Därför vill Colombia i hemlighet köpa Jas

(To all my readers from Colombia, don´t miss this article, about Colombia and a possible Erieye and Jas Gripen-deal, on my blog written in english in 080502.)

I skuggan av att Colombias vicepresident Francisco Santos Calderón besöker Sverige från och med i fredags till och med i morgon tisdag för att sådär lite i smyg förhandla med Saab och Ericsson om ett eventuellt köp av Jas 39 Gripen och lite andra militära godsaker, så sker ett betydligt mindre uppmärksammat men lika intressant politiskt toppmöte i Venezuela.

Det är Brasiliens försvarsminister Nelson Jobim som besöker grannlandet Venezuela för att diskutera Brasiliens försök att skapa ett gemensamt säkerhets- och militärpolitiskt organ för Sydamerika (Security Council for the Americas).

Mot bakgrunden att Venezuela nyligen införskaffat det toppmoderna ryska stridsflygplanet SU-30MKV inklusive luftstridsmissiler förstår man att Colombia känner ett behov av att modernisera sitt flygvapen. Med tanke på vilket upphetsat tonläge grannfejden mellan Colombia och Venezuela skapat på sistone är det lätt att förstå att det colombianska flygvapnets piloter som i dag kuskar omkring i gamla utrangerade israeliska stridsflygplan modell Kfir mest lämpade för att bekämpa Farc-gerillan men just ingenting annat, inte vill känna sig som Kamikazepiloter om det någon gång skulle råka komma till en riktigt allvarlig gränsincident med en desperat petroliumbaron Chaves och hans käcka gossar.

Med risk för att anklagas för att måla fan på väggen vill Offentliga affärer visa på ett möjligt, om än inte särskilt sannolikt, scenario över den framtida utveckligen i Venezuela.

Hugo Chavez driver på sin förstatligandepolitik genom att nu senast nationalisera ståljätten Ternium Sidor. Hastigheten med vilken Chavez driver på nationaliseringen av sitt lands ekonomi ser dessutom ut att öka. Givet den succé som regeringen anser sig ha med de tidigare nationaliseringarna - och givet det faktum att Chavez inte alls har sitt land i samma järngrepp som hans polare Fidel på Cuba - kommer rimligtvis hans ekonomiska politik någon gång och någonstans leda till förnyade kraftiga inhemska protester och demonstrationer från oppositionen inom politiken, medierna och näringslivet.

Frågan är vid vilken tidpunkt det sker, och vad som kan komma att hända med Chaves maktbas bland de fattiga och arbetarklassen i Colombia, om oljepriset på världsmarknaden eventuellt börja falla på grund av att situationen i Irak stabiliseras? Då kommer han nämligen inte längre ha råd med den generösa reformpolitik han för närvarande driver och som gynnar hans maktbas inom landets gränser.

Kan han då tvingas reversera sin ekonomiska politik och vända tillbaka mot en liberalare politik, eller kan han eventuellt i ren desperation börja agera på samma sätt som de hårt pressade argentinska generalerna i de lustiga hattarna som konstituerade juntan i slutet på 1970-talet och början på 80-talet? (Ett aktuellt exempel på den sortens kallhamrade maktpsykologi hos en pressad och utmanad ledare hittar vi i Zimbabwe). När den argentinska ekonomin kollapsade valde juntageneralerna att förklara krig med en viss engelsk järnlady om den territoriella kontrollen över ögruppen Malvinas, i ett försök att piska fram nationella stämningar som skulle låta dem behålla makten och samtidigt få argentinarna att sluta tänka på i vilket ermbarmeligt skick den argentinska ekonomin befann sig i.

Mot den bakgrunden, och det faktum att Colombia befinner sig i ett mer eller mindre öppet lågintensivt inbördeskrig med Farc vilket ställer till en del problem relaterat till den restriktiva svenska vapenexportlagstiftningen, så är det lätt att förstå varför förhandlingarna om att köpa ett system med Jas 39 Gripen modell A/B alternativt C/D och Ericsson/Saabs avancerade luftburna radarsystem Erieye förs i skymundan.

Mot den bakgrunden är också Brasiliens försök att skapa ett gemensamt säkerhetspolitisk organ för Sydamerika där säkerhetspolitiska tvister kan slitas, hanteras och lösas på diplomatisk väg, inte bara lättförståeligt utan också synnerligen vältajmat.

Ps. Ibland får man inte riktigt hela bilden serverad när man läser regeringens officiella pressmeddelanden, om jag uttrycker det försiktigt. Ds.


Andra skriver intressant om Colombia, Venezuela, Jas 39 Gripen.

Nu går flyttlasset...

...tilbaka till Louisiana för de politiska superstrategerna James Carville (demokrat) och Mary Matalin (republikan) som precis har köpt ett hus i orkandrabbade New Orleans, rapporterar Newsmax.

Carville föddes på en militärbas i Georgia men växte upp i Louisiana där han tog sin universitetsexamen i juridik på Louisiana State University. Han påbörjade sedemera en advokatkarriär som hans raskt övergav eftersom han enligt egen utsago var en urkass lagvrängare.

Mary Matalin kommer ursprungligen från Illinois.

Om du är det minsta intresserad av amerikanska presidentvalskampanjer ska du läsa den fantastiska dagboken "All´s fair: Love, war and running for president" som de har skrivit tillsammans. Bättre insiderskildring från två konkurrerande valkampanjer finns inte. Läs och njut!

Vill du se Carville och Matalin i full aktion, kommenterandes det stundande primärvalet i Pennsylvania i det bästa politiska tv-program USA har att erbjuda, Meet the Press? Ladda då hem söndagens program eller titta på det direkt, så får du se det politiska powerparet rocka loss på ett sätt som vi aldrig någonsin kommer få se firma Reinfeldt & Reinfeldt göra.

Ps. Tillsammans med demokraten Bob Shrum och republikanen Mike Murphy som också deltar i rundabordsdiskussionen representerar de fyra politiska konsulterna en samlad erfarenhet av, och kunskaper om, valkampanjer som vida överstiger hela den svenska politiska ombudsmannakårens gemensamma erfarenhet av att driva valrörelser, jag lovar. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, James Carville, Mary Matalin.

Persson betygsätter Obama och Clinton

Sörmlandsbon, skogsbonden, pr-konsulten och före detta statsministern Göran Persson framträdde i söndagens Agenda i SVT där han recenserade Barack Obamas och Hillary Clintons retorik och politiska program.

Sevärt. Det märks att Persson, som var betydligt mer avslappnad nu än under slutet av sin partiordförandeperiod och som själv är en retoriker i absolut världsklass, inte längre dignar under det dagliga oket som varje statsminister släpar på 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Göran Persson, Hillary Clinton, Barack Obama.

Chelsea - världens äldsta tonårsdotter

Lördagen den 12 april släpptes enligt uppgift på Wikipedia den före detta demokratiska kongressledamoten Edward "Ed" Mezvinsky ut ur fängelset, efter att ha avtjänat ett sjuårigt fängelsestraff för att ha dömts i mars 2001 för att ha förskingrat tio miljoner dollar från en bank.

Varför är då det av intresse? Ed Mezvinsky är knappast den första politiker som fått skaka galler för dumheter han gjort under eller efter sin politiska kärriar.

Jo, Ed har en son - Marc - som tidigare dejtade Chelsea Clinton och hade ihop det med henne.

Nu har jag ingen aning om varför Chelsea Clinton slutade dejta Marc för att sedemera få ihop det med Ian. Men ibland får jag en känsla av att 28-åriga Chelsea Clinton, som arbetar som investeringsanalytiker på hedgefonden Avenue Capital Group, är världens äldsta tonårsdotter som bara seriöst dejtar de män som godkänts av mamma och pappa.

Varför är jag inte förvånad?

Ps. Det är fullt möjligt att Chelsea återigen är singel efter att för ett par år sedan har gjort slut med den ett år äldre journalisten Ian Klaus, som bland annat arbetat som korrespondent i Irak och Afghanistan. Jag ska erkänna att den här sortens kändisjournalistik inte är min allra starkaste sida, så det är möjligt att jag inte riktigt har koll på hur hennes privatliv ser ut i skrivande stund. Om någon av bloggens läsare vet hur det är ställt med Chelseas privata relationer för närvarande får ni gärna utreda det i kommentarerna. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Chelsea Clinton.

Storyn om Södertäljes PR-succé

Här går det att läsa storyn om Anders Lagos medialt framgångsrika USA-besök, vilken bör läsas som en bakgrund till Henrik Brors analys av samma resa.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Södertälje, Anders Lago.

Finanstidningen lever!

På fredagsmorgonen lokal tid invigde den svenska finansmarknadsministern Mats Odell handeln på Nasdaq-börsen i New York. Det må vara av visst kuriöst intresse.

Men vad som är av betydligt större intresse är mannen som står längst till höger på bilden. Det är ingen mindre än Stefan Svanström, pol sakk, i egen hög person. Innan han degraderades till politruck på finansen arbetade han bland annat som makroreporter på Finanstidningen tillsammas med Jörgen Eklund, Martin Ådahl och Martin Ahlquist, samt ytterligare en för den svenska bloggosfären känd notorisk USA-bloggare.


Andra skriver intressant om Finanstidningen, Mats Odell, Stefan Svanström.

Om Colombia

Som sagt var. Jag har inte bara staterna i huvudet om nu någon mot all förmodan skulle tro det efter att ha besökt den här bloggen. Ibland tittar jag med stort intresse på delar av Latinamerika också. Som Colombia. Och Colombia!

Ps. Innan jag bytte sida från att bli granskad till att granska arbetade jag bland annat som kommunalrådssekreterare i Södertälje. Mannen till vänster på den här bilden började också sin politiska karriär som kommunalrådssekreterare i Södertälje. Bara så ni vet. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Colombia, Jas 39 Gripen.

Södertäljes Anders Lago i kongressen

Under torsdagskvällen svensk tid framträdde Södertäljes socialdemokratiska kommunalråd Anders Lago i USA:s kongress i samband med ett utskottsförhör om flyktingsituationen i Irak.

Läs talet här, och se det här.

Från Washington rapporterar bland annat DN, SvD, Göteborgsposten och Sydsvenska Dagbladet. Anders Lago intervjuades i direktsändning i P1-Morgon och Godmorgon Sverige under fredagsmorgonen. Följande nyhetsinslag har också sänts i Rapport.

Wahington Posts utrikeskorre Mary Jordan skriver om situationen i Södertälje i en stort uppslagen förstasidesartikel i torsdagens tidning med anledning av Lagos framträdande.

I Dagens Nyheter rapporterar USA-korrespondenten Lennart Pehrson under rubriken Södertäljepolitiker hyllad i kongressen:

"Södertälje kan inte bära hela bördan. Ansvaret för flyktingarna måste spridas över hela landet, säger han och utlovar en intensifierad press på regeringen.
Samtidigt som Washington Post i en förstasidesartikel uppmärksammade hur lilla Södertälje tagit emot fler flyktingar från Irakkriget än hela USA framträdde den socialdemokratiske ordföranden i stadens kommunstyrelse sent på torsdagen inför ledamöter av USA-kongressen."

Svenska Dagbladets rutinerade USA-korre Karin Henriksson skriver under rubriken Anders Lago talade för Södertäljes sak:

"Amerikanska företagare som planerar att starta verksamhet i Europa är välkomna till Södertälje för att skapa jobb åt irakier. Det var ett av Anders Lagos besked i Washington."

DN:s politiska kommentator Henrik Brors har analyserat Lagos framträdande. "En fullträff för Lagos ambitioner".

En lite annorlunda kommentar bjuds läsarna av Södertäljes lokaltidning Länstidningen. Det är Södertäljebon Leif Holmberg som pluggar på Columbia University i USA och som har följt Lagos framträdande på plats i USA. Läs hans kommentar här.

Bland annat skriver Holmberg: "Lago representerade lokalpolitikern som får bära bördorna av världspolitiken, och gjorde det bra. För detta så prisades han av kongressledamoten Solis och hon kallade honom för en ”humanitär ambassadör”.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Anders Lago, Södertälje.

Södertälje i världen

I dag torsdag klockan 20.30 svensk tid deltar Anders Lago, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, i en utskottsutfrågning i den amerikanska kongressen. Programmet återfinns här. Lago har bjudits in för att berätta om hur Södertälje klarar av att ta hand om det relativt sett stora antalet irakiska flyktingar som har kommit till Södertälje efter USA:s invasion i Irak.

Lilla Södertälje, cirka 83.000 invånare, har ensamt tagit emot fler flyktingar från Irak efter krigsutbrottet än vad hela USA och Kanada har gjort tillsammans. Totalt har Södertälje i dagsläget tagit emot drygt 5.000 irakiska flyktingar.

Under tisdagen fick också Anders Lago tillfälle att träffa Barack Obama i Senaten. Om den träffen rapporterar Länstidningen, Dagens Nyheter och Rapport.

Inför utfrågningen intervjuades han i torsdagens P4 Extra med Lotta Bromé och P1-Morgon.

Amerikansk media har med anledning av utfrågningen uppmärksammat den svenska situationen och rapporterat på plats från Södertälje: Washington Post, New York Times samt brittiska Financial Times, Guardian och BBC.

Den stora skottska dagstidningen The Scotsman samt Tyska Tagesspiel och Handelsblatt har också haft utsända korrespondenter på plats. Internationell TV representerade av Franska France 3 och den stora ryska kanalen MTV har också de gjort reportage från Södertälje. Ytterligare dagstidningsreportage kommer snart publiceras i Financial Times och Christian Science Monitor.

Naturligtvis har en sådan stor internationell uppmärksamhet gett material till svenska meta-reportage. Det vill säga reportage om reportagen. Det första exemplet kommer från DN och det andra från Svenska Dagbladet.

Ledarredaktioner engageras naturligtvis de med. Aftonbladet har Jesper Bengtsson utsänd på plats i Washington.

Enligt vad Offentliga affärer har utrett sänder tyvärr inte den amerikanska tv- och radiokanalen C-Span från det aktuella utskottsförhöret i fråga. Däremot kommer det i efterhand finnas en utskrift från utfrågningen publicerad på kommissionens hemsida.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Anders Lago, Södertälje.

The European Obama song

Det här årets amerikanska presidentval måste redan nu ha slagit något slags musikaliskt kampanjrekord. Och nu letar sig dessutom musiken över till våra breddgrader här i Europa.

Senast i raden: The European Obama Song.

Ps. På Facebook börjar nu Obamasupportar i USA respektive Europa knyta band med varandra, i syfte att ena folk över nations- och kontinentgränser. Allt i enlighet med det let´s join hands over parties and borders-budskap som Obama går till val på. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Radioreklam

Ny radioreklam för den liberala talkradiostationen 1480 KPHX i The Valley, alltså Arizona, som är John McCains hemmaplan. Det intressanta är inte att en radiostation gör printreklam utomhus, utan hur budskapet ser ut:

McCain, McBush, McSame - More of the same - Bush number 3.

Ungefär så kommer det låta många gånger från demokraterna i höst.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain.

Clintons kampanj jättefiasko för Burson-Marsteller

På Dagens Media skriver jag i dag en artikel om hur Mark Penns klunserier inte bara skadat Hillary Clinton, utan också i minst lika stor utsträckning företaget som han är vd och högsta chef för - den internationella pr-jätten Burson-Marsteller.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Mark Penn, Hillary Clinton, Burston-Marsteller.

The Ann Coulter Song

Den brutalt hårtslående republikanska blonda omslagsbaben Ann Coulter har fått en egen hyllningslåt med tillhörande video.

Samtidigt kan jag inte låta bli att påminna om den musikaliska kärleksförklaringen till Barack Obama från The Obama Girl.

Och när vi ändå är inne på ämnet musikvideos går det inte att komma förbi Will.I.Am:s video starring Barack Obama som är bland det mest kraftfulla musikaliska och politiska inlägg jag någonsin har sett i en amerikansk valkampanj.

Det finns också en intressant diskussion med Will.I.Am i tv-kanalen ABC om hans arbete med låten och videon.

Se dem, och läs sedan Per Gudmundssons intressanta analys av låten på svenskans ledarblogg. "Obama har svänget som Clinton saknar."

Sen har vi också The Ron Paul Song. Vem i hela fridens dar kommer förresten på idén att skriva en singer-songwriterlåt om Ron Paul?


Andra skriver intressant om presidentvalet, Ann Coulter, Barack Obama.

Och nu var det boknördsdags

Anders Borgs haveri på Svenska Spel

Ok, jag har inte bara USA:s presidentval i huvudet, även om det är lätt att tro det vid ett besök på den här bloggen. I bland har jag faktiskt också lite andra funderingar rörandes ämnen som inhemsk ekonomisk politik, varumärkesbyggande, bolagsstyrning, maktspel och veckans engelska stryktipskupong.

Därför läser jag med stort intresse den hittills bästa analysen av det mer än lovligt konstiga bytet av klubbsvingare på ordförandeposten i Svenska Spel som finansminister Anders Borg fattat beslut om att genomföra.

Pontus Schultz, chefredaktör på Veckans Affärer, skriver i ett intressant blogginlägg betitlat Katastrofen på svenska Spel om varför hr statsrådet Anders E Borg gjort bort sig big-time när han bytte den bevisligen dugliga ordföranden i Svenska Spel, Anders Gustafzon, mot den medialt högprofilerade spelkritikern, ambassadören och satellit-tvmotståndaren Margareta Winberg.

Pontus Schultz kommer få rätt i sin analys, kom ihåg var ni läste det först!

Ps. Kommer ni ihåg hur Anders Borg blev utbuad på moderaternas partistämma i Gävle när han gick upp i talarstolen och skulle tala de ideologiska spelmonopolmotståndarna som var i stor majoritet bland stämmoombuden till rätta, genom att använda socialdemokratiska statskamerala argument till försvar för sin ståndpunkt om behovet av att bevara det svenska spelmonopolet? Det är när man ser den ytterst dugliga nationalekonomen Anders Borg göra bort sig på det viset som man starkt misstänker att karln inte begriper sig särskilt mycket på politik, vilket kan tyckas lite bakvänt eftersom hans nuvarande jobb är ganska så politiskt. Ds.


Andra skriver intressant om Svenska Spel, Anders Borg, finansministern, kapitalförstöring.

Nej Dick, hon blir inte McCains vicepresidentkandidat

Bloggaren Dick Erixon skriver om ett rykte som tog fart i söndags efter att det i tv-programmet This Week på ABC diskuterats en del om att John McCain eventuellt funderar på att utnämna Bushs utrikesminister Condoleezza Rice till sin vicepresidentkandidat.

Det var den gångna veckans dummaste och mest korkade rykte alla kategorier i den politiska delen av Washington.

Utan tvekan är den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Condoleezza Rice USA:s mest misslyckade säkerhetsrådgivare i modern tid. På samma sätt som den före detta försvarsministern Donald Rumsfeld är en av USA:s sämsta försvarsministrar någonsin, för att citera John McCain.

Att göra Condoleezza Rice till McCains vp är att bjuda demokraterna på det största möjliga självmål som tänkas kan, och det redan innan finalen har börjat.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Condoleezza Rice.

Clinton offrar sin chefsstrateg

Föga förvånande har Hillary Clintons sedan länge klara valförlust lett till ytterligare en ommöblering i toppen på hennes stab. Den här gången är det Mark Penn, lobbyist och mångårig rådgivare till Bill och Hillary Clinton, som har fått kliva av från chefsstolen.

Sedan några veckor tillbaka har flera av Clintons topprådgivare spelat Svarte Petter med varandra inför öppen ridå framför olika politiska journalister för att slippa pekas ut som hjärnan bakom strategin som ledde till Hillary Clintons förlust mot Barack Obama. Allt i syfte att rädda sina rykten och slippa stå med ansvaret och skammen för den havererade och smått obegripliga strategin att låta Hillary Clinton gå till val på ett budskap om erfarenhet istället för förnyelse och förändring, vilket hon skulle kunna ha gjort på ett trovärdigt sätt, faktiskt med större trovärdighet än hennes nuvarande budskap om att hon är en erfaren överbefälhavare redo från dag ett.

I fallet med Mark Penn hävdas det att han får kliva av på grund av att hans olika roller som dels svindyr topprådgivare till Clinton och dels blytung Washingtonlobbyist och chef för en av världens största pr-firmor, Burson-Marsteller, plötsligt står i konflikt med varandra i samband med diskussioner omkring ett frihandelsavtal mellan USA och Colombia.

Två kommentarer kan göras till Penns avgång. För det första var den mer än väntad. Det var Penn personligen som stod bakom Clintons svårförståeliga kampanjstrategi och bärande kampanjbudskap. För det andra har naturligtvis Penns dubbla roller som både Clintonrådgivare och betald lobbyist för tunga särintressen stått i konflikt med varandra redan från dag ett av Hillary Clintons primärvalskampanj.

Att Mark Penn skulle klara av att sitta på dubbla stolar är ungefär lika trovärdigt som om statsminister Fredrik Reinfeldts statssekereterare samtidigt skulle vara vd på pr-företaget Kreab och jobba på statsrådsberedningen som Reinfeldts närmaste man. Mark Penns avgång är ur det perspektivet djupt symbolisk. Han var den tunga, erfarna Washingtoninsidern som förlorade valet åt en annan tung Washingtoninsider, året då folk mer än någonting annat ville ha förnyelse och någon som inte tillhör Washingtonetablissemanget.

Ps. Missa inte att läsa vad socialdemokraternas opinionsstrateg, tillika tidigare lobbyist på Hill & Knowltons Stockholmskontor, Calle Melin skriver om Penns avgång. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Mark Penn.

Anders Borg hoppas på Obama

I den kanske bästa intervju som gjorts med finansminister Anders Borg sedan han tog över rodret på finansen frågar Tidningen Vi:s rutinerade politiska reporter Anita Kratz i aprilnumret hur den moderata finansministern ser på det amerikanska presidentvalet i höst:

"Fredrik Reinfeldt har tidigare på dagen förvånat riksdagsjournalisterna genom att avslöja att han gärna skulle se demokraten Barack Obama som USA:s president. Moderaterna brukar annars hålla på de republikanska kandidaterna. Nej, Anders Borg har inte talat med Fredrik Reinfeldt om Obama som favorit, eller över huvud taget om vilken kandidat de skulle föredra. Jo, de har naturligtvis diskuterat USA:s finansiella oro, presidentvalet, och Clintons.

Men då har det inte handlat så mycket om Hillary utan främst om Bills skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare som han genomförde under sin tid som president. Det har inspirerat Anders Borg till idén om jobbskatteavdraget som alliansregeringen genomför.

Visst liknar Anders Borgs analys den som Fredrik Reinfeldt lade fram några timmar innan jag träffar Borg. Och han landar i samma slutsats, formulerad nästan identisk med statsministerns.

- Ingen av republikanerna har en jobbagenda. Det har inte riktigt Hillary heller. Så Obama ligger närmast, säger Anders Borg."

Ps. Offentliga Affärer rekommenderar varmt sina besökare att läsa intervjun med hr statsrådet Anders E Borg. Den är läsvärd. För övrigt är Tidningens Vi:s utnämning till Årets Tidskrift synnerligen välförtjänt. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Anders Borg, Barack Obama.

America for Randi

Den avstängda liberala radiostjärnan Randi Rhodes anhängare har börjat mobilisera sina styrkor till stöd för att hon ska komma tillbaka i etern så fort som möjligt. Bland annat har det startats ett upprop på nätet till stöd för henne, under namnet America for Randi.

Naturligtvis har också den mediala uppmärksamheten kring affären tagit ytterligare fart och uppmärksammats av bland andra New York Times, CNN, Opednews och de båda demokratiska bloggarna DailyKos (Obamalojalister) och MyDD (Clintonanhängare).

Enligt vad John Scott, programchef på radiostationen KKGN, låtit antyda i ett program som handlade om avstängningen pågår det också ett arbete bakom kulisserna som syftar till att plocka över henne till någon annan liberal pratradiostation och låta henne göra ett nytt syndikerat program därifrån. Men om det är möjligt beror bland annat på hur Rhodes kontrakt med Air America ser ut, vilket inte är känt i dagsläget.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Randi Rhodes.

Bo Pellnäs om fanatism och rädsla

Den pensionerade översten Bo Pellnäs med en rad fn-uppdrag i bland annat det forna Jugoslavien i bagaget, har engagerat sig i den svenska stiftelsen Teskedsorden.

I aprilnumret av Tidningen Vi intervjuas Bo Pellnäs om sitt engagemang i Teskedsorden:

"/.../ Nyckelordet i konflikter som beskrivs som etniska är just okunskap och rädsla. Rädslan är en större motor än hatet. Vi ser nu i Europa en hårdnade attityd mot islam, synnerligen illavarslande, och vi är inte immuna i Sverige heller, de oroväckande tecknen finns även här.

Så kallade etniska motsättningar har alltid en kärna som är ekonomisk eller maktpolitisk. Det finna alltid någon som har intresse av sådana motsättningar. "De andra" beskrivs som sluga, hänsynslösa och förslagna, man bygger upp en fiendebild som rasar ihop så fort man får kontakt och finner att fienden är likadan som man själv. Just nu byggs det upp en skräck för terrorismen. Men hur hemska dåd som terrorister än gjort sig skyldiga till, har terrorismen inte dödat fler än vad som gick åt på en enda dag på Västfronten. Man måste ha perspektiv. Rädslan för terrorism gör oss mer benägna att acceptera de åtgärder som makthavarna vill genomföra.

Alla som i stort och smått verkar för att eliminera dessa rädslans mekanismer förtjänar allt stöd de kan få."

Stiftelsen Teskedsorden är grundad av Tidningen Vi och arbetar i författaren Amos Oz anda för att skapa ökad tolerans i samhället och människor emellan. I styrelsen ingår bland andra Bo Pellnäs, den svenska londonmiljardären Sigrid Rausing, före detta vice statsministern Jan Nygren samt hedersledamoten Amos Oz som skrivit boken "Hur man botar en fanatiker", som är inspirationskällan till stiftelsen.

Andra skriver intressant om Teskedsorden, Bo Pellnäs.

Clinton under fire

Det har tidigare, bland annat på den här bloggen, diskuterats om Hillary Clintons egen utsaga om hur det gick till under hennes skarpskjutande besök i Bosnien, inte var helt med sanningen överensstämmande.

Nu tyder nya sensationella bildbevis på att Clinton kanske hade rätt ändå när allt kommer omkring, och att hon snarare tonade ned sin egen insats under hennes och Chelseas bosniska mission.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, satir.

Nu har det tagit hus i helvete

(Uppdaterad 080405 kl. 14:20)
Som tidigare rapporterats har den liberala 49-åriga pratradiostjärnan Randi Rhodes stängts av från sitt radioprogram efter att hon sagt en del oborstade sanningar om Hillary Clinton och Geraldine Ferraro under ett ståuppframträdande på en nattklubb i SF för några veckor sedan. Att hon gjorde ett ståuppframträdande är inte särskilt konstigt, eftersom hon har en bakgrund i den branschen innan hon gick över till radion. Det var bland annat hennes erkänt vassa tunga och erfarenhet som ståuppkomiker som fick Air America att rekrytera henne som programledare.

Avstängningen visar på ett tydligt sätt hur avgrundsdjup sprickan har blivit inom det demokratiska partiet mellan Clintonlägret och Obamas anhängare. Rhodes har under de senaste veckorna varit en stenhård kritiker av Clintons kampanj och negativa attacker på Obama, eftersom hon hävdar att det bara skadar demokraterna och gynnar McCain, utan att Clinton tjänar någonting på det.

I en kommentar till den liberala bloggtidningen Huffington Post säger Randi Rhodes att radiokanalens beslut att stänga av henne är ett klart kontraktsbrott från Air Americas sida:

- De har brutit mot mitt kontrakt och har skadat mitt hårt upparbetade excellenta rykte inom broadcastindustrin.

Randi Rhodes var tidigare en uttalad och mycket vältalig Clintonsupporter i sin tre timmar långa show som sänds fem dagar i veckan i Air Americas medlemsstationer över i stort sett hela USA. I början av primärvalen drev hon en hyfsat neutral linje mellan Clinton och Obama, men har efter att Obama har vunnit så många delstater och fått så många röster i primärvalen samtidigt som Clintons kampanj drivit allt negativare kampanjer mot Obama, sneat till på allvar på Clintonkampanjen, vilket hon inte gjort ett dugg för att dölja i sina radioprogram.

Allteftersom tonen har skärpts mellan Clinton och Obama, och Rhodes allt tydligare har ställt sig på Obamas sida i sitt program, har det på senare tid drivits en gräsrotskampanj av Clintonanhängare som har kontaktat en rad Air Americastationer och annonsörer i dessa, för att få stationerna att sluta sända Rhodes program och få annonsörerna att sluta annonsera i hennes show. Alltså sådana kampanjer som tidigare varit så vanliga på den kulturkonservativa högerkanten i amerikansk politik, där det enligt deras sätt att se på saken sker en moralisk nedsmutsning av USA som härstammar från den liberala Hollywoodeliten och sprids över landet genom innehållet i omoraliska och oansvariga filmer, tv- och radioprogram.

Självklart kommer avstängningen av Rhodes ta stor plats i de politiska pratradioprogrammen och kabel-tvs nyhetskanaler den kommande veckan. Detta eftersom Randi Rhodes är den klarast lysande stjärnan på den liberala pratradiohimlen i USA. Förvisso är det en himmel som mätt till antalet lyssnare är betydligt mindre än den konservativa pratradion som drar betydligt större lyssnarskaror varje dag, men som ändå har en tydlig roll att spela inte minst mot bakgrund av den hårda primärvalskampen i det demokratiska partiet. Dessutom är hon en av dem - alltså programledare - och det finns inget som journalister älskar att skvallra mer om än andra journalister, i synnerhet om det är ett känt namn som det handlar om.

Hennes skråkollegor bland programledarna och de politiska proffstyckarna har naturligtvis redan börjat leverera kommentarer till affären: Stephanie Miller, Janeane Garofalo ringer till Sam Seder (som är den programledare som ersätter Rhodes under avstängningen), Ann Coulter i en paneldiskussion på Fox News.

Avstängningen av Randi Rhodes må enligt ett sätt att se på saken vara en storm i ett vattenglas, men å andra sidan kan den också tas som ett tecken på hur hård den interna demokratiska fajten är för närvarande. Den verkar i och med Rhodes-affären lämnat stadiet av bareknuckle fistfighting och gått över till den tyngre divisionen show no mercy - take no prisoners. Frågan är när den på allvar börjar skada demokraterna och gynna John McCain. Kanske är vi redan där?
-----
Videon från Randi Rhodes numera ökända ståuppshow har plockats bort från Youtube av upphovsrättsliga skäl. Hela framträdandet finns dock att se i original på radiostationens sida om Randi Rhodes. Där kan man också få en tankeväckande liten snabbkurs i hur händelser kan spinnas och vridas i media. Missa inte att titta på hur Rhodes framträdande vinklas i tv-kanalen Fox News.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Randi Rhodes.

Liberal pratradiostjärna avstängd efter att hon kallat Clinton för hora

(uppdaterad 080404 kl. 17:18)
Det liberala talkradionätverket Air Americas stora stjärna och affischnamn Randi Rhodes har med omedelbar verkan stängts av från sitt arbete som programledare för sin dagliga pratradioshow.

Anledningen är att hon vid ett privat standup-framträdande på en nattklubb i San Francisco den 22 mars för ett slutet sällskap - alltså inte i hennes radioprogram - kallat Hillary Clinton och hennes nära medarbetare Geraldine Ferraro för horor:

"Geraldine Ferraro turned out to be the David Duke in drag. Who knew", sade Rhodes och fortsatte, "What a whore Geraldine Ferraro is, she's such a fucking whore."

Några minuter senare sade Rhodes, "Hillary is a big fucking whore too", och fortsatte anklaga Clinton för att försöka påtvinga sig demokraternas presidentnominering genom att manipulera partikonventdeltagare, "Oh, fuck you, okay, fuck you" sade hon.

Sedan en åhörare i publiken filmat hennes framträdande och lagt ut det på YouTube tog det alltså inte lång tid innan hon suspenderades på obestämd framtid från sitt radioprogram. I en skriftlig kommentar till avstängningen säger Air Americas styrelseordförande Charlie Kireker följande torsdagen den tredje april:

"Air America encourages strong opinions about public affairs but does not condone such abusive, ad hominem language by our Hosts."

Randi Rhodes har på senare tid profilerat sig som en hårdför liberal kritiker av Hillary Clintons kampanj och hennes negativa angrepp på Barack Obama, som enligt Rhodes enbart splittar demokraterna och gynnar John McCain.

Det att svårt att inte se det ironiska i händelsen, eftersom Ferraro själv petades från Clintons kampanj för ett tag sedan efter att hon attackerat Barack Obama och till journalister sagt att han endast kommit dit han är i dag på grund av att han är svart.
----
Uppdatering: Filmbilderna togs ursprungligen av en filmstudent som gjorde en dokumentär om radioproducenten och chefen John Scott på KKGN, den Air America-station i San Francisco som bjudit in Randi Rhodes till nattklubben och arrangerat kvällens evenemang för sina lyssnare. Han filmade hela framträdandet, varvid folk på radiostationen bad att få ta del av hans bilder så de kunde lägga ut dem på deras sajt i efterhand. Efter att bilderna legat på sajten ett tag plockade en besökare hem dem och klippte ut den snutt i vilken Rhodes kallar Clinton för hora, varefter filmsnutten lades upp på YouTube och så började drevet gå.

Uppenbarligen ser vi en ny trend här. I årets primärvalssäsong är det inte bara politiker som offras på slaktbänken. Det drabbar journalister också. Tidigare i år stängdes MSNBC-reportern David Shuster av efter att han anklagat Hillary Clinton för att ha "pimpat ut" sin dotter genom att be henne ringa demokratiska superdelegater och lobba för sin mor i samtal med dem.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Randi Rhodes, Hillary Clinton.

Konservativa medier i USA tappar mark

Med risk för att Offentliga Affärer generaliserar lite väl grovt och går händelserna i förväg lite väl snabbt, kan det ändå sägas att det ser ut som om valåret 2008 kommer bli ett dåligt år för de konservativa etermedierna i USA, definierade som tv-kanalen Fox News och den samlade konservativa pratradiomaffian, och mätt i termer av ett minskat politiskt inflytande över väljarkåren.

Vilka signaler är det då som pekar i den riktningen? Än så länge finns det fem tecken på att någonting är på väg att hända i det amerikanska medieklimatet:

1. De konservativa pratradioprofilernas misslyckade försök att knäcka John McCains primärvalskandidatur.
2. Den stora konservativa pratradiostjärnan Rush Limbaughs hittills misslyckade kampanj att få republikaner att rösta på Hillary Clinton i de återstående primärvalen för att hålla henne kvar på banan och skapa kaos i det demokratiska partiet - den så kallade "Operation Chaos"*. (Clinton är förvisso kvar, men inga vallokalsundersökningar indikerar att republikaner plötsligt har börjat rösta på henne i primärvalen).
3. TV-kanalen Fox News förlorade prestigestriden mot CNN om vilken kabelkanal som hade flest tittare under supertisdagens valvaka den femte februari**.
4. Fox News misslyckades totalt i sin kampanj som syftade till att fästa smeknamnet "amerikas borgmästare" på Rudy Giulliani, vilket rimligtvis var tänkt att ge honom ett lyft i det republikanska primärvalet i Florida.
5. Fox News förlorade matchen mot CNN om vilken kanal som haft flest tittare under kanalernas valdebatter under inledningen av valrörelsen, mätt i målgruppen 25-54 år. Av de tio mest sedda valdebatterna fram till och med den 25 januari 2008 hade CNN fem av dem, Fox News endast två.

* Mission Objectives: Crossover to vote in Democrat primaries. Prolong the Democrat primary battle. Allow the Clintons to bloody up Obama politically, since our side won't do it. Enjoy liberals tearing each other apart. Drain the DNC of campaign cash. Annoy the Drive-By Media... And WIN IN NOVEMBER!
**



Andra skriver intressant om presidentvalet, Fox News, Rush Limbaugh.

"If I could turn back time"

När Hillary Clintons kampanjstrateg Mark Penn läser den här opinionsundersökningen från Pennsylvania gissar jag att han börjar nynna på Chers gamla slagdänga "If I could turn back time":

"I don't know why I did the things I did
I don't know why I said the things I said
Pride's like a knife it can cut deep inside
Words are like weapons they wound sometimes".

(Tack till Billy för bilden).

Andra skriver intressant om presidentvalet, Bill Clinton, Hillary Clinton.

Hillary hämtar styrka hos Rocky

Men söte Jesus, nu har Howard Wolfson, alias Bagdad-Bob, alias "tänkte inte på det", triumferat ännu en gång.

Hillary Clintons senaste soundbite handlar om hur misslyckat det hade varit om den kända boxaren på film, Rocky Balboa, hade gett upp och stannat halvvägs under scenen när han springer uppför den stora breda trappan under träningen inför den stora avslutande matchen i första filmen. Detta alltså sagt av henne apropå att vissa tycker att Clinton ska ge upp primärvalsracet redan i dag.

Ehhh....

Förlåt mig om jag är ofin nog att påpeka att första Rockyfilmen slutar med att Rocky förlorar matchen, mot den svarta killen! Och det efter att domarpanelen (alltså superdelegaterna) varit splittrade i sina röster om vem som skulle vinna, Rocky eller Apollo.

Dessutom har Sylvester Stallone öppet deklarerat att han stödjer John McCains kandidatur inför valet 2008.

Hillary Clintons tal blir allt mer bisarra ju längre tiden lider. Det här kan inte ens tv-programmen SNL eller The Daily Shows manusskrivare överträffa längre.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Rocky.

Revolutionen är här

Det här är utan tvekan det mest revolutionerande kampanjverktyg som någonsin fötts i en valrörelse.

Jag har tidigare skrivit om hur valet 2008 ser ut att bli det första YouTube-valet, men också det första val i vilket de politiska kandidaterna och kampanjerna på allvar tappar makten och kontrollen över sitt eget varumärke. PR-konsulten och USA-kännaren Niklas Nordström var en av dem som först fick upp mina ögon för den här trenden när jag intervjuade honom för Dagens Medias räkning.

Det här kommer vända upp och ned på mycket av det som vi i dag tar för givet inom både politisk och traditionell marknadsföring, såväl i USA som i Sverige. Diskussionen är inte ny, det är jag den första att instämma i, men votervoter.com erbjuder ett verktyg som i händerna på rätt personer är att likställa med politisk dynamit. De bombkastande anarkisterna i 1800-talets Ryssland har fått sin nutida tv-anpassade efterföljare i USA.

YouTube-val i all ära, det är ändå de traditionella tv-bilderna som intar den mest centrala rollen i alla stora nationella valkampanjer i USA. Vid ett flertal tillfällen har kraftfulla reklamfilmer som underskattats av motståndaren och/eller den angripna parten fällt flera presidentkandidater i amerikanska val.

Och då kommer som sagt var votervoter.com vars mål är som sajten själv beskriver det: "Leverage the power of television to support your cause".

Om jag vore en amerikanska politisk kampanjstrateg skulle jag ta mig en riktigt rejäl funderare på vad det här kan innebära för mina uppdragsgivare och de politiska kampanjer jag arbetar för. Enkelt uttryckt handlar en modern politisk valkampanj om att leverera rätt budskap vid rätt tillfälle i rätt mediekanal till rätt mottagare. Och i de nationella presidentvalen i USA är utan tvekan tv-reklamen den mest centrala mediekanalen och budskapsbäraren av dem alla.

Tidigare hade kampanjerna och deras mediestrateger, som oftast var den viktigaste personen i kampanjstaben bredvid kampanjstrategen själv, ett exlusivt inflytande över detta kraftulla vapen.

Men det har de som sagt var inte längre. (Titta på tv-inslaget om votervoter.com och intervjun med skaparen av den i MSNBC). Betänk sedan vad rätt reklamfilm i rätt delstat vid rätt tillfälle kan göra för att avgöra valutgången. År 2000 vann George Bush den yngre delstaten Florida med 537 röster över motståndaren Al Gore. 537 röster! Ta en stund och fundera över vad en slagkraftig användargenererad politisk reklamfilm placerad i prime-time i en populär Floridastation skulle ha kunnat betyda för valutgången. Ta sedan och vänd på myntet och fundera över vad en välmenande men tafflig och missriktad reklamspot skulle kunna betyda för en kampanj i en stenhård och hårfint jämn fajt.

Vore jag politisk amerikansk kampanjstrateg skulle jag vara livrädd för vad det här kan ställa till med i händerna på en spenderglad hyfsat tät och politisk aktiv halvgalen frifräsare som är övertygad om att han eller hon gör någonting gott för sin kandidat, när det i själva verket kan vara just hans eller hennes välmenande klunserier som tippar över vågskålen i motståndarens favör.

Andra skriver intressant om presidentvalet, tv-reklam, användargenererad reklam.

Tio skäl till varför Hillary Clinton förlorade valet

10. Hennes man har redan varit president.

9. Hon stöttas aktivt och öppet av de hårdföra konservativa medieprofilerna Rush Limbaugh och Ann Coulter.

8. Hennes nära medarbetare använder rasistiska argument mot hennes svarta partivän och medtävlare.

7. Hon framför fabricerade lögner som skapar oro och olust hos väljarna.

6. Hon har inte förstått att väljarna är trötta på hatkampanjer och riksrättsåtal.

5. Hon förlitar sig på partietablissemanget och tunga lobbyister när medtävlaren sätter sitt hopp till enskilda medborgare, väljare, aktivister och ungdomlig entusiasm.

4. Hennes motståndare använder moderna spjutspetsmetoder i kampanjen som kontrast till hennes 15 år gamla och lätt ålderstigna metoder.

3. Hon har hela tiden agerat som om hon haft exklusiv födslorätt till presidentposten.

2. USA är inte en monarki.

1. Hon går som demokrat till val på ett budskap byggt på rädsla och erfarenhet ställt mot ett budskap byggt på hopp, framtidstro och förändring.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton.

Vad var det jag sa

Hösten 2007 sa de flesta svenska USA-kännare som vid den tiden diskuterade det kommande presidentvalet att det skulle komma att stå mellan Hillary Clinton och Rudy Giulliani.

Se till exempel den här presidentvalsdiskussionen i tv-programmet Veckans Debatt i Axess Television som gick av stapeln prick ett år innan valet. Medverkar gör bland andra bloggaren Dick Erixon (oberoende reaktionär), journalisten Karin Pettersson (chefredaktör Fokus), utrikesanalytikern Anders Hellner (Utrikespolitiska Institutet) samt pr-konsulten Fredrik Fällman (Prime PR). Debatten inleddes med att programledaren Lennart Persson frågade vem de trodde skulle vinna valet om ett år.

Lennart Persson:
- Vem tror du blir USAs nästa president?

Anders Hellner:
- Jag tror att det blir Rudy Giulliani eller John Edwards.

Karin Pettersson:
- Hillary Clinton, absolut.

Dick Erixon:
- Jag tror mycket på Rudy Giulliani, New Yorks förre borgmästare.

Fredrik Fällman:
- Jag hoppas och tror att det blir Hillary Clinton.

Men det fanns avvikande svenska röster som redan innan dess gjorde en annorlunda analys:

Datum: Mon, 22 Jan 2007 15:23:05 +0100 (CET)
Från: "Andreas Henriksson"
Ämne: RE: sjutton: Clinton vs Obama
Till: sjutton@xxxxxx.xxx

Till hur stor del är det kandidatens egen
kampanjorganisation och kampanjkassa, respektive det
eventuella lyft som kandidaten får i media (alltså
inte köpt media), som avgör vem som vinner ett
amerikanskt primärval? Skiljer sig svaret på den här
frågan mycket beronde på vilka olika delstater vi
talar om?

undrar
Andreas
som tror att Obama kommer få ett sanslöst lyft i
media. Om det räcker ända fram återstår att se. Jag
tror det.

----

Ok, det här inlägget är en egotripp modell större, jag vet. Men jag kunde inte låta bli. Det är ofta intressant att gå till läggen,för att citera Jan Myrdal, och fundera över när man haft rätt respektive fel i sina förutsägelser och varför man haft rätt eller fel. Alltid går det att lära sig något.

Dessutom kan den vara bra som programförklaring för den här bloggens läsare. Jag tror inte att det finns någonting som en helt opartisk och neutral journalistik. Däremot finns det mer eller mindre uttalat partiska journalister och mer eller mindre subjektiv journalistik. Själv försöker jag göra mitt bästa för att förhålla mig sakligt neutral när jag gör samhällspolitiska analyser. Men att påstå att det finns någonting som skulle vara en helt objektiv journalistik annat än på de sidor i tidningen som redovisar gårdagens sportresultat och börskurser, är en chimär.

Därför tycker jag att det är bra att journalister som skriver om ekonomi och politik på nyhetsplats någon gång emellanåt redovisar sin värderingsgrund. Den ger nämligen en chans för läsarna att bedöma inte bara hållbarheten i reporterns argument, utan också varför just dessa argument kanske lyfts fram av just den reportern.

Jag tycker alltså inte att det var rätt av Sveriges Radio att stänga av programledaren Cecilia Uddén under sluttampen av presidentvalet 2004, efter att hon mött Johan Norberg från Timbro i en radiodebatt och uttryck sympatier för demokraterna. Hon är Sveriges Radios kanske bästa utrikeskorrespondet, och var så även efter Norbergdebatten. Däremot tycker jag hon gjorde rätt som redovisade sina värderingar.

Själv skulle jag rösta på Obama i primärvalet om jag hade rösträtt i USA. I höst skulle jag sedan rösta på Obama om han vinner demokraternas primärval, och John McCain om han mot all förmodan skulle ställas mot Hillary Clinton, bara så ni vet. Sedan är det upp till er läsare att bedöma hur pass mycket det påverkar och färgar min nyhetsvärdering och mina analyser i den här bloggen.

Ps. Missa inte bloggaren och medieforskaren Jokim Nilssons debattartikel i Expressen om brister i svenska mediers bevakning av USA-valet. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama, Rudy Giulliani, John Edwards, mediekritik.

Best of Göran Persson

I serien Best of lämnar Offentliga Affärer för tillfället ledarsidorna och lyssnar istället på avgående socialdemokratiska partiordföranden Göran Persson i hans sista tal som partiledare. Talet hölls på den partikongress där Mona Sahlin utsågs till hans efterträdare:

"Jag tror på teknik. Jag tror på vetenskap. Jag tror på det rationella tänkandet. Jag tror att väldigt mycket av den teknik som behövs för att lösa de stora miljöproblemen har vi redan i dag, eller har inom räckhåll. Men den kommer inte ut, och varför?

Jo, därför att de starka krafter som står för den gamla tekniken bestämmer fortfarande dagordningen. Det är så. Lobbyisterna arbetar inte för det nya. Lobbyisterna arbetar för det gamla. Framtidens lösningar har inga lobbyister. Det är gårdagens lösningar som har lobbyisterna. Framtidens lösningar - de bärs av övertygade människor som har ideal och värderingar. Värderingar som bygger på att vi ska lämna över något till dem som kommer efter än det vi ärvde. Och då krävs det politik."


Andra skriver intressant om Göran Persson, lobbyister, JKL.

Valresultatet avslöjat på förhand

Via bloggen Älskade dumburk hittar jag följande tv-inslag från The Onion.

Det har enligt vad The Onions källor uppgett redan avslöjats vem som vinner valet i höst! Detta på grund av att företaget Diebold som tillverkar de datoriserade röstningsmaskiner som används i vallokalerna i stora delar av USA har råkat läcka resultatet redan nu.

Vill du lära dig mer om Diebolds maskiner och hur de kan hackas för att rigga röstresultatet, kan du titta på följande inslag på bloggtidningen The Huffington Post.

Ps. På förekommen anledning meddelas eventuella läsare från Svenska Dagbladets redaktion att The Onion alltså är en satirsajt. Bara så ni vet. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Diebold.

Bloomberg stöttar Obama och vice versa

Ryktet om New Yorks borgmästare Michael Bloomberg har den senaste tiden skiftat fokus från att handla om att han eventuellt planerar att ställa upp som oberoende presidentkandidat i höstens val, till att han öppet kommer att stödja Obamas kandidatur.

Spekulationerna om Bloomberg som Obamasupporter har växt sig allt starkare de senaste dagarna. Det som fick spekulationerna att ta fart på allvar är Obamas stora linjetal om den ekonomiska politiken som han höll på Cooper Union College på Manhattan i New York torsdagen den 27 mars. Innan han klev upp på scenen för att prata om ekonomin så introducerades han av ingen mindre än Bloomberg själv, varvid Obama tog över mikrofonen och började talet med följande rader:

- Jag vill börja med att tacka borgmästare Bloomberg för hans extraordinära ledarskap. I en tid när Washington är splittrat i ålderstigna ideologiska strider, har han visat oss vad som kan uträttas när folk sammanstrålar för att söka efter pragmatiska lösningar. Han har inte bara varit en remarkabel ledare för New York - han har också etablerat sig som en central röst i den nationella debatten om frågor som förnyelsen av vår ekonomi, våra barns utbildning och jakten på oberoende energikällor.
Herr Borgmästare, jag delar din starka vilja att föra samman det här landet så att vi äntligen kan få uppleva framsteg för det amerikanska folket.

Det här är andra gången som Bloomberg framträder tillsammans med Obama i offentliga sammanhang i kampanjen. För övrigt är Obamas Union College-tal ett i princip lika viktigt linjetal som det om rasfrågan i USA, med skillnaden att talet om ekonomin inte fått bråkdelen så mycket medial uppmärksamhet som det i Philadelphia. Offentliga Affärer återkommer snart med en utförlig analys av det ekonomiska talet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Michael Bloomberg.

Obama loves Reagan

"Han ska föra tillbaka USAs utrikespolitik till den mer "traditionella" fåran som har mutats in av tidigare presidenter såsom George Bush den äldre, John F Kennedy och Ronald Reagan".

I fredags sade Barack Obama på ett valmöte i Pennsylvania ovanstående, enligt vad nyhetsbyrån AP rapporterar.

För en svensk framstår det kanske som underligt att en demokratisk presidentkandidat, som dessutom i sakpolitiska omröstningar i senaten har visat sig stå långt till vänster i demokraterna, refererar till republikanerna George Bush den äldre och Ronald Reagan.

- Sanningen är att min utrikespolitik faktiskt är en tillbakagång till den traditionella partiöverskridande realistiska politiken som drevs av George Bush far, John F Kennedy och på vissa sätt Ronald Reagan. Det är George Bush som har varit naiv och det är folk som John McCain och olyckligtvis vissa demokrater, som har följt i hans naiva fotspår och agerat på det här sättet, som har skadat vårt rykte så mycket runt om i världen, sade Obama

Svaret på varför Obama hänvisar till JFK och Reagan hittar vi till stor del i den här opinionsundersökningen, som jag hittat via Billy McCormacs blogg.

5. Suppose you could bring back any of the U.S. presidents, living or dead, to be the next president of the United States. Who would you most want to be the next president? [OPEN-ENDED]

2008 Feb 11-14

John F. Kennedy 23
Ronald Reagan 22
Bill Clinton 13
Abraham Lincoln 10
Franklin Roosevelt 8

Four percent or less: George Washington, Theodore Roosevelt, Harry Truman, Jimmy Carter, Thomas Jefferson, Dwight Eisenhower, Richard Nixon, George H.W. Bush, George W. Bush.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, John McCain.

Best of Dagens Nyheter IV

Ytterligare en osignerad huvudledare i Dagens Nyheter, sannolikt skriven av ledarredaktionens frankofil Barbro Hedvall, alternativt utrikeskolumnisten Per Ahlin:

Rubrik: Fördel: Ségolène

"/.../ Två veckor återstår, men i dag talar mycket för att Frankrikes nästa president heter Ségolène Royal."
Dagens Nyheter 2007-04-22


Andra skriver intressant om mediekritik, Dagens Nyheter, stor humor.

Best of Dagens Nyheter III

I artikelserien Best of har vi nu kommit till en osignerad huvudledare i Dagens Nyheter som sannolikt har skrivits av ledarredaktionens utrikeskolumnist Per Ahlin.

Rubrik: Nästa president

"Med ett år kvar till presidentvalet tyder det mesta på att Hillary Clinton kommer att vinna. /.../

Några sådana lär inte komma till stånd, åtminstone inte i år, och redan i början av februari vet vi vilka kandidaterna är.

Allt kan visserligen hända i politiken, och en månad är en ocean av tid i en valrörelse, men det ska mycket till för att de inte ska heta Rudolph Giuliani och Hillary Clinton, två politiker med bas i New York. /.../

Obama har länge framhållits som den starkaste av de två. Han är ung och karismatisk, han är en lysande och engagerande talare som förebådar förnyelse. Hans konsekventa motstånd mot Irakkriget har också gett honom åtskilliga pluspoäng i en tid då amerikanerna helst bara vill att USA ska dra sig ur. Men Obama har haft svårt att freda sig mot kritik för att han är otydlig, och på senare tid har det gått att skönja en viss desperation i hans agerande.

Varken Obama eller Edwards ska räknas bort, men det är Hillary Clinton som kopplat greppet. /.../

Hillary Clinton har erfarenhet, pengar, inflytelserikt stöd och genomtänkta ställningstaganden. I vissa delstater kan hennes mans flitiga kampanjande fälla avgörandet. /.../

Vi lär få se ett mer samarbetsvilligt och lyhört USA under president Clinton. Och det får positiva konsekvenser också för oss."
Dagens Nyheter 2007-11-04


Andra skriver intressant om presidentvalet, mediekritik, Dagens Nyheter, stor humor.

Best of Dagens Nyheter II

Offentliga Affärers serie Best of fortsätter med ytterligare en artikel av Per Ahlmark på DNs ledarsida:

"/.../ Därför blir det nog krig innan ökenhettan försvårar militära operationer för USA. Inspektörerna från FN spelar här en mindre roll. Antingen hittar de - av slump, genom en avhoppare eller efter tips från Washington - några lager vapen för massförstörelse. Det är bevisligen "material breach" i FN-resolutionens mening och utlöser en amerikansk invasion.

Eller hittar inspektörerna ingenting, eftersom Saddams arsenaler är skickligt gömda på landets väldiga territorium (och möjligen delvis placerade på utländskt område). Men Irak har vägrat att i sin 12 000-sidiga rapport den 8 december förra året berätta var några tusen ton kemiska och biologiska vapen, som tidigare avslöjats, finns i dag. /.../

Efter att Saddam har fallit och miljoner irakier börjat jubla över sin nya frihet kommer däremot omvärldens protester att klinga av. /.../

Förenta staterna kommer troligen att spela en kraftfull roll också under det nya Iraks första år. Trupperna ska skydda landet från inbördeskrig, garantera att nästa regering växer fram genom avtal (och senare fria val) samt att Irak blir ett slags federation. Framför allt kommer Amerikas armé att leta fram de hittills dolda, väldiga kvantiteterna av vapen för massförstörelse, inklusive Saddams projekt för atombomber.

Ty när diktatorn är borta kommer irakiska tekniker och militärer att berätta för USA var arsenalerna är gömda. Vi kan räkna med att i många veckor få se tv-nyheter om Saddams vapengömmor och tortyrhålor; och naturligtvis om lyxen i flera av hans palats. /.../

Troligen kommer man att följa flera av de förslag som Kenneth Pollack lagt fram i kapitlet "Rebuilding Iraq" i sin banbrytande bok "The Threatening Storm". Jag tror inte att det har hänt i modern tid att en stor och komplicerad militär konflikt har förklarats, motiverats och analyserats i förväg på ett så mästerligt sätt som Pollack gjort (se min DN-kolumn 9/12 förra året)."
DN 2003-01-25


Andra skriver intressant om mediekritik, Dagens Nyheter.

Best of Dagens Nyheter I

Offentliga Affärer inleder i dag en ny artikelserie kallad Best of ..., i vilken vi återser gamla ledarartiklar vi gärna minns, och som ledarskribenten eller kolumnisten i fråga sannolikt inte gärna minns.

Först ut är Dagens Nyheter och dess tidigare kolumnist Per "Lycka till" Ahlmark:

"Det händer ungefär vart femte år: en bok dyker upp, och den både förändrar och bekräftar mitt sätt att se på världen. /.../ Boken är skriven före höstens FN-beslut och Bush-tal. Det ändrar inte mycket, eftersom Pollack har förutsett den typen av möjliga händelser; de ingår alltså redan i analysen. Briljansen i denna översikt bygger på författarens väldiga kunskaper, hans talang att först argumentera för en lösning och därefter avvisa den med ännu starkare sakskäl, samt förmågan att urskilja det fundamentala.

Mest imponerande är nog hans kreativa fantasi vad gäller att formulera och förändra hotbilder för att till slut visa hur farorna kan bemästras. /.../

Det mesta talar för att regimen i Bagdad har flera tusen ton av kemiska och biologiska vapen och att landet inom 2-3-4 år kan bli en kärnvapenmakt. /.../

Om Amerika inte stoppar den processen kommer världen också att tappa tron på USA:s förmåga att skydda oss. /.../

Pollack förordar till slut en storskalig amerikansk invasion av Irak med upp till 300.000 soldater och mer än 1.000 stridsflygplan. /.../

Amerika måste också i en intensiv kampanj förklara för irakierna varför krig är nödvändigt om deras egen framtid ska räddas. /.../

Först måste USA garantera säkerheten i Irak, som inte får likna den oreda som Afghanistan fortfarande plågas av. Därefter bör man i samverkan med FN, allierade och naturligtvis irakiska grupper och ledare börja bygga landets nya institutioner, som ska skydda rättssäkerhet, minoriteternas ställning och framtida fria val. /.../

Det som här kan växa fram blir ingen skandinavisk, parlamentarisk mönsterstat, medger "The Threatening Storm". Men det kan bli ett Irak, som skyddar det egna folket från krig och tyranni samt dramatiskt stärker liberala krafter i flera andra arabländer."
DN 2002-12-09

Offentliga Affärers läsare får gärna bidra med egna förslag till ledarartiklar, ledarstick eller fristående kolumner som skulle platsa i serien Best of. Lämna i så fall artikelförslag i kommentarfältet, alternativt mejla in dem till bloggens skribent (klicka på visa hela min profil i högra kolumnen längst upp för e-postadressen).


Andra skriver intressant om mediekritik, Dagens Nyheter.

Al Gore sparkade tv-reporter för utviksbilder

Det kan omöjligen vara en slump. Samma dag som jag hittade den här Economist-spinoffen hos Presstop, hittar jag också den här tidningen. Rikard Åberg på Poker Magazine måste vara ett geni. Inte trodde jag att jag skulle börja läsa pokertidninger, men ett sådant omslag med en sådan presentation är omöjligt att motstå.

"Vi träffade World Poker tours värdinna Layla Kayleigh som gick från Al Gores stab till hetluften bland pokerproffsen", lyder texten på omslaget.

Layla Kayleigh, som den tjugofyraåriga kvinnan i fråga heter, arbetar alltså med bland annat tv-sänd poker i regi av den kringresande statusfyllda pokercirkusen World Poker Tour. Innan dess var hon politisk reporter på det internationella miljösamvetet Al Gores samhällsgranskande "Current TV".

Hon fick sparken från Current TV efter att hon ställt upp på modellbilder för brittiska tidningen Maxim, vilket hon kommenterade på följande sätt:

"Jag tyckte att det var lite dubbelmoral att arbeta för en tv-station med kopplingar till demokraterna, där vi talade om yttrandefrihet och att vi skulle bli en röst för en ny generation, samtidigt som de stoppade mig från att göra ett enkelt fotojobb. Jag ger röst åt kvinnan som kan vara sexig, smart och intelligent samtidigt som jag poserar i underkläder".


Andra skriver intressant om presidentvalet, Al Gore, Poker Magazine.

JFK => BHO

"All over the world … young men are coming to power — men who are not bound by the traditions of the past — men who are not blinded by the old fears and hates and rivalries.”

Dagens citat kommer från John F Kennedy när han talade på det demokratiska partikonventet i L A Sports Memorial Arena i Los Angeles den trettonde juli 1960 och accepterade dess nominering som partiets presidentkandidat.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John F Kennedy.

Why can´t I vote for this man?

Det här omslaget är utan någon som helst konkurrens vårens coolaste tidningsomslag alla kategorier.


Andra skriver om presidentvalet, The West Ving, Martin Sheen.

SM i fördomar om USA

Om riksidrottsförbundet mot all förmodan skulle få för sig att anordna något slags svenskt mästerskap i fördomar om amerikansk politik, skulle författaren Jan-Ewert Strömbäck ligga bra till för en guldmedalj.

Efter att han i tisdags skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet med påståenden om att det bedrivs en kristen högerkampanj i USA mot Barack Obama, så har han lagt sig i vinnarhålet till fördoms-SM, för att använda en travterm. Må så vara att det finns enstaka knäppgökar på högerkanten som inte gillar Barack Obama, men de är ett obskyrt randfenomen. I sak har Strömbäck alltså rätt, men ändå så fel. Den högerkristna kampanjen mot Barack Hussein Obama är inte det intressanta för närvarande, som Billy McCormac förtjänstfullt påpekar i torsdagens svar i svenskan.

Betydligt värre är partivännerna Hillary och Bill Clintons försök att utmåla Barack Obama som en muslimsk, svart politiker som därmed underförstått inte förmår ta ansvar för hela USA, om han skulle bli president.

Och på högersidan i amerikansk politik är inte kampanjen mot Obama ett fenom ens värt att uppmärksamma. Betydligt mer intressant att analysera är den interna konflikten mellan å ena sidan John McCain och å andra sidan de ledande konservativa programledarna i pratradion, som bedrivit en brutalt hårdför smutskastningskampanj mot John McCain, som syftade till att han inte skulle bli republikanernas presidentkandidat.

Det är alltså två partiinterna smutskastningskampanjer som är värda att diskutera som intressanta fenomen i nuläget i primärvalet. Inte en svensk författarens fördomar mot den kristna högern i USA, vars politiska inflytande maximalt uppgår till fem miljoner personer/röster. Fler än så är de inte. Och deras inflytande är dessutom i kraftigt avtagande som Billy McCormac skriver.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Hillarys lögner leder till dagens citat

Dagens citat borde snarare kallas gårdagens citat, eftersom det kommer från den tyske rikskanslern Otto von Bismarck, allmänt kallad "järnkanslern", och sannolikt den mest inflytelserika europeiska politikern under senare delen av 1800-talet:

"Det finns inga lögner som är så stora som de som kommer före bröllopet, efter jakten och under valrörelsen."

Jag kom att tänka på det apropå Hillary och Chelsea Clintons omdiskuterade resa till Bosnien i mars 1996 under vilken hon enligt egen uppgift skall ha lämnat planet på flygplatsen i Tusla springandes till skydd, eftersom flygplatsen låg under beskjutning av krypskyttar. En uppgift som sedemera inte visade sig vara hundraprocentigt korrelerad med verkligheten, eftersom hon togs emot nedanför flygplanstrappan av en liten flicka som överlämnade blommor till henne.

Jag undrar hur snacket gick mellan Bagdad-Bob och hans närmaste medarbetare i Hillarys högkvarter efter inslaget i CBS tv-nyheter som granskade hennes minnesbild av landningen? Kanske något i stil med Lorry, det närmaste vi haft ett Saturday Night Live i svensk tv.

- Åh fan, inte trodde jag en journalist skulle kolla det här. Trodde du att de skulle göra det?
- Tänkte inte på det.

Ps. Finns det någon som verkligen tror att Clintons dåvarande livvakter ens skulle ha tillåtit henne att stiga av flygplanet och än mindre sedan tvingas springa gatlopp till bilen på grund av att de blev beskjutna av krypskyttar? Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Otto von Bismarck.

Samtal om Obamas tal om rasfrågan i USA

Under ledning av podradioentusiasten Billy McCormac diskuterar Dick Erixon och undertecknad det uppmärksammade tal om rasfrågan som Barack Obama höll i förra veckan.

Diskussionen finns att lyssna på här.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Jeremiah Wright.

McCain diskuterar ekonomi med skönhetsmiss

Presidentvalet 2008 ser mer och mer ut att bli det första YouTube-valet. Det som är intressant att se när man surfar runt bland alla de tusentals och åter tusentals filmer som finns utlagda på tuben är vilken bredd och spännvidd det finns i både kvalité och ämnesurval hos de hemmapulande YouTube-producenterna.

Det andra intressanta som är värt att notera är hur de olika presidentkampanjerna, vare sig de vill det eller ej, inte längre har kontroll över sitt eget varumärke. Det är en tydlig trend som säkerligen kommer sprida sig alltmer till svensk politik så småningom. Jämför de frisläppta amerikanska kampanjerna med alla dess fristående gräsrotsinitiativ med hur toppstyrd marknadsföringen av de nya moderaterna är i Sverige, för att ta ett konkret exempel. Där har partisekreteraren Schlingmann delat ut en liten bok till partiaktivisterna i vilken han berättar vilka ord som ska användas, respektive absolut inte får användas, när partiets politik presenteras i utåtriktade sammanhang. På engelska kallas det här sättet att "rama in" vissa positivt värdeladdade ord och göra dem till sina egna för "framing", vilket är en politisk kommunikationsmetod som inte bara de nya moderaterna utan också socialdemokraterna använder sig av medvetet och systematiskt.

Det kommer sannolikt inte vara möjligt att styra och kontrollera svenska politiska varumärken på samma sätt inom bara några år eftersom de amerikanska trenderna inom politisk marknadsföring snart brukar få genomslag också här på hemmaplan. Sannolikt är de nya moderaterna det sista svenska exemplet vi ser på en hundraprocentigt toppstyrd politisk omgörning och kampanj.

Under tiden som de svenska politiska partierna alltmer tappar kontrollen över sina varumärken de också, kan vi njuta av den här ekonomiska debatten på tuben, starring John McCain och en ung skönhetsmiss.

Som sagt var. McCain kommer tvingas ta itu med sitt ekonomiska program snart. Det räcker inte med att gång på gång hänvisa till den erfarna rådgivaren Jack Kemp i ekonomiska frågor, och komplettera med att allt han kan om ekonomi har han lärt sig genom att läsa en bok skriven av före detta centralbankschefen Alan Greenspan. Det sistnämnda är ett citat han kan komma att få ångra i höst, när Greenspans räntepolitik alltmer framstår som boven i dramat bakom den amerikanska bolånekris som sprider sig som ringar på vattnet ut i först den finansiella ekonomin och sedan ut i den reala ekonomin i USA och resten av världen.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, de nya moderaterna.

Obama spenderade skjortan av McCain

Offentliga affärer har tidigare skrivit om de insamlingsrekord som Obamas kampanj har slagit under primärvalet. När presidentkampanjerna har offentliggjort sina ekonomiska rapporter för februari månad framstår Obamas ekonomiska framgångar som ännu större när de läggs bredvid uppgifterna som kommer från McCains kamrerer.

Under februari spenderade Obamas kampanj cirka 1,5 miljoner dollar per dag. Men hans höga utgifter kompenseras mer än väl av intäkter från bidragsgivarna, som donerade nästan 2 miljoner per dag under perioden. Han drog in 55,4 miljoner dollar i bidrag samtidigt som han gick in mars månad med 32 miljoner dollar i kassan som kan spenderas under de nästkommande primärvalen, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Obamas utgifter uppgick till nästan 43 miljoner dollar under februari, med 39 miljoner dollar kvar på banken att spendera, varav sju miljoner av dessa inte får röras förrän den riktiga valkampanjen startar.

Under samma period drog Hillary Clinton in 35 miljoner dollar i stöd från sina bidragsgivare. Men tar man hänsyn till hennes utgifter och skulder till leverantörer stärkte hon sin sammanlagda kassa med endast 3 miljoner dollar den sista februari jämfört med den första samma månad. Och i den ekvationen har inte den skuld på 5 miljoner dollar som kampanjkassan har till henne själv för det privata lån hon la ut räknats in. Det lånet har fortfarande inte återbetalats enligt den finansiella rapporteringen till USAs valmyndighet FEC.

John McCain samlade i sin tur in elva miljoner dollar i februari, med fyra miljoner dollar kvar i kampanjkassan på banken den sista februari. Därmed närmade sig Obamas utgifter under februari den totala summa pengar som McCain hittills har spenderat på hela sin årslånga valkampanj. Som en jämförelse har McCains lågbudgetkampanj gjort av med sammanlagt 58,4 miljoner dollar före och under primärvalen, vilket alltså kan jämföras med Obamas utgifter på 42,7 miljoner dollar enbart under februari.

Att Obama och Clinton drog in betydligt mer pengar än McCain under ferbuari är dock något som demokraterna inte bör dra alltför stora växlar på. Det är allmänt känt att bidragsgivare i USA aktiveras och lättar på lädret först när det händer saker som engagerar dem. Och det gör det för närvarande i den glödheta demokratiska primärvalskampanjen, medan det sedan ett tag tillbaka råder stiltje på den republikanska sidan eftersom McCain redan rott hem sitt partis nominering. Räkna med att tunga republikanska bidragsgivare, för sådana finns det gott om, kommer engagera sig senare under våren och sommaren när president Bush börjar arbeta som insamlingslokomotiv för sitt partis kampanjkassa.

Frifräsaren Ralph Nader som har sjösatt sin kampanj som oberoende presidentkandidat drog i sammanhanget in blygsamma 280,000 dollar från bidragsgivare under februari. Personligen bidrog han med 40,200 dollar till kassan och hade tillgångar att spendera i början på mars på sammanlagt 280,000 dollar.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton, John McCain, Ralph Nader.

Lika som bär

Den här är för Latinamerikanska ros och politiknördar.


Martín Lousteau John Nevado


Andra skriver om lika som bär, John Nevado, finansministern.

Är Messias återuppstånden

Jag vet inte om det är påsken som har influerat mig att göra den här analysen, men jag kan inte låta bli att undra om likheterna - som är ruggigt slående - verkligen bara är en slump?

Ni kan storyn vid det här laget, och jag utgår från att den rimligtvis hyfsat kvalificerade läsarskaran som hittar fram till den här bloggen inte behöver få den rekapitulerad för sig. Men i kortversion handlar den om att Jesus föddes och Betlemsstjärnan ledde de tre vise männen fram till krubban och så korstfästes han och, ja ni kan storyn som sagt var.

Den finns för övrigt också filmatiserad ett antal gånger, på senare tid bland annat i de utmärkta filmerna Matrix och Gökboet, om ni mot förmodan inte har läst den skriftliga urspungsversionen.

I vilket fall som helst så läser jag den här bloggen, och tittar intresserat på den här nyheten, och konstaterar att smällen skedde för cirka 7,5 miljarder år sedan, men att ljuset först nu, i samma stund som Obama höll sitt historiska tal om rasfrågan i USA, nått fram till oss på jorden.

Frågan kvarstår alltså. Är dessa två incidenter bara en slump, eller? Kan det kanske vara så att Barack Obama inte är en vanlig dussinpolitiker vilken som helst, utan en man ämnad för större uppgifter?


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Messias.