Den stora Clintonkonspirationen II

Varför hoppar inte Hillary Clinton av från demokraternas primärval, eftersom det har stått klart redan sedan mitten på februari att hon har förlorat mot Barack Obama? Det är tiotusenkronorsfrågan som sysselsätter de flesta politiska kommentatorer i USA för närvarande.

Låt mig bidra med min lilla teori och förklaringsmodell.

Hillary Clinton är fullständigt och genuint äkta övertygad om att Barack Obama kommer förlora mot John McCain i presidentvalet i höst. Hon tror vidare att John McCain endast kommer sitta en period i Vita huset, antingen på grund av att han inte kommer ställa upp för återval år 2012, eller att han då kommer vara så pass impopulär så att han rimligtvis förlorar valet till sin demokratiska motkandidat.

Genom att fortsätta primärvalet hela racet ut, ser Clinton till att dels försvaga Obama ytterligare inför höstens val så att han absolut garanterat förlorar till McCain, och dels ser hon till till att positionera sig som den solklara demokratiska kandidaten i pole postion inför demokraternas nästa primärval, vintern och våren 2012.

En konspirationsteori? Javisst. Men jag tror att konspirationsteori I och II är det som för närvarande bäst förklarar paret Clintons agerande.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton.

Platsannons: Jobba i Al Frankens senatskampanj

Om du är student och passionerat intresserad av amerikansk politik har du nu ett gyllene tillfälla att i sommar dels få stifta bekantskap med insidan på en senatskampanj, och dels arbeta åt den i särklass roligaste och mest humoristiska politiker som kandiderar i valet 2008, demokraten Al Franken:

We are looking for interns to work in the campaign office with Al this summer. This is a great opportunity for political science/communications majors or anyone interested in politics. Students can receive internship credits for their work as well. Our interns are an essential part to the campaign. We need enthusiastic, hard-working people to help with the planning of events and appearances, recruit volunteers, and other general campaign work. Getting involved with a Senate campaign is a great experience for students eager to learn about the political process and plan for the future.

DETAILS:
Work 10-20 hours per week. Set your own schedule.
Office hours: 10-5 weekdays, 5-8 pm Tuesday-Thursday
Events vary, evenings and some weekends
No prior campaign experience is necessary.
This internship is unpaid.

Work in the Finance, Field or Communications department

Finance intern duties: Receiving, sorting and distributing campaign mail, processing monetary and non-monetary campaign contributions, and representing the campaign at fundraising events

Field intern duties: Help with the planning of Al's events and campaign appearances, recruiting volunteers, updating information on supporters, and doing visibility at events (holding signs, handing out campaign materials, signing up volunteers)

Communications: Press and Research.
Press duties: Collecting press clips, monitoring radio and TV, putting together press packets and assisting the communications team with other projects
Research duties: Writing policy briefs and assisting with a variety of research projects.

Our office is located at 2575 University Ave W in St Paul, MN near the U of MN campus. Contact Elizabeth at 612-558-2309 or Elizabeth@alfranken.com with your resume and availability. All applicants must have resumes in by May 23, 2008.


Andra skriver intressant om senatsvalet, Al Franken.

Hope.Act.Change

Jag har tidigare skrivit om hur de politiska kandidaterna i presidentvalet alltmer släpper kontrollen över sitt eget varumärke, och låter fristående sympatisörer göra i princip vad de vill för att stötta kampanjerna och valarbetet.

Via Olle Wästbergs alltid läsvärda nyhetsbrev med fokus på New York, (en gratis prenumeration rekommenderas), hittar jag följande innovativa och helt fristående spjutspetskampanj på webben till stöd för Obama.

Det som gör sajten hope.act.change extra intressant för en svensk läsekrets är det faktum att bakom sajten ligger den svenska reklamaren Omino Gardezi, som till vardags fötjänar sitt uppehälle på den New York-baserade byrån Syrup.

Ps. Missa inte Karin Thunbergs söndagsintervju med "The Mayor of Södertälje" - Anders Lago, där han berättar om intrycken från sitt framträdande i kongressen. Som komplettering till Thunbergs resonemang om vad pr-byrån JKL spelade för roll bakom kulisserna rekommenderas följande artikel i Dagens Media om pr-spelet bakom Lagos besök i USA. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Syrup.

Let´s gatecrash the party in Denver

Givet de senaste turerna i den svenska försvarspolitiska debatten, och det faktum att försvarspolitiken sedan det senaste ministerskiftet på försvarsdepartementet i praktiken helt och hållet styrs från finansdepartementet och dess chef Anders E Borg, förstår jag att bloggaren Dick Erixon formulerar frågan på följande sätt:

"Vilken sorts hippieskjuka har Alliansen fått? Och varför? Ingen tycks kunna förklara vad man håller på med. Man agerar som en påtänd haschpundare när man påstår att vi ska ha ett försvar samtidigt som allt läggs ner."

Givet det faktum att statsrådet Anders E Borg har en bakgrund såsom tillhörandes den kanylliberala falangen i Fria Moderata Studentförbundet, så är det alltså en fullt berättigad fråga som Dick Erixon formulerar.

Men personligen tror jag inte att inte det röks på under de försvarsekonomiska analyserna som görs av finansens försvarsbudgethandläggare, även om man verkligen kan börja fundera i de banorna.

Däremot är jag övertygad om att grabbarna och tjejerna bakom aktionsgruppen Re-create 68 röker på. Och det ordentligt.


Namnet Re-create 68 syftar på de happenings och sit-ins på Chicagos gator och torg som genomfördes i direkt anslutning till det demokratiska partikonventet i Chicago 1968.

Nu vill ideologerna, krigsmotståndarna, antirasisterna och anti-imperialisterna bakom aktionsgruppen alltså göra samma sak igen. Den här gången under demokraternas partikonvent i Denver, Colorado under slutet av augusti.

Ska bli kul att se om de lyckas.

Ps. Demokraternas konvent går av stapeln i en kongressanläggning som heter Pepsi Center. Coolt namn, om ni frågar mig. Låter som ett amerikanskt svar på Folkets Hus, eller hur? Och med tanke på vilken nyckelroll de fristående så kallade superdelegaterna kommer få på konventet, rekommenderas ett besök på en anonym superdelegats blogg mrsuper.org, som jag hittat via den alltid läsvärda Peo på USAval.se Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, demokraternas partikonvent, Fabolous Furry Freak Brothers.

John McCains heta temprament

Om McCains starka kvinnor, som jag skrev om nedan, kommer vara en tillgång för honom i höst, så kommer hans eget, ökänt heta temprament bli ett problem, var så säkra. (The Young Turks är ett amerikanskt liberalt pratradio- och internetprogram.)

Följande incident från senatsvalet 1992 återger den liberala pratradioprofilen Randi Rhodes på sin blogg på Myspace:

Tre reportrar från Arizona har, under förutsättning att de får vara anonyma, berättat om följande incident för mig. När han ställde upp i senatsvalet 1992 fick McCain en dag sällskap av sin hustru Cindy och kampanjrådgivaren Doug Cole och konsulten Wes Gullet. Vid ett tillfälle tvinnade Cindy lite lekfullt McCains hår och sade:

- You're getting a little bit thin up there.

McCain blev illröd i ansiktet och svarade:

- At least I don't plaster on the makeup like a trollop, you cunt.

McCain ursäktade sig sedan med att förklara att det hade varit en lång dag.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain.

McCains tuffa kvinnor

I dag lördag kväll arrangeras en tung politisk middag i huvudstaden Washington. Det är Vitahuset-korrespondenternas förening som sig bör som står bakom den modesta middagsbjudningen vars inbjudna gäster och talare alltid brukar dra till sig stor uppmärksamhet.

I kväll kommer John McCain stå i rampljuset, eller snarare två av de starka kvinnor som omger honom; nämligen hans enda biologiska dotter i hans andra äktenskap - 23-åriga Meghan McCain och John McCains 96-åriga krutgumma till morsa, Roberta McCain. De deltar på middagen på inbjudan av People Magazine.


I en intervju som Meghan gav till tidningen GQ förra månaden kallade hon sin farmor för "crazy in a good way."

- Nana kör fort, sade Meghan McCain i intervjun:

- Hon stoppades av polisen efter att ha kört i 180 (km/h) i Flagstaff för ett år sedan.

Till saken hör attt Meghan McCain deltar mycket aktivt i sin fars presidentkampanj, från vilken hon bland annat bloggar, och fyller sin blogg med roliga insiderdetaljer från livet på "The Straight Talk Express", som John McCain kallar den turné som tar honom land och rike runt.

Själv är hon i vanliga fall en socialt liberal och ekonomiskt konservativ pappas flicka som bland annat älskar ölet Bud Light, avslöjar hon för GQ. I valet 2004 röstade hon på demokraten John Kerry. I fjol tog hon examen från Columbia University där hennes huvudämne var konsthistoria.

- Jag tror på en rad republikanska ideal, med kriget [i Irak] som nummer ett av det som jag är helt och hållet överens med pappa om.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Meghan McCain.

Obamas pastor intervjuas i TV

Barack Obamas kontroversiella pastor Jeremiah Wright framträder, för första gången sedan Wright-gate utbröt för ungefär sex veckor sedan, i amerikansk tv senare i kväll fredag. Han intervjuas av PBS-ankaret Bill Moyers.

Enbart sedan början av april har fler än 3.000 artiklar skrivits i amerikansk press om Wright. Så intresset ligger på topp inför kvällens långa tv-intervju. Någon som vågar gissa vad USA:s politiska journalister gör i kväll?


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Jeremiah Wright.

EXTRA: Thomas Friedman tårtad

Den flerfaldigt pulitzer-belönade författaren och New York Times-krönikören Thomas Friedman har blivit tårtad. Tårtningen skedde den 22 april i samband med en föreläsning om miljöfrågan som Friedman höll på på Brown University i Providence (Var i helvete ligger det??? Har fan inte tid att faktakolla, måste publicera fort som fan!) under Earth Day. Närmare bestämt skedde den fasansfulla attacken i lokalen Salomon 101, rapporterar collegetidningen The Brown Daily Herald.

Den kvinnliga tårtisten, som hade en manlig medbrottsling och pamflettutdelare (säkert kommunist också) på plats i audiotoriet, tårtade den New York-baserade världsreportern, kolumnisten och intellektuella giganten Friedman med två bakverk bestående av mestadels grön hårt vispad grädde, som hon hållit dolda i en plastpåse införskaffad i Browns bokhandel, och som i sin tur låg nedstoppad i en röd ryggsäck som hon obehindrat burit med sig in i hörsalen, uppenbarligen utan att bli avslöjad av vare sig säkerhetsvakter eller den bevisligen undermåliga säkerhetskontrollen under det aktuella evenemanget i fråga.

Se de rörliga bilderna från den fasansfulla attacken här.

Den överraskade men alltid lika modiga världsreportern Friedman lyckades alltså blockera den ena tårtan med sin hand, och ducka för den andra. Men blev ändå trots det resoluta försvaret, nedsmetad med grön grädde i både ansiktet och på kläderna.

Efter attacken sprang den kvinnliga missdådaren tillsammans med sin manliga (säkert kommunistiska) pamflettspridande propagandist och medbrottsling ut ur byggnaden genom den sydöstra entrén i huset. Hack i hälarna hade de framför ögonen på de paralyserade och djupt chockade åhörarna mötesorganisatören och biologiprofessorn Stephen Porder, som gjorde sitt bästa för att genom ett handfast och resolut medborgaringripande ta fast de båda missdådarna.

En på platsen närvarande polis sprang också han omedelbart mot den sydöstra entrén, men valde av ännu okänd anledning att stanna kvar inne i huset. (Varför han stannade kvar bör utredas vidare).

Kvinnan greps sedermera varvid hon identifierades som studenten Margaree Little. (Det är väl ändå själva fan att man inta kan dafa amerikaner).

Offentliga Affärer har fortfarande inte riktigt hämtat sig från den chockerande nyheten, men lovar återkomma med en politisk-analytisk kommentar i sann Lena Melin/Henrik Brors-anda, i vilken Offa kommer förklara vilka implikationer denna fruktansvärda och djupt tragiska incident kan leda till, inte bara för Thomas Friedmans kemtvättskines, utan också för den uppenbarligen djupt chockade reporterskaran på New York Times, samt världsfreden, globaliseringen och de israelisk-palestinska fredsförhandlingarna.


Andra skriver intressant om New York Times, Thomas Friedman, tårtning.

Lika som bär - Girl Power

Anna König Jerlmyr.

Alltså, ibland förstår jag inte riktigt själv hur mina associationsbanor löper. Kanske beror det på att jag som pr-journalist, politikreporter och USA-freak håller alltför många bollar i luften samtidigt, inom dessa nischer?

I vilket fall som helst vill jag så här på fredagen göra följande variant på lika som bär, och i samband med den poängtera att vi aldrig kan få för många hårtslående brudar på framträdande positioner inom media, pr och politik. Aldrig någonsin!


Ann Coulter.

Den konservativa Coulter stödjer som bekant, till mångas ohöljda förvåning, Hillary Clinton i presidentvalet. Undrar vem Anna håller tummarna för egentligen, innerst inne? Jag måste ta reda på det någon gång. Om inte annat lär det väl finnas tillfälle att diskutera det med Anna på Timbro på kvällen den 14 maj, för jag tar för givet att hon dyker upp för att lyssna då.


Andra skriver intressant om presidentvalet, lika som bär, Ann Coulter, Anna König Jerlmyr.

Hillary Clinton avslöjar sanningen om lesbiska kvinnor

Vad sägs om en omgång sjukorts stötpoker, någon? Jag bidrar med kortlek:

"Now the Deck of Hillary is set to rock America."

Genom att läsa informationen på de faktaspäckade korten kan vi lära oss saker vi inte riktigt insett att vi egentligen vill veta, såsom "Hillary's explanation as to why so many women are becoming lesbians."

Ja, jag förstår er tvekan. Men som tillverkaren garanterar potentiella köpare: "Don’t worry, the cards are suitable for all audiences, because we’ve bleeped out Hillary’s frequent use of profanity."

Ok, ladies and gentlemen. Shuffle up and deal.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, bluffpoker.

Historien om när Obamas rådgivare inte ljög

Detta är en prestation värdig Ulrica Schenström, statsministerns före detta statssekreterare, som på ett pikant sätt lyckades med konststycket att chikanera sin chef i samband med vin- och jourskandalen som ledde till hennes påtvingade avgång.

Ian Brodie, den konservativa kanadensiska premiärministerns stabschef, får sägas ha gjort en Schenström han med. Inte så att han krökade loss med en reporter och fastnade på bild, utan snarare så att han pratade loss med en reporter för att på grund av det i ett senare läge både chikanera sin chef och dessutom till råga på allt skada de diplomatiska förbindelserna mellan Kanada och den man som eventuellt snart är USA:s nästa president.

Inte så smart gjort, i något av fallen, kan man tycka.

I februari exploderade det som sedemera kom att döpas till "Nafta-gate" i amerikansk press. Den historien gick i korthet ut på att Barack Obamas rådgivare spelade under täcket med Kanadas USA-ambassadör i syfte att förmedla ett annat budskap om Obamas syn på det Nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta, än vad Obama själv gjorde under offentliga framträdanden och i intervjuer med journalister.

När primärvalet i delstaten Ohio i början på mars närmade sig krympte Hillary Clintons försprång i opinionen gentemot Obama allt mer. Från att från början ha lett med närmare 20 procentenheter i opinonsundersökningarna visade plötsligt mätningarna att Obama snabbt åt upp det krymande avståndet dem emellan. De dagsfärska undersökningarna visade till och med en gång i slutet på februari att hennes ledning hade minskat till 0 procentenheter. De låg alltså helt lika inför primärvalet bara några dagar senare.

Då exploderade Nafta-gate i medierna i både USA och i Kanada.

Det slutade med att Clinton vann primärvalet i Ohio med 10,1 procentenheter.

Vad var det som hände?

Obama hade jagat i kapp Clinton genom att i Ohio pumpa ut budskapet om att det Nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta var en hörnsten i president Bill Clintons ekonomiska politik, och att priset för det avtalet hade varit ett mycket stort antal förlorade industrijobb i framförallt USA:s rostbälte. I stället för att skapa en export- och importdriven handelsboom raderade Nafta ut delar av USA:s ålderstigna och icke konkurrenskraftiga tillverkningsindustri, vilket innnebar att över 200.000 industriarbeten försvunnit enbart i Ohio sedan valet år 2000.

Givet dessa hårda fakta valde Hillary Clinton att inte försvara sin mans handelspolitik, utan i stället gå till motangrepp genom att hävda att Obama förvrängde hennes politik, genom att hon i privata sammanhang sedan "lång tid tillbaka varit en kritiker" och nu precis som Obama stod bakom kraven på hårdare miljöbestämmelser och arbetarskydd i ett eventuellt omförhandlat Nafta-avtal.

Det köpte inte Obama, som framgångsrikt lyckades visa att Hillary Clinton tvärtom varit en hårdför försvarare och anhängare av det ursprungliga Nafta-avtalet. Och tacke vare det knaprade han in på hennes opinonsmässiga försprång i Ohio.

Den 27 februari sprutade sedan utan någon som helst förvarning skiten rakt in i Obamas köksfläkt. Och vilket liv det blev. Den kanadensiska tv-kanalen CTV hävdade att Obama gick till val med dubbla budskap i Ohio. Han skulle enligt tv-kanalen ha låtit en av sina topprådgivare kontakta den kanadensiska USA-ambassadören för att boka in ett möte vid vilket han ska ha försäkrat ambassadören om att Obamas kritik av Nafta bara handlade om "politisk positionering", avsedd för primärvalskampanjen.

Den troliga källan till den här storyn var den konservativa kanadensiska premiärministerns stabschef, Ian Brodie, som alltså var premiärministern tillika den kända Bush-sympatisören Stephen Harpers närmaste man.

Medierna i USA högg utan en sekunds tvekan likt utsvultna kamphundar på betet.

Trots att både den kanadensiska ambassaden dementerade historien på samma sätt som Obamas talespersoner gjorde det, så var drevet i gång och bilden satt. Obama spelade under täcket med sin norra granne och gick till val med dubbla budskap.

Den 29:e februari rapporterade sedan CTV om att ett Nafta-orienterat samtal kan ha ägt rum vid ett tidigare tillfälle i Chicago mellan Chicagoprofessorn, ekonomen och Obamarådgivaren Austin Goolsbee och en representant för den kanadensiska delegationen i USA. En påföljande läcka den 3:e mars skickade sedan ett påstått memorandum som summerade mötet till amerikanska medier. I PM:et citerades Goolsbee som vid mötet påstås ha sagt att Obamas frihandelsposition snarare var:

"political positioning than the clear articulation of policy plans."

Hillary Clinton högg genast och gjorde dessa dubbla budskap till sitt huvudbudskap inför slutspurten i Ohio. Bland annat sade hon:

"You come to Ohio and you both give speeches that are very critical of NAFTA and you send out misleading and false information about my position regarding NAFTA and then we find out that your chief economic advisor has gone to a foreign government and basically done the old wink wink, don't pay any attention this is just political rhetoric."

Hon körde även ut radioreklam med samma budskap i slutspurten.

Republikanen John McCain hoppade även han omedelbart på det Obamakritiska tåget.

Hon vann därefter Ohio med tio procentenheter. Framförallt nådde hon stora framgångar bland väljare som bestämde sig de sista dagarna, eller valde att byta sida under samma period. Viktigast var dock att hon lyckades så ett frö av misstro gentemot Obama som fick honom att framstå som vilken politiker som helst som var beredd att säga vad som helst bara för att vinna ett val. Det påverkade troligtvis också väljarna i de efterföljande primärvalen i Texasa och Rhode Island, även om Nafta i sig var en betyligt mindre fråga i de delstaterna.

Men sedan började både den kanadensiska public-servicekanalen CBC och andra mediegranskande aktörer att rapportera att nyheten var falsk.

Det var den kanadensiska regeringen som hade tagit initiativet att kontakta Goolsbee för att klargöra Obamas syn på handelspolitiken, och inte tvärtom.

Nog för att Goolsbee träffade Kanadas generalkonsul George Rioux (och inte, som rapporterats i den ursprungliga läckan, ambassadören Michael Wilson), men det fanns inga som helst bevis på att han skulle ha beskrivit Obamas ståndpunkt som enbart politisk positionering. Istället handlade mötet, som genomfördes den 8/2 - alltså före att Nafta började dominera debatten i Ohio - endast ytterst översiktligt om Nafta som de diskuterade under 2 - 3 minuter under det sammanlagt en timme långa mötet.

Goolsbee svarade på kanadensiska funderingar om Nafta genom att klargöra att Obama alls inte hade någon som helst intention att skrota Nafta helt och hållet, utan enbart komplettera det med krav på bättre miljö- och arbetarskydd - alltså exakt vad Obama hela tiden sagt i offentliga sammanhang.

PM:et i läckan var helt enkelt i grund och botten ett medvetet falsifikat, vilket til och med den kanadensiska regeingen med premiärminister Harper i spetsen tvingats erkänna offentligt efter en storm av protester och hårda frågor från oppositionen i parlamentet, som anklagade Harpers nära rådgivare för att aktivt hjälpa sina republikanska bundsförvanter på södra sidan gränsen genom att attackera den troliga demokratiska presidentkandidaten.

I ett svar kallade Harper läcken för "blatantly unfair", och lovade att gå till botten med den och sade också att:

"There was no intention to convey, in any way, that Senator Obama and his campaign team were taking a different position in public from views expressed in private, including about NAFTA."

Den kanadensiska regeringen har bett om ursäkt för att de intervenerat i en amerikansk valrörelse, men skadan har redan skett, och med få undantag, fortsätter media inte bara i USA utan också bevisligen i Sverige att återupprepa lögnerna från Hillary Clintons spindoktorer gång efter annan.

End of story.

Ps. Nej, det är inte jag som har gjort ovanstående mediegranskande genomgång. Jag blev bara lite nyfiken när jag läste Johan Norbergs urspungliga blogginlägg, och kände instinktivt i magen att någonting antagligen inte riktigt stämde, varvid jag höll ögonen öppna ett tag för att se om någon reporter valde att borra vidare i Nafta-gate. Så skedde naturligtvis, och jag hittade ett tag senare just det knäck jag letat efter i den liberala bloggtidningen Huffington Post. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, mediekritik.

Varför ljuger Johan Norberg och Sanna Rayman

Det må vara en provokativ rubrik, men i sak helt korrekt frågeställning.

När två så bevisligen duktiga, skickliga och på alla sätt och vis kompetenta debattörer som författaren Johan Norberg och den nya ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Sanna Rayman, far med uppenbara osanningar på sin blogg respektive Svenska Dagbladets ledarsida är svaret enkelt:

Jag nyhetsvärderade fel. Jag har inte gjort mitt jobb.

Fan också.

Jag har i flera veckor vetat vad som egentligen hände när det enligt Rayman gick till på följande sätt:

"Även Obama har avslöjats med fingrarna i sagoburken. I februari hörde hans kampanjstab av sig till Kanadas ambassadör i USA och berättade att Obama skulle uttala sig negativt om det nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta. Stabsmedarbetaren försäkrade att det bara rörde sig om kampanjretorik, som kanadensarna inte behövde ta på allvar.

Båda gör med andra ord kardinalfelen. De slirar på sanningen och ser ner på väljarna."
(SvD 20/4)

Eller Johan Norberg:

"Since 1994 a classical question in Swedish politics has been Marian Radetzki´s question "Can we trust the social democrats to be lying?" Because if we can, then we can assume that the stupid things they say in the campaign is just rhetoric and we can safely vote for them. Now the world wonders the same thing about US Democrats and trade. According to Canadian television, we can trust Obama:

"Within the last month, a top staff member for Obama´s campaign telephoned Michael Wilson, Canada´s ambassador to the United States, and warned him that Obama would speak out against NAFTA, according to Canadian sources.

The staff member reassured Wilson that the criticisms would only be campaign rhetoric, and should not be taken at face value."
(1/3)

Så svaret på frågan i min rubrik är alltså; de ljuger inte, i alla fall inte medvetet. De tror att de skriver om vad som verkligen skedde. De har helt enkelt vidarebefordrat en historia som valsat runt i internationell press, utan att bry sig om att dubbelkolla den innan de satte sig ned för att skriva och själva snurra runt den ett varv till i det mediala maskineriet.

Påståendet om vad Barack Obamas rådgivare skulle ha sagt till Kanadas USA-ambassadör om Obamas syn på frihandelsavtalet Nafta har visat sig vara ett falsarium från början till slut. Istället handlar det om politiskt rävspel i den högre skolan som har orsakat en smärre politisk skandal i Kanada, och fått en av den kanadensiska regeringens allra högst uppsatta politiska tjänstemän att skämmas å det grövsta.

Den sedelärande historien om vad som egentligen skedde i slutet på februari förtjänar att berättas, som en nyttig lektion i källkritik och vikten av att alltid dubbelkolla en bra story. Samt för vissa bloggare att nyhetsvärdera bättre.

Nu ska den sanna historien om Michael Wilson och Austin Goolsbee antagligen för första gången berättas på svenska, för en svensk läsekrets. Jag återkommer å det snaraste i frågan.

Jag har återkommit i frågan.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, mediekritik.

Italiensk valanalys

Tidningen The Economist visar återigen varför de är världens bästa nyhetsmagasin.


Andra skriver om Italien, Berlusconi.

Dagens kurva

Det här är i min själ en intressant graf för politiska statistiknördar att sätta tänderna i. Grafen kommer från en artikel i tidningen In These Times (tack Anders). Pennsylvania passar alltså inom ramen för boxen "The race chasm" (rasklyftan).

Ps. Artikeln är skriven av den politiska journalisten och demokraten David Sirota, som bland annat var en av Al Frankens regelbundna sidekicks när den liberala talkradiostationen Air America såg dagens ljus, med just Al Franken som frontnamn. På senare tid har Air America dragits in i demokraternas primärvalskampanj på ett både oväntat och symboliskt sätt. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Here they come...

Här kommer de. På allvar. Som jag har väntat!

Allt det som Barack Obama hittills stött på i form av negativa kampanjer från paret Clintons sida är rena lekskolan jämfört med vad som väntar när de tunga, rutinerade republikanska grabbarna som inte är rädda för att skita ned händerna ger sig in i lekan.

Titta på den här färska reklamfilmen. Den kommer bli en klassiker.

Den är gjord av den fristående politiska aktionsgruppen Exposeobama.com. Bakom den gruppen står i princip samma gäng som låg bakom reklamfilmen om Willie Horton som knäckte demokraten Dukakis i valet 1988.

Det är grabbar som får gänget som swiftboatade Kerry 2004 att framstå som töntiga och fega mesar.

Bring em on, Obama. Nu är det allvar. Nu är det upp till dig att bevisa om du har vad som krävs för att vinna ett presidentval i USA. Nu börjar det roliga. It´s the greatest show on earth. Enjoy it!


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, negativa kampanjer.

Svensk pr-konsult utbildad av amerikanska vapenlobbyn

Den svenska pr-konsulten Erik Lakomaa har nyligen kommit hem från USA, där han under förra veckan gått en kurs hos den amerikanska vapenlobbyn NRA. På plats i det nationella högkvarteret i delstaten Virginia studerade han hur de arbetar med gräsrotsaktivism och lobbying för att påverka politiker och beslutsfattare.

Den amerikanska organisationen NRA (Nation Rifle Association), med cirka fyra miljoner registrerade medlemmar i rullorna, ses allmänt som en av USA:s starkaste politiska enfrågeorganisationer alla kategorier. Sett till hur många aktivister de lyckas värva och engagera, men också till vilket stort politiskt genomslag de har i sitt aktiva lobbyarbete gentemot politiska beslutsfattare på lokal, delstatlig och nationell nivå är de en framgångssaga.

- NRA University är ett nystartat program för att utbilda lokala aktivister och sympatisörer mellan 20 – 40 år. Deras styrka som kampanjorganisation är att de har så många gräsrotsaktivister beredda att arbeta för dem på olika sätt, säger Erik Lakomaa och fortsätter:

- De är väldigt duktiga i sitt operativa kampanjarbete och det var det jag var intresserad av att studera.

Vad lärde du dig?

- Det var en ganska grundläggande gräsrotskampanjutbildning ungefär på samma sätt som vi kan ha i Sverige i olika typer av politiska organisationer.

Den dagslånga kursen handlade bland annat om att ge deltagarna en förståelse för vilka av deras argument det är som fungerar, men också en beskrivning av hur deras gräsrotskampanjer passar in i NRA:s politiska påverkansprogram.

- NRA:s politiska arbete kan sägas bestå av två delar. Dels traditionell lobbying mot politiker, men också en sida i vilken de stödjer olika typer av rättsprocesser.

Inte minst den andra metoden är just nu högaktuell för NRA, då de för första gången har lyckats driva fram en prövning i USA:s Högsta domstol av den andra tillägget till konstitutionen, som reglerar rätten för medborgarna att bära vapen. Den inledande pläderingen och muntliga utfrågningen av båda parternas argument av domstolens medlemmar genomfördes för några veckor sedan, och domen väntas meddelas senare under sommaren.

Vad kan en svensk pr-konsult lära av NRA?

- Tekniken i sig är inget nytt. Men signifikant är i hur pass stor utsträckning man i USA förlitar sig på gräsrotsaktivism, medan vi i mycket större utsträckning har anställd personal som sköter den delen i de stora svenska intresseorganisationerna, säger Erik Lakomaa.

Han är som pr-konsult tidigare grundare av och medarbetare med bland andra Lars Thalén i pr-byrån K-Street. Men Erik Lakomaa har sedan en tid tillbaka lämnat den byrån för att mer fokusera på politisk rådgivning via ett eget företag.

- Det handlar till exempel om att förstå när man ska använda olika kommunikationsmetoder. När ska man till exempel köra med gräsrotsaktivism under en kampanj? De underströk vikten av ansikte mot ansikte-kommunikation, och att få aktivister att kontakta enskilda politiker, och att få sympatisörer att känna sig som aktiva och engagerade talespersoner beredda att gå och rösta på, alternativ inte rösta på, olika politiska kandidater som tycker rätt eller fel sett utifrån kraven i NRA:s program.

Till sist, fick ni skjuta lite med M16 och AK47:or någon gång under kursen, kanske som ett avslutande kvällspass?

- Nej, men det var en del deltagare som frågade efter den möjligheten. De lär ha en skjutbana i källaren på huvudkontoret.

Blev du besviken?

- Äsch, jag har redan skjutit med sådana där vapen. Jag gjorde lumpen som närskyddare.


Andra skriver intressant om vapenlobbyn, NRA, pr-konsulter.

Den magiska siffran 10 procent

Obamas "bitter-gate" har inte påverkat utgången av valet i Pennsylvania. Det som är intressant med hennes segermarginal i gårdagens val är att det bevisligen finns ett tioprocents-bälte till Clintons fördel i den delen av USA.

Hon vann med tio procentenheter i Pennsylvania den 22 april, med tio procentenheter i Ohio den 4 mars och med tio procentenheter i New Jersey den 5 februari.

De två primärvalen i Ohio och New Jersey genomfördes långt innan Obamas filmade uttalande om bittra arbetslösa arbetarklassväljare, som i brist på annat håller fast vid religionen och sina vapen, och som har vevats i nyhetskanalernas dygnetrunt-sändningar den senaste veckan.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

En bildtext som säger allt

bildtext: Fem vansinniga Obama-fanatiker/marxister på väg till massmöte för att förslava den vita rasen.

Den här bilden och bildtexten har jag helt oförskämt och utan att be om lov rippat rakt av från SvD-medarbetaren Martin Gelins ibland helt geniala New York-blogg på Svenskans sajt.

Man brukar säga att plagiat är det finaste betyg en skribent kan få, och jag ansluter mig själv till den åsikten. Missa inte att då och då titta in på Martin Gelins blogg. Den är helt enkelt för bra för att missa.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, det stora svarta hotet.

Oops, he did it again

Att Hillary Clinton programenligt vann primärvalet i Pennsylvania förvånar ingen. I skrivande stund, när 74 procent av vallokalerna har rapporterat, leder Clinton med 54 procent av rösterna mot Obamas 46 procent. Det ser ut att ge Hillary Clinton en nettoseger på totalt sex konventsdelegater när hon drar vidare från Pennsylvania till de nästkommande valen i delstaterna North Carolina och Indiana om två veckor.

Det kommer alltså på intet vis förändra det oundvikliga slutresultatet för henne. Hon hade behövt en mycket stor, för att inte säga gigantiskt stor, seger i Pennsylvania för att ens ha en mikroskopisk chans att vända trenden och till slut ändå mot alla odds lyckas ro hem nomineringen på partikonventet i Denver, vilket alltså inte kommer ske.

För en analys av vilka väljargrupper som röstade på Clinton respektive Obama och varför de röstade som de gjorde hänvisas till bland annat tv-kanalen CNN:s vallokalsundersökning.

Tio raka skäl till varför Hillary Clinton förlorade primärvalskampen mot Barack Obama redan för mer än två månader sedan har jag tidigare räknat upp här.

Men vad som är mer fascinerande än själva valresultatet är att Bill Clinton återigen har trampat i klaveret i sina försök att stötta sin hustrus presidentkampanj.

Jag har tidigare skrivit om att jag tror att Bill Clinton innerst inne inte vill se sin hustru vinna presidentvalet. Och efter att under en telefonintervju i måndags i radiostationen WHYY i Philadephia under vilken Bill återigen på ett klumpigt sätt jämfört Barack Obama med den svarta pastorn och demokraten Jesse Jackson, finner jag min konspirationsteori ännu mer sannolik.

Bob Shrum, legendarisk demokratisk politisk konsult som har arbetat åt både Al Gores och John Kerrys kampanjer 2000 respektive 2004 säger i en kommentar till tv-kanalen ABC:

- Han [Bill Clinton] skulle göra kampanjen en stor tjänst om han helt enkelt slutade säga saker som det här. Det finns många exempel på när han går ut och är mycket effektiv, men sen drar han plötsligt iväg på sätt som verkligen inte hjälper.

Den republikanska strategen Ed Rollins som arbetade åt Mike Huckabee i årets kampanj är om möjligt ännu rakare i sin utvärdering av Bill Clintons insatser:

- Allting som han har sagt nu mot slutet har skadat hans hustru. Det bästa han kan göra nu är att åka tillbaka till sitt bibliotek i Little Rock i Arkansas och inte öppna munnen förrän hon är nominerad eller har lämnat racet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Därför är John McCain höstens favorit

(Uppdaterad 080422 kl 14.03)
I dag finns det egentligen inget behov av att skriva något annat inlägg än ett som tipsar om den socialdemokratiska opinionsstrategen, USA-kännaren och före detta pr-konsulten Calle Melins blogg, i vilken han i en liten, lättfattligt och pedagogisk artikel på ett utmärkt sätt förklarar varför republikanen John McCain måste hållas som klar favorit att vinna höstens presidentval.

Calle Melin är värd att lyssna på när han gör den här typen av analyser därför att han antagligen är sveriges skickligaste politiska opinionsanalytiker, och dessutom sedan många år tillbaka grymt påläst på allt vad som rör amerikansk inrikespolitik.

Han kan dessutom knappast anklagas för att ha en personlig övertygelse eller dragning åt republikanernas håll, varför det gör hans analys ännu mer trovärdig.

Bloggaren Stefan Olsson, före detta forskarkollega till Calle Melin, fyller i sin blogg på med en mediekritisk kommentar till Melins analys som det ligger mycket sanning i.

Ps. Läs även om hur världens bästa dagstidning, Financial times, resonerar när den stöttar Obama och tycker att Hillary Clinton bör erkänna sig besegrad och sluta fjanta runt i en strid som hon de facto förlorade redan för ett par månader sedan. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain.

Detta är hysteriskt roligt. Tro mig!

Under alla hjärtans dag bestämde sig Washington Post Magazine-skribenten Gene Weingarten för att låsa in sig själv i ett rum under 24 timmar. Som enda sällskap hade han fem tv-apparater, två radiomottagare och en laptop som kontinuerligt scannade politiska bloggar. Dessutom tyckte han, av någon anledning, att hans smoking var en lämplig arbetskostym för det mediegranskande knäcket.

På tv- och radiomottagarna hade han rattat in olika politiska pratprogram, fyllda med så kallade "talking heads" och "pundits" av olika politiska kulörer och kvalité som alltså alla samtidigt pratade i munnen på varandra.

Det hela slutade i princip med att han blev skvatt galen, och bland annat skruvade upp volymen på en av tv-appareterna till max för att se hur många trappsteg det fanns på den grafiska volymdisplayen som återges på tv-skärmen.

Läs hans granskande reportage här, och framförallt, lyssna på hans berättelse i radiokanalen NPR:s mediemagasin On The Media.

Eller som han själv skriver i ingressen till sin rapport från frontlinjen:

"One man with more courage than brains sacrifices himself on the altar of punditry, and, in so doing, fails to redeem us all."


Andra skriver intressant om presidentvalet, mediekritik, humor.

Borg och Winberg krossar Svenska Spel

Så fort gick det för den oheliga alliansen bestående av herr finansminister Anders E Borg samt den före detta ambassadören, vice socialdemokratiska statsministern och paraboltv-motståndaren Margareta Winberg att krossa den framgångsrika strategin och verkställande ledningen på Svenska Spel. Precis så som Pontus Schultz på Veckans Affärer så korrekt förutspådde i en analys skriven för ett par veckor sedan.

Nu inleds kapitalförstöringen av en av det svenska skattebetalarkollektivets potentiellt allra mest intressanta tillgångar.


Andra skriver intressant om Svenska Spel, finansministern.

Dagens siffror

56.000 (drygt) personer deltog i påvens avslutande mässa på Yankee Stadium i New York under söndagen, den sista dagen för påvens besök i USA.

2 miljarder (drygt) dollar har hittills utbetalats av katolska kyrkan i USA i samband med skadeståndsuppgörelser efter de pedofilskandaler som skakat kyrkan.

5; antalet offer för pedofilövergrepp av katolska präster i USA som påven mött för ett privat samtal i samband med USA-besöket.


Andra skriver intressant om presidentvalet, påven, a shitload of money.

Läget i Pennsylvania och primärvalet

Efter en pausvila som känns lika lång som ett säsongsuppehåll i Premier Leauge, och som har gett mig möjlighet att grotta ned mig i så pass väsensskilda frågor som tysk läktarpolitik, svensk-colombianska flygplansaffärer, svensk läktarkultur och Latinamerikansk säkerhetspolitik har det äntligen blivit dags att fokusera Offentliga affärer på det väsentliga - det amerikanska presidentvalet.

På tisdag smäller det i primärvalet i Pennsylvania. Så här ser läget i opinionen och i det demokratiska racet ut ett par dagar innan vallokalerna stänger på tisdag kväll lokal tid enligt tv-kanalen MSNBC:s rapport på söndag förmiddag lokal tid:

Pennsylvania: Clinton 48 procent; Obama 43 procent. Clinton leder alltså med fem procentenheter.

I de nästkommande primärvalsstaterna där det röstas om två veckor ser opinionsläget ut på följande sätt:

Indiana: Obama 40 procent; Clinton 35 procent.
North Carolina: Obama 47 procent; Clinton 34 procent.

Antalet hittills valda delegater till det demokratiska partikonventeti augusti: Obama 1.417 delegater; Clinton 1.251 delegater. Obama leder alltså med 166 delegater/röster på konventet.

Superdelegater: Obama 236; Clinton, 262. Hillary Clinton leder här med 26 fler superdelegater på sin sida.

Sammanlag blir det alltså 1.653 mot 1.513 vilket innebär att Obama leder med 140 delegater.

Hittills vunna primärval/nomineringsmöten: Obama 28; Clinton 14.

Totalt antal lagda röster i primärval och nomineringsmöten: 13,4 miljoner till Obama; 12,7 miljoner till Clinton. Det ger Obama en ledning med 699.000 röster.

Ps. Att Coloradopartiet förlorade söndagens presidentval i Paraguay betyder att ett drygt 60-årigt maktmonopol just brutits. Den tidigare biskopen Fernando Lugos seger indikerar att undrens tid inte är förbi. Kanske, men bara kanske, tyder det på att Barack Obama ändå har en reell chans även han i höstens stora presidentval på den amerikanska kontinenten. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Obligatorisk neokonservativ läsning

Via Dick Erixons blogg hittar jag följande intressanta artikel om den neokonservativa politiska rörelsen i USA, dess historia och nutid, skriven av den neokonservativa chefsideologen, forskaren och författaren Robert Kagan.

Robert Kagan är obligatorisk läsning för alla som vill förstå den utrikespolitiska policyn som har styrt USA:s agerande i framförallt Mellanöstern och Irak efter terrorattacken mot World Trade Center. Han har bland annat skrivit boken Of paradise and Power, som kan ses som ett slags modernt amerikanskt neokonservativt politiskt manifest.

I Sverige finns det två framträdande debattörer som är anhängare av den neokonservativa amerikanska utrikespolitiken, och det är just bloggaren Dick Erixon samt författaren, poeten och debattören med mera, Per Ahlmark.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Robert Kagan, neokonservatism.

Välkommen till den kommunistiska bloggen Offentliga affärer

Om jag har förstått saken rätt så har den här bloggen minst en colombiansk läsare som är intresserad av stridsflygplan och det colombianska flygvapnet, som anser att jag och den här bloggen är kommunistisk, eftersom jag i den här analysen enligt min colombianska läsare framför ett kommunistiskt önskemål om att Chavez ska starta krig med, och därefter invadera, Colombia.

Mycket får man i min själ höra. Men det här är faktiskt första gången sedan jag började arbeta med, för att senare skriva om, politik, som jag har blivit kallad kommunist.


Ps. Läs även vad DN skriver om Colombias eventuella köp av Jas 39 Gripen och det flygburna radar- och stridsledningssystemet Erieye. Ds.


Andra skriver intressant om Colombia, Jas 39 Gripen, kommunister.

Hur skadlig är Obamas "bitter-gate"

Det återstår att se hur pass mycket skada Obama lyckats åsamka sig själv genom den filmsnutt som togs utan hans vetskap i samband med ett slutet demokratiskt insamlingsmöte i San Fransisco.

Det är faktiskt möjligt att han, givet att han bara förlorar nästa veckas primärval i Pennsylvania med några få procentenheter, faktisk kan komma att framstå som en vinnare trots allt. Då blir den naturliga reaktionen att många kommentatorer i en första snabbanalys av valresultatet under valvakorna på kvällen säger ungefär som så att:

"Ja men titta. Obama förlorade med bara sju procentenheter mot Clinton. Det var inte dåligt med tanke på vilken medial fokus som har legat på hans kommentar om arbetarklassväljare i Pennsylvania som "bittra" väljare från arbetarklassen "som klänger sig fast vid vapen eller religion eller antipati gentemot folk som inte är som de själva", för att citera Obama.

En rimlig bedömning är att Obama inte kommer få problem i Pennsylvania på grund av filmen. Om han förlorar den delstaten med fyra eller elva procentenheter är egentligen ointressant. Det förändrar på intet sätt den sedan länge givna utgången av primärvalen.

Problemen kommer senare, då republikanska kampanjmakare kan använda bandet för att framställa Obama som en elitistisk latte-sörplande Östkustliberal som befinner sig skyhögt över vanliga amerikaners åsikter om bland annat just vapen och religion.

John Kerry fick det problemet 2004 då det släpptes bilder på honom vindsurfandes iförd badbyxor.


Kerry tyckte säkert den bilden var cool. Jag, som gammal svensk vindsurfare i våtdräkt, tyckte den var cool. Vindsurfare i Kalifornien och på Hawaii tyckte den var cool. Ingen annan tyckte den var cool. De andra tyckte istället att Obama framstod som en töntig och fjollig Bostonliberal med en livsstil mil från vanliga amerikaners. Och de andra mätt som väljargrupp är betydligt större än väljargruppen Kaliforniska och Hawaiianska vindsurfare iförda hang-looseshorts, för att uttrycka det milt.

Filmsnutten med Obamas, som det lätt uppfattas, nedlåtande kommentarer om arbetarklass, vapen och religion kan komma att vändas mot honom på exakt samma sätt som vindsurfingbilderna vändes mot Kerry. I synnerhet om Obama i tal och kommentarer fortsätter påstå att folk springer omkring i de amerikanska skogarna och jagar djur med sexskjutare, på samma sätt som Obama påstod att Annie Oakley gjorde när det begav sig (sic!).



Ps. Vad man kan lära av att hans framträdande vid ett slutet demokratiskt möte filmades utan hans vetskap är att kandidaterna alltid vid alla former av framträdanden, hädanefter måste räkna med att allt de säger och gör fångas på band, och kan användas mot dem om de inte är försiktiga. Fråga bara John "bomb, bomb, bomb, bomb Iran" McCain Ds.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, John Kerry.

Dagens siffra

5.000. Det är antalet utländska journalister som bevakar påvens besök i USA.

Svensk Elitfotboll måste bli bättre på att lyssna

(Uppdaterad 080422 kl. 13.49)
Efter att ha lyssnat på en rad engagerade fotbollsupportrar och debattörer som i olika forum, bland annat på den här bloggen, har kommenterat och diskuterat min debattartikel i torsdagens utgåva av Expressen vill jag göra följade reflektioner:

1. Som debattör och makthavare måste man vara beredd att lyssna på meningsmotståndare och på argument som de framför som är bättre än de man själv för fram, och därefter ändra ståndpunkt. Det handlar om Hegel: tes -> antites = syntes.

Det finns en rad goda och starka argument till varför min linje om att svensk fotboll ska lära av den engelska modellen antagligen är felaktig. Kanske bör vi istället lära av framgångarna som den tyska elitfotbollen har haft med sitt arbete att skapa en fest och positiv upplevelse kring sin "produkt"? Dock med den reservation att det där fortfarande finns problem med läktarvåld och huliganism, fast i det tyska fallet återfinns dessa problem i de lägre divisionerna, om jag har förstått det rätt.

2. Föreningen Svensk Elitfotboll och dess ordförande Bosse Lundquist måste ta sina supportrar, sina allra mest trogna "kunder", på allvar. De måste förstå att supportrarna känner och upplever att ingen lysssnar på dem och tar dem och deras synpunker och förslag på allvar. Den enkla grundregeln för all kommunikation är att den sker på mottagarens villkor. Det bör svensk Elitfotboll betänka.

3. Svenska fotbollssupportrar som vill påverka svensk Elitfotboll bör inte ge upp efter måndagens unika, gemensamma läktaraktion på Råsunda före matchen. De bör gå vidare genom att läsa den utmärkta läroboken om lobbying, pr och konsten att bilda opinion för sin sak och påverka makthavare, som är skriven av dokumentärfilmaren, pr-konsulten och AIK-supportern från Norra stå, Martin Borgs. (Propaganda, Atlas förlag 2004). Boken är konkret, och fylld med exempel från just AIK:s och Norra stås värld, och vad kan vara mer passande för dem att läsa just nu när de börjar lobba för sin sak gentemot makthavarna i svensk fotboll, än just den boken?
-----
Refererandes till punkt nummer två i inlägget ovan vill jag bara tipsa om följande lilla, men ack så betydelsefulla och glädjande, möte som ägde rum på söndagskvällen den 20/4.


Andra skriver intressant om svensk Elitfotboll, allsvenskan, AIK.

Underskatta aldrig konsumentmakten

Jag följer upp mina två blogginlägg om måndagens skandalderby på Råsunda med en debattartikel på Expressens sidan fyra i dag torsdag. Där utvecklar jag min syn på problemet med de huliganfasoner som allvarligt har skadat den svenska toppfotbollens attraktionskraft hos publiken, och vad sponsorerna, klubbledningarna och lagstiftarna borde dra för slutsats av det.

Jag vill understryka att min kritik i lika stor utsträckning riktar sig mot den lilla enprocentiga del som har kidnappat Hammarbyklacken på Söderstadion och förstört dess tidigare så goda rykte, som den lilla klick som har förstört Norra stås goda rykte och fläckat ned dess varumärke som landets bästa, största, mest lojala och trognaste klackstöd alla kategorier.


Andra skriver intressant om Allsvenskan, AIK, Hammarby.

Den stora Clintonkonspirationen

Okej, jag kan inte hålla mig längre, och tänker därför ansluta mig till konspirationsteoretikerna som är övertygade om att Bill Clinton inte vill se sin hustru Hillary Clinton vinna först primärvalet och sedan presidentvalet för att slutligen sväras in som president den 20 januari 2009 av ordföranden i USA:s högsta domstol.

Varför jag tror det? Jo, för att Bill Clinton, som bevisligen är den skickligaste kampanjpolitiker som demokraterna producerat sedan JFK vann valet 1960, gång på gång på gång gjort obegripliga blunders under offentliga framträdanden på sin kampanjturne som skadat hans hustru gång på gång på gång.

Bill Clinton är för skicklig och erfaren för att göra sådana missar, som dessutom så uppenbart strider mot flera av hans grundläggande råd i hans egen lärobok i konsten att driva en valrörelse.

Okej, ingen är perfekt, och till och med den skickligaste av dem alla kan göra en miss, eller kanske två. Men inte så uppenbarligen och övertydligt trampa i klaveret gång på gång på gång, som Bill Clinton gjort alltsedan han klev ned i det rasistiska anti-Obamaträsket efter primärvalet i South Carolina.

Någonting är fel. Någonting stämmer inte. Kanske är det som så att Bill Clinton inte är medveten om det själv, och att det är hans undermedvetna som spelar honom spratt? Jag vet inte. Men jag vet att den Bill Clinton vi har sett skjuta sig själv i foten upprepade gånger 2008 är skuggan av sitt forna jag, det jag vi såg i full adrenalinsprutande aktion i valet 1992.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Bill Clinton.

Smart, Bojan!

Han är smart, Bojan Djordjic, mittfältare i AIK. Den mannen har förstått hur man taktiskt bygger ett personligt varumärke och kommunicerar ett riktat budskap rakt in i avsedd målgrupp:

- Jag kommer aldrig att kritisera våra egna fans. Jag är ett fan själv, jag vet hur man blir när saker och ting inte går ens väg. Det är inte rätt, men jag tänker aldrig kritisera AIK:s fans, sade Bojan Djordjic till TT.

Bojan Djordjic kommer hädanefter vara evigt hjälteförklarad på Norra stå, och vara föremål för klackens oreserverade kärlek eftersom han var den ende som vägrade fördöma dem, utan tvärtom istället ställde sig på deras sida och visade att han en gång i tiden varit en av dem och förstår hur de känner, älskar och lider med sin klubb i med och motgång.

Han får dagens högsta betyg i ämnet personlig pr.

Men vad som kanske inte är lika strategiskt smart är hans drag att kommunicera detta budskap just denna dag. I alla fall om han funderar över sin klubbs förmåga att på sikt ha råd att betala spelarlönerna.

Enligt en artikel i Dagens Media nr 5 2008, uppgår sponsorintäkterna för årets allsvenska till 320 miljoner kronor. Det kan jämföras med fjolårets summa på 260 miljoner kronor.

I artikeln säger Johan Cederbrant, ansvarig för reklam och sponsring hos AIK:

"Vi är en mediekanal i dag, tiden då det räckte med en skylt och pyttipanna är förbi. De företag som vi samarbetar med har tydliga mål, de har en idé om varför de samarbetar med oss. Vi bygger organisationer med människor som har erfarenhet från näringslivet."

Jag undrar om AIK:s informationschef, den före detta pr-konsulten från Diplomat PR, Sophie Josefsson, riktigt fattat galoppen? Till TT säger hon:

-Vad enskilda spelare säger får stå för dem.

Min spontana reflektion blir då att undra om Sophie Josefsson någonsin har tänkt tanken att det kanske är som så att spelarna i AIK:s elittrupp är klubbens - och därmed varumärket AIK:s - viktigaste ambassadörer, företrädare och varumärkesbyggare?

Kanske borde hon gå en snabbkurs i varumärkesbyggande och trovärdighet hos Johan Cederbrant eller sin före detta chef på Diplomat PR, den skickliga företagsbyggaren Gunnar Fröroth.

Fast det är klart, Sophie Josefsson gillar enligt egen utsago laddade varumärken. I ett pressmeddelande i samband med hennes övergång från Diplomat PR till AIK sade hon:

"AIK Fotboll är ett mycket spännande och laddat varumärke. Sport är en del av underhållningsindustrin som ligger mig varmt om hjärtat och jag ser mycket fram emot att få hjälpa AIK att kommunicera framöver."

Frågan är bara om AIK och Åbro verkligen vill ladda sina varumärken med måndagens budskap avsända av den lilla enprocentiga klicken högerextrema huliganer som gömmer sin våldsromantik bakom påståendet att de älskar fotboll och att de älskar AIK?

Se där, något för AIK:s Sophie Josefsson och Åbros vd Henrik Dunge att fundera över.

Ps. Enligt nämnda artikel i Dagens Media har nio av 16 allsvenska fottbollsklubbar antingen infört - eller diskuterat att införa - huliganklausuler i sina sponsoravtal. Dessa är: Djurgården, Malmö, Göteborg, Hammarby, AIK, Örebro, Norrköping, Gefle samt Gais. Ds.


Andra skriver intressant om AIK, Åbro, Diplomat PR.

Expos Richard Slätt försvarar nazisthuliganer

Bland det märkligaste framträdande som gjorts i radioprogrammet Studio Ett på mycket, mycket länge är den här diskussionen mellan Bajensupportern och den tidigare chefredaktören på den antirasistiska tidningen Expo, Richard Slätt, och svensk Elitfotbolls ordförande Bosse Lundquist.

I diskussionen som gick av stapel dagen efter skandalderbyt mellan Hammarby och AIK som fick avbrytas på grund av att huliganer kastade in saker på planen i syfte att träffa och skada Hammarbyspelaren Louay Chanko, försvarade Richard Slätt AIK-huliganernas agerande, och gick till råga på allt också till hårt angrepp på Bosse Lundquists försök att seriöst diskutera den utbredda huliganproblematiken på läktarna i allsvensk fotboll och vad som kan göras åt den.

Det är allmänt känt att AIK:s supportrar sedan en tid tillbaka har problem med infiltration av högerextrema våldsverkare som under täckmantel av att de är fotbollssupportrar agerar i skydd av AIK:s klubbemblem för att skapa våldsamheter och upplopp i anslutning till matcherna, men också rekrytera tonåringar till den högerextrema rörelsen i Sverige.

Varför, frågar jag mig efter att ha lyssnat på Richard Slätt i Studio Ett, ställer sig den dokumenterat hårdföra journalisten, tidigare chefredaktören och antirasistiska kämpen Slätt på de högerextrema våldsverkarnas sida?

Varför, frågar jag mig efter att ha lyssnat på Richard Slätt i Studio Ett, ser han inte vilka krafter det är han stödjer när han under täckmanteln av att påstå sig försvara den genuina och äkta läktarkulturen som finns bland majoriteten av svenska klacksupportar, de facto ansluter sig till de mörka högerkrafter som vill förvandla svensk elitfotboll från en fest till ett inferno av hat och våld?

Varför, frågar jag mig efter att ha lyssnat på Richard Slätt i Studio Ett, förstår inte Slätt vad han gör med tidningen Expos varumärke och trovärdighet i antirasistiska frågor när han förvarar högerextrema huliganer med nazistkopplingar?

Varför, frågar jag mig efter att ha lyssnat på Richard Slätt i Studio Ett, blir han, som i vanliga fall har så dokumenterat gott omdöme och mod, så blind för vad som pågår så fort han drar på sig Hammarbytröjan och ställer sig i klacken på östra läktaren på Söderstadion eller någon annan allsvensk fotbollsarena?

Vad återstår då att göra när till och med Richard Slätt sviker och de enda kloka rösterna nästan bara återfinns i Mats Olssons och Fredrik S Johanssons kolumner och Robert Lauls blogg i Expressen och City och Aftonbladet? Hur kan vi rädda fotbollen ur de våldsamma högerhuliganernas hatfyllda grepp?

Svaret återfinns, tro det eller ej, faktiskt i följande enkla program:

1. Inför detaljerad kameraövervakning av samtliga allsvenska fotbollsläktare. Ge klubbarna i samarbete med polisen möjlighet att i samband med varje läktarbråk eller incident identifiera förövarna, och så snabbt som möjligt ställa dem inför en jourdomstol och döma dem till böter och fleråriga avstängningar. Dessutom bör de dömas att betala ekonomiskt skadestånd till klubbarna som motsvarar den ekonomiska förlust som klubbarna drabbas av på grund av dels sviktande publikunderlag och dels den goodwillskada som skadar både klubbens varumärke och klubbens sponsorers varumärke.

2. Ersätt samtliga ståplatser på allsvenska fotbollsarenor med sittplatser.

3. Höj biljettpriset, radikalt!

4. Samtliga allsvenska sponsorer skriver in huliganklausuler sina sponsoravtal. Och tvekar inte att använda dem!

Varför kommer det här på papperet löjligt enkla fyrapunktersprogrammet att fungera? Svaret är löjligt enkelt:

Money talks!

Det fungerade i England, som antagligen har världens bästa ligafotboll i dag, men som för ett antal år sedan fullständigt höll på att förödas på grund av att huliganer, ofta med högerextrema anknytningar, likt de Richard Slätt försvarade i Studio Ett, hade bestämt sig för att för evigt dra ned den engelska fotbollen i dyngan.

Därför kommer det också fungera i Sverige.

Ps. Varför accepterar AIK:s sponsor Åbro som är landets äldsta familjebryggeri att jämt och ständigt få sitt varumärke draget i smutsen och dyngan av den lilla enprocentiga del av AIK:s annars så lojala och på alla sätt fantastiska supporterklack? Ser inte bryggerijättens vd Henrik Dunge och hans marknadschef vad som håller på att hända med deras öl? Ser de inte vilka värden det är som de laddar sitt varumärke med? Hur länge tror de att deras ägare kommer accepterar vad de gör med det annars på alla sätt så fina och anrika varumärket? Varför agerar inte de andra två huvudsponsorerna Peab och Adidas? Hur länge tror AIK:s styrelse att sponsorerna kommer fortsätta slanta upp 25 miljoner kronor per år för att som tack för sitt stöd jämt och ständigt förknippas med högerextrema våldsverkares framfart? När tänker de tre sponsorerna utnyttja de huliganklausuler som redan i dag finns inskrivna i deras sponsoravtal med AIK. Ds.


Andra skriver intressant om Expo, Richard Slätt, fotboll, AIK, Hammarby, Åbro, Peab, Adidas, varumärken.

Anders Lagos framträdande i USA en pr-succé för Sverige och Södertälje

Under torsdagskvällen den tionde april framträdde Södertäljes kommunalråd Anders Lago i ett kommissionsförhör i den amerikanska kongressen. Den stora mediala uppmärksamhet det skapat liknar ingenting som Södertäljes företrädare tidigare upplevt.

Inte nog med att svensk press, radio och tv uppmärksammat framträdandet och intervjuat Anders Lago både före och efter kommissionsförhöret med honom. Den internationella pressen har också fått upp ögonen för den relativt sett stora grupp av irakiska flyktingar som Södertälje tagit emot sedan krigsutbrottet. Kommunen har ensamt tagit emot fler flyktingar från Irak än vad USA och Kanada har gjort tillsammans, under samma period.

Det var mot bakgrund av den relativt sett stora flyktingström till kommunen som Anders Lago inbjudits till den amerikanska kongressen för att berätta om hur Södertälje hanterat situationen. Och USA-besöket blev en medial succé.

- Det finns två orsaker till att det blev ett klockrent framträdande. Dels lyfte Barack Obama fram det på ett kraftfullt sätt rakt in i det amerikanska presidentvalet, och dels hade Lago ett väldigt starkt budskap när han sade: ”Det var inte vi som startade kriget, men det är vi som får ta hand om konsekvenserna av det”. Det slår an en sträng hos alla som lyssnar på honom, säger medietränaren och pr-konsulten Paul Ronge till Offentliga affärer

Svenska Institutets generaldirektör Olle Wästberg, som arbetar med att både följa och främja Sverigebilden utomlands, fyller i:

- Svenska Institutets undersökningar visar att Sverige uppfattas som ett ganska öppet och tolerant land och det är en fördel för oss. Det är klart att Lagos besök i Washington och den uppmärksamhet det ger stöttar den bilden, säger Olle Wästberg i en kommentar till Offentliga affärer.

Paul Ronge poängterar att Lagos budskap ger amerikansk media en ny och annorlunda vinkel på kriget i Irak, vilket i sin tur har resulterat i tiotals besök i Sverige och Södertälje av utländska korrespondenter som vill skildra hur Södertälje tar emot krigsflyktingarna.

Uppmärksamheten toppas av det stora förstasidesreportage från Södertälje som Washington Posts korrespondent publicerade i torsdagens nummer av tidningen, samma dag som Lago vittnade inför utskottet. Men det stannar inte där.

Bland annat har New York Times, Financial Times, Observer, Guardian, The Scotsman samt Tagesspiel och Handelsblatt haft utsända korrespondenter på plats. Ytterligare reportage kommer snart publiceras i tidningarna Financial Times och Christian Science Monitor.

Internationell TV representerade av BBC och France 3 samt den stora ryska kanalen MTV har också de gjort reportage från Södertälje som redan har sänts eller ska sändas i dagarna.

Det stora internationella pressuppbådet har naturligtvis också väckt de svenska reportrarnas nyfikenhet. Dagens Nyheter har till exempel i ett reportage följt en av de amerikanska korrespondenterna på plats i Södertälje.

Paul Ronge är övertygad om att det för en gångs skull inte var några spindoktorer inblandade i upplägget bakom det socialdemokratiska kommunalrådets resa till USA.

- Det är bara att ta av sig hatten och gratulera. En sådan här gång känner jag att det är välgörande att det inte finns några spindoktorer med i bilden. Det som han sade känns genuint äkta utan krumbukter, och blir då någonting som för en gångs skull verkligen får folk att tänka till.

Han kommer dock med en liten reservation angående vilka förberedelser Anders Lago gjort inför sitt framträdande:

- Det är möjligt att jag har fel, men i så fall är det spindoktorer som är inblandade som är mycket skickligare än vad jag är.

Ps. Den här engelskspråkiga informationsbroschyren om krigsflyktingarna från Irak som har kommit till Södertälje överlämnade Anders Lago till kommissionen i samband med utfrågningen. Protokollet med utskriften från hela utfrågningen med både inledningstalen och de efterföljande frågorna finns nu publicerad på kommissionens hemsida. Här går det också att läsa en intervju med Anders Lago som Länstidningen i Södertälje gjort med honom efter hemkomsten till Södertälje. Notera att Lago signalerar att Södertäljes lobbykampanj inte är avslutad. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Södertälje, Anders Lago.

Magdalena Ribbing om Reinfeldts kläder

(Uppdaterad 080422 kl. 10.39)
Av alla politiska pseudodebatter med pr-vinkel får väl ändå de senaste dagarnas diskussion om euhuruvida statsministerparet Fredrik och Filippa Reinfeldt gjorde rätt som gled av det svenska flygplanet vid välkomstcermonin i Kina, iförda kläder som inte ligger Berra Ohlsson och Robban Söderberg efter, sägas ta priset.



Men oavsett klädfrågans politiska tyngd har i alla fall vett- och etikettexperten och före detta DN-journalisten Magdalena Ribbing, som i många år var redaktör för den utmärkta politiska skvallerspalten Tysta Mari i DN, sagt sitt i P1-morgon.

Något mer behöver inte sägas.

-----

Jo, något mer behöver bevisligen sägas. Den uppgift som jag sedan länge haft - och redogjort för i ovanstående inlägg - om att Magdalena Ribbing under slutet av sin tid som fast anställd reporter på Dagens Nyheter bland annat var redaktör för skvallerspalten Tysta Mari, som publicerades på söndagarna, har visat sig vara felaktig.

I ett mejl till Offentliga affärer skriver Magdalena Ribbing följande:

"Jag har aldrig någonsin haft ansvar för eller varit redaktör för Tysta Mari. Under mina 30 år på DN lämnade jag i likhet med övriga DN-medarbetare enstaka gånger en notis dit, aldrig av något större nyhetsvärde."


Andra skriver intressant om Sällskapsresan, Fredrik Reinfeldt, statsministern.

Därför vill Colombia i hemlighet köpa Jas

(To all my readers from Colombia, don´t miss this article, about Colombia and a possible Erieye and Jas Gripen-deal, on my blog written in english in 080502.)

I skuggan av att Colombias vicepresident Francisco Santos Calderón besöker Sverige från och med i fredags till och med i morgon tisdag för att sådär lite i smyg förhandla med Saab och Ericsson om ett eventuellt köp av Jas 39 Gripen och lite andra militära godsaker, så sker ett betydligt mindre uppmärksammat men lika intressant politiskt toppmöte i Venezuela.

Det är Brasiliens försvarsminister Nelson Jobim som besöker grannlandet Venezuela för att diskutera Brasiliens försök att skapa ett gemensamt säkerhets- och militärpolitiskt organ för Sydamerika (Security Council for the Americas).

Mot bakgrunden att Venezuela nyligen införskaffat det toppmoderna ryska stridsflygplanet SU-30MKV inklusive luftstridsmissiler förstår man att Colombia känner ett behov av att modernisera sitt flygvapen. Med tanke på vilket upphetsat tonläge grannfejden mellan Colombia och Venezuela skapat på sistone är det lätt att förstå att det colombianska flygvapnets piloter som i dag kuskar omkring i gamla utrangerade israeliska stridsflygplan modell Kfir mest lämpade för att bekämpa Farc-gerillan men just ingenting annat, inte vill känna sig som Kamikazepiloter om det någon gång skulle råka komma till en riktigt allvarlig gränsincident med en desperat petroliumbaron Chaves och hans käcka gossar.

Med risk för att anklagas för att måla fan på väggen vill Offentliga affärer visa på ett möjligt, om än inte särskilt sannolikt, scenario över den framtida utveckligen i Venezuela.

Hugo Chavez driver på sin förstatligandepolitik genom att nu senast nationalisera ståljätten Ternium Sidor. Hastigheten med vilken Chavez driver på nationaliseringen av sitt lands ekonomi ser dessutom ut att öka. Givet den succé som regeringen anser sig ha med de tidigare nationaliseringarna - och givet det faktum att Chavez inte alls har sitt land i samma järngrepp som hans polare Fidel på Cuba - kommer rimligtvis hans ekonomiska politik någon gång och någonstans leda till förnyade kraftiga inhemska protester och demonstrationer från oppositionen inom politiken, medierna och näringslivet.

Frågan är vid vilken tidpunkt det sker, och vad som kan komma att hända med Chaves maktbas bland de fattiga och arbetarklassen i Colombia, om oljepriset på världsmarknaden eventuellt börja falla på grund av att situationen i Irak stabiliseras? Då kommer han nämligen inte längre ha råd med den generösa reformpolitik han för närvarande driver och som gynnar hans maktbas inom landets gränser.

Kan han då tvingas reversera sin ekonomiska politik och vända tillbaka mot en liberalare politik, eller kan han eventuellt i ren desperation börja agera på samma sätt som de hårt pressade argentinska generalerna i de lustiga hattarna som konstituerade juntan i slutet på 1970-talet och början på 80-talet? (Ett aktuellt exempel på den sortens kallhamrade maktpsykologi hos en pressad och utmanad ledare hittar vi i Zimbabwe). När den argentinska ekonomin kollapsade valde juntageneralerna att förklara krig med en viss engelsk järnlady om den territoriella kontrollen över ögruppen Malvinas, i ett försök att piska fram nationella stämningar som skulle låta dem behålla makten och samtidigt få argentinarna att sluta tänka på i vilket ermbarmeligt skick den argentinska ekonomin befann sig i.

Mot den bakgrunden, och det faktum att Colombia befinner sig i ett mer eller mindre öppet lågintensivt inbördeskrig med Farc vilket ställer till en del problem relaterat till den restriktiva svenska vapenexportlagstiftningen, så är det lätt att förstå varför förhandlingarna om att köpa ett system med Jas 39 Gripen modell A/B alternativt C/D och Ericsson/Saabs avancerade luftburna radarsystem Erieye förs i skymundan.

Mot den bakgrunden är också Brasiliens försök att skapa ett gemensamt säkerhetspolitisk organ för Sydamerika där säkerhetspolitiska tvister kan slitas, hanteras och lösas på diplomatisk väg, inte bara lättförståeligt utan också synnerligen vältajmat.

Ps. Ibland får man inte riktigt hela bilden serverad när man läser regeringens officiella pressmeddelanden, om jag uttrycker det försiktigt. Ds.


Andra skriver intressant om Colombia, Venezuela, Jas 39 Gripen.

Nu går flyttlasset...

...tilbaka till Louisiana för de politiska superstrategerna James Carville (demokrat) och Mary Matalin (republikan) som precis har köpt ett hus i orkandrabbade New Orleans, rapporterar Newsmax.

Carville föddes på en militärbas i Georgia men växte upp i Louisiana där han tog sin universitetsexamen i juridik på Louisiana State University. Han påbörjade sedemera en advokatkarriär som hans raskt övergav eftersom han enligt egen utsago var en urkass lagvrängare.

Mary Matalin kommer ursprungligen från Illinois.

Om du är det minsta intresserad av amerikanska presidentvalskampanjer ska du läsa den fantastiska dagboken "All´s fair: Love, war and running for president" som de har skrivit tillsammans. Bättre insiderskildring från två konkurrerande valkampanjer finns inte. Läs och njut!

Vill du se Carville och Matalin i full aktion, kommenterandes det stundande primärvalet i Pennsylvania i det bästa politiska tv-program USA har att erbjuda, Meet the Press? Ladda då hem söndagens program eller titta på det direkt, så får du se det politiska powerparet rocka loss på ett sätt som vi aldrig någonsin kommer få se firma Reinfeldt & Reinfeldt göra.

Ps. Tillsammans med demokraten Bob Shrum och republikanen Mike Murphy som också deltar i rundabordsdiskussionen representerar de fyra politiska konsulterna en samlad erfarenhet av, och kunskaper om, valkampanjer som vida överstiger hela den svenska politiska ombudsmannakårens gemensamma erfarenhet av att driva valrörelser, jag lovar. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, James Carville, Mary Matalin.

Persson betygsätter Obama och Clinton

Sörmlandsbon, skogsbonden, pr-konsulten och före detta statsministern Göran Persson framträdde i söndagens Agenda i SVT där han recenserade Barack Obamas och Hillary Clintons retorik och politiska program.

Sevärt. Det märks att Persson, som var betydligt mer avslappnad nu än under slutet av sin partiordförandeperiod och som själv är en retoriker i absolut världsklass, inte längre dignar under det dagliga oket som varje statsminister släpar på 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Göran Persson, Hillary Clinton, Barack Obama.

Chelsea - världens äldsta tonårsdotter

Lördagen den 12 april släpptes enligt uppgift på Wikipedia den före detta demokratiska kongressledamoten Edward "Ed" Mezvinsky ut ur fängelset, efter att ha avtjänat ett sjuårigt fängelsestraff för att ha dömts i mars 2001 för att ha förskingrat tio miljoner dollar från en bank.

Varför är då det av intresse? Ed Mezvinsky är knappast den första politiker som fått skaka galler för dumheter han gjort under eller efter sin politiska kärriar.

Jo, Ed har en son - Marc - som tidigare dejtade Chelsea Clinton och hade ihop det med henne.

Nu har jag ingen aning om varför Chelsea Clinton slutade dejta Marc för att sedemera få ihop det med Ian. Men ibland får jag en känsla av att 28-åriga Chelsea Clinton, som arbetar som investeringsanalytiker på hedgefonden Avenue Capital Group, är världens äldsta tonårsdotter som bara seriöst dejtar de män som godkänts av mamma och pappa.

Varför är jag inte förvånad?

Ps. Det är fullt möjligt att Chelsea återigen är singel efter att för ett par år sedan har gjort slut med den ett år äldre journalisten Ian Klaus, som bland annat arbetat som korrespondent i Irak och Afghanistan. Jag ska erkänna att den här sortens kändisjournalistik inte är min allra starkaste sida, så det är möjligt att jag inte riktigt har koll på hur hennes privatliv ser ut i skrivande stund. Om någon av bloggens läsare vet hur det är ställt med Chelseas privata relationer för närvarande får ni gärna utreda det i kommentarerna. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Chelsea Clinton.