på tio snabba frågor, och kom sen inte och ifrågasätt påståendet att Anna är Sveriges Ann, för det är hon bevisligen, eller hur?


Andra skriver intressant om riksdagen, Ann Coulter, Anna König Jerlmyr.

Systemfel, någon?

Det svenska försvaret kostar i runda slänga 40 miljarder kronor per år, och har så gjort under en lång tid. För det får vi i dag en försvarsmakt som består av inte särskilt många - men absolut toppmoderna - stridsflygplan, en handfull fartyg som rattas av fler amiraler i högkvarteret än vad det finns fartyg i flottan, samt en utlandsstyrka på cirka 5.000 man, mellan tummmen och pekfingret. Inget mer, och det har ändå lett till att försvarsmakten går på knäna.

USA satsar för närvarande i runda slängar 625 miljarder dollar per år på sin krigsmakt. Enligt den amerikanska försvarsdoktrinen ska deras krigsmakt kunna utkämpa två av varandra oberoende krig på två separata krigsskådeplatser, samtidigt.

Det gör den nu. USA har ungefär 125.000 man på plats i Irak, plus cirka 25.000 man som bekämpar talibanerna i Afghanistan. Det har lett till att den amerikanska försvarsmakten går på knäna.

Allt fler indikatorer pekar på att det finns ett allvarligt systemfel i västvärldens krigsmakter. De är i grund och botten skapade för att utkämpa ett tänkt tredje världskrig, det vill säga en modernare variant av andra världskriget.

Men den mest centrala lärdomen av dem alla som går att dra av kriget i Irak, är att det här kriget inte ser ut som något som dagens försvarsstaber har planerat, dimensionerat och utrustat sina krigsmakter för.

Irakkriget är alltsedan invasionsfasen avklarades relativt smärtfritt, alltigenom plutonchefernas krig. Det är plutoncheferna på marken som har nyckelrollen i Irak. Inte general Petraeus eller vicepresidenten Dick Cheney eller den före detta försvarsministern Donald Rumsfeld eller ens ordföranden i Joint Chiefs of Staff i Pentagon, amiral Michael Mullen.

Det är plutonchefernas krig. Och är verkligen USA:s krigsmakt planerad, dimensionerad, utbildad och utrustad för den sortens krig, kan man fråga sig med tanke på att den kostar 625 miljarder dollar per år, och inte klarar av att sätta mer än 150.000 man på marken i två avlägsna länder några år innan den går på knäna.

Systemfel, någon?

Ps. General Petraeus, som leder USA:S styrkor i Irak, har en doktorshatt i statsvetenskap. Inte en Reefat-hatt, utan en riktigt en. Han har skrivit en avhandling i ämnet internationella relationer vid Princeton University. Något säger mig att det är en bra merit för hans nuvarande uppdrag. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Irak, försvaret.

Guam splittar Obama - Clinton 50/50

Guam röstade i går lördag. Fyra delegater stod på spel och dessa fördelades enligt god demokratisk rättvisesed så att två gick till vardera Obama respektive Clinton.

Allvarligt talat. Guam? Får de rösta i primärvalet? Jag som trodde att Guam var någon slags grön, rund, liten sötsliskig exotisk frukt som man köper i frukt- och gröntaffären i Hötorgshallen.

Man lär så länge man lever.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Vilka sakfrågor handlar presidentvalet om

Jag har haft en givande mejldiskussion med bloggaren, författaren, fotografen och Texasbon Jan Kallberg om vilka sakfrågor som presidentvalet rimligtvis kommer handla om, när primärvalssäsongen så småningom äntligen tar slut, och fokus mer hamnar på sakfrågor än på person.

I ett inlägg på en e-postlista som drivs av Kallberg skrev jag apropå en fråga om att valet i höst kanske kan komma att handla om miljön, att det inte finns ens en minimal chans att valet kommer bli ett miljöval.

Valet kommer handla om två saker, skrev jag:

1. Ekonomin
2. Kriget

Då korrigerade Kallberg mig i en klok replik, och skrev ungefär som så att: Nej, valet kommer inte handla om de två frågorna i den ordningen, utan om dessa sex sakfrågor:

1. Ekonomin
2. Ekonomin
3. Ekonomin
4. Ekonomin
5. Ekonomin
6. Kriget

Jag är övertygad om att Kallberg har slagit huvudet på spiken i sin beskrivning av vilka frågor det är som kommer stå på de amerikanska väljarnas dagordning senare i höst.


Andra skriver intressant om presidentvalet, ekonomisk politik.

Security policy

Andra skriver om presidentvalet, George Bush.

Herrar Ingerö och Erixon är ute och cyklar

Tja, vad ska man säga? Herrar Ingerö och Erixon...

Oh my God, med sådana vänner behöver inte McCain några fiender, eller någonting sådant kanske?

Vad jag inte begriper är hur ni kan sätta krokben för er själva, till så den milda grad att ni inte bara gör bort er själva, vilket inte är mitt problem, utan också misslyckas med att leverera en bra analys till era läsare, vilket är mitt problem eftersom jag är en av dem.

Om ni ska göra en bra högerspinn, vilket ni ofta gör på ett utomordentligt sätt, så måste ni väl ändå ta och tänka igenom era argument först. Och det har ni bevisligen inte gjort i det här fallet.

Ni kan ju för Guds skull inte dra en parallell mellan Reagans ålder år 1980, och McCains ålder år 2008.

Har ni inte förstått vilken skillnad det är på nyhetscykeln under ett dygn i början på åttiotalet och i dag?

1980 fanns inte bloggosfären. 1980 fanns inte MSNBC, CNN och Fox News och nättidningar som uppdateras kontinuerligt dygnet runt. 1980 fanns inte YouTube. 1980 fanns inte den hårdföra politiska talkradion. 1980 fanns inte Facebook och webben 2.0. 1980 fanns inte e-post och mobiltelefoner med SMS och MMS och inbyggda filmkameror.

Kort sagt. 1980 fick en genomsnittlig amerikan sig till livs sina nyheter genom tv klockan 17.30, alternativt huvudsändningen 22.00.

Kort sagt. 1980 hade vi en nyhetscykel under ett dygn på maximalt 12 timmar, vilket betydde att Reagan kunde ta sig en lång tupplur någon gång under dagen utan att snacket började gå.

Kort sagt. 2008 har vi en nyhetscykel som sträcker sig minst 20 timmar över ett normalt dygn. Det betyder att tempot, trycket och den rent fysiska ansträngningen som en presidentkandidat utsätts för är så oändligt mycket större nu, än då.

Och det är det som McCain kommer trilla dit på, förr eller senare. För under den senare delen av hösten när kampanjen verkligen börjar ta på Obamas och McCains krafter, då, om inte förr, kommer det dyka upp en video på YouTube där McCain ser oerhört trött och sliten ut. Och det kommer vara ett problem för honom, eftersom den betydligt yngre och på alla sätt mer vitala Obama kommer utstråla mycket mer ork och change än vad McCain någonsin kommer vara kapabel att göra.

Sorry, my dearest gentlemen, but the age is definitely an issue in this election.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Barack Obama.

Splittrade demokrater: Carville vs Richardson

Det här måste ni se. Det finns inget bättre exempel som åskådliggör hur djup sprickan i det demokratiska partiet mellan Clinton- och Obamalägret är.

För några dagar sedan möttes Clintonsupportern och CNN:s politiska kommentator James Carville, och den demokratiska guvernören och Obamasupportern Bill Richardson i en duell med blanka vapen hos Larry King i CNN.

Under påskhelgen annonserade Bill Richardson, som tidigare tjänstgjort bland annat som FN-ambassadör i Bill Clintons administration, att han offentligt stödjer Obamas kandidatur. Det fick den alltid lika finkänsliga Carville att kalla Richardsons agerande för ett förräderi, varvid han också passade på att ge Richardson smeknamnet Judas.

Det citatet gav ett visst eko i pressen, om man som så säger.

I en intervju i Don Imus morgonprogram i radiokanalen WABC i New york berättade Carvilles kollega från CNN, men också Clintonkampanjen 1992, Paul Begala, några dagar efter duellen hos King om hur han hade sett på tungviktsmatchen:

- Ja, jag fick ju sitta där i studion och borsta bort dyngan och ölen från Carvilles axlar efter det här matslagsmålet. Men jag förstår inte riktigt hur Richardson tänkte den morgonen. Han måste ha vaknat och sagt ungefär som så till sin hustru att: Vet du vad älskling, jag fick just en lysande idé. Jag tänker möta Carville i kväll i en duell man-mot-man hos Larry King.

Det finns ett gammalt talesätt i USA som lyder:

"Jag är inte medlem i ett politiskt parti. Jag är medlem i demokraterna."

Personligen blir jag för varje dag som går alltmer övertygad om att det här valet inte handlar om vem som ska vinna i höst, Obama eller McCain, utan om demokraterna kommer lyckas sätta krokben för sig själva och därmed förlora kampen om presidentposten till republikanerna.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Mission accomplished day

I går 1 maj var det femårsdagen av mission accomplished day. Bara så ni vet.

Andra skriver intressant om presidentvalet, George Bush, Irak.

Colombia to buy Erieye and Jas Gripen? Part 2

I feel the need to write something here on my blog for all my readers and visitors from Colombia, that have found my reporting both in Swedish media and here on the blog, about the possibility for Colombia to buy the Swedish military air plane Jas 39 Gripen and the Saab/Ericsson air-borne radar system Erieye, interesting.

Here is what I know so far.

Colombias vice president, Francisco Santos Calderón, came to visit Sweden in five days in the middle of april. The first two and a half days stay here in Sweden where supposed to be a secret, but I and another reporter found out about it and could write a peace about it in the web edition of Dagens Media (a business newspaper about marketing and media), four hours before the presidents plane landed at Arlanda. I also wrote a follow-up analysis here on the blog.

The story was focused on the fact that the Swedish government kept the first part of the presidents visit a secret from Swedish media, as requested by the president and his business partners here in Sweden, as far as I know.

The original plan was for the president to arrive here in Sweden at Arlanda airport outside Stockholm in Friday afternoon at 14.15, cloaked and only to be received by a small “under the radar” Swedish delegation that was able to squeeze into three unmarked cars, or something like that. The Swedish government was according to the original communications plan supposed to send out an official press release after two and a half days, in sunday afternoon, where they would announce that the president would visit Sweden the coming monday and tuesday, where he would meet with the Swedish deputy prime-minister and minister for enterprise, Maud Olofsson, among others.

Under the first secret part of his stay here in Sweden, the President would meet with several potential business partners, among them a highly ranked top official at the Swedish defence industry and Jas Gripen manufacturer Saab, with whom the president is a very dear and close personal friend.

Now, the Swedish law and regulation about selling and exporting military equipment are very strict, especially when it comes to potential buyers in parts of the world where the political situation is unsafe or there is some kind of potential military conflict on the horizon.

But, there are exceptions from that rule. If the military equipment could be used for not only military purposes but also for some kind of civilian purposes (so called dual use), the Swedish Authority ISP (Swedish inspection of strategic products) could give go ahead for the deal to be made.

After the article in Dagens Media and a small follow up about the affair in the biggest Swedish morning paper a couple of days later Dagens Nyheter, the ISP released a back ground memo about the possibility of Saab making a deal with Colombia and selling Erieye to them.

The ISP has given a go ahed for Saab to sell Erieye to five countries, among them Chile and Colombia.

Now, that is what I know and what is confirmed information. What do I then know about Jas Gripen and the possibility for Colombia to buy them? Nothing much really.

I have talked with a reliable and central placed source in Saab, who is frankly and flat our refusing to answer any questions of mine about my speculations regarding a possible Jas Gripen deal with Colombia. The only thing he is confirming is the thing I already knew, that ISP has granted permission for an Erieye deal with Colombia.

How come I choose to write about not only Erieye, but also Jas Gripen then? Well, simply because I think there is something more going on here. If the deal was only about Erieye, why did the president feel the need to sneak into Sweden like this, and how come he has become such a close and dear personal friend to a very highly ranked top executive in Saab?

And, (here are all you informed readers in Colombia much better judges of this than I am), isn´t it rather strange for Colombia to buy only Erieye to flank the Kfir planes used today in the Colombian Airforce, especially when you take into consideration that president Chaves in Venezuela just have gotten himself some state of the art Russian SU-30MKV fighters.

Shouldn´t Colombia in the same time as they buy Erieye also upgrade their fleet of fighters? But, and here is a big but, as a reader wrote to me commenting on the analysis in the blog, don´t you forget Plan Colombia, in which the USA is pouring in hundreds of million of dollars into Colombia.

My short answer is; no, I haven´t forgotten about Plan Colombia. And that is why I think that in the end it is impossible for the Colombian government to buy something else than F16 from USA when they are about to upgrade the Colombian fleet of airfighters. The deal will be made from political rather than military arguments, that is.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Jas 39 Gripen, Colombia.

Hur korkad är Hillary McCain, egentligen?

Fördelen med att arbeta som frilansreporter och vid sidan om det driva en blogg är att man inte behöver vara påstått journalistiskt objektiv i stil med utrikeskorren Cecilia Uddén på Sveriges Radio.

Därför behöver jag inte bakvägen i ett inslag eller artikel knussla in tesen om att Clinton och McCain går till val på en korkad bensinskattepolitik, medan Obama däremot återigen har sett ljuset.

Istället kan jag ägna mig åt lite helgjuten Hillary McCain-bashing utan att skämmas det minsta, och till på köpet behöva riskera en anmälan till den journalistiska smakdomstolen i Haninge.

Saken är den att bensinpriset i USA slår nya rekord, varje dag. Bedömare räknar med att priset kan komma att kosta 4 dollar/gallon någon gång i sommar. Och det sätter naturligtvis sina spår i valrörelsen, på ungefär samma sätt som mjölkpriset i Sverige alltid diskuterades i valrörelserna förr om åren, innan någon galen klimatmupp på någon svensk redaktion fick för sig att de svenska kossorna är ett direkt och akut hot mot jorden som sådan och på sikt också mänsklighetens överlevnad.

Men i vilket fall som helst har först John McCain och därefter Hillary Clinton föreslagit en temporär sänkt bensinskatt i sommar. Den federala bensinskatten på 18.4 cent/gallon skulle avskaffas under sommarens rese- och semestersäsong.

Obama däremot motsätter sig idén. Och Washingtons Posts ledarsida backar upp honom, tillsammans med flera ekonomer.

Den bästa analysen av bensinskatteförslaget levereras av Thomas "tårtan" Friedman, kolumnist på New York Times ledarsida:

"Det här är inte en energipolitik. Det här är pengatvätt: vi lånar pengar från Kina och tvättar dem i våra bensintankar för att därefter skeppa dem vidare till Saudiarabien. Vilket sätt att bygga ett land", varefter han fortsätter:

"McCain-Clintons bensinsemesterskatteförslag är ett perfekt exempel på det som energiexperten Peter Schwartz på Global Business Network beskriver som den sanna amerikanska energipolitiken av i dag: "Maximera efterfrågan, minimera utbudet och köp resten av de människor som hatar oss allra mest."

Ps. Via opinonsnörden Joakim på USAval.se hittar jag följande helt bisarra inslag från Bill O´Reillys program på tv-kanalen Fox News, i vilket han uppenbarligen trivs utmärkt i Hillary Clintons sällskap, och vice versa. Hon talar bland annat om vikten av att vara tuff mot oljebolagen (sic!). Bill O`Reilly, Ann Coulter och Rush Limbaugh, nu saknas bara öppet stöd från Bush den äldre så är kvartetten komplett. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, John McCain.

EXTRA: Nelson Mandela terroriststämplad i USA

(Uppdaterad 080502 kl. 06:45)
Newsflash: Det har just kommit till Offentliga Affärers kännedom att den sydafrikanska före detta presidenten Nelson Mandelas namn finns på den lista över misstänkta internationella terrorister som USA har uppträttat i syfte att hålla kollen på suspekta samhällsomstörtande element och förhindra att de beviljas inresetillstånd till USA. Allt enligt en rapport i radiokanalen Air America sent torsdag kväll svensk tid.

Utrikesminister Condoleezza Rice anses enligt uppgift i samma radiokanal tycka att det hela är extremt skämmigt.
--------
Läs mer om terrorstämpeln på Mandela i dagstidningen USA Today.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Nelson Mandela, Condoleezza Rice, stor humor.

Dagens våffla

Fatta. Någon budgivare på Ebay var beredd att betala 20.100 dollar för Obamas halvätna våffla!

Tyvärr stoppade störningsjouren på Ebay auktionen innan den hunnit gå i mål, så vi kommer antagligen aldrig få veta var det riktiga marknadspriset för en halv Obama-våffla ligger någonstans.

Alltså, jag börjar mer och mer misstänka att något stort är i görningen här.

Men han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. (Mark 16:6).


Och framförallt

Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla fast jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller mot något träd. (Upp 7:1).

För en förklaring rekommenderas följande söktjänst, och därefter följande verser.

Jag menar, det är väl lite svårt att tänka sig någon pröjsa motsvarande 120.000 spänn för Hillarys äppelskrutt, eller McCains halvätna donut, eller hur? Men för en äkta relik är 20.100 dollar växelpengar.

Det är också därför som Dick Erixon förmulerar en i sammanhanget helt central fråga.

Mitt svar till Dick Erixon är: Vi har sett det förut Dick, vi har sett det förut.

Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig.
(Luk 22:21).

Och Han svarade: "Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig." (Luk 22:34).

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, våfflor.

Dagens Ord

Hilldog. Ordet kommer ursprungligen från den tecknade tv-serien South Park.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, South Park.

1 maj, Bogota

Den alltid läsvärda skribenten, författaren och bloggaren Magnus Linton rapporterar om förstamajfirandet i Bogota, huvudstad i Colombia.



Andra skriver intressant om första maj, Colombia.

Clintons symboliska datorstrul

Under perioden 15 februari till och med 7 april låg Hillary Clintons hemsida nere i sammanlagt 30 timmar, vilket var betydligt mer än den kandidat som hade näst mest serverstrul, rapporterar Computer Sweden.

Republikanen Ron Pauls sajt hade under samma period totalt fem minuters avbrott.

Barack Obama och John McCain hade inte en enda minuts driftsavbrott på sina sajter.

Varför är jag inte förvånad?


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton.

Senast dödad: David P. McCormick

Dagens siffra:

4.366 döda. Till dags dato, i skrivande stund.

Senast dödad är Spc. David P. McCormick, 26 år, hemmahörandes i 1st Squadron, 75th Cavalry Regiment, 2nd Brigade Combat Team, 101st Airborne Division. Han dog av skador som tillfogades honom under raketbeskjutning mot hans framskjutna operativa bas i Bagdad den 28 april år 2008.

Av dessa 4.366 dödade soldater härstammandes från koalitionen är:

4.058 amerikaner,
2 australiensare,
176 britter,
13 bulgarier,
1 tjeck,
7 danskar,
2 holländare,
2 estländare,
1 fijian,
1 ungrare,
33 italienare,
1 kasack,
1 korean,
3 letter,
22 polacker,
3 rumänier,
5 salvadorianer,
4 slovaker,
11 spaniorer,
2 thailändare
och
18 ukrainier.

Allt enligt CNN:s löpande redovisning.

Och så finns det folk både i USA och utomlands som inte begriper varför resten av världen anser att presidentvalet i USA spelar roll.

Ps. Demokraterna har nyligen lanserat följande reklamfilm som ska rulla i amerikansk tv ett tag framöver. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Irak.

Obama tvingas bryta med Wright

Pastor Wrights framträdanden de senaste dagarna, och då i synnerhet de svar han gav på publikens frågor efter sitt tal i måndags vid National Press Club i Washington, har lett till att Obama i hårda ordalag har tvingats både ta avstånd från och kritisera sin pastor sedan många år tillbaka.

Vid en presskonferens som Obama höll i North Carolina i tisdags, alltså efter Wrights tal, sade han bland annat:

"Det finns inga ursäkter. [Hans utalanden] kränker mig, de kränker fullt förståeligt alla amerikaner och de skall fördömas. Och det är var vad jag gör väldigt klart och tydligt i dag".


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Jeremiah Wright.

Med sådana vänner

Dick Erixon har gjort en utmärk sammanfattning av kommentarerna till pastor Wrights framträdanden i helgen. I fredags kväll ställde han upp i sin första tv-intervju sedan hans muntliga och färgstarka bibeltolkningar blev förstasidesstoff, och i måndags följde han upp det med att tala på The National Press Club i Washington, vilket ungefärligen kan jämföras med att tala inför ett av Publicistklubbens måndagsmöten i Stockholm.

Wright vägrade pudla, för att att uttrycka det försiktigt.

Frågan är hur man ska tolka hans försvar och motangrepp? Å ena sidan är det fullt förståeligt att Wright känner ett - fullt berättigat - behov av att både förklara och försvara sina ståndpunkter och sin person.

Å andra sidan går det inte att komma ifrån det faktum att allt som Wright gör från och med nu och fram till och med valdagen nagelfars med lupp av USA:s samlade politiska presskår.

Å ena sidan har jag under tisdagen lyssnat på ett par av Wrights församlingsmedlemmar i Trinity Unity Church som bestämt hävdar att Wright gläds enormt över Obamas framgångar, och önskar honom all lycka och välgång i valkampanjen.

Å andra sidan går det inte att låta bli att ställa sig den frågan som Dick Erixon formulerar i sitt blogginlägg; vill verkligen Wright (och Al Sharpton) se Obama vinna i höst?

I vilket fall som helst är det här symptomatiskt för hur det demokratiska partiet och demokraterna i vid bemärkelse fungerar i USA.

Och med sådana vänner behöver man inga fiender.


Andra skriver intressant om presidentvalet, barack Obama, Jeremiah Wright.

Dagens tre frågor

Med tanke på att republikanerna generellt sett har varit skickligare än demokraterna på komparativa inslag i valkampanjer, skulle jag vilja skicka med följande frågor till finansmannen och filantropen George Soros med vänner, de vänner som tillsammans planerar att slanta upp 40 miljoner dollar i en demokratisk kampfond för att köra hårt med John McCain i höst.

Borde man inte med hjälp av en del av de 40 millarna kunna göra en schysst reklamfilm på temat: Republikanerna - partiet vars politiker tror på tortyr men inte på evolution?

Borde man inte med hjälp av en del av de 40 millarna kunna göra en schysst reklamfilm på temat: John McCain - politikern som har flest lobbyister och före detta lobbyister knutna till kampanjen jämfört med vilken annan politiker som helst?

Borde man inte med hjälp av en del av de 40 millarna kunna göra en schysst reklamfilm på temat: John McCains pastor John Hagee har kallat orkanen Katrina för Guds straff till New Orleansborna? Eller för att använda pastor Hagees egna ord:

"I believe that New Orleans had a level of sin that was offensive to God, and they are -- were recipients of the judgment of God for that."

De som fått uppdraget att sätta sprätt på kulorna på bästa möjliga sätt är inte vilka små kattskitar som helst inte. Det är inga mindre än författaren och mediekritikern David Brock och Paul Begala, den politiska opinionsstrateg som tillsammans med den politiska konsulten James Carville lotsade fram Bill Clinton till seger i valet 1992.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, George Soros.

Dagens Siffra

27.

Så många procentenheter av de republikanska väljarna röstade inte på John McCain i det republikanska primärvalet i Pennsylvania. 16 procent röstade istället på Ron Paul och 11 procent på Mike Huckabee.

Kanske är 27 procentenheter ett tecken på att McCain har en bit kvar innan han har lyckats baxa upp hela det republikanska gardet på "The Straight Talk Express"?

Kommer han lyckas mobilisera alla de republikanska gräsrötter som krävs på valdagen i november, för att vinna över Obama? Eller kommer demokraternas massiva uppslutning helt enkelt övertrumfa de normalt så starka gräsrotsengagerade republikanerna?


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain.

U.S Presidential election - The Movie

Offentliga Affärer proudly presents:

United States Presidential Election - The Movie.

Starring:

The old war hero: John McCain
The smart black guy: Barack Obama
The crazy white bitch: Hillary Clinton
The crazy husband: Bill Clinton
The truth teller: Ross Perot
The truth tellers first apostle: Per Schlingmann


Ahh, Schlingmann. Kieols har naturligtvis haft rätt hela tiden. Du är ett geni. Jag hade mer eller mindre glömt bort (läs lyckats förtränga) Ross Perot. Oj vad vi ska gotta oss - du och jag - i gamla fina infotainments från valet 92 som borde finnas utlagda på tuben. Vad sägs, ska vi kanske bilda The swedish Ross Perot fan club, du och jag? Ska vi säga att vi har ett första konstituerande möte på Gutekällaren under Almedalsveckan? Då kan vi också göra Kieolos geniala sossetest, du och jag.



Andra skriver intressant om presidentvalet, Ross Perot, Per Schlingmann.

Schlingmann tar Obama, Clinton och McCain i örat!

Det här är stort! Moderaternas propagandaminister, för att citera Katrine Kielos, Per Schlingmann tar de amerikanska presidentkandidaterna i örat. Och det ordentligt!

Offentliga Affärer är imponerad av propagandaminister Schlingmanns kraftfulla utspel och den handfasta beslutskraft som han visar i debattartikeln som publicerades i Expressen i dag måndag.

Det här kommer rimligtvis vända hela den amerikanska presidentvalrörelsen upp och ned, på samma sätt som Skandias köpbojkott av svenska statspapper sommaren 1994 vände upp och ned på det årets svenska valrörelse.

Bäva månde Obama, Clinton och McCain. Here comes Schlingmann!

Ps. Enbart delstaten Kalifornien är världens femte största ekonomi. Hur stor tror ni den svenska ekonomin är ställd i relation till den amerikanska BNP:n? Det först rätta inskickade svaret vinner en lunch med propagandaminister.schlingmann@nyamoderaterna.se Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Per Schlingmann, ekonomisk politik.

Vem har snyggast prylar

Med all respekt för de genomarbetade policyförslag och sakpolitiska program som kandidaterna lägger fram om alltifrån den framtida oljeförsörjningen till en reformerad sjukförsäkring, så handlar en valrörelse till inte oväsentlig del om att plocka fram snygga prylar till aktivisterna och supportrarna.

Och jag vet inte jag, men dagens besök på deras respektive sajter får väl sägas landa i slutresultatet 1 - 0 till Obama mot McCain.



Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, John McCain.

Därför är negativa kampanjer bra

Just nu rullar insamlingskampanjer på webben till stöd för två intressanta politiska reklamfilmer. Kampanjerna syftar till att dra in så mycket pengar som möjligt, för att kunna sända den här republikanska anti-Obamafilmen och den här demokratiska anti-Mccainfilmen i så många tv-kanaler som möjligt.

Fördelen med negativa kampanjer, eller komparativa kampanjer/filmer som de hellre bör kallas, är att de inte bara lyfter fram den egna sidans starka argument, utan på samma gång också belyser motståndarsidans svagaste argument och/eller sidor. Och för att vinna en politisk kampanj måste man gå till val på ett budskap som både kombinerar ens egna starka sidor, med att samtidigt i en bisats eller två förklara varför man inte ska rösta på den andra killen, som är ens motståndare.

Och det senare gör just dessa båda komparativa reklamfilmer på ett excellent sätt. Jag ger den demokratiska filmen om McCains Irakpolitik 9/10 i betyg och den fristående republikanska filmen mot Obama ett absolut och tveklöst toppbetyg på 10/10. Vilket helgjutet konstverk den är.

Budskapet är en bedrövad och väl fungerade klassiker (democrats are soft on crime), copyn är mycket bra - konsekvent och sammanhängande genom hela filmen - bildspråket och musiken är lågmäld men ruggigt suggestiv och samverkande med copyn och speakerrösten på ett helgjutet sätt. Dessutom sitter man efter att ha sett filmen och funderar på om inte Obama indirekt åtminstone till någon pytteliten del är delansvarig för terrorattacken mot World Trade Center. Helt enkelt en fullkomligt lysande reklamfilm som har alla förutsättningar att bli en klassiker på samma sätt som de båda Wille Horton-filmerna som knäckte Dukakis i valet 1988 har blivit klassiker.

Och det är just gänget bakom Horton-filmerna 1988 som också ligger bakom den nya komparativa filmen om Obama. When the going gets tough, the tough gets going, eller vad det nu heter.

Ps. I sammanhanget negativa kampanjer vill jag tipsa om bloggaren och medieforskaren Jokim Nilssons DN-debattartikel "Därför är smutsiga valkampanjer bra för demokratin." Ds.



Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, John McCain, negativa kampanjer.

Den stora Clintonkonspirationen II

Varför hoppar inte Hillary Clinton av från demokraternas primärval, eftersom det har stått klart redan sedan mitten på februari att hon har förlorat mot Barack Obama? Det är tiotusenkronorsfrågan som sysselsätter de flesta politiska kommentatorer i USA för närvarande.

Låt mig bidra med min lilla teori och förklaringsmodell.

Hillary Clinton är fullständigt och genuint äkta övertygad om att Barack Obama kommer förlora mot John McCain i presidentvalet i höst. Hon tror vidare att John McCain endast kommer sitta en period i Vita huset, antingen på grund av att han inte kommer ställa upp för återval år 2012, eller att han då kommer vara så pass impopulär så att han rimligtvis förlorar valet till sin demokratiska motkandidat.

Genom att fortsätta primärvalet hela racet ut, ser Clinton till att dels försvaga Obama ytterligare inför höstens val så att han absolut garanterat förlorar till McCain, och dels ser hon till till att positionera sig som den solklara demokratiska kandidaten i pole postion inför demokraternas nästa primärval, vintern och våren 2012.

En konspirationsteori? Javisst. Men jag tror att konspirationsteori I och II är det som för närvarande bäst förklarar paret Clintons agerande.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton.

Platsannons: Jobba i Al Frankens senatskampanj

Om du är student och passionerat intresserad av amerikansk politik har du nu ett gyllene tillfälla att i sommar dels få stifta bekantskap med insidan på en senatskampanj, och dels arbeta åt den i särklass roligaste och mest humoristiska politiker som kandiderar i valet 2008, demokraten Al Franken:

We are looking for interns to work in the campaign office with Al this summer. This is a great opportunity for political science/communications majors or anyone interested in politics. Students can receive internship credits for their work as well. Our interns are an essential part to the campaign. We need enthusiastic, hard-working people to help with the planning of events and appearances, recruit volunteers, and other general campaign work. Getting involved with a Senate campaign is a great experience for students eager to learn about the political process and plan for the future.

DETAILS:
Work 10-20 hours per week. Set your own schedule.
Office hours: 10-5 weekdays, 5-8 pm Tuesday-Thursday
Events vary, evenings and some weekends
No prior campaign experience is necessary.
This internship is unpaid.

Work in the Finance, Field or Communications department

Finance intern duties: Receiving, sorting and distributing campaign mail, processing monetary and non-monetary campaign contributions, and representing the campaign at fundraising events

Field intern duties: Help with the planning of Al's events and campaign appearances, recruiting volunteers, updating information on supporters, and doing visibility at events (holding signs, handing out campaign materials, signing up volunteers)

Communications: Press and Research.
Press duties: Collecting press clips, monitoring radio and TV, putting together press packets and assisting the communications team with other projects
Research duties: Writing policy briefs and assisting with a variety of research projects.

Our office is located at 2575 University Ave W in St Paul, MN near the U of MN campus. Contact Elizabeth at 612-558-2309 or Elizabeth@alfranken.com with your resume and availability. All applicants must have resumes in by May 23, 2008.


Andra skriver intressant om senatsvalet, Al Franken.

Hope.Act.Change

Jag har tidigare skrivit om hur de politiska kandidaterna i presidentvalet alltmer släpper kontrollen över sitt eget varumärke, och låter fristående sympatisörer göra i princip vad de vill för att stötta kampanjerna och valarbetet.

Via Olle Wästbergs alltid läsvärda nyhetsbrev med fokus på New York, (en gratis prenumeration rekommenderas), hittar jag följande innovativa och helt fristående spjutspetskampanj på webben till stöd för Obama.

Det som gör sajten hope.act.change extra intressant för en svensk läsekrets är det faktum att bakom sajten ligger den svenska reklamaren Omino Gardezi, som till vardags fötjänar sitt uppehälle på den New York-baserade byrån Syrup.

Ps. Missa inte Karin Thunbergs söndagsintervju med "The Mayor of Södertälje" - Anders Lago, där han berättar om intrycken från sitt framträdande i kongressen. Som komplettering till Thunbergs resonemang om vad pr-byrån JKL spelade för roll bakom kulisserna rekommenderas följande artikel i Dagens Media om pr-spelet bakom Lagos besök i USA. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Syrup.

Let´s gatecrash the party in Denver

Givet de senaste turerna i den svenska försvarspolitiska debatten, och det faktum att försvarspolitiken sedan det senaste ministerskiftet på försvarsdepartementet i praktiken helt och hållet styrs från finansdepartementet och dess chef Anders E Borg, förstår jag att bloggaren Dick Erixon formulerar frågan på följande sätt:

"Vilken sorts hippieskjuka har Alliansen fått? Och varför? Ingen tycks kunna förklara vad man håller på med. Man agerar som en påtänd haschpundare när man påstår att vi ska ha ett försvar samtidigt som allt läggs ner."

Givet det faktum att statsrådet Anders E Borg har en bakgrund såsom tillhörandes den kanylliberala falangen i Fria Moderata Studentförbundet, så är det alltså en fullt berättigad fråga som Dick Erixon formulerar.

Men personligen tror jag inte att inte det röks på under de försvarsekonomiska analyserna som görs av finansens försvarsbudgethandläggare, även om man verkligen kan börja fundera i de banorna.

Däremot är jag övertygad om att grabbarna och tjejerna bakom aktionsgruppen Re-create 68 röker på. Och det ordentligt.


Namnet Re-create 68 syftar på de happenings och sit-ins på Chicagos gator och torg som genomfördes i direkt anslutning till det demokratiska partikonventet i Chicago 1968.

Nu vill ideologerna, krigsmotståndarna, antirasisterna och anti-imperialisterna bakom aktionsgruppen alltså göra samma sak igen. Den här gången under demokraternas partikonvent i Denver, Colorado under slutet av augusti.

Ska bli kul att se om de lyckas.

Ps. Demokraternas konvent går av stapeln i en kongressanläggning som heter Pepsi Center. Coolt namn, om ni frågar mig. Låter som ett amerikanskt svar på Folkets Hus, eller hur? Och med tanke på vilken nyckelroll de fristående så kallade superdelegaterna kommer få på konventet, rekommenderas ett besök på en anonym superdelegats blogg mrsuper.org, som jag hittat via den alltid läsvärda Peo på USAval.se Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, demokraternas partikonvent, Fabolous Furry Freak Brothers.