Ett nytt parti är fött

Jag kan inte hjälpa det, men en del av mig känner djup sympati för vad de här grababrna sysslar med. Någon gång kände de att det var dags att säga ifrån. Hit men inte längre, liksom. Men istället för att nöja sig med att bara knyta näven i byxfickan och svära lite vid köksbordet så organiserade de sig politiskt.

I går handlade det om piratpartiet. I morgon handlar det kanske om Raggarpartiet.

Där finns allt, ett brinnande (för att tala Corazza Bildt-språk) engagemang, ramen till en partiorganisation, partiprogram och pr-baserat målgruppstänk.

Och en rad politiska krav som, om de formulerades på lite mer slipad innerstadsliberal politikerlingo skulle kunna omfattas av en rad storstadsliberala väljare och partiaktivister.

"Sluta idiotskatta sönder det Svenska folket, även dom som kan och vill jobba övertid."

Men också krav som ligger djupt förankrade i den svenska arbetarrörelsen.

"Mera vårdpersonal till hela vården och vårdsyrrorna ska vara så bra betalda att dom har ett smil på läpparna när dom är på jobbet bland all skit, blod, benbrott, död, missbruk etc."

Och krav som jag tror möter anklang i breda väljargrupper och som redan i dag finns politiskt formulerade av särintressen i lobbykampanjer (i det här specifika fallet bryggerinäringen).

"Fri handel med alkohol i Sverige. Då får langarna svårare att sälja fulöl åt kidsen på byn. Sluta med vansinnet att ölen produceras runt hörnet men åker ner till Tyskland för att sedan studsa tillbaka till Sverige."

Andra skriver intressant om raggarpartiet, skatter, alkoholpolitik.

Politikerbloggens hemliga (s)-enkät avslöjad

Offentliga Affärer kan ikväll publicera den hemliga enkät som politikerbloggens Niklas Svensson har skickat ut till en rad socialdemokratiska förtroendevalda på olika nivåer landet runt.

Syftet är att kartlägga stämningarna inom det socialdemokratiska partiet efter EU-valet. Så här ser enkäten ut (klicka på den för att se en större läsbar version):

Enkäten är medvetet anonymiserad i den här versionen.

Andra skriver intressant om socialdemokraterna, politikerbloggen, Niklas Svensson.

"Katastrofsiffror för socialdemokraterna i Stockholm"

Som bekant ingår jag sedan ett tag i redaktionen för makthavare.se, som är ett samarbete mellan Almedalsbloggen och tidningen Fokus.

Där publicerar jag i dag en eftervalsanalys som fokuserar på det mest intressanta resultatet vid sidan av piratpartiets framgångar och junilistans genomklappning - katastrofsiffrorna för socialdemokraterna i Stockholm.

Andra skriver intressant om EU-valet, socialdemokraterna.

Bombkastarvänstern tar över på Aftonbladet

I Offentliga Affärers orgelbundet återkommande serie ledarartiklar vi minns, vänder vi idag tillfälligt blicken från en ledarsida till en kultursida - Aftonbladets.

Bakgrunden är att Aftonbladets kulturredaktion får en ny chef, den tidigare biträdande kulturchefen Åsa Linderborg, som tar över rodret när hennes nuvarande chef Karin Magnusson blir debattredaktör på bladet i samband med att nuvarande debattchefen Lotta Gröning går över till ärkerivalen.

Vad kan vi då förvänta oss av Aftonbladet Kultur när Linderborg styr skutan? En ledtråd hittar vi kanske i två av de senaste årens absolut mest uppmärksammade debattartiklar på kulturen, Vart tog motståndet vägen och Kan man försvara våldet i Irak. I artiklarna som skrevs i början på 2005 diskuterade Åsa Linderborg tillsammans med stridskamraten Erik Wijk Irakkriget och det väpnade motståndet mot USA:s ockupation.

I den andra artikeln hittar vi följande resonemang:
"Kan man förstå våldet? Kan man rent av försvara det? Varje död amerikansk soldat är en tragedi, men varför skulle det irakiska motståndet vara mindre legitimt än exempelvis det danska, norska eller franska under andra världskriget"

"de sekteristiska excesserna till trots utövar det irakiska motståndet ändå ett våld som är långt mindre blint än ockupationsmaktens. Dessutom är ofta det mer groteska våldet ren provokationsverksamhet, det vill säga ockupationsmakten iscensätter attentat som de sen tillskriver motståndsrörelsen."

"Vi västerlänningar hyser en oreflekterad tilltro till våra institutioner men känner enbart misstro mot de irakiska motståndsgrupperna. Men vilka är det egentligen som konkret bidrar till en säkrare värld?"

"Eller är det motståndskrafterna i exempelvis Falluja som sätter käppar i hjulet på det amerikanska krigsmaskineriet och hindrar dess Never Ending World Tour att dra vidare från land till land? Syrien, Iran, Venezuela, Zimbawbe, Kuba och Nordkorea har fått uppskov tack vare irakierna."

"Däremot är det inte opportunt att ta ställning för motståndsrörelsens principiella rätt att ta till våld mot ockupationsmaktens personal, egendomar och institutioner. Men det kan inte vara vår sak att döma vad som är rätt eller fel metod i motståndskampen. Vi föredrar personligen civilt motstånd eller andra metoder men vi menar att man även måste respektera det väpnade motståndet."

Sammanfattningsvis. Det är i den irakiska motståndskampens namn rätt att spränga både oskyldiga civila irakier och amerikanska soldater i luften med utsända självmordsbombare. Men egentligen ändå inte eftersom de flesta självmordsbombare och internetsända halshuggningar av kidnappningsoffer är genomförda av amerikaner i provokativt syfte att smutskasta den irakiska väpnade motståndskampen. Och för övrigt går det inte att påvisa någon moralisk skillnad i de olika institutioner som står bakom styret av en parlamentarisk demokrati respektive en enpartistat styrd av en krigshungrig och blodtörstig diktator som använt kemiska stridsmedel mot delar av sin egen befolkning, inklusive kvinnor och barn.

Säga vad man vill om Aftonbladets nya kulturchef, men inte saknar hon mod. Den svenska bombkastarvänsterns Andreas Malm som återfinns på DN:s kultursidor har i Åsa Linderborg rimligtvis funnit sin rättmätiga meningsfrände. Kanske kommer vi inom en snar framtid få se en ny svensk självmordsbombarvänster knyta banden mellan Schibstedts och Bonniersfärens båda flaggskepp?

Spännande lär det bli i vilket fall som helst.


Andra skriver intressant om Åsa Linderborg, Andreas Malm, Aftonbladet.

Vad faller först?

Dagens fråga:
Vad faller först - den lettiska valutan eller den brittiska labourregeringen?

Ondskans axelmakter?

Apropå lördagens övning på Råsunda mellan Sverige och Danmark så noterar jag att längre österut möts Nordkorea och Iran i en VM-kvalmatch samma dag.

Obamas tal till den muslimska världen

(Uppdaterad 090604 klockan 15:25)
Barack Obama befinner sig på en rundresa utomlands, närmare bestämt i nordafrika och mellanöstern där han besöker flera länder under resan.

Under den mycket uppmärksammade resan kommer presidenten hålla sitt kanske mest intressanta och emotsedda tal sedan segertalet i Chicago på valdagskvällen. Syftet med talet, som riktas till världens alla 1,5 miljarder muslimer, är att försöka återupprätta det skamfilade rykte som USA dragits med i mellanöstern och bland muslimer alltsedan Irakkrigets inledning.

Mot slutet av sin presidentperiod hade Obamas företrädare George W Bush extremt låga popularitetssiffror hos befolkningen i regionen. Då handlade det om att en enkelsiffrig andel av invånarna i de flesta muslimska länderna såg med förtroende på USA:s president, vilket var ungefär i nivå med förtroendet för Usama bin Laden i samma länder, enligt opinionsundersökningarna.

Barack Obama startar däremot på ny kula. En färsk undersökning från den Washingtonbaserade tankesmedjan Brookings visar att i sex stater i mellanöstern så är hans förtroendesiffror uppe på 45 procent, och om Egypten subtraheras från resultatet så har han ett förtroende på runt 60 procent hos befolkningen i stort.

Undesökningen visar att det är tre faktorer som avgör vilken syn invånarna i regionen har på USA. De är i fallande ordning Irak, den svåra situationen för palestinierna och attityden gentemot mellanöstern och den muslimska världen. Frågor som Iran, kriget i Afghanistan och amerikanskt demokratistöd i regionen har nästan ingen påverkan alls på opinionen i dessa länder.

Talet till den muslimska världen hålls i Kairo torsdagen den 4 juni klockan 12.10 svensk tid, och går att se live här. Det går också att se det i efterhand här.

Det går att läsa talet i utskrift här. En svensk sammanfattning finns här.

Samtidigt som Obama talar till den muslimska världen, bearbetas också hemmaopinionen med ett budskap som syftar till att öka förståelsen hos den amerikanska allmänheten för muslimer och deras tro. I den här lilla filmen som släppts på Youtube talar tre muslimska amerikaner om sin tro och sin syn på islam. De har också det gemensamt att de är anställda i statsapparaten på olika kvalificerade poster. Till exempel arbetar en av dem som advokat och juridisk rådgivare i Vita huset.



Andra skriver intressant om Barack Obama.

Spelbolagen tror på piratpartiet

Enligt spelbolagen är det redan klart. Piratpartiet tar plats i EU-parlamentet. Någon annan slutsats går inte att dra av de odds som tre olika spelbolag erbjuder politiskt intresserade spelare inför EU-valet den sjunde juni.

Läs mer på makthavare.se, där jag idag begår min debut i redaktionen med en artikel om hur de politiska spelarna bedömer piratpartiets chanser att ta plats maktens korridorer i Bryssel och Strasbourg.

Andra skriver intressant om EU-valet, piratpartiet.

Panelens hemliga minnesanteckningar avslöjade

En lågoddsare är att regelbundna läsare av den här bloggen också gärna lyssnar på panelen i radioprogrammet Godmorgon Världen i P1.

Därför kan Offentliga Affärer glädjande nog, efter ett besök i radiohusets korridorer på Gärdet i Stockholm häromdagen, publicera hittills okända minnesanteckningar som av en slump hittats slängda i en papperskorg utanför studion där panelen bestående av tre etablerade proffstyckare avhandlar och kommenterar veckans händelser varje söndag.

Det framgår inte riktigt vilken vecka det handlade om, men av stödpunkterna att döma verkar det som om trion redan på förhand haft en klar linje utmejslad innan de rockade loss framför mikrofonerna.

GG (borde rimligtvis vara Dalademokratens Göran Greider)
* Höj skattetrycket!
* Oavsett fråga måste skatterna i Sverige höjas.
* Glöm inte att tala om att sockerskatt är en bra idé.

PG (är väl Svenskans Per Gudmundson)
* Förklara att den svenska islamismen är en stor exportprodukt till bl a USA, Bosnien, Östeuropa och i synnerhet Afghanistan och Somalia.
* Gnäll lite på LO och facket som alltid har fel.
* Poängtera att vi vad som än händer aldrig får underskatta utbredningen av den militanta islamismen annars sitter vi rejält i skiten om några år.
(Stöt lite på Therese innan sändning, hon är ju en riktig snygging)

LG (kan inte vara någon annan än Aftonbladets Lotta Gröning)
* Allt är åt helvete och det är fan i mig Monas fel!
* Det började gå utför för socialdemokratin samma dag om Mona blev minister!
* Avsluta kritiken mot Anders Borgs ekonomiska politik med att berätta att det faktiskt ändå är Mona som är personligt ansvarig för allt som har gått fel i Sverige och svensk politik de senaste tio åren!

Andra skriver intressant om Godmorgon Världen, panelen, ledarskribenter.

Drill baby drill

En del ger då aldrig upp.

Isobel kommer ut

Dagens citat hämtas från Expressens ledarkrönika signerad Isobel Hadley-Kamptz.

"Det är någonstans där det börjar brista. Statens yttersta tvångsmedel, avlyssning av privat kommunikation, gluttande på skickade bilder, total kartläggning av befolkningen används mot något som är mindre allvarligt än snatteri."

Isobel kom alltså ut som pirat i årets EU-val, vilket var en lågoddsare, minst sagt. Därmed slipper jag också dumstruten för den här gången, eftersom jag inte tvingas dementera och be om ursäkt för delar av innehållet i min analys av piratpartiet, som för övrigt också finns publicerad på den mediegranskande sajten Second Opinion.

Andra skriver intressant om EU-valet, piratpartiet.

"Vänstern ser vita män som ett problem"

Sverigevännen Bill O'Reilly på Fox News reder med hjälp av branschkollegan Pat Buchanan ut ett och annat om identitetspolitik (vilket är ett väldigt fult ord ska ni veta) och det förtryck av den vita mannen som har synliggjorts i och med Obamas nominering av Sonia Sotomayor till högsta domstolen i USA.



Och när vi ändå är inne på avdelningen förtryck, vita män och Sotomayor så har radioprataren Rush Limbaugh som vanligt analyserat läget och dragit slutsatsen att latinon Sotomayor från södra Bronx blir högsta domstolens svar på den vita sydstatsgentlemannen David Duke.



Hon verkar allt bra farlig, den där kvinnan. För hon kanske är det som den före detta talmannen i representanthuset Newt Gingrich slår fast i ett lågmält konstaterande; rasist, eller inverterad rasist eller hur det nu var.

Andra skriver intressant om högsta domstolen, Sonia Sotomayor.

Twitterskandal skakar tyska parlamentet

Valresultatet i det nyligen avgjorda tyska presidentvalet läckte ut i förväg innan det offentliggjorts via de officiella kanalerna. Skandalen har i tyska medier döpts till "Twittergate".

Det var de båda tyska parlamentsledamöterna Julia Kloeckner från kristdemokratiska CDU och socialdemokraten Ulrich Kelber som skickade ut varsitt twittermeddelande om valresultatet 15 minuter innan det offentliggjorts att Horst Köhler omvalts som Tysklands president.

Det var under en sluten valsession i den tyska förbundsdagen som en särskild valförsamling återvalde den sittade tyska presidenten för ytterligare en mandatperiod. Efter att valresultatet var klart skickade ledamoten Kelber ut ett twittermeddelande som löd: "Rösträkningen är bekräftad: 613 röster. Köhler är vald".

För kristdemokraten Kloeckner har twittrandet: "Ser på fotboll i lugn och ro. Omröstningen var en succé", i sin tur lett till att hon tvingats be om ursäkt och lämna uppdraget som sekreterare i förbundsdagen.

En grupp åldermän i det tyska parlamentet talar i upprörda termer om det inträffade. CSU-politikern Dorothee Baehr säger till tyska Deutsche Welle att: "Parlamentets värdighet har verkligen skadats. Det hade varit bäst om talmannen hade varit den förste att berätta för alla om valet av vår egen president Horst Köhler, istället för att hela internetmediavärlden fick veta resultatet före oss."

En rimlig gissning får väl sägas vara att de tyska parlamentarikerna ännu inte är riktigt mogna för någonting liknande den svenska Twixdagen.

(Tipstack till Henrik).

Andra skriver intressant om förbundsdagen, twitter.

Extremvänstern kopierar extremhögern?

Dagens citat hämtas från en diskussionstråd på facebook:

"Maybe it's time for a "time for the Left to be as unapologetically extreme as the Right" facebook group?"

Frågan ställd angående den föreslagna HD-domaren Sonia Sotomayor, vars moderata framtoning upprör liberala Obamasupportrar som hade hoppats på en liberal domarutnämning som motvikt mot de fyra konservativa domare som redan sitter i USA:s högsta domstol.

Om Sotomayor godkänns av kongressen, vilket allt tyder på, kommer HD bestå av fyra uttalat konservativa, två uttalat liberala samt tre moderata domare. I och med utnämningen av henne tappar alltså den liberala flygeln i högsta domstolen i inflytande från tre till två ledamöter.

Andra skriver intressant om högsta domstolen, Sonia Sotomayor.

Nedläggningen av konsulaten i Los Angeles och New York

Ur Olle Wästbergs alltid läsvärda nyhetsbrev saxas nedanstående text:

Jag har fått mängder av förvånade och upprörda mail sedan jag i förra nyhetsbrevet skrev om regeringens beslut att lägga ner de svenska generalkonsulaten i New York och Los Angeles.

Som vanligt kommer opinionen för sent. UD:s ekonomiska problem är ett arv från tidigare gigantisk misskötsel, men prioriteringarna i nedskärningarna får dagens ansvariga ta på sig.

Det går att förutspå ganska betydande problem som effekt av nedläggningen. Rent praktiskt för svenska medborgare: Den som råkar illa ut i New York får söka stöd i Washington. Den svenska familj som bor på amerikanska västkusten och får barn måste personligen inställa sig (sådana är Schengenreglerna) i Washington för att få ett pass som gör att de kan resa ut ur USA med barnet. Ca 15.000 konsulära ärenden per år har tidigare skötts i New York och Los Angeles. Som vanligt är det bortfall av konsulär service som kommer att ge mest rubriker.

Att det inte hålls investerarseminarier, nätverksträffar, modeshower, konstutställningar eller teaterföreställningar och att Sverige inte får publicitet märks kanske mindre – men påverkar långsiktigt bilden av Sverige och kunskaperna om Sverige.

Det svenska generalkonsulatet i New York öppnades 1834 och den förste generalkonsuln hette Severin Lorich. Det är en 175-årig närvaro som upphör.

Olle Wästberg är generaldirektör på Svenska Institutet och före detta svensk generalkonsul i New York. En post han innehade i drygt fem år, bland annat under terrorattacken den 11 september 2001. Påpekas bör att hans nyhetsbrev skrivs på fritiden och alltså inte i hans roll som generaldirektör. I mitt förra inlägg om konsulatet i New york tipsade jag om en artikel om nedläggningen i New York Times. Då missade jag att länka till kvällstidningen New York Post som också skrivit om konsulatet.

Andra skriver intressant om generalkonsulatet, UD.

Veckan då Piratpartiet blev vuxet

(Uppdaterad 090530 kl 11:24)

"I går var jag förresten och röstade. Mer information kommer tyvärr inte förrän på lördag."

Det var när jag läste ovanstående twitterinlägg någon gång vid lunchtid igår tisdag som jag fick samma känsla i maggropen som under en kväll i samband med fjolårets amerikanska primärval. Vändpunkten har passerats. Det är klart, skrev jag då. Och det skriver jag alltså igen. Vändpunkten har passerats. Det är klart.

Men den här gången handlar det inte om demokraternas inre liv och presidentvalet i USA, utan om nätets inre liv och EU-valet i Sverige.

Då blev jag tidigt övertygd om att demokraternas primärval var avgjort till Obamas fördel, fast inga etablerade journalister ville eller vågade skriva samma sak trots att de rimligtvis kunde göra samma enkla analys. Men så blir det när politiska journalister sitter fast i spelet och väljer att skildra politiken som en hästkapplöppning istället för att lyssna på underströmmarna vid sidan om löpsedlarna och den senaste nyhetssändningen.

Den här gången handlar det om en annan smart uppstickare, piratpartiet, som lyckats artikulera en känsla och spela på en underström på samma sätt som uppstickaren Barack Obama gjorde efter att han hållit det historiska red state-blue state-talet på demokraternas partikonvent 2004.

Piratpartiet är från och med den här veckan ett vuxet - om än halvanarkistiskt och smått kaotiskt organiserat - parti som tar plats i EU-parlamentet efter valet den sjunde juni. Frågan är inte längre om det tar plats i Bryssel och Strasbourg utan med hur många mandat det gör det - ett eller två?

Det är tre från varandra isolerade men ändå likartade händelser som övertygat mig. De stavas Isobel Hadley-Kamptz och Henrik Alexandersson och Lars Gustafsson. Hax skrev i två olika blogginlägg att han bytt sida till piratpartiet. Isobel skrev ett twittermeddelande som sannolikt innebär att hon röstat på piratpartiet och förklarar varför i sin krönika på Expressens ledarsida på lördag. Och sist, men definitivt inte minst, har författaren Lars Gustafsson också valt att komma ut som piratpartist.

Varför är då dessa tre röster viktiga i det vildvuxna tjattret på nätet? Tillsammans visar de att piratpartiet har tagit steget från att vara en sentida grabbig avläggare till ABC80-klubben, vars medlemmar ser rätten att lyssna på musik och titta på film utan att behöva göra rätt för sig som den viktigaste politiska frågan av dem alla, till att bli en seriös politisk kraft som attraherar etablerade debattörer, kulturskribenter och författare i den tyngre divisionen.

Nu talar vi alltså inte längre om ett gäng hetlevrade datornördar, utan om politiskt begåvade, medvetna och erfarna personer som alla dras till piratpartiet från rakt motsatt håll - det politiska och ideologiska. För dem handlar det som partiledaren Rick Falkvinge förklarat i Aftonbladet inte om musikaliska gratisluncher utan om en djup övertygelse om att grundläggande demokratiska värden står på spel i kampen om friheten på nätet, och att det endast är det unga piratpartiet som (hittills) förmått artikulera denna kamp i politiska termer.

Därmed flyttas också piratpartiets kamp in från chattarna och bloggosfären till de kulturella och politiska salongerna på kultur- och ledarsidorna i de traditionella medierna. Partiet har ideologer som Oscar Swartz, organisatörer som Rick Falkvinge och förstanamnet på valsedelen Christian Engström samt etablerade opinonsbildare som Henrik Alexandersson, Isobel H-K och Lars Gustafsson på sin sida.

Den nödvändiga treenigheten är på plats. Piratpartiet har blivit vuxet.

Ps. Om jag nu har fel, och Isobel inte har röstat på piratpartiet och inte heller skriver om detta på Expressens ledarsida på lördag ber jag redan nu om ursäkt, och ber följdaktligen att få dementera delar av ovanstående inlägg. Ds.

Pps. Isobel kom som väntat ut i krönikan, och därmed slipper jag be om ursäkt. Tack Isobel. Dds.

Andra skriver intressant om EU-valet, piratpartiet, Lars Gustafsson.

USA:s högsta domstol når nya höjder

(uppdaterad 090527 kl 00:18)

För nog måste väl det vara betydelsen av att president Obama har valt att nominera Sonia Sotomayor till Scotus (Supreme court of the united states). Om hon godkänns av kongressen blir hon den första domaren med latinsk bakgrund i USA:s högsta domstol och den tredje kvinnan genom tiderna i den politiskt mycket mäktiga domstolen.

En intressant fråga som republikaner, vapenlobbyn NRA och andra konservativa påtryckargrupper säkerligen kommer jaga Sotomayor med är hennes syn på folks rätt att bära vapen. Hon anser inte nödvändigtvis att det andra tillägget till konstitutionen som reglerar folks rätt att äga och bära vapen gäller individer. En annan form av kritik som kommer riktas mot henne baseras på vad hon en gång sagt om juridisk aktivism framför en rullande kamera.

I och med den historiska utnämningen av den första latinska domaren i HD har Barack Obama ytterligare stärkt sina aktier hos den stora latinska minoriteten i USA. En grupp som republikanska strateger har pekat ut som en grupp som republikanerna måste återerövra stöd hos, om de inte ska förpassas till ett permanent politiskt utanförskap.

Det är också lätt att dra paralleller mellan Obamas egen valseger och hans utnämning av Sotomayor. Den sänder ett budskap om att den amerikanska drömmen lever, och att det i USA är möjligt för vem som helst som kommer från en enkel bakgrund att nå hur långt som helst. Eller som Barack Obama själv beskrev det under presskonferensen: "No dream is beyond our reach in the United States".

Uppdatering:
När jag läser TT:s text om utnämningen inser jag plötsligt att jag vinklat ovanstående text helt fel. Jag borde naturligtvis ha vinklat den på det sensationella faktum att en jurist i USA råkar ha diabetes, typ 1, till råga på allt.

Andra skriver intressant om högsta domstolen, Sonia Sotomayor.

Dream Ticket

Obamas fria fall

Vi går alla i gång på olika saker här i världen. Och en av de saker som triggar igång den ambitiösa bloggaren Dick Erixon (med bakgrund i centern) mer än något annat är kriget mot terrorismen och neokonservativa amerikanska hökar uppfödda på fler John Wayne-filmer i modersmjölken än vad som är hälsosamt.

Efter att ha plöjt x antal politiska helgkolumner i amerikansk press som alla berörde torsdagens drabbning mellan president Obama och före detta vicepresidenten Cheney om synen på de moraliskt kulturella höjdpunkter i USA:s samtidshistoria som kallas Guantanamo och skendränkning, levererade Dick Erixon följande stringenta analys:

"För första gången sedan valsegern i november förra året är Barack Obama på defensiven och tappar stöd på alla håll och kanter. Det är närmast fritt fall."

En intressant slutsats. Låt oss därför titta lite närmare på siffrorna för att se hur det ser ut i den amerikanska opinionen där detta "fria fall" självklart manifesteras på ett tydligt sätt.



Andra skriver intressant om Barack Obama, Dick Cheney.

Alla dessa libertarianer - vad gör de hela dagarna?

Dagens citat kommer från Offentliga Affärers favorit i den svensk-amerikanska bloggvärlden - Martin Gelin.

"Kanske är det bara så att libertarianer är oproportionerligt högljudda på nätet (alla som skrivit en rad om amerikansk politik i en svensk dagstidning är förmodligen medvetna om antalet svenska Ayn Rand-fanatiker och deras förmåga att skriva väldigt långa e-mail)."

Nu vet vi alltså vad de gör hela dagarna. Och det är som jag har misstänkt hela tiden. Det kan inte vara lämpligt att läsa alltför mycket Rand, för då slutar det kanske med att man blir skribent här eller till och med ordförande i ett utskott där. Ingetdera verkar särskilt nyttigt.

Andra skriver intressant om Ayn Rand.