New York Times sågar Carl Bildt

Om bara några dagar fattas beslutet som fått både svenskar och amerikaner att undra hur det står till med omdömet hos beslutsfattarna i Stockholm, för att uttrycka det milt. Tidningen New York Times sågar den svenska regeringen jäms med fotknölarna, talar om ett nytt Stockholmssyndrom och likställer Sverige med Albanien och Moldavien. Amerikanska nobelpristagare har engagerat sig i striden, och kända Sverigevänner som USA:s före detta Stockholmsambassadör Charles Heimbold har personligen skrivit brev till utrikesminister Carl Bildt för att få honom att ändra sig.

"Som du vet så är Washington den politiska huvudstaden i USA, men inte den kulturella och finansiella huvudstaden. Det svenska generalkonsulatet i New York har historiskt kunnat upprätthålla osedvanligt värdefulla kontakter på ett sätt som inte kan skötas effektivt från ambassaden i Washington", skriver han i brevet som tidningen Dagens Industri tagit del av.

Den 13 maj faller bilan för en institution i New York. Då fattas det formella beslutet om nedläggning av det svenska konsulatet i New York. Det äldsta konsulatet i The big Apple av dem alla med en 175-årig närvaro att falla tillbaka på, och det utan någon som helst konkurrens viktigaste svenska konsulatet av dem alla världen runt. Men nu ser alltså klockan ut att vara slagen för verksamheten på One Dag Hammarskjöld Plaza, vid korsningen av 48:e gatan och 2:a avenyn på Manhattan.

Nedläggningsbeslutet har fått New York-svenskar ur alla läger och företrädare för näringslivet i både Sverige och USA samt utländska diplomater att skaka på huvudet av förundran över utrikesdepartementets prioriteringar och syn på hur en modern diplomatisk verksamhet bäst bedrivs.

Den 13 maj fattas det formella beslutet, men enligt uppgift har UD redan börjat arbeta med avvecklingen. Personalen har informerats och fackliga representanter är på väg för att ge förhandlingsstöd. Diskussioner förs om förtida pensioner och avgångsvederlag, men några av de anställda har arbetat halvtid för FN-delegationen vilket komplicerar situationen ytterligare. Möjligheterna att så billigt som möjligt krypa ur hyreskontraktet för lokalen på våning 45 i skrapan där kontoret ligger kartläggs också, även om chanserna att komma billigt undan bedöms som små i dagsläget.

Ps. konsulatet i New York är Sveriges största passmyndighet utomlands och hanterar i runda tal 11.000 konsulära ärenden per år. Men konsulär verksamhet (alltså stöd och markservice till vanligt folk), underhållandet av attraktiva mötesplatser där svenska företag kan knyta nya affärskontakter, marknadsföring, kulturellt utbyte och byggandet av varumärket Sverige har aldrig stått särskilt högt i tak hos vare sig de Le Monde-läsande yrkesdiplomaterna eller deras nuvarande departemenschef i Arvfurstens palats. Ds.

Andra skriver intressant om Carl Bildt, New York, UD.

Med Zappa och tuben till riksdagen

Är du här och svartmålar Sverige? En bekant röst ropade tvärs över gatan precis utanför amerikanska finansdepartementet. Det var dåvarande finansminister Pär Nuder, som av en slump hade varit på möte där samtidigt som jag hade hållit anförande i samma byggnad.

Vilket väger tyngst? Åratal av nätverksbyggande i ungdomsförbund och kommunalpolitiken, eller ett bergfast ideologiskt engagemang som trampat upp vindlande stigar utanför partiapparatens lojala men ack så sega bänknötande? Det kommer den här personvalskampanjen som kickat igång på Youtube vara ett kritiskt test av.

En granskning av socialdemokraten Evin Cetins personvalskampanj i EU-valet avslutades med en efterlysning av just det som de två ovanstående länkarna på tuben leder till, avstampen för debattören och den nyblivne moderaten Johnny Munkhammars personvalskampanj på tuben inför riksdagsvalet år 2010. Ibland går det fort.

Likheterna mellan de båda kampanjerna är större än vad en första anblick ger vid handen, med en väsentlig skillnad. Cetin står på listan och kan därför fokusera på att möta väljare och soffliggare utanför partiapparaten för att få dem att rösta på henne. Hon går inifrån och ut.

Munkhammar måste in på listan via moderaternas interna proval och nomineringsprocess i stockholms län, och då handlar det inte om att primärt mobilisera soffliggare och höja valdeltagandet som i Cetins fall. Istället är målet att övertyga en kombination av gamla trotjänare, unga hetsporrar i muf och redan lojala partigängare om att de ska våga lyfta in ett oprövat kort på listan på ett redan etablerat namns bekostnad. Han går utifrån och in. Och det är lättare sagt än gjort.

Min första lilla bok, om regionalpolitik, var spännande att skriva. Men lustigt nog är det alltid så att man egentligen inte vill se boken mer när den väl presenteras. Då har man skrivit, fått synpunkter och skrivit om så mycket att man är hjärtligt trött på ämnet och texten.
Sedan dess har det blivit fler, fyra-fem stycken, och hundratals bokarrangemang, i många länder och format. Det är alltid roligt att se om något fungerar, om det når fram. Känslan av att signera en egen bok var dock inte som jag trodde när jag var liten. Antagligen för att man då redan är trött på bokeländet.

Med tanke på att Per Schlingmann och Co. efterlyst förnyelse och rotation på moderaternas listor i valet 2010 borde det finnas spelutrymme för en skrivande och debatterande outsider som Munkhammar, kan man tycka. Fast å andra sidan är avsaknaden av ett antal Gimokurser i muf-regi något som ligger honom i fatet på nedåtsidan, som en börsanalytiker skulle formulera det. Inte minst med tanke på att den unga moderata riksdagsledamoten tillika IT-politiska talespersonen Eliza Roszkowska Öberg har samma geografiska hemvist som Munkhammar.

Men, och här kommer det intressanta, samtidigt som de nya moderaternas förnyelse fortsätter och Anders Borg förflyttar regeringens politik allt närmare den socialdemokratiska mitten i svensk politik, borde det finnas ett ökande sug bland de ideologiskt övertygade moderata partimedlemmarna av den äldre liberala skolan efter någon begåvad person som både kan och vågar ta den intellektuella och verbala fajten med Anders Borg på riksdagsgruppens tisdagsmöten. Alltså någon som både har läst lika många avhandlingar som Borg och som är "moderat classic", för att låna Carl Bildts ord. Kanske är det en före detta folkpartist med bakgrund i Timbrohögern som är svaret på deras drömmar?

Hur det än går för honom är det någonstans sympatiskt att en bevisligen både tänkande och hårt arbetande person känner ett sug efter att låta fotsulorna nöta sammanbindningsbanans hårda golv på Helgeandsholmen. Kanske återfinns drivkraften och svaret på varför han gör det i hans personliga lilla programförklaring Personligt - från Visby till Vita Huset.

Inskränkthet är ingen god egenskap hos politiker. Alltför ofta har politiker inte gjort mycket annat än ägnat sig åt politik. Det borde göra så de kan politik, kan man tycka, men det gör att de inte förstår samhället och människors varierande vardag.

Även om den inte leder in på en valbar plats på riksdagslistan 2010 så borde om inte annat Munkhammars kampanj leda till två saker. Han får material till nästa bok, och övriga hugade personvalsaspiranter från vilket parti det än vara må får en utmärkt liten skrift att hämta inspiration i när de ska pränta ned sin egen programförklaring. Munkhammar visar att de alls inte behöver vara lika ambitiösa som Barack Obamas självbiografi Dreams of my father och politiska programförklaring The Audacity of Hope för att vara både givande och läsvärda.

Ps. Munkhammar har inte bara lagt upp programförklaringen från kickoffen på tuben, utan också länkat till kampanjlåten "Johnny′s Girl" av Los Pelados på Myspace. När jag lyssnar på den kommer jag av någon anledning att tänka på Frank Zappa som en gång kärnfullt förklarat att "Communism doesn't work because people like to own stuff." Ds.

Andra skriver intressant om riksdagsvalet, personval, Johnny Munkhammar.

Bilderna som visar att Malin Siwe har rätt

Hon är skicklig, den initierade ledarskribenten Malin Siwe på DN, inte tu tal om annat. Tack vare en liten notis i högerspalten på söndagens ledarsida i Dagens Nyheter har hon fått större delen av vänsterkanten i den svenska bloggosfären att gå i spinn, och en del på högerkanten med för den delen.

Vad bråket handlar om sammanfattas kort och kärnfullt av bloggaren Jonas Morian.

Har Malin Siwes kritiker rätt? Är hennes analys av vänsterpartisten Hanna Löfqvists bildbyline i partiets okonventionella valmaterial till EU-valet "något av det mest bisarrsexistiska jag läst i en svensk tidning", för att citera den vanligtvis så initierade bloggaren och kulturskribenten på Expressen Isobel Hadley-Kamptz.

Som frilansjournalist som skrivit en hel del om medier och marknadsföring i en branschtidning, och dessutom suttit av ett antal seminarier på Juridicum i Uppsala hoppas jag kunna tillföra en hyfsat initierad analys av bråket mellan Siwe och Hadley-Kamptz.

Låt oss titta på vad Siwe skrev en gång till:

"Men Hanna Löfqvist har i alla fall inte slips. Fast hon kanske borde skaffa en. Eller köpa en blus i större storlek, för den hon har på bildbylinen glipar över bysten på ett sätt som renderat anmälningar till reklamombudsmannen ifall hon förekommit i en bilannons."

Det texten tolkar Hadley-Kamptz (H-K) på följande sätt:

"Bilden Siwe upprörs så storligen över finns alltså på sista sidan i den här tidningen, och den som ser något där som skulle kritiseras av visserligen ganska konstiga Reklamombudsmannen vinner en DN-prenumeration. De kan t ex få min."

Observera att redaktör Siwe och redaktör H-K diskuterar två skilda bilder. Siwe diskuterar en tänkt bild där Hanna Löfqvists porträtt i bildbylinen skulle ha flyttats över till en bilannons, medan H-K diskuterar bylinen som sådan, utan att sätta den i en reklamkontext i en bilannons. Redan här föreligger alltså en glidning i debatten som är förhållandevis vanlig på kultursidorna i svensk press. Där är det inte ovanligt att skribenter tilldelar en opponent en åsikt som den personen nödvändigtvis inte har eller skulle acceptera att få sig tillskriven, för att sedan i mer eller mindre starka ordalag kritisera och smula sönder den hårdvinklade och/eller konstruerade åsikten.

Så till sakfrågan. Vad skulle reklamombudsmannen (RO) säga om följande bild, för att utgå från Hadley-Kamptz problemformulering?

Det kommer vi antagligen aldrig att få veta eftersom en liten ordinär bildbyline modell kvällstidning i ett i sammanhanget betydligt mer omfattande reklammaterial som det som vänsterpartiets reklamtidning är knappast i sig skulle komma att prövas. Men å andra sidan har Siwe heller aldrig påstått att bylinen i sig skulle komma att prövas av reklamombudsmannen.

Däremot går det att pröva Siwes tes: "renderat anmälningar till reklamombudsmannen ifall hon förekommit i en bilannons."

Den tämligen nyinstiftade institutionen RO har ännu inte börjat publicera avgöranden på hemsidan. Däremot finns en rad avgöranden och fällda annonser publicerade hos RO:s företrädare, Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK).

Där hittar vi följande exempel på fällda bilannonser från år 2000 och framåt.







De två annonserna för företaget Specialfälgar högst upp i raden kritiserades av ERK i november år 2000 med följande motivering:

"Enligt av Internationella Handelskammaren (ICC) antagna grundregler för reklam gäller som grundläggande princip bl.a. att reklam skall utformas med vederbörlig känsla av socialt ansvar. Enligt artikel 4 punkt 1 i grundreglerna får reklam inte vara diskriminerande ifråga om bl.a. kön.

De aktuella annonserna utgör typexempel på reklamåtgärd i vilken kvinnor används som blickfång av sexuell natur, utan något som helst samband med den marknadsförda produkten. Detta är kränkande mot kvinnor i allmänhet och annonserna strider därför mot ICC:s grundregler för reklam."

Motiveringen är typisk för hur ERK resonerar i fall med kvinnor i bilannonser, där kvinnan enbart förekommer i bilden som ett (manligt) blickfång, utan att tillföra något övrigt till vare sig produkten eller budskapet i annonsen. Det föreligger alltså inget krav på att kvinnan eller kvinnorna i fråga nödvändigtvis ska vara vare sig lättklädda eller avklädda för att annonserna ska fällas av ERK.

Frågan är då, har Malin Siwe rätt när tror att liknande reklam - fast med Hanna Löfqvists bild inlagd istället för de nu aktuella fotomodellerna - skulle anmälts till RO? Det kan vi aldrig veta, men vi kan göra en bedömning. Och den bedömningen landar i att den reklamen rimligtvis både skulle anmälas till RO av någon uppmärksam och kritiskt granskande privatperson, samt att den skulle fällas såsom varandes könsdiskriminerande mot kvinnor.

Ps. Det är ingen slump att varianter av ordet initierat förekommer upprepade gånger i den ovanstående texten. Ds.

Andra skriver intressant om EU-valet, könsdiskriminerande reklam, Dagens Nyheter.

Ska Kennedy ersätta Kennedy

USA må vara en republik grundad på en törstande längtan efter frihet och broderskap, i opposition mot de förtryckande europeiska kungahusen. Men även om landet är en republik, betyder inte det att det saknas en kungafamilj, tvärtom. Och nej, det är inte Bush eller Clintons det handlar om, utan familjen Kennedy så klart.

Den siste av de tre bröderna Kennedy, Ted Kennedy, har på grund av sjukdom i praktiken lämnat sin plats i senaten, även om han formellt kvarstår i tjänst. Där representerar han sedan 1962 delstaten Massachusetts, vilket gör honom till en av de mest seniora senatorerna i USA.

Men nu kan en Kennedy av den yngre generationen vara på väg att ta plats i senaten för att säkra familjens representation och inflytande i de högre maktpolitiska sfärerna i Washington och det demokratiska partiet. Och det är inte Ted Kennedys son Patrick J. Kennedy som redan sitter i representanthuset det handlar om.

Nej, den här gången är det Chris Kennedy, ett av Robert F. Kennedys elva barn (det åttonde i ordningen), som på allvar börjat undersöka möjligheterna att ställa upp i senatsvalet i Illinois år 2010. I så fall skulle han komma att utmana den sittande juniora demokratiska afro-amerikanska senatorn Roland Burris, som utsågs till Barack Obamas efterträdare i senaten av den avsatta och mutåtalade före detta demokratiska Illinoisguvernören Rod Blagojevich. Roland Burris släpar även han på en ryggsäck med etiska problem som ligger honom i fatet, och som talar till en utmanares fördel.

Den 45-åriga fastighetsdirektören och fyrabarnspappan Chris Kennedy har inte tidigare innehaft något tyngre politiskt ämbete, även om han varit nog så aktiv i det offentliga livet genom en rad styrelseuppdrag och vid sidan av det stått som värd för en rad demokratiska insamlingsarrangemang i sin hemstad Chicago, nu senast till stöd för Barack Obamas presidentkampanj. Han har också till exempel varit involverad i farbror Ted Kennedys presidentkampanj 1979 och 1980, och varit kassör i sin äldsta bror Joseph Kennedys kongresskampanj 1988.

Joseph Patrick Kennedy II satt i representanthuset för Massachusetts åttonde distrikt mellan åren 1986 - 1999, en plats som han övertog efter den legendariska demokratiska politikern och talmannen i representanthuset Tip O´Neill.

Chris Kennedys kusin Patrick Joseph Kennedy II, alltså han som redan sitter i representanthuset om ni minns, innehar för övrigt ett svårslaget familjerekord bland de politiska djuren i Kennedyklanen. Han är den yngsta Kennedy som blivit vald till ett offentligt ämbete då han som 21-åring blev invald i delstaten Rhode Islands representanthus 1988. Obs! Förväxla inte Patrick Joseph Kennedy II med kusinen Joseph Patrick Kennedy II som alltså lämnat kongressen sedan tio år tillbaka.

(Ja, det är mycket namedropping här, men så är det också kungafamiljen vi talar om.)

Andra skriver intressant om Kennedy, senaten, kungafamiljen.

Därför gråter Johan Ingerö och Sanna Rayman

Dagens fråga. I vems hjärterot svider det just nu mest, bloggaren/hårdrockaren Johan Ingerös eller ledarskribenten/hip-hoparen Sanna Raymans?

Johan, som har gjort till sitt livs mission att ge röst åt hårdrockshögern samtidigt som han är devot intresserad av amerikansk politik, gråter antagligen blod när han ser att Metallicas Lars Ulrich kommit ut som hardcoreliberal (alltså vänster i USA) och öppen förespråkare av socialdemokratin när han häromdagen gästade den alltid sevärda Rachel Maddows uttalat liberala politiska talkshow i tv-kanalen MSNBC.

Samtidigt, på andra sidan Atlanten, närmare bestämt på den svenska hip-hopscenen, har R&B-duon Medina gjort årets bästa politiska låt alla kategorier, åt södertäljebon och socialdemokraten Evin Cetin och hennes personvalskampanj i EU-valet. (Låten rikta ljuset släpptes för övrigt på Youtube samma dag som Lars Ulrich framträdde hos Rachel Maddow.) Det har fått liberalen (alltså höger i Sverige) och ledarskribenten på svenskan Sanna Rayman att skriva en bekännelseblogg om hur hon sörjer att hennes Ipod-favoriter Medina har outat sig som vänster och företrädare för pizzagenerationens socialdemokratiska språkrör Evin.

Det kan inte vara lätt att vara svensk höger och samtidigt ha näsa för bra musik. Eller som Sanna själv skriver: "men å så glad jag skulle bli om det funnes en endaste liten frihetlig högersjäl på den svenska raphimlen". Fast å andra sidan, har någon någonsin påstått att det skulle vara lätt att vara höger i Sverige? De får väl gråta tillsammans Sanna och Johan. Delad sorg är halv sorg, heter det visst.

Men vänta nu, att dela på saker, är inte det socialism? Oh shit, de får väl gråta och sörja i atomär ensamhet då, Johan och Sanna.

Andra skriver intressant om Sanna Rayman, Johan Ingerö, Evin Cetin.

Så mycket lättare att andas

Det har blivit så mycket lättare att andas de senaste hundra dagarna av den enkla anledningen att man inte längre behöver vara nervös för vad USA:s president ska säga vid nästa offentliga framträdande, och hur han kommer säga det. Och då syftar jag inte på att det eventuellt kunde finnas anledning att framföra viss kritik i sak mot den tidigare administrationens politik, utan helt enkelt att det känns tryggare när det är den smartaste killen i stan som sitter med fingret på knappen och vetopennan i handen, istället för, ska vi säga, den kanske inte fullt så smarta killen.

Ett annat sätt att sakpolitiskt sammanfatta inrikespolitiken nedbruten på delstatsnivå under Obamas första hundra dagar i Vita huset görs på hans egen webb. Där kan propagandaminister Per Schlingmann och försteopponenten Ibrahim Baylan lära en del av hur en ekonomisk politik kan presenteras.

Andra skriver intressant om Barack Obama.

Den svenska pizzagenerationens första bandyblatte fick Obama att skämmas

Hon fyllde 25 samma dag som Barack Obama installerades som president, och när hon och hennes chef Anders Lago träffade Obama i Washington i fjol lyckades de med konststycket att få den blivande presidenten att skämmas. Nu har hon själv utan att skämmas gjort den hittills snyggaste svenska kopian av Obamas presidentkampanj.

Att västvärldens samlade politikerkår vill lyckas med konststycket att upprepa Barack Obamas succéartade presidentkampanj är en lågoddsare. En ännu lägre lågoddsare är att många, för att inte säga de flesta, av dessa kampanjförsök kommer falla platt till marken och uppvisa olika grader av misslyckade/töntiga imitationer. Det kommer bli lite som när den före detta moderata partiledaren Bo Lundgren försökte utropa sig och de då fortfarande gamla moderaterna till det svenska svaret på Tony Blair och New Labour. Vi talar alltså om grabbar som inte ens spelade i samma liga, om ens på samma planet, i det fallet.

Den sexspråkiga Uppsalajuristen och kommunalrådsekreteraren Evin Cetin från Bollnäs och Södertälje väcker både personligen och i sin anspråkslösa lågbudgetkampanj för att bli personvald till EU-parlamentet mer Obamavibbar än vad hela den samlade centrala socialdemokratiska kampanjapparaten lyckats åstadkomma i form av försök till nytänk på nätet, som bloggaren Jonas Morian konstaterar i en genomgång av socialdemokraternas nya nätsatsning. Gänget på 68:an vill liksom göra en Obama, fast ändå inte eftersom de både vill registrera och behålla kontrollen över aktivisterna. Inte heller de nya moderaterna med den begåvade kampanjgeneralen Per Schlingmann i spetsen har än så länge lyckats matcha bandyblatten Cetin från Södertälje.

"Jag är nog den enda blatten som älskar bandy. Men så är jag uppväxt i Bollnäs"

Två av av de mest otippade och succéartade inslagen i Obamas kampanj återfanns på Youtube i form av de båda låtarna Crush on Obama och Yes We Can, som vid det här laget båda har fått ett tvåsiffrigt antal miljoner visningar på tuben. Och nu har Cetins kampanj med den före detta ombudsmannen, internetstrategen, pressekreteraren och kampanjräven Thomas Johansson i spetsen lanserat ett snyggt och smart svenskt svar på Will I Am:s video Yes We Can. Det är den svenska R&B-duon Medina som står bakom den nyskrivna kampanjlåten Rikta ljuset, självklart utlagd på Youtube och skickligt lanserad i både Aktuellt och TV4:s morgonsoffa.

De båda gruppmedlemmarna Sam-E och Alibi har själva tunisisk påbrå. Videon till Rikta ljuset är delvis inspelad på Götaplatsen i Göteborg och på stadshusets tak i Södertälje. Känslan, budskapet, stämningen, öppenheten och den enkla lågbudgetproduktionen från Yes We Can går igen i Rikta ljuset, som kanske besitter potential att bli den bästa socialdemokratiska valfilmen sedan Roy Anderssons egoismen, den oslagbara negativa reklamfilmen för sossarna i valet 1985. Via kampanjsajten och Youtube har för övrigt hugade sympatisörer, fans till Medina och andra intresserade inbjudits att delta i inspelningen i Göteborg.

Men det är inte bara Cetins bakgrund, uppväxt, utbildning och smartness samt Medinas låt som väcker Obamaassociationerna till liv. Kampanjens motor är en öppen och inbjudande webbplats, relevant utformad om än i lågbudgetformat, syftandes till att dra in och engagera gräsrötter både inom och utom socialdemokraterna i kampanjen, vilket alls inte behöver innebära något negativt när en politisk underdog utmanar rådande maktstrukturer och konservativa valberedningar i den centrala partiapparaten.

Att Evin Cetin skulle lyckas med prestationen att bli inkryssad i EU-parlamentet från plats 29 på socialdemokraternas valsedel får ses som en utomordentlig högoddsare. Enligt kampanjens egen bedömning krävs det runt 35.000 personkryss för att uppnå målet. Fast är det å andra sidan någon som ska lyckas med en personvalskampanj i årets EU-val är det kanske just en turkiskfödd bandyblatte från Bollnäs som tack vare sin pizzabakande kurdisk-muslimska pappa och pizzabakande assyrisk-kristna mamma har bestämt sig för att göra sig till tals för den svenska pizzagenerationen. Det förklarar samtidigt det något aparta medievalet pizzakartonger, som är en av de mediekanaler som Cetin för ut sitt budskap genom.

I skrivande stund har hennes facebookgrupp 2.396 medlemmar, och det får väl ändå indikera att det finns ett visst tryck i kampanjen. I förra EU-valet klarade för övrigt Ölänningen och den socialdemokratiska EU-motståndaren Anna Hedh av att bli inkryssad i EU-parlamentet trots att hon hade placerats på plats 31 på valsedeln. Det skedde genom en målinriktad personorienterad antietablissemangskampanj som uttalat slog underifrån mot den samlade socialdemokratiska partieliten.

Om Cetin mot förmodan hamnar i Bryssel efter sommarens val inger det på något sätt hopp om den svenska politikens framtid. Med en klok kampanj, envetet fotarbete och nätet som motor kan smarta uppstickare utmana, runda och besegra de centrala politiska maktapparaterna såväl i USA som i Sverige, såväl i Chicago och Washington som i lilla Bollnäs och Södertälje. Det bådar gott. Om det dessutom görs till skön musik och ruggigt snygga videos, desto bättre. Politik 2.0 behöver inte vara vare sig tråkigt, fult eller trögt.

För övrigt definierar musikern Alibi (Ali Jammali) pizzasverige som folk med bra utbildning som har kämpat sig igenom livet för att verkligen komma någonstans, men som på grund av utländskt klingande namn inte ges en ärlig chans på den svenska arbetsmarknaden utan hänvisas till pizzakneg eller taxijobb för sin försörjning.

Ps. En annan begåvad utmanare och underdog i nästa års riksdagsval är den nyblivna moderaten, före detta folkpartisten, författaren, rådgivaren och debattören Johnny Munkhammar som häromveckan lanserade sin personalvalskampanj i TV4:s morgonsoffa (var annars). Också han har en koppling till Vita huset. Nu inväntar Offentliga Affärer med spänning Munkhammars kommande Youtube-kampanj. Ds.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Evin Cetin, EU-valet.

Leif Pagrotsky battlar om den svenska socialismen i The Daily show

The Daily Show är ett av USA:s bästa och mest populära nyhets/satirprogram. Den dagliga halvtimmeslånga kommenterande satiriska nyhetsshowen sänds i USA på kabelkanalen Comedy Central och i Sverige på sen kvällstid med en veckas eftersläpning i kanal 9. Programmet leds av nyhetsankaret Jon Stewart. Nu har The Daily Show i två inslag tittat närmare på Sverige och den svenska modellen.

Alltmedan konservativa kommentatorer och republikanska politiker skruvar upp sin kritiska retorik mot president Obamas ekonomiska politik och anklagar honom för att föra en politik som leder USA rakt mot den socialistiska avgrunden, alternativt "göra om USA till Sverige", för att citera Fox News-profilen Bill O'Reilly, så har The Daily Show och dess utsända Sverige-korrespondent Wyatt Cenac bestämt sig för att på plats i Stockholm och Södertälje undersöka vilken socialistiskt mardröm det är USA är på väg in i.

Missa för allt i världen inte Wyatt Cenacs battle med socialdemokraten Leif Pagrotsky om den svenska socialismen vs den amerikanska modellen i del två.

Andra skriver intressant om The Daily Show, Leif Pagrotsky, Sverigebilden.

"Någon som hört talas om bandyvåld"

En liten trivsam holmgång mellan undertecknad och redaktör Slätt om synen på det svenska fotbollsvåldet. Inslaget är hämtat från eftersnacket till SvT-programmet Debatt om fotbollshuliganismen som sändes den 16 april.

What happens in Vegas stays in Vegas, eller?

Missa inte att följa den Norrköpingska folkpartisten-Abbafanet-McCainanhängaren-amerikanska politikbloggaren Mathias Sundins öden och äventyr i Las Vegas, där han tillbringar semestern med att mitt i brinnande sommarhetta arbeta som volontär för John McCains kampanj. (Naturligtvis väljer han politiken framför rouletthjulet. Vad trodde ni?)


Självklart bloggar han direkt från Vegas, vilket ger oss svenskar en tämligen unik inblick i hur det är att arbeta som gräsrotsaktivist i en presidentvalskampanj i USA.

Ps. Mannen till vänster på bilden är ingen Abbafantast, han gillar enligt uppgift mer hederlig amerikansk country a lá Johnny Cash. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Mathias Sundin.

Obama släpar på tre ankare under resan

Att Barack Obama är en presidentkandidat som går utanför ramarna har väl stått klart sedan länge. Ett tecken på vilket intresse hans kampanj väcker är den resa till Europa, Mellanöstern och Afghanistan som han nu genomför i dagarna som kommer.

Med på resan följer inte bara de vanliga politiska reportrarna som bevakar Obamas kampanj. De tre stora tv-kanalerna - ABC, CBS och NBC - skickar alla med sina nyhetsankare på utlandsturnén. Och det ska gudarna veta att det inte tillhör vanligheterna att dessa de allra tyngsta reportrarna i amerikansk television lättar ankar för att sända någon annanstans ifrån än desken på hemmaredaktionen.

För övrigt lär Obama inte få något större problem med resekassan, trots den svaga dollarn. Under juni månad drog Obama in 52 miljoner dollar i donationer, vilket kan jämföras med McCains 22 miljoner dollar under samma månad. I medeltal gav en donator 68 dollar till Obamas kampanj i juni. Maxbeloppet som en enskild person kan ge en presidentkandidat är 2.300 dollar till primärvalskampanjen och sedan samma maxsumma till själva presidentvalskampanjen.

Så här ser Obamas intäktsida ut under årets sex första månader:

Januari 36 miljoner dollar
Februari 55 miljoner
Mars 41 miljoner
April 31 miljoner
maj 22 miljoner
juni 52 miljoner

Målet för demokraternas insamlingskampanjer i år uppgår till 300 miljoner dollar till Obamas kampanj, samt ytterligare 180 miljoner dollar till partiets centrala kampanjkassa. Fram till idag har Obama sammanlagt dragit in nästan 340 miljoner dollar i kampanjbidrag sedan han tillkännagav sin kandidatur i februari i fjol.

Även ekonomiskt skriver Obamas kampanj historia. Han har nämligen beslutat avstå från de statliga bidrag till kampanjen som McCain har tackat ja till. Därmed sätts inget maxbelopp för hur mycket Obama kan spendera under höstens kampanj, till skillnad från McCain som får 84 miljoner dollar i offentligt bidrag efter att han har nominerats av republikanernas konvent. Nackdelen för en kandidat att tacka ja till det bidraget är att det då också sätts ett maxbelopp för hur mycket kandidaten får spendera under höstens kampanj. Det kan dock till viss del kompenseras genom att partiets kampanjkassa eventuellt kan få större donationer istället för att de går till kandidatens kassa.

Det är för övrigt första gången sedan de offentliga bidragen till presidentvalskampanjerna infördes i spåren efter Watergateskandalen på 1970-talet, som en kandidat har valt att avstå från dem.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Rockstjärnan Obama går i JFKs fotspår

Att Barack Obama tar till en del okonventionella metoder under sin kampanj kommer inte som någon nyhet. Därför är det kanske heller inte förvånande att han och hans rådgivare har valt att ta ett radikalt grepp under partikonventet i Denver i slutet på augusti, under vilket Obama formellt ska utses till demokraternas presidentkandidat.

När han håller sitt stora konventstal, under vilket han tar emot och accepterar partiets presidentnominering, kommer han nämligen inte att tala i konventscentret Pepsi Arena, utan han har istället valt att flytta talet till den stora utomhusstadion, Mile High stadium, där det amerikanska fotbollslaget Denver Broncons normalt spelar sina hemmamatcher.

Det betyder att Obama kommer tala på en arena som rymmer 80.000 personer, alltså betydligt fler än de som deltar i konventet som ombud och funktionärer, och som annars hade varit de enda som fått se honom tala live den kvällen.

Men Obama är inte den första demokraten som valt att flytta sitt så kallade "acceptance speech" till en utomhusarena. John F Kennedy valde för snart 50 år sedan att hålla motsvarande tal på utomhusarenan Los Angeles Coliseum.

Historiens vingslag går igen. Se mer om beslutet att tala på Broncos fotbollsarena i ett nyhetsinslag på tv-kanalen CBS.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Jan Guillou: "Jag är socialist på fel sätt"

Dagens i särklass bästa citat hämtas från det läsvärda magasinet Filter, vars tredje nummer damp ned i brevlådan idag. I en artikel intervjuas författaren Jan Guillou med anledning av att hans sista(?) bok i Hamilton-serien kallad "Men inte om det gäller din dotter" släpps på Piratförlaget den 20 augusti.

"Men stuckatur blir jag inte trött på. Det är rätt av mig att bo på Östermalm. Bodde jag på Söder skulle jag ständigt få min bil sabbad av alla socialistiska kamrater som menar att jag är socialist på fel sätt, av feminister som anser att jag inte är tillräckligt feministisk. Och veganerna skulle naturligtvis hälla bajs i brevlådan. Här, I Oscars församling där det är 73 procent moderater, är folk toleranta. De uppfattar en vänsteravvikelse i huset ungefär som om man hade en homosexuell i familjen - det händer i de bästa familjer."


Andra skriver intressant om Filter, Jan Guillou, gåsleversocialism.

Obama vill tvinga dina barn att plugga spanska

I alla fall om man ska tro den senaste reklamfilmen från de hårda grabbarna på ExposeObama.com

Det bloggas lite sporadiskt för närvarande hos Offa, vilket förklaras av att den manstarka redaktionen av och till är gone fishing under innevarande månad. Under tiden rekommenderas debatten om Karl Rove mellan Johan Norberg å ena sidan, och Dick Erixon och Johan Ingerö å andra sidan. Den är intressant, eftersom den på ett pedagogiskt sätt visar att Karl Rove är en långtifrån oomtvistad person på högerkanten i amerikansk politik.

Ps. Missa inte heller Johan Norbergs sågning på Expressens kultursida av regeringens hållning i frågan om FRA-lagen. Underhållande är bara förnamnet. Ds.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, landsförrädare.

Årets Almedalslista

Årets...

Jag mötte Lassie: Karl Rove.



Intervju: Karl Rove i Dagens Media (DM var ensamma i svensk media i ett dygn med att ha något publicerat med Rove).

Näst bästa lobbyist: Anders Lago, kommunalråd Södertälje kommun.

Moderator: Susanna Popova.

Fråga: FRA-lagen.

Debattartikel 1: Ulf Adelsohn i Expressen.

Seminarium: Fores FRA-seminarium.

Gäst: Karl Rove.

Almedalsdebutant 1: Bo Jansson JKL.

Citat 1: "Nu blir alliansen arga för att jag ska ha ett FRA-seminarium", Martin Ådahl, chef tankesmedjan Fores.

Fest: Almedalsbloggens champagne-mingel på onsdagen.

Bartenders: Stig-Björn ljunggren och SvD-Maria och DN-Barbro på ovanstående mingel.

Blogg 1: Göran Erikssons FRA-mejl på Svenska Dagbladets Almedalsblogg.

Mingel: PR-byrån Primes rosévinsmingel innan Almedalstalen.

Tomma ballong: Alliansens partiledare som på en gemensam presskonferens högtidligt tillkännagav att Konkurrensverket ska 1) göra sitt jobb och 2) bekämpa de höga citronpriserna medelst en utredning.

Almedalsdebutant 2: Undertecknad.

Paneldeltagare: Juristen Clarence Crafoord från Centrum för Rättvisa på Fores FRA-seminarum.

Efterfestare. Gänget från tankesmedjan Captus.

Efterfest efter efterfesten. Torsdag morgon klockan 03:35 i Bröderna Westanders trädgård.

Charmtroll: Anna König Jerlmyr, moderaterna.

Citat 2: "Jag förstår inte varför man måste klättra i berg för att få gratis sprit. Jag är för rik för att behöva göra det här", sagt av informationschef (som uttryckligen krävde anonymitet) på väg till ett kvällsmingel beläget i Visbys övre regioner.

Pressis: Det sociala geniet Magnus Ljungkvist som tillsammans med Jonas Morian rattar Almedalsbloggen som dels sålde bloggreklam för 164.000 kronor och som dels arrangerade årets fest. Till vardags pressekreterare i landstinget i Stockholm. Där har Mona Sahlin en gjuten presschef på statsrådsberedningen efter en eventuell valseger 2010.

Lobbyist: Johan Thor, PA-chef GlaxoSmithKline.

Politiker: Annie Johansson, centern.

Debattartikel 2: Roland P M tillsammans med Karl Rove i Expressen.

TV: Resumés pratbar i Axess Television.

(Före detta) politiker: Generaldirektören för Svenska Kraftnät Mikael Odenberg som är den enda (före detta) politiker som med kraft och engagemang försvarar FRA-lagen.

Blogg 2: Almedalsbloggen.

Ledarskribenter: Hela Svenska Dagbladets gäng, inklusive den tjänstlediga Maria A som inte kunde hålla fingrarna borta och därför istället passade på att skriva om FRA-lagen på Aftonbladets debattsida.

Debatt: Obama, alias Eric Sundström, Aktuellt i Politiken vs McCain, alias Roland Poirier Martinsson, Timbro, på en av Hill & Knowltons debattkvällar innan Almedalstalet.

Donners Brunn: Donners Brunn.


Andra skriver intressant om Almedalen.

Dagens datum

Får sägas vara den 28 augusti. Den 28 augusti 2008 kommer nämligen Barack Obama hålla sitt stora tal på demokraternas partikonvent där han tar emot och accepterar partiets nominering till att bli dess presidentkandidat.

Det är då på dagen exakt 45 år sedan som Martin Luther King Jr höll sitt historiska tal "I have a dream" i samband med den stora medborgarrättsmarschen i Washington DC.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Martin Luther King.

Uppladdning inför Karl Rove i Almedalen

Som uppladdning inför Karl Roves framträdande hos Timbro på Gotland under Almedalsveckan rekommenderas följande timslånga intervju i den amerikanska tv-kanalen PBS.

Karl Rove intervjuades av programledaren Charlie Rose i mitten på november 2007, alltså efter att Rove lämnat posten som vice stabschef i Vita huset och just påbörjat sin karriär som kolumnist i tidningen Newsweek. När programmet spelades in hade han dock ännu inte börjat arbeta som politisk kommentator i tv-kanalen Fox News.

Ps. Jag kommer själv intervjua Karl Rove för ett par tidningar i samband med besöket i Sverige. Mer information om de artiklarna kommer här på bloggen i början på nästa vecka. Har du själv någon fråga du skulle vilja ställa till Karl Rove kan du lämna den i kommentarfältet, så ska jag se om det blir tillfälle att ställa dem till Rove under intervjun. Ds.


Andra skriver intressant om Almedalen, Karl Rove.

PR-byrån Westander lobbar mot FRA-lagen

Statsminister Fredrik Reinfeldts önskemål om att FRA-debatten ska lägga sig eftersom beslutet nu är fattat får nog ses som en önskedröm. I synnerhet efter att PR-byrån Westander, som är en synnerligen kompetent byrå, har anlitats av IT-miljonären Mattias Söderhielm för att lobba mot FRA-lagen.

Läs mer hos Dagens Media.


Andra skriver intressant om FRA-lagen, FRA.

Klargörande om Naomi Klein

Jag har tidigare skrivit om Naomi Kleins artikel på Aftonbladets kultursidor i vilken hon framför en mer eller mindre konspirationsteoretisk analys av Barack Obamas ekonomiska rådgivare, kryddad med lite sakfel.

Den läsvärda bloggen Ekonomistas reder ut en del av de felaktigheter i artikeln som jag inte kommenterande i mitt inlägg.


Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Naomi Klein.

Erixon om McCain och Goldwater

Bloggaren Dick Erixon (oberoende reaktionär FRA-kramare) har skrivit en läsvärd artikel om John McCain i det nya numret av tidningen Nyliberalen.

I en programförklaring om artikeln på bloggen skriver Erixon också:

"När jag läser texten så här några veckor efter den skrevs, ser jag att det är en hyllningsartikel. Det är inte riktigt “fint” att skriva så, att visa vad man känner. Men det är sant. Så här tycker jag."

Därmed visar Dick Erixon på en av styrkorna i den politiska bloggosfären. Där visar nämligen skribenterna upp sin politiska hemvist och sina värderingar på ett öppet sätt inför läsarna, så att de ges en egen möjlighet att värdera analyserna som bloggaren leverar utifrån vilken bevekelsgrund och världsbild som skribenten har.

Öppenhet och transparens är alltid av godo.


Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain.