Webb i vinnarhålet

Via bloggen Stina i Cleveland hittar jag den hittills bästa analysen som beskriver varför Barack Obama bör välja den 62-åriga demokratiska Virginiasenatorn Jim Webb till sin vicepresidentkandidat.


Webb var tidigare republikan och bland annat marinminister under Ronald Reagan i mitten på 1980-talet. Han har också militär erfarenhet från sin tid som flerfaldigt dekorerad plutonchef i marinkåren under Vietnamkriget.

I en intressant artikel i Politico skriver Jonathan Tilove initierat om vad Webb skulle kunna tillföra till Obamas kampanj.

Ps. Läs också USA-kännaren Calle Melins funderingar om varför Webb ses som favorit till att bli Obamas vice. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Jim Webb.

Karl Rove gästar Almedalen

Via Timbros sajt hittar jag den här veckans roligaste nyhet för oss USA-nördar:

"Timbro har bjudit en av amerikansk politiks ledande strateger och kampanjmakare, Karl Rove, till årets politikervecka i Almedalen.

- Vi står inför ett historiskt presidentval i USA och intresset är enormt även i Sverige. I likhet med Newsweek, Wall Street Journal och Fox News Channel, där Karl Rove är en uppskattad expertkommentator, sätter vi stort värde på hans insikter och utsikter om amerikansk politik, säger Billy McCormac, kommunikationschef på Timbro."

Den politiska konsulten och kommentatorn Karl Rove kommer tala vid ett arrangemang under årets Almedalsvecka. Han ses allmänt som strategen bakom George Bush framgångsrika presidentvalskampanjer år 2000 och 2004.

På samma sätt som den politiska konsulten och demokraten James Carville, som var mannen bakom Bill Clintons valseger 1992 och tack vare den blev den politiska superkonsulten under 1990-talet, tillhörde USA:s politik under 2000-talet Karl Rove, också kallad "Bushs hjärna".

Därför kommer han vara intressant att lyssna på för alla de som råkar ha vägarna förbi Almedalen i år när pr-konsulterna, lobbyisterna, de politiska reportrarna och alla andra som kan sägas tillhöra den tjattrande klassen, håller sitt vanliga "kindpussar kul att ses igen hur är läget såg ditt utspel i DN häromsistens vi måste ta en öl ihop"-möte på Gotland.

Jag lovar att återkomma här på bloggen med en ordentlig biografi över Karl Roves politiska liv när Almedalen närmar sig. Han är intressant ur fler än en aspekt, eftersom han långtifrån är oomtvistad hemma i USA. Inte minst hans inblandning i Valerie Plame-skandalen som fällde vicepresidentens Dick Cheneys stabschef Scooter Libby, har bidragit till att fläcka hans eftermäle. Men mer om det vid ett senare tillfälle när framträdandet i Almedalen närmar sig.

Ps. 1990-talet tillhörde James Carville, 2000-talet tillhörde Karl Rove och på samma sätt kommer 2010-talet tillhöra den demokratiska konsulten och strategen David Axelrod. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Karl Rove.

Timbros Mattias Svensson sympatiserar med Anti-krist

En uppmärksam läsare har påtalat ett ytterligare exempel på den koppling mellan uttalat Obama-hat, och vurm för den så kallade hårda rockens öppet anti-kristliga budskap, som bevisligen sprider sig i delar av den svenska politiska bloggosfären.

Nu visar det sig att en människa som är anställd av Timbro, och till råga på allt boendens på ön, uppenbarligen ser det som en del av sin arbetsbeskrivning att via sin blogg sprida den bland ungdomar självmordsalstrande, dödskultsfyllda (så kallad death metal!) djupt illaluktande dynga som går under namnet hård rock.

Dessutom anser alltså karln på fullt allvar att dagens ungdomar knarkar för lite! Skrämmande!

Jag tror att vad vi i det här specifika fallet har att göra med är ett exempel på det fenomen som Expressens Karin Olsson i Obs i P1 (26/2) så förtjänstfullt kallar ”blå khmerer”, alltså en grupp yngre borgerliga sympatisörer som som ser kulturjournalisterna och den goda kulturen som sina främsta fiender.

(För övrigt trodde jag att folk på ön hade lite vett i skallen när de släpper in nya medlemmar i brf:en eller tomtägarföreningen. Men här har uppenbarligen bakgrundskontrollen brustit. Jag måste tala med min svärmor om detta! Hon sitter ju ändå i den högsta beslutande politiska församligen på ön. Kanske kan hon göra något åt eländet?)

Men å andra sidan, som jag skrivit förr. Järtecknen hopar sig, ett efter ett!


Andra skriver intressant om presidentvalet, antikrist, Timbro.

Årets bok

Trots att jag ännu inte - av lätt insedda skäl - har lagt fingrarna på ett recensionsexemplar av Pär Nuders politiska memoarer som kommer i höst, så kan jag redan nu med bestämdhet hävda att årets politiska bok alla kategorier är följande:


Den är skriven av Arianna Huffington, en före detta konservativ aktivist som skådat ljuset och därför bytt sida och grundat den liberala bloggtidningen Huffington Post, som hon också är chefredaktör för.

Inte för att jag har läst den, men en bok med titeln "Right Is Wrong: How the Lunatic Fringe Hijacked America, Shredded the Constitution, and Made Us All Less Safe (and what you need to know to end the madness)", kan helt enkelt inte vara dålig.

Den kan kanske till och med återföra denna stackars förtappade själ till fåraflocken, bara han slutar predika den satansinfluerade så kallade hårda rockens dödskultsfyllda hatbudskap om död och förstörelse och droger och promiskuitet och tung basindustri med inrikting på metallurgi, och istället börjar tro på människans inneboende förmåga att både göra gott, och tro gott om sina medmänniskor.

Ps. Arianna kan avnjutas i podradio en gång i veckan i den utmärka kommenterande politiska talkshowen Left, Right & Center, som produceras av NPR-stationen KCRW i Santa Monica, beläget i södra Kalifornien. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Arianna Huffington.

Anti-krists svenska anhängare attackerar Obama

Jag vill i preventivt syfte varna läsare av den här bloggen för de villfarelser och osunda och osanna läror som sprids i delar av den svenska bloggosfären.

Som regelbundna läsare av den här bloggen säkert vet, så har jag vid flera tillfällen pekat på en rad märkliga sammanträffanden, järtecken och andra fenom som pekar på att Barack Obama kanske är ämnad för betydligt större uppgifter än att enbart vara en senator och demokratisk presidentkandidat i USA.

Nu säger inte jag att Obama är the second coming of Christ, men det är omöjligt att vid en rent objektiv betraktelse av den här svenska mannen och välkända Obamamotståndarens blogg, inte slås av det faktum att en ledande bloggande högersympatisör och öppen hårdrockare driver en systematisk smutskastningskampanj mot Obama, på samma sätt som han tidigare systematiskt smutskastat såväl rekorderliga svenska högt uppsatta statstjänstemän, som andra försvarare av det goda svenska kulturarvet.

Han är alltså anhängare av den så kallade hårda rocken, en rörelse som är känd för att ha producerat sådana så kallade kulturyttringar som musikgruppen W.A.S.P (som skall uttydas We Are Satans People) och musikstycken som 666, the number of the beast.

Men inte nog med detta. Han predikar även andra kulturella avarters evangelium.

Är det någon som är förvånad över att en man som öppet sprider (det här exemplet är direkt skrämmande!) läror knutna till anti-krist och illdjurets nummer och som också är anhängare av den kallhamrade egoismens politiska läror, samtidigt är hårdnackad Obamamotståndare?

Som sagt var, jag säger inte att Obama är the second coming of Christ, men järtecknen hopar sig allt mer. Ett efter ett kan vi pricka av dem. Säg inte att jag inte har varnat er, kära läsare!


Andra skriver intressant om presidentvalet, hårdrock, antikrist.

Amerikansk elitsoldat sommarpratar i P1

Bland årets sommarpratare i P1 rekommenderar Offa följande program:

29 juni, Margot Wallström, EU-kommissionär.
19 juli, Dolph Lundgren, skådespelare bosatt i Hollywood.
26 juli, Manuel Knight, före detta amerikansk elitsoldat med erfarenhet från tre krigsskådeplatser, bland annat som krigsfånge i Irak.
28 juli, Annika Söder, diplomat.
8 augusti, Boris Grigorjev, författare och före detta KGB-överste med placering i bland annat Stockholm, bosatt i Moskva.


Andra skriver intressant om sommarpratare.

Och nu blir det reklamfilm

Det tog inte lång tid förrän republikanerna började producera reklamfilm där de vände demokraternas eget budskap i primärvalet, mot demokraternas egen kandidat i presidentvalet. Finn så klart på tuben. (Tack för tipset Billy).

Och under avdelningen väljarproducerad gräsrotsreklam hittar vi idag följande exempel hämtat från nej-sidan i den irländska folkomröstningen om EU-fördraget. På tuben det med. (Tack för tipset Erik).


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, EU-fördraget.

Om likheterna mellan Whitman, Kennedy, Reagan och Obama

Författaren och seriefantasten Daniel Atterbom har en ny bok på gång: "Robert Kennedy - hoppets apostel", som ska ligga ute på bokhandelsdiskarna innan presidentvalet i höst, har han lovat.

Den ska bli intressant att läsa, inte minst för att likheterna mellan Robert Kennedy och Barack Obama är slående ur mer än ett perspektiv. Atterbom talade för övrigt om sin kommande bok i P1-programmet Nordegren häromveckan.

När vi ändå är inne på likheter vill jag lyfta fram en aspekt på Obamas författarskap som de svenska kritikerna verkar ha missat, i alla fall i de svenska recensioner av Obamas båda böcker som jag har tagit del av.

Och den handlar om den slående likheten mellan författaren Barack Obama och den amerikanska poeten, författaren och journalisten Walt Whitman.

Whitman levde mellan åren 1819-1892 och föddes på Long Island i New York. Han är en av USA:s största poeter och kallas ofta för den fria versens fader, och skrev en slags fri, rytmisk poesi. Med verket "Strån av gräs" har han för evigt skrivit in sig i den amerikanska litteraturkanonen. Men han var också aktiv demokrat i början av sin karriär och under åren 1846-1848 var han redaktör för partiets tidning i just New York.

Hela hans författargärning genomströmmas av den radikalt frihetliga traditionen, vilket ställer honom i bjärt kontrast mot till exempel den sittande presidenten George Bush den yngre som mer än någon annan enskild politiker under 1900-talet har släpat den amerikanska drömmen i smutsen. Därmed kan man alltså placera Whitman i samma skolbildning som en av hans efterföljare i rakt nedstigande led - författaren och presidentkandidaten Barack Obama. Man skulle - precis som Carl Erland Andersson skriver i Göteborgsposten - kunna säga att i Walt Whitmans vision blir Amerika den fulländade demokratin, som kanske också bör spridas över resten av världen. Men inte på det klumpiga sätt och med de okänsliga metoder som den perverterade variant av neokonservatism är, som har torgförts av Walker Bushs båda nyckelrådgivare vicepresidenten Dick Cheney, och den före detta försvarsministern Donald Rumsfeld, som fick sparken på grund av sin genuint oskickliga hantering av ockupationen av Irak.

Det är alltså ingen slump att Barack Obama hänvisar till både John och Robert Kennedy, och Ronald Reagan som politiska inspiratörer. Har man väl förstått Obamas tankevärld är det lätt att se att hänvisningar till namnen Kennedy och Reagan inte handlar om billig populism, utan om någonting betydligt mer djupgående i förståelsen för vilken betydelse ett inspirerande politiskt ledarskap kan ha i tider när ett lands kollektivt dåliga självförtroende når nya bottennivåer för varje mätning som görs.

Det är en radikal skillnad på att tala om Vi eller Jag, när en politiker står i talarstolen. Och när man har förstått den skillnaden, förstår man också varför Barack Obama vann demokraternas nominering och inte Hillary Clinton.

Och när man förstår den skillnaden, förstår man också varför Barack Obama och inte John McCain kommer vinna höstens presidentval.

Labour var dömda att förlora valet 1979. Carter var dömd att förlora valet 1980. Socialdemokraterna var dömda att förlora valet 1991. Regeringen Bildt var dömda att förlora valet 1994. Tories var dömda att förlora valet 1997 och republikanerna är dömda att förlora valet 2008. Så enkelt är det.

Ps. Det var verkligen ingen slump att Hillary Clinton för några veckor sedan i samma mening talade om mordet på RFK 1968, och Barack Obama. Det finns nämligen en skrämmande gemensam nämnare mellan John F Kennedy, Robert F Kennedy och Ronald Reagan. Och det är därför som Secret Service skruvade upp säkerhetsapparaten kring Barack Obama till rekordhöga nivåer redan innan han utsågs till demokraternas officiella presidentkandidat. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Walt Whitman.

Veckans TV-tips

På TV8 måndag till och med torsdag den här veckan visas en serie dokumentärer om amerikansk politik. Sändningstid är klockan 22.30 med repris 14.00 dagen efter.

På måndag och tisdag visas två program med titeln Politikens processer:

"Detta är en verklig titt bakom kulisserna på en av de största politiska händelserna i USA under 2004. Vi får se allt ur ett fågelperspektiv och vara med om och ibland ifrågasätta några av politikernas ansträngningar när det närmar sig den officiella avsparken för presidentvalet. I detta program får vi ett unikt perspektiv på den amerikanska politiska processen."

På onsdag och torsdag sänds två program om det som något mer än annat format den moderna politiska journalistiken i hela västvärlden - Watergateskandalen:

"Det är 33 år sedan förhören och utredningen av inbrottet på Watergate Hotel i Washington, där de amerikanska demokraterna hade sitt högkvarter. Det som började som en märklig historia i pressen kom att bli en berättelse om orättvisa och maktmissbruk. En berättelse som skulle skaka politik och allmänhet så till den grad att synen för alltid förändrades. I dokumentären “Watergate Plus 30” intervjuas inblandade parter. Nya avslöjandes görs. Bland annat får vi höra att Jeb Magruder, Nixons kampanjsamordnare, påstår att Nixon själv låg bakom inbrottet. Detta är ett historiskt program som ger oss en klar bild över sammanhang, historia och förklaring."


Andra skriver intressant om presidentvalet, Watergate, TV8.

McCains strategi

John McCains stab håller än så länge sitt löfte om att driva en unikt öppen kampanj med nästintill fullständig access, inriktad på att få mycket bevakning i fri media (alltså på redaktionell nyhetsplats). Se bara på den här officiella genomgången av McCains kampanjstrategi signerad kampanjchefen Rick Davis som finns utlagd på tuben.

Halvvägs in i presentationen kom jag på vem Rick Davis påminner mig om. Och det är en engelsk fotbollsjournalist - vilken som helst - som innan det engelska landslaget åker iväg för att spela EM eller VM skriver analyser enligt vilka landslaget självklart är bäst i världen och naturligtvis kommer återföra guldet hem till moderlandet på samma sätt som efter VM 1966.

Och vi vet ju hur ofta det har inträffat i modern tid.

Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain.

Dagens citat

"Yep"

Mediemogulen Rupert Murdochs svar på frågan om han hade något att göra med att den New York-baserade amerikanska kvällstidningen New York Post (som han äger) offentligt deklarerat sitt stöd för Barack Obamas presidentkandidatur.

Om John McCain säger han följande:

"[McCain] has been in Congress a long time, and you have to make a lot of compromises. So what's he really stand for?... I think he has a lot of problems."

Det ska bli intressant att se om affärstidningen Wall Street Journal - som Murdoch nyligen köpt och som på ledarplats är en av USA:s mest konsekvent konservativa tidningar - kommer uttala sitt stöd för Obama. Än så länge har inte tidningens ledarsida utalat sitt officiella stöd för endera kandidaten.

I det brittiska valet 1997 när Tony Blair och hans New Labour vann en jordskredsseger, hade Murdochs kvällstidningar med boulevardjätten The Sun i spetsen drivit kampanj på nyhetsplats för en Tony Blair-seger.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Rupert Murdoch, Barack Obama, John McCain.

Dagens bild

Rekommenderad söndagsläsning

I brist på tid på grund av kommande deadlines rekommenderar jag denna söndag följande läsning:

Dick Erixon har gjort en läsvärd genomgång av en artikel i tidskriften Time i vilken artikelförfattarna spaltar upp 15 skäl till varför McCain underskattar Obama.

Själv skulle jag lägga till punkt nummer 16. Och den handlar om att McCain har visat att han inte alls är en lika skicklig kampanjmakare, strateg och organisatör som Obama. Minns att McCain lyckades med prestationen att köra sin egen kampanj till ruinens brant för ungefär ett år sedan, vilket i praktiken tvingade honom att sparka hela sin personal och lägga ned sin organisation.
Jämför detta med Obama som tillsammans med kampanjstrategen David Axelrod har drivit en förvånansvärt skicklig och modern kampanj som redan i detta tidiga skeende har skrivit in sig i de politiska historieböckerna i USA.

Mathias Sundin har gått igenom McCains kampanjstrategi som är tänkt att ge honom segern i höst.

Och till sist är Neos Sofia Nerbrand på plats i USA, där hon bland annat på plats sett Hillary Clintons tal under lördagen där hon sammanfattade intrycken från sin primärvalskampanj innan hon slutligen kastade in handskarna.

Vad som slår mig när jag läser McCainsupportern Nerbrands rapport, och under en längre tid följt de båda McCainanhängarna Ingerös och Erixons tankar och funderingar kring det amerikanska presidentvalet, är hur dessa tre intressanta högerföreträdare systematiskt underskattar Obama som en personlig representant och symbol för någon - i det här fallet sonen till en afrikansk getfarmare - som lever den amerikanska drömmen till fullo. En dröm som folk till höger inom politiken annars brukar vara de första att ansluta sig till.

Men vad som är ännu mer frapperande är deras övertro på vad en enda person kan uträtta i Washington. Även om han nu råkar vara president så är han faktiskt inte allmäktig. Men när man läser dessa tre högermänniskors kommentarer slås jag gång efter annan att de i sin övertro på politiken gång efter annan låter som svenska vänster- och miljöpartister. Det finns liksom ingen hejd på vad den kraftfulla politikern McCain kan utträtta på egen hand bara han får inta skrivbordet i ovala rummet i Vita huset på samma framgångsrika sätt som han intog Nordvietnam under kriget i slutet på 1960-talet.

Deras övertro på vad politikern McCain kan åstadkomma ligger inte långt efter svenska vänsterpartisters syn på vad de kan uträtta inom den ekonomiska politiken, eller vad svenska miljöpartister tror de kan uträtta inom miljöpolitiken, för att ta två konkreta exempel på grovt självöverskattande politisk hybris.

För att förstå vad politiken kan uträtta, måste man först förstå dess inneboende begränsningar. Och jag misstänker att vare sig Erixon, Ingerö eller Nerbrand riktigt har förstått det.

Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Barack Obama.

Därför vinner Obama presidentvalet i höst

Är konservativa amerikaner ärligare än liberaler

Författaren Peter Schweizer har i en artikel i Examiner funderat över denna tankväckande fråga. Och till min, och säkert också de flesta andra svenska läsares förvåning, är svaret inte alls det som man som svensk föreställer sig att det ska bli. (Tack för tipset Billy).

Med hjälp av opinionsundersökningar kan man spekulera över det mesta. Och med dessa som grund finns det en hel del som tyder på att Schweizer lyckas underbygga sin tes, och svara ja på frågan som ställs i rubriken. Står du till höger på den politiska skalan i USA är du antagligen ärligare än en person som står till vänster på den samma, helt enkelt.

Påpekas bör att det här inte handlar om politiker i USA, utan om den amerikanska befolkningen som sådan utifrån hur de definierar sig själva politiskt.

Är det ok att fuska med skatten? Av de som beskrev sig som "väldigt liberala" (alltså klart vänster) svarade 57 procent ja på den frågan i en undersökning utförd av World Values Survey. Det kan jämföras med att endast 20 procent i gruppen "väldigt konservativa" (alltså mycket höger) svarade ja på samma fråga.

När Pew Research frågade om det var "moraliskt fel" att lura farbror staten höll 86 procent av de konservativa med, jäfört med endast 68 procent av de liberala amerikanerna.

I en undersökning utförd av The National Cultural Values Survey målades följande scenario upp: "Du förlorar ditt jobb. Din väns företag kan leja in dig temporärt under förutsättning att de får betala dig svart så att företaget undslipper skatter och du samtidigt får behålla din a-kassa. Vad skulle du göra?"

Hälften, eller närmare bestämt 49 procent av de som beskrev sig som progressiva (ett annat ord för liberal) skulle gå med på upplägget med svarta pengar i handen under bordet, medan endast en femtedel (21 procent) av de konservativa skulle tacka ja till erbjudandet.

När World Values Survey ställde en liknande fråga blev svaret det samma. De som var väldigt liberala kunde i betydligt högre utsträckning tänka sig att acceptera stöd från det offentliga som de inte var berättigade till.

Samma undersökning kunde också konstatera att folk till vänster på den politiska skalan i mycket högre utsträckning kunde tänka sig att köpa prylar som de visste var stulna. Studier har också visat att samma människor i högre grad kunde tänka sig att dricka en burk läsk i affären utan att betala för den, och undvika att berätta sanningen när de förhandlar om priset på en begagnad bil.

"Ärlighetsgapet är inte ett resultat av att "dåliga människor" blir liberaler och "goda människor" blir konservativa. En troligare förklaring är enligt min åsikt att det handlar om dåliga idéer. Modern liberalism är genomsyrad av idén att ssanningen är relativ. Undersökningar har konsekvent påvisat detta faktum. Och som en följd av detta följer rimligtvis också slutsatsen att ärlighet är någonting subjektivt", skriver Peter Schweizer i slutet på artikeln.

Han har för övrigt skrivit en bok med den underbara titeln: "Makers and Takers: Why Conservatives Work Harder, Feel Happier, Have Closer Families, Take Fewer Drugs, Give More Generously, Value Honesty More, Are Less Materialistic and Envious, Whine Less ... And Even Hug Their Children More Than Liberals"


Andra skriver intressant om presidentvalet, liberaler, konservativa.

Robert F Kennedy

I dag den femte juni är det på dagen 40 år sedan Robert F Kennedy sköts till döds av den 24-åriga palestiniern Sirhan Sirhani i köket på Ambassador Hotel i Los Angeles, i vars balsal han just hållit ett valmöte i anslutning till sin primärvalskampanj.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Robert F Kennedy.

Presidentvalet 2008 - Slutresultatet redan nu

Jag har tidigare ytligt gått igenom valsystemet med elektorer och vilka delstater som i år räknas till de så kallade swingstates som kan avgöra presidentvalet beroende på vilken kandidat de slutligen stöttar i november.

Nu är det min tur att efter en bloggutmaning tippa utgången av presidentvalet 2008 på delstatsnivå. (Mina medtävlare återfinns här, här och här samt här, här, här, här, här och här och fler som tillkommer).

Själv läser jag med stort intresse Calle Melins förhandstips, eftersom han dels har följt amerikansk inrikespolitik i många år, men också är socialdemokraternas opinionsanalytiker. Alltså den person som i sin yrkesroll dagarna i ända gör just den sortens väljarbedömningar som ligger till grund för vilka valkretsar som socialdemokraterna bör, respektive inte bör, satsa resurser på i de svenska valen. Det gör honom synnerligen kvalificerad att göra samma slags bedömning av utgången av det amerikanska presidentvalet.


Nedan återfinns min tipsrad. Siffrorna i anslutning till delstaterna är antalet elektorsröster som står på spel i delstaten. För att vinna presidentvalet krävs det 270 elektorsröster. Totalt står 538 elektorer på spel.

Följande delstater förblir oförändrat republikanska och röstar därmed på John McCain:

9 Alabama
3 Alaska
10 Arizona
6 Arkansas
9 Colorado
27 Florida
4 Idaho
6 Kansas
8 Kentucky
11 Missouri
3 Montana
5 Nebraska
5 New Mexico
15 North Carolina
3 North Dakota
7 Oklahoma
3 South Dakota
34 Texas
5 Utah
13 Virginia
5 West Virginia
3 Wyoming

Följande delstater förblir oförändrat demokratiska och går till Barack Obama.

7 Connecticut
3 Delaware
4 Hawaii
21 Illinois
55 Kalifornien
4 Maine
10 Maryland
12 Massachusetts
17 Michigan
10 Minnesota
4 New Hampshire
15 New Jersey
31 New York
7 Oregon
21 Pennsylvania
4 Rhode Island
3 Vermont
3 Washington D.C
11 Washington
10 Wisconsin

Barack Obama och demokraterna vinner följande delstater som i förra valet gick till republikanerna:

+ 11 Indiana
+ 7 Iowa
+ 15 Georgia
+ 6 Mississippi
+ 5 Nevada
+ 9 Louisiana
+ 20 Ohio
+ 8 South Carolina
+ 11 Tennessee

Därmed vinner Barack Obama kampen om Vita huset med sammanlagt 344 elektorsröster jämfört med McCains 194 röster. Det kan jämföras med utgången av presidentvalet 2004 i vilket George Bush vann med 286 elektorer jämfört med John Kerrys 251.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Barack Obama.

DN utser Hillary Clinton till president i USA

Jag kan inte låta bli att reprisera mig själv. Så, varsågoda:

Best of Dagens Nyheter III.

I artikelserien Best of har vi nu kommit till en osignerad huvudledare i Dagens Nyheter som sannolikt har skrivits av ledarredaktionens utrikeskolumnist Per Ahlin.

Rubrik: Nästa president

"Med ett år kvar till presidentvalet tyder det mesta på att Hillary Clinton kommer att vinna. /.../

Några sådana lär inte komma till stånd, åtminstone inte i år, och redan i början av februari vet vi vilka kandidaterna är.

Allt kan visserligen hända i politiken, och en månad är en ocean av tid i en valrörelse, men det ska mycket till för att de inte ska heta Rudolph Giuliani och Hillary Clinton, två politiker med bas i New York. /.../

Obama har länge framhållits som den starkaste av de två. Han är ung och karismatisk, han är en lysande och engagerande talare som förebådar förnyelse. Hans konsekventa motstånd mot Irakkriget har också gett honom åtskilliga pluspoäng i en tid då amerikanerna helst bara vill att USA ska dra sig ur. Men Obama har haft svårt att freda sig mot kritik för att han är otydlig, och på senare tid har det gått att skönja en viss desperation i hans agerande.

Varken Obama eller Edwards ska räknas bort, men det är Hillary Clinton som kopplat greppet. /.../

Hillary Clinton har erfarenhet, pengar, inflytelserikt stöd och genomtänkta ställningstaganden. I vissa delstater kan hennes mans flitiga kampanjande fälla avgörandet. /.../

Vi lär få se ett mer samarbetsvilligt och lyhört USA under president Clinton. Och det får positiva konsekvenser också för oss."
Dagens Nyheter 2007-11-04

Ha den här artikeln i bakhuvudet när du läser samme Ahlins tvärsäkra dagsfärska analys om att Clinton kommer bli Obamas vicepresidentkandidat.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Dagens Nyheter.

"It´s a beautiful day"

Sällan har väl en låttext varit så passande som när någon i Obamas stab hade beslutat att spela låten "It´s a beautiful day" med U2 just innan Obama klev upp på scenen i St. Paul, Minnesota, för att hålla kvällens segertal.

WASHINGTON (CNN) -- Sen. Barack Obama has clinched the Democratic nomination for president, according to CNN estimates, making him the first African-American in U.S. history to lead a major-party ticket.

Läs mer i SvD, SvD och DN.

Ps. Veckans läsarkommentar hittar jag i en artikel i den politiska nättidningen Politico, i anslutning till en artikel om Clintons topprådgivare Harold Ickes i vilken han talar om Obama. Kommentaren av signturen Petra lyder i helhet:
Hillary's campaign: it was all about telling lies and spinning facts. So, she lost. And so did Ickes, thank God. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Extra: AP rapporterar att Clinton ger upp

Nyhetsbyrån AP rapporterar att Hillary Clinton (äntligen) insett vad klockan är slagen och därför ger upp kampen om det demokratiska partiets presidentnominering.

I ett tal på tisdag kväll lokal tid i New York kommer hon meddela att hon kastar in handduken.

Uppdatering: I eftermiddag trivs jag med mig själv. Jag spöade min gamla arbetsgivare TT med 16 minuter på just den här nyheten. Utrikesdesken på TT fick nämligen ut den här grejen på linan först klockan 17.26.

Uppdatering två: Fast hon ska ändå inte ge upp, fast hon ändå ger upp, eller hur det nu är, rapporterar New York-kanalen WABC. Uppenbarligen har Clintonlägret lite svårt att bestämma sig för vilket budskap hon ska framföra i kvällens tal. Den som lever får se.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

En lektion i medieträning signerad Lago och Werenfels Röttorp

I tisdagsmorgonens Godmorgon Sverige i ettan möttes Södertäljes kommunalråd Anders Lago och regeringens integrationsutredare, den tidigare partistyrelseledamoten i folkpartiet och SAF-medarbetaren, Monica Werenfels Röttorp i en debatt om hennes nyligen presenterade utredning om nyanländas etablering som nu ligger på integrationsministern Nyamko Sabunis bord.

Det som gör soffdebatten intressant i ett medieträningsprespektiv är det tillknäppta och sura kroppsspråk som Monica Werenfels Röttorp utstrålar genom hela samtalet. Det får mig som tittare att dels fundera på vad som hände mellan Anders och Monica innan direktsändningen, men också fundera på om det är mig som tittare som Monica är sur och arg på.

Jag skulle kunna skriva en drapa om att det inte alls förvånar mig att Monica utstrålar den aversion som hon gör genom hela inslaget, eftersom hon dels har levererat en undermålig utredning vilket Lago stillsamt påpekar, och dels utstrålar den vanliga folkpartistiska adjunktsmentaliteten enligt vilken det svenska folket inte förstår sitt eget bästa, utan måste uppfostras att tycka rätt enligt den fastlagda folkpartistiska partilinjen.

Men det tänker jag inte skriva om. Istället tänker jag bara stillsamt påpeka att folkpartiet i god familjeföretagartradition låter även platserna i partistyrelsen gå i arv. Dessutom kan jag inte låta bli att berätta att den duktiga affärsjuristen tillika före detta partistyrelseledamoten Paula Werenfels Röttorp fortfarande är aktiv i folkpartiet på central nivå, och dessutom är gift med Mats Eriksson, duktig inrikespolitisk reporter på Ekot (och före detta TT-kollega med undertecknad).

Detta under avdelningen världen är liten.


Andra skriver intressant om Södertälje, Anders Lago, Nyamko Sabuni.

Bill O´Reilly: svenska äktenskap krossade av homogiftemål

Vi kan inte låta bögar och flator gifta sig med varandra hur som helst, på samma sätt som män och kvinnor gifter sig, alltså. I alla fall om man ska tro programledaren Bill O´Reilly på Fox News.

O´Reilly har grävt fram en sensationell svensk sociologisk forskningsstudie som visar att det svenska äktenskapet som institution (alltså giftemål mellan män och kvinnor) kraschade totalt när homogiftemål tilläts i Sverige för några år sedan. Se själva när han avslöjar det sensationella resultatet av studien i direktsändning. (Tack Jonathan för tipset).

Det är verkligen synd om de sex miljoner svenskar (sic!) som tvingas leva under sådana omständigheter. Tur då att vi har O`Reilly, som drar ut till försvar och avslöjar konsekvenserna av böglobbyns framfart.

Komikern och programledaren Al Franken som går i klinch med O`Reilly kandiderar för övrigt för en plats i senaten i årets val.

Missa inte heller att läsa om vad jag tidigare skrivit om Bill O´Reillys syn på Sverige i fråga om tro och självmord. Han verkar ha en viss förkärlek för Sverige, den där Bill O´Reilly. Men något får mig att tro att den där kärleken inte riktigt är besvarad.

Andra skriver intressant om Bill O´Reilly, Fox News, Sverigebilden.

Dagens fråga

Den här får sorteras in under avdelningen budskap vi vill höra men aldrig kommer få se, tyvärr...

Ken Wheaton på amerikanska branschtidningen Ad Age reder ut varför.

I kväll genomförs de sista amerikanska primärvalen i Montana och South Dakota. Politiska journalister spekulerar för fullt i om Hillary Clinton då äntligen kommer meddela att hon ger upp kampen om det demokratiska partiets nominering. Själv tror jag inte att hon kommer göra det. Vi kommer antagligen i början på nästa år få läsa dispatcher i tidningarna som beskriver hur hon är ute på ett valmöte någonstans i Florida den 20 januari nästa år, eller så.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton.

Den här nät-tidningen är ej godkänd av staten

Årets viktigaste svenska lobbykampanj. Självklart har den en blogg.


Andra skriver intressant om tryckfrihet, lobbying, tidningsutgivarna.

Tävling i användargenererad reklam

Missa inte den demokratiska kampanjorganisationen MoveOn.orgs tävling i användargenererad politisk tv-reklam om Barack Obama.

Det vinnanade bidraget, 30-sekundersfilmen "Obamacan", och övriga finalister finns att beskåda här.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, användargenererad reklam.

Delstaterna som avgör presidentvalet

Hamnade i en diskussion härförleden om politiska opinioinsundersökningar i USA, och vad de säger oss om vem av McCain och Obama som troligtvis vinner i november.

Ett problem med de övergripande opinionsundersökningar som gäller hela USA och som ofta redovisas i svensk media är att de är pretty fucking komplett ointressanta, om man vill förstå vem det är som ligger i vinnarhålet.

Anledningen är det amerikanska valsystemet. Det är inte ett gemensamt proportionellt val över hela riket, som det svenska. Utan femtio olika presidentval (eller delstatsval), vars slutresultat nås genom att den som får flest elektorsröster sammanlagt när alla delstaters elektorsröster har fördelats, vinner. Och eftersom elektorsrösterna på delstatsnivå fördelas enligt principen vinnaren tar allt, kan det till och med bli så som det blev i presidentvalet år 2000, att den som vann flest antalat lagda röster i valurnorna (Al Gore) förlorade presidentvalet, eftersom motståndaren (George Bush) vann flest antal elektorsröster när dessa sammanräknades.

Utgångsläget inför valet är att det på förhand finns ett större antal givna demokratiska eller republikanska delstater, vars valutgång alltså är given på förhand. Det finns också ett mindre antal osäkra delstater, som kan rösta antingen republikanskt eller demokratiskt. Det är dessa så kallade swing-states som i praktiken avgör presidentvalet i höst. Totalt står 538 elektorsröster på spel, och det krävs 270 för att vinna presidentvalet.

Vilka är då dessa swing-states? Den politiska reportern och bloggaren Chris Cillizza på Washington Post har nyligen gjort en genomgång av det dagsaktuella läget på delstatsnivå och rankat dessa tio delstater som årets hetaste swing-states:

10. Pennsylvania (Demokraten John Kerry vann med 51 procent 2004 - 21 elektorsröster).

9. Florida (Republikanen Bush vann med 52 procent 2004 - 27 röster).

8. Virginia (Bush 54 procent - 13 röster).

7. Ohio (Bush 51 procent - 20 röster).

6. New Hampshire(Kerry 50 procent - 4 röster).

5. Michigan (Kerry 51 procent - 17 röster).

4. Nevada (Bush 50 procent - 5 röster).

3. Colorado (Bush 52 procent - 9 röster).

2. New Mexico (Bush 50 procent - 5 röster).

1. Iowa (Bush 50 procent - 7 röster).

Vill ni själva tippa utgången i valet är det alltså opinionsundersökningarna på delstatsnivå i dessa tio delstater ni främst ska följa. Det görs bäst via till exempel RealClearPolitics sidor om läget i opinionen.


Andra skriver intressant om presidentvalet, opinionsundersökningar, elektorsröster.

Galen pastor får Obama att lämna kyrkan

Och jag som i min enfald trodde att USA var ett land som på allvar hade lyckats separera kyrkan från staten. Men hej, vad fel jag hade.

Det visar om inte annat kontroverserna kring Obamas pastor Wright och McCains pastor Hagee, som jag tidigare rapporterat om ett flertal gånger.

Jag trodde att ämnet "kontroversiella pastorers galna predikningar i samband med presidentvalet 2008", skulle vara uttjänt i och med att McCain avsade sig allt samröre med Hagee, efter att det avslöjats att denne stått i predikstolen och finkänsligt meddelat att Hitlers jakt på judar under andra världskriget var ett uttryck för Guds vilja.

Men nu är de igång igen. Den här gången är det en vit katolsk präst vid namn Michael Pfleger som i en gästpredikan i Obamas svarta kyrka i Chigaco lämnat avtryck i den politiska debatten över hela USA.

I en söndagspredikan för en vecka sedan sade han bland annat:

"I really believe that she [Hillary Clinton] just always thought, 'This is mine! I'm Bill's wife, I'm white, and this is mine! I just gotta get up and step into the plate.' And then out of nowhere came, 'Hey, I'm Barack Obama,' and she said, 'Oh, damn! Where did you come from? I'm white! I'm entitled! There's a black man stealing my show! She wasn't the only one crying, there was a whole lot of white people crying!"

Det var uppenbarligen droppen som fick bägaren att rinna över för den djupt troende liberala evangelisten Obama. Han har nu slutligen lämnat sitt mångåriga medlemsskap i Trinity United Church of Christ, rapporter Chicago Sun-Times.

Ps. Jag tycker personligen att fader Pfleger rockar fett. Men vad jag tycker, och vad som funkar i en i kyrka som redan tidigare punktmarkerats av media under ett valår, är två helt skilda saker. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, galna pastorer.

Demokratiska surdegen Florida färdigjäst

Det demokratiska partiets stadgekommitté nådde under lördagen en kompromiss om surdegarna Florida och Michigan.

Kompromissen går ut på att de båda delstaternas demokratiska partiorganisationer får inta sina ursprungliga platser på demokraternas partikonvent i Denver i slutet på augusti, komplett med rösträtt och allt. Men storleken på respektive delegation halveras räknat till antalet röster, jämfört med hur stora de ursprungligen var.

Därmed tilldelas Hillary Clinton netto endast 24 delegater jämfört med Barack Obama. Ett röstetal som på intet sätt påverkar den sedan länge givna utgången av konventet.

Tidigare i år genomförde de båda delstaterna demokratiska primärval som på förhand ogiltigförklarats av demokraternas partistyrelse, på grund av att de valt att tidigarelägga sina primärval utan att samordna det med vare sig demokraterna centralt eller de övriga delstaternas partiorganisationer och beslutande församlingar.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Regeringen splittrad över hanteringen av Lago

Regeringen i form av integrationsminister Nyamko Sabuni å ena sidan och utrikesminister Carl Bildt å andra sidan är splittrad i frågan om hur den ska svara på, och hantera, kommunalrådet i Södertälje, Anders Lagos lobbykampanj riktad mot regeringens flyktingpolitik.

Någon annan slutsats går inte att dra av vad Carl Bildt skriver på sin blogg i samband med den svenskarrangerade FN-konferensen om Irak:

"Mest spännande tror jag blir dels mötet med näringslivet - potentialen för framtiden skall inte underskattas - och dels mötet med irakier som bor här i Sverige. Cirka en procent av Sveriges befolkning har på ett eller annat sätt rötter i Irak."

Det ska jämföras med en hårt pressad integrationsministers tidigare angrepp på Anders Lago och Södertäljes mottagande av krigsflyktingar från Irak.

Notabelt är att Anders Lago inte blev inbjuden att besöka Irakkonferensen i Upplands Väsby. Regeringens officiella bortförklaring till att de inte vågar släppa fram honom på den internationella scenen är att konferensen arrangeras av FN Och Irak gemensamt, och att Sverige inte kan ha några synpunkter på vilka som bjuds in som deltagare och gäster till den.

Det är en förklaring som saknar trovärdighet, minst sagt. Men det visar också vilken respekt som den borgerliga regeringens känner för det socialdemokratiska kommunalrådet Anders Lago och hans framgångsrika arbete med att förändra det svenska flyktingmottagandet.

Lago är solklar favorit till att vinna branschtidningen Resumés tävling om årets lobbyist, när den går av stapeln senare i år. Kom ihåg var ni läste det först.


Andra skriver intressant om Irak, Anders Lago, Södertälje.

Bildt blåser faran över

Skönt, nu kan vi Väsbybor andas ut. Carl Bildt blåser faran över. Det small inte.

Ps. Missa inte Nordegren i P1:s utmärkta direktsända radioprogram från Irakkonferensen i torsdags eftermiddag. Sågningen av Infra Citys arkitektur i början, och introduktionen av hans sidekick Fia efter en halvtimmes sändning eller så, rekommenderas speciellt. Ds.


Andra skriver intressant om Irak, CB, Nordegren i P1.

Sundins fan-club på fejsbooken

Nej, det är inte hockeyspelaren jag tänker på.

Men det här kan kanske ändå vara av intresse för de som gillar den andra Sundin, han som står bakom den alltid uppdaterade USA-bloggen. Det enda som krävs är ett konto på fejsbooken.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Mathias Sundin, Running for mayor of Norrköping.

Kan du se någon skillnad på dessa båda herrar?

Det progressiva gänget på MoveOn.org börjar alltmer utkristalliseras som ett ganska skarpslipat vapen i demokraternas kamp för att återta makten över Vita huset i höst.

Här är ett exempel på en reklamfilm om likheterna mellan Bush och McCain som fått mycket uppmärksamhet och fri media på sistone. Det vill säga att den har uppmärksammats av nyhetsredaktioner och politiska kommentatorer som har avsatt redaktionell tid för diskussion om filmen i kabelkanalernas politiska pratprogram.

Ser med andra ord ut att kunna bli en ordentligt holmgång mellan frifräsarna i MoveOn respektive ExposeObama.com i höst.

Eller för att citera de första raderna i programförklaringen på den konservativa kampanjorganisationens sajt:

"We are a committed group of conservatives concerned that Barack Hussein Obama would be the worst possible President for America at this time, or any time."


Andra skriver intressant om presidentvalet, George Bush, John McCain.

Klarspråk och sakfel om försvaret i SvD

Noterar med tillfredsställelse att om man ska begripa begripa något om det svenska försvaret och den svenska försvarspolitiken ska man självklart läsa Svenska Dagbladet och inte Dagens Nyheter.

I en klargörande artikel på Brännpunkt skriver överste emeritus Bo Hugemark om det politiska problem som uppstår som en följd av kraven på en tioårig framförhållning i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken.´

Artikeln inleds på följande vis:

"Svenska folket är svårt förvirrat om försvaret. Så är även försvarspolitikerna, fast på en högre nivå. Det är dags att sluta med pladder om det försvunna invasionshotet och tillmälen om rysskräck och försöka att tänka logiskt utifrån givna premisser."

I en replik på ledarbloggen om försvarspolitiken signerad en av regeringens hantlangare på det försvarspolitiska området, Sten Tolgfors, finns det ett sakfel, vill Offa påpeka för sina läsare.

I artikeln påstås det att undertecknaren Sten Tolgfors är försvarsminister. Så är inte fallet, vet självklart varje initierad läsare av artikeln. Det korrekta sakförhållandet i regeringen är följande:

Sten Tolgfors är biträdande försvarsminister. Anders Borg är försvarsminister.

I samband med att Tolgfors tillträde som biträdande försvarsminister avgav nämligen försvarsminister Borg följande deklaration i just Svenska Dagbladet, till dess duktiga säkerhetspolitiska reporter Mikael Holmström den sjunde september 2007:

- Nu får vi Sten Tolgfors som försvarsminister och jag har suttit med honom i dag och haft mycket bra diskussioner om hur han ska leda det här arbetet. Det kommer säkert att kunna göras med stor framgång.

Det om detta.


Andra skriver intressant om försvaret, Sten Tolgfors, Anders Borg.

Avdelningen coola t-shirts del två

Ok, HRC:s tröjförslag i det förra inlägget är coolt, men den bräcker ändå inte storindustrin som Eliot Spitzers eskapader skapat.




Andra skriver intressant om Eliot Spitzer, klient nummer nio.

Rösta på coolaste t-shirten

Alltså, tala om bra idé, men dålig tajming. Rätt tänkt, men alldeles för sent.

Jag tänker på den omröstning som Hillary Clinton arrangerar på sin kampanjsajt om hur nästa officiella kampanjtröja ska se ut. Det finns fem t-shirts att välja mellan och samtliga förslag är skapade av sympatisörer och aktivister utanför den officiella kampanjen.

Min favorit är nummer två.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, användargenererad reklam.

Snillen spekulerar

Sergels torg, Stockholm 080529 kl 17.30.


Andra skriver intressant om Irakdemonstrationer, Irak, snillen spekulerar.

Carl Bildts slips är gul

Nar utrikesminister Carl Bildt talade inför den församlade Irakkonferensen i Infra City norr om Stockholm bar han en gul slips.

Meddelas endast på detta sätt.


Andra skriver intressant om Irak, Carl Bildt, slipsar.

Media loves Obama

Låt mig säga det en gång till.

Objektiv politisk journalistik är en myt. Den finns inte. Det finns per definition ingen objektivitet i den politiska journalistiken, eftersom så fort man väljer att skildra ett skeende, så väljar man också aktivt en vinkel i skildringen. Men, och det här är viktigt, man väljer också bort andra historier som man på grund av knappa resurser då inte kan skildra.

Alltså, objektiv politisk journalistik är en myt.

Detta sagt apropå konservativa Townhalls roliga tv-inslag om hur journalister personligen älskar Obama.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, mediekritik.

Följ Irakkonferensen i direktsändning

Under torsdagen inleds den svenskarrangerade Irakkonferensen i Infra City - Upplands Väsby, strax norr om Stockholm. På deltagarlistan återfinns bland andra FN:s generalsekreterare, USA:s utrikesminister samt Iraks och Sveriges stats- och utrikesministrar.

Det går att följa hela konferensen via direktsänd webb-tv. Länken finns här.

Webbutsändningen kommer att vara på engelska (genom tolk) och de originalspårk som delegaterna använder. Tiderna för webbutsädningen kommer att vara från klockan 10.00 till 12.00 och från klockan 14.00 till 18.00. Även den efterföljande presskonferensen kommer att webbutsändas mellan 18.15 och 18.45.

För personer som tycker att den komplicerade situationen i Irak bäst löses genom att folk slutar prata med varandra, rekommenderas följande happening på Sergels Torg klockan 18.00 torsdag kväll.


Andra skriver intressant om Irak.

Det var inte bättre förr - om arbetarplågare då och högerspöken nu

Det har kommit till min kännedom att tankesmedjan Timbro fyller 30 år. Visserligen infaller den officiella födelsedagen först den åttonde september, men eftersom intressanta jubileumsevenemang startar redan nu, kan jag inte låta bli att gratta lite så här i förskott.

Grattis!

Utan er och branschkollegan Arenas existens vore den politiska luften oändligt mycket tyngre att andas för oss frifräsare.

Och med anledning av detta faktum kan jag inte låta bli att göra reflektionen att allt minsann inte var bättre förr. Låt oss till exempel jämför gamla moderaterna med nya moderaterna, eller ett högerspöke modell äldre (så kallad demonstrant och arbetarplågare), med ett högerspöke modell yngre (så kallad pr-konsult och symbolanalytiker).


Högerspöke modell ä.


Högerspöke modell y.

Allt var inte bättre förr, som sagt var.

Andra skriver intressant om Timbro, arbetarplågare, Maria Rankka.

Aftonbladets Bjurman hinkar bira

Nu har han hinkat ordentligt med bira igen, den gode Per Bjurman på Aftonbladet.

Vad jag inte begriper är hur en sedan flera år tillbaka fast stationerad USA-korre inte kan skilja på verklighet och spinn. Naturligtvis kommer inte Hillary Clinton bli Obamas vicepresidentkandidat, hur mycket än Bill Clinton drömmer om det.

Jämför till exempel Bjurmans dillande om HRC, med vad Sveriges Ann Coulter - riksdagsledamoten Anna König Jerlmyr - skriver när hon befinner sig på plats i USA, varifrån hon naturligtvis bloggar om bland annat presidentvalet och spekulationerna om vilka två kandidater som kommer flankera Obama och McCain.


Andra skriver intressant om presidentvalet, mediekritik, Anna König Jerlmyr.

McCains egen Wikipedia

Jag har tidigare skrivit om att den nya marknadsföringstrenden i 2008 års presidentval är att kandidaterna tappar kontrollen över sitt eget varumärke. Till exempel handlade stora delar av diskussionen på Timbroseminariet om politisk kommunikation om just det.

Nu har jag hittat ytterligare exempel på den trenden, fast på ett annat område. All användbar bakgrundsinformation som de demokratiska kampanjkonsulterna drar fram om McCain publiceras nu på en allmänt tillgänglig Wikipedia på nätet, kallad McCainPedia.

Detta för att alla demokratiska gräsrotsaktivister och sympatisörer ska få tillgång till i princip samma information som de centrala kampanjstrategerna.

Värt att notera är att den demokratiska FlipperTV, som punktmarkerar McCain vid samtliga offentliga framträdanden, är inkorporerad i sajten.

För att kvalitetssäkra informationen på Wikisidan kan dock vanliga användare inte skriva eller editera informationen. Dock går allt att läsa för den som är intresserad.

Den användar/väljarorienterade revolutionen som vänder upp och ned på valrörelsen rullar uppenbarligen vidare.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, användargenererad reklam.

Obama är kommunistisk muslim

Till de mer subtila angreppen på Barack Obamas person och karaktär återfinns väl de attacker som härrör från den konservativt värdebaserade mediegranskande gruppen Accuracy in media (AIM).

Enligt deras avslöjande granskning är risken stor för att Obama inte alls är en driven, kritiskt tänkande politiker. Istället kan det vara så att Obama är en hawaiiansk kommunistisk agent som styrs av en före detta stalinistisk infiltratör på Hawaii.

Men inte nog med det. Karln är dessutom muslim. I alla anser en ansenlig minoritet av det amerikanska folket att han är det, enligt en färsk opinioninsundersökning beställd av tidningen Newsweek. Den visar att elva procent av de tillfrågade tror att Obama är muslim.

58 procent av de tillfrågade svarade att Obama är kristen (no shit!). 22 procent svarade att de inte visste eller var osäkra på hans religiösa tillhörighet.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Johan Norberg stänger bloggen efter attack

Författaren och debattören Johan Norbergs blogg, som är en av Sveriges största politiska bloggar räknat till antalet besökare, är utsatt för en storskalig attack. Det har tvingat Johan Norberg att släcka ned bloggen tills vidare.

Läs mer i Dagens Media.

Andra skriver intressant om Johan Norberg, bloggosfären.

Tucker for President?

Mycket ska man då få uppleva innan den yttersta dagen är här. Till exempel det faktum att mycket tyder på att den politiska kommentatorn och programledaren i radio och tv - Tucker Carlson - allvarligt övervägt att ställa upp i presidentvalet 2008 som det libertarianska partiets kandidat.


Vilket översatt till svenska förhållanden ungefär är som om bloggaren Dick Erixon skulle ställa upp i det svenska riksdagsvalet 2010 som förstanamn på Frihetsfrontens lista.


Bakom ryktet att Carlson övervägt en kandidatur ligger opinionsundersökningar som genomförts i vilka ett undersökningsföretag ringt folk som är delegater på det libertarianska partiets konventet, för att fråga dem om hur de ser på Tucker Carlson som eventuell politiker. Enligt Carlsons kollega och vän sedan många år - Jake Tapper på ABC News - tänker inte Carlson kandidera, men ändå fortsätter någon eller några att via opinonsundersökningar pejla läget för en Carlsonkandidatur.

Mysteriet tätnar.

Ps. Det finns ett klassiskt inlag på tuben hämtat från det numera nedlagda CNN-programmet Crossfire år 2004, i vilket programledarna Tucker Carlson (höger) och Paul Begala (vänster) gick en match med programledaren Jon Stewart från The Daily Show.

Det svensk-amerikanska högerspöket Billy McCormac på Timbro och undertecknad har diskuterat det här inslaget när vi pratade medieträning i något sammanhang. Jag tycker att Stewart gör riktigt bra ifrån sig som gäst. Billy tycker att Stewart gör en riktigt dålig insats som slår tillbaka mot honom själv och får honom att framstå som en dumdryg översittartyp och mobbare. Döm själva. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Tucker Carlson, Dick Erixon, Lika som bär.

Presidentvalet 08 i en enda mening

Ingen har bättre sammanfattat presidentvalet i USA 2008 i en enda slagkraftig mening, än den politiska kommentatorn och kampanjstrategen Dick Morris:

"To sum it up: A candidate who cannot get elected is being nominated by a party that cannot be defeated, while a candidate who is eminently electable is running as the nominee of a party doomed to defeat."

Fritt översatt lyder den:

"Alltså: En kandidat som omöjligen kan vinna nomineras av ett parti som omöjligen kan förlora, medan en kandidat som är en given vinnare kandiderar för ett parti som är dömt att förlora."


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, John McCain.

Dubbelkolla aldrig en bra story, eller?

Det finns ett talesätt på redaktioner som lyder: Dubbelkolla aldrig en bra story, för då kan den spricka.

Möjligtvis skulle man kunna vända på den och säga: Dubbelkolla alltid en bra story, så att den inte spricker.

Ironiskt nog brukar jag själv hänvisa till den förstnämnda varianten när jag pratar journalistiska arbetsmetod med kollegor. Det är ironiskt, eftersom jag själv i dagarna har gått på en nit enligt just den principen.

I två artiklar har jag för nättidningen Realtids läsare gjort en genomgång av finansminister Anders Borgs första tid i regeringen. Porträttet av Anders Borg som politiker får jag säga antagligen är den artikel som jag skrivit om politik som rönt mest uppmärksamhet och positiva kommentarer från läsare under de tio år som jag arbetat som reporter på en rad olika redaktioner.

Tre exempel på kommentarer kan ni läsa här och här och här.

Det känns uppskattande, eftersom jag som reporter ofta försöker arbeta efter ett slags folkbildande ideal. Det vill säga att jag hoppas kunna förmedla kunskaper och insikter som ger läsaren en bättre möjlighet att själv förstå och tolka politiska skeenden i sin omvärld.

Men, åter till sakfrågan.

I inledningen till artikeln skriver jag att det var en grupp på fem personer som varje fredag träffades i Fredrik Reinfeldts arbetsrum för att dra upp riktlinjerna för den kommande veckans arbete med de nya moderaterna.

Den uppgiften är fel.

Det var nio personer som träffades varje fredag för att dra upp riktlinjerna för arbetet framöver, både på kortare och längre sikt. Och mötet ägde inte rum i Fredrik Reinfeldts arbetsrum, utan i ett angränsande sammanträdesrum på det moderata riksdagskansliet.

Förutom de personer som jag redan räknat upp deltog också enligt uppgift de båda vice partiledarna Kristina Axén Olin och Gunilla Carlsson och riksdagsgruppens ordförande Mikael Odenberg, samt ytterligare en kvinnlig partitjänsteman på chefsnivå.

Mitt påstående om att Mikael Odenberg skulle ha varit utestängd från den innersta klicken i partitoppen var alltså fel, vilket så här i efterhand framstår som betydligt mer rimligt jämfört med den uppgift jag publicerade i min första artikel.

Jag borde alltså ha dubbelkollat även den delen av storyn, som sagt var.

För att komplettera bilden av de nios gäng som sammanträdde varje fredag förmiddag i det moderata riksdagskansliet hävdar personer jag talat med att det i den gruppen snart utkristalliserades en inre grupp på fyra personer, som var de som förde de reella politiska diskussionerna om den politiska taktik och strategi som partiet skulle använda framöver. Och dessa fyra personer var Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Per Schlingmann och Mikael Odenberg. Alltså inte partisekreteraren Totto Littorin, utan istället var det faktiskt hans närmaste man, dåvarande kommunikationschefen Per Schlingmann, som var mest intresserad av själva politiken.

Det om detta.


Andra skriver intressant om moderaterna, Anders Borg, mediekritik.

Dagens siffror

Försvaret har i dag 8.000 värnpliktiga rekryter och 9.640 anställda officerare. 979 av officerarna är överstelöjtnanter som är den vanliga bataljonschefsgraden trots att Sverige bara har drygt 20 bataljoner. Källa AiP.


Andra skriver intressant om försvaret.

Clinton analyserar politiska mord

(Uppdaterad 080525 kl 15:34)
Jag visste att det här skulle komma! Jag visste det! Jag var baske mig så bombsäker som man bara kan bli!

I ett tidigare inlägg om den utmärka bloggen Departementet som ger oss en inblick i vardagslivet i kvarteren kring Rosenbad, frågar chefsspindoktorn Håkan mig om jag inte kör på lite väl hårda växlar när jag kritiserar Maud Olofsson vice chefsstrateg för att på ett makalöst öppet sätt visa sitt stöd för den kanske mest brutala och hårdföra demokraten sedan de slängde ut sydstatsrasisterna ur det demokratiska partiet i USA.

För att förtydliga varför jag inte tycker att en person som har den minsta heder i behåll längre öppet kan sympatisera med Hillary Clinton är det alltså som så att HRC nyligen öppet bekräftat det som många av oss kommentatorer länge misstänkt. Nämligen att hon går och väntar på att någon rasistisk galning eller annan djupt störd knäppgök ska skjuta Obama, så att hon kan bli partiets presidentkandidat i höst.

Naturligtvis försöker HRC bortförklara sin hänvisning till att hon stannar kvar i kampanjen eftersom Robert F Kennedy blev ihjälskjuten under primärvalet 1968, med att hon inte alls hoppas att Obama ska bli skjuten, utan att hon enbart i vanlig ordning som så ofta förr misstolkats av pressen, så klart.

HRC:s bortförklaring är rent skitprat! Det går inte att bortförklara det hon sa med att hävda att hon misstolkats. Inte mot bakgrund av hur hennes och Bills kampanj sett ut alltsedan valförlusten i South Carolina.

Ps. Den alltid uppdaterade Mathias Sundin tror att det var ett misstag. Det tror som sagt var inte jag. Ds.

PPs. Chefsspindoktor Håkan på Departementet påpekar i en kommentar att jag har varit lite för orättvis i min beskrivning av Departementets politisk-analytiska kompetens. Här finns beviset. Jag kan efter att ha läst inlägget konstatera att Håkan har rätt. Jag har varit lite för snabb i mina slutsatser. Dessa bör således korrigeras. Dessutom finns det faktiskt bildbevis på att Elisabeth inte lyckats sprida sina illäror utanför sitt privata arbetsrum. Och för er som undra vem Håkan är kan jag berätta att han är det svenska näringsdepartementets svar på Toby Ziegler i tv-serien Vita huset. DDs.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Hillary Clinton, Barack Obama.

Vem tar över efter Ted Kennedy

Den svensk/amerikanska enmansnyhetsbyrån Mathias Sundin har skrivit ett läsvärt inlägg i vilket han redogör för vilka som kan tänkas ta över efter senator Ted Kennedy när han tvingas lämna sitt politiska uppdrag på grund av sin sjukdom.

Men kanske blir det en ny Kennedy som tar över, trots allt.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Ted Kennedy.

Extra: Fredrik Reinfeldt skrattar på bild!

Detta är smått sensationellt. Normalt ser statsminister Fredrik Reinfeldt alltid allvarlig ut på bild, till skillnad från parhästen finansminister Anders Borg för att ta ett exempel, som bevisligen ofta klarar av att se ut som om han har ett jobb som han både trivs med, och tycker är roligt på en och samma gång.

Därför kan Offa delge sina läsare ett smått sensationellt avslöjande. Det finns åtminstone två publicerade bilder på vilka statsministern ler och ser ut att ha en trevlig dag på jobbet. På en av dem skrattar han till och med, nästan i alla fall!

Bilderna hittar du genom att läsa den moderata partitidningen Medborgaren nummer tre 2008, och bläddra fram till sidan 22.

Det numret bara måste läsas av ytterligare en anledning, för den delen. Bilden av landstingsrådet Filippa Reinfeldt på sidan fyra är antagligen en av de bästa porträttbilder som någonsin har tagits av en ledande svensk politiker. Jag skämtar inte. Heder åt fotografen Emila Öije.

Jag måste baske mig ta mig en allvarlig funderare på om jag inte ska personrösta på Filippa R i landstingsvalet 2010.

Ps. Fredrik. Låt inte försvarsminister Anders Borg lägga ned det svenska försvaret, snälla. Då kan du nämligen aldrig svara med en lika cool mottagning som den under ditt Kinabesök som skildras på bild på sidan 23 i nummer tre 2008 av Medborgaren.

På dagens debatt i DN publicerar för övrigt Finlands försvarsminister och Sveriges biträdande försvarsminister en gemensam debattartikel. I den kan man bland annat läsa följande passage:

"Våra länder har så långt valt olika vägar för försvarets utformning, men samråder om omställning och framtida inriktning."

Ja, fast nog är det skillnad på omställning och omställning allt. I Finlands fall vässar man och moderniserar försvarsmakten, och i fallet Sverige lägger man ned försvarsmakten. Ds.


Andra skriver intressant om Filippa Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg.

YouTube - senator Lieberman 1 - 0

Den oberoende (före detta konservativt demokratiska) amerikanska senatorn Joe Lieberman, som är nära rådgivare till John McCain i utrikespolitiska frågor, har misslyckats i sitt försök att släcka ned politiskt känsliga terrorfilmer på YouTube, då tubens ledning hedersamt vägrade vika ned sig för senatorns påtryckningar.

Läs mer på Realtid och Youtubeledningens egen kommentar på dess blogg.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Joe Lieberman.

Avslöjande bild

Det här är en mycket avslöjande bild som är tagen på näringsministerns vice chefsstrategs arbetsrum. Jag poängterar alltså att bilden är tagen på näringsministerns vice CHEFSSTRATEGS arbetsrum.

Måhända aspirerar Elisabeth Thand Ringqvist på titeln sveriges Mark Penn, för om Elisabeth gillar Hillary, så borde rimligtvis också just Mark Penn vara Elisabeth Thand Ringqvist personliga förebild, eller hur?

I vilket fall så ger bloggen Departementets fablesse för antingen McCain eller Clinton en intressant inblick i kvalitén på den politiska omvärldsanalysförmågan hos Mauds Olofssons stab.

Fast Elisabeth ska veta att hon inte behöver skämmas, (eller jo, det behöver hon faktiskt), men hon är i alla fall i lika gott (eller ska vi snarare säga dåligt) sällskap när man kikar över till den politiska oppositionen i riksdagen.

Det är allmänt känt att både Pär Nuder och Mona Sahlin är devota Clintonanhängare, och att både Mona Sahlin och Pär Nuder och Monas stab och socialdemokraternas egen Pravdaredaktör fortfarande inte har hämtat sig från vare sig det faktum att Bruce Springsteen naturligtvis stöttar Obama, eller att det stod klart i mitten på februari att Hillary Clinton i praktiken redan då förlorat demokraternas primärval.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Departementet, Maud Olofsson.