En bild säger mer än tusen ord

De nedanstående bilderna kommer från olika demonstrationer angånde förslaget till reformering av den amerikanska sjukvårdsförsäkringen. Först några bilder från olika evenemang den 2 september till stöd för reformen. Dessa arrangerades på minst 362 platser runt om i USA under samlingsnamnet "We can't afford to wait". De fyra första bilderna kommer från i tur och ordning New York, Rhode Island, Chicago och Dallas.





Det förekommer naturligtvis också protester och evenemang på den andra sidan. Här nedan ser vi fyra exempel från den alltid lika balanserade amerikanska tokhögern. En höger som har gjort antipolitik till sin politik - de säger nej till i princip alla initiativ som Obama tar. De sade nej till hans ekonomiska stimulanspaket, nej till att de amerikanska trupperna ska lämna Irak för att istället förstärka insatsen i Afghanistan och nu senast nej till en reformering av sjukförsäkringen.

Det är självklart acceptabelt om en politisk opposition säger nej till förslag från den sittande regeringen, men ett anständigt minimikrav om den vill bli tagen på allvar är att den då levererar en egen alternativ politik, något som republikanerna i kongressen och deras svenska anhängare är oförmögna att göra.





Bilderna visar på ett nästan smärtsamt övertydligt sätt vilken paralyserande kris det republikanska partiet genomgår efter Bushs valförlust i fjol, och varför den blivande republikanska presidentkandidaten Mitt Romney kommer förlora presidentvalet 2012, när Obama återväljs.

Andra skriver intressant om presidentvalet, sjukförsäkringsreformen, republikanerna.

Ted Kennedy - Den siste av de tre

(Uppdaterad 090827 kl 10:50)
Ted Kennedy var inte stor. Han var störst. En praktiker, en politisk doer. En liberal fyrbåk i ett alltför tjockt konservativt mörker i Washington. Och när kungen är död, lever kungen. Här presenterade jag för ett tag sedan nästa generation Kennedy som sedan några månader tillbaka förbereder sin entré i senaten.

Jag har också skrivit en uppdaterad artikel på ovanstående tema om familjen Kennedy till Newsmill.

Andra skriver intressant om Ted Kennedy.

Om konspirationsteorier och primitiva rättssystem

En av de mer engagerade gästföreläsarna jag hade under min tid på Juridicum i Uppsala under nittiotalet kom från justitiedepartementet där han framförallt arbetade med avtalsrättsliga frågor.

Det var två frågor som engagerade honom extra mycket när han fick frågor av oss studenter; frågan om Avtalslagen från 1915 borde moderniseras och skrivas om (på vilket han svarade nej), samt frågan om vad han tyckte om det amerikanska rättssystemet och det faktum att USA har tio gånger så många yrkesverksamma advokater per capita som Sverige och ett jurysystem som emellanåt ger ett tveksamt utfall i rättegångar. (På den frågan svarade han med emfas: "USA har ett primitivt rättssystem").

Det är när man läser skildringar som denna om delar av USA:s sexuallagstiftning med inslag av skampåle som man förstår varför han hävdade det. Berättelsen säger också någonting om den underliggande synen på brott och straff i USA hos gemene man, samt vilken kvalitet det är på ledande lagstiftare i kongressen som är inriktade på straffrättsliga frågor.

I övrigt kan jag rekommendera ett reportage i två delar i vilket tidningen Esquires reporter har skildrat delar av den så kallade birther-rörelsen inifrån. Den lindrigt sagt konspiratoriskt lagda rörelsen hävdar i kort sammanfattning att Obama inte är legitim amerikansk president eftersom han inte är född på Hawaii vilket den officiella historieskrivningen säger. Den av liberal media förtigda sanningen är istället att han född i Kenya, och därmed inte valbar som president i USA.

Rörelsen, som har sitt urspung i rapportering på den konservativ nyhetssajten Worldnetdaily, omfattar ett stort antal människor, företrädelsevis på den republikanska kanten i politiken. Men också etablerade reportrar som Lou Dobbs på CNN, vilket har lett till kraftig kritik från bland annat den liberala mediegranskande organisationen Media Matters.

Hur det står till med sanningshalten i Wroldnetdailys påståenden har utretts av den fristående faktagranskande sajten Factcheck.org som är ett projekt baserat på University of Pennsylvania.

När man lyssnar på gräsrötterna i birther-rörelsen och inser att de har öppet stöd av flera republikanska kongressledamöter förstår man hur avgrundsdjup det republikanska partiets kris är.

Egentligen räcker det med att läsa rubriken på det första reportaget för att förstå hur illa ställt det är med en del personers omdöme, eller snarare sagt brist på dito. "When Did Americans Turn into a Bunch of Raving Lunatics".

Andra skriver intressant om konspirationsteorier, Barack Obama, birtherrörelsen.

Bob Novak 1931 - 2009

Reportern Bob Novak har lämnat sin sista kolumn. Därmed blir världen tyvärr lite tråkigare och samtidigt lite svårare att förstå.

Som ett exempel på hur inflytelserik Novak var kan nämnas att han under sin yrkesverksamma tid som politisk reporter, kolumnist och konservativ politisk kommentator deltog hela 248 gånger i tv-programmet Meet the Press. Här är ett exempel från ett två år gammalt inslag, då han talade minnen med en annan bortgången legendar, den politiska journalisten och programledaren Tim Russert.

Dick Erixon säger allt som behöver sägas om Novak, och mer därtill.

Andra skriver intressant om Bob Novak.

Jakten på Vita huset

Nu har jag inte Iphone, men om jag hade skulle jag absolut, definitivt och med glädje ladda ned det här spelet, i vilket spelaren ska skydda Vita huset från giriga bankirer som är ute efter statligt stöd. (Hittat hos Johan).

Kan man hoppas på en EU-anpassad version av spelet, by the way? Med franska bidragsjagande bönder framför EU-kommissionen, som skall slås tillbaka under jakten på en vettig jordbrukspolitik i EU?

Andra skriver intressant om EU, jordbrukspolitik.

Fox News vinnare i sjukförsäkringsstriden

Den amerikanska nyhetskanalen Fox News framstår alltmer som en vinnare efter president Obamas valseger i fjol. Under fjolårets valkampanj tappade Fox tittare till konkurrenterna CNN och det liberala svaret på Fox - MSNBC. Men nu visar de senaste tittarsiffrorna från undersökningsföretaget Nielsen Media Research att Fox tittarsiffror har ökat med 11 procent det senaste året, och det är alltså siffror som mätts innan den stora striden om Obamas sjukförskringsreform drog igång.

Den konservativa kanalen Fox News låter en klar majoritet av de som framträder i kanalen representera motståndarlägret i sjukförsäkringsdebatten, vilket väl får sägas vara föga förvånande. Under måndagen och tisdagen framträdde 60 motståndare och endast 10 förespråkare, rapporterar den liberala mediekritiska organisationen Media Matters.

Fox ledande stjärna Bill O'Reilly gläds åt de stigande tittarsiffrorna och säger till AP att det beror på att kanalen tar motståndet mot sjukföräkringsreformen på allvar och inte rapporterar om reformmotståndarna som om de vore ett gäng knäppgökar.

Men vad som är mer intressant är att Fox liberala motsvarighet i kabelnätet - MSNBC - antagligen hade en ännu mer snedvriden representation, fast åt andra hållet. Det har nämligen visat sig att oppositionella röster mot kanalens linje är ännu mer ovanliga i MSNBC än i Fox News, konstaterar Politicos Mike Allen i sin kolumn Playbook den 15 augusti, och hänvisar till AP:s tv-reporter David Bauders rapportering.

Det sistnämnda är för övrigt ett faktum som ni inte kommer få läsa om på svenska kultur- och debattsidor.

Andra skriver intressant om Fox News, MSNBC.

Sales promotion

Jag säger som han den mer än lovligt skjutglada polisen i Polisskolan-filmerna: "Guns, when do we get guns?"

Svaret är: när du köper en bil hos din lokala bilhandlare, så klart.

Två sidor av samma mynt

Aftonbladet 12/7 sidan 9:
"Victoria är den som tar ansvar, hon jobbar hårt, utför alla uppdrag och går utbildningar medan Madeleine inte hjälper till så mycket. Hon åker en gräddfil, säger en person med insyn."

Aftonbladet 12/7 sidan 10:
"Men Jonas övertalade henne att satsa på sina studier och i dag har Madeleine flest akademiska poäng i kungafamiljen."

Det där med redaktionell linje och en stringent analys kan vara svårt ibland. Men det är kanske som Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar skriver den 12/7 på sista sidan:

"Kungen är tämligen modern men journalisterna som bevakar honom verkar vara födda på 1800-talet. Så fort det sker något festligt utbryter oscariansk yra i journalistkåren.
I konkurrenttidningen läste jag i går om prinsessan Madeleines fästman Jonas Bergström: "Han är uppvuxen i finare kretsar i Djursholm...
Han kunde föra sig mer än väl i de kungliga sammanhangen..."
För att åstadkomma sådana meningar har man rimligen fått sin utbildning på Grönköpings Veckoblad med avslutande examensprov: Klarar du inte att på stående fot skriva pekoral får du inte bevaka hovet."

Andra skriver intressant om hovjournalistik, mediekritik.

Vår tids evighetsmaskin - den politiska kampanjen

En trend som synts i amerikansk politik de senaste två,tre åren är den kontinuerliga, aldrig avslutade kampanjen. Först handlade det om en rekordlång presidentvalskampanj, därefter kampanjer om till exempel stimulanspolitiken, klimatpolitiken och konkreta lagförslag om att införa ett system med utsläppsrättigheter (cap and trade), och nu senast naturligtvis den allt hårdare fajten om förslaget att reformera sjukvårdsförsäkringen i USA.

Den striden drivs alltmer som en renodlad valkampanj från båda sidor - Obamas folk och de republikanska motståndarna.

Ett tydligt exempel är de så kallade astroturfkampanjer som konservativa lobbygrupper arrangerar i samband med de medborgarmöten (town hall meetings) som arrangerats runt om i USA om sjukförsäkringsreformen. Där har skrikande huliganer dykt upp och stört en rad möten, samtidigt som Obamas stödtrupper arrangerar motkampanjer i form av besök hos de lokala kongressledamöterna när de är hemma i valkretsen på sommarlov under augustiuppehållet i kongressen. Intresserade sympatisörer kan hämta information och stöd på webben i form av argumentsamlingar och väganvisningar till närmaste lokala kongressledamots kontor på hemmaplan.

På samma sätt vittnar politiska konsulter specialiserade på tv-reklam om hur deras tjänster efterfrågas av politiska aktörer av olika kulörer trots att det inte är ett valår i USA. (Vartannat år är det valår i USA i form av exempelvis val till representanthuset samt en tredjedel av senaten).

Det förra demokratiska försöket att reformera sjukförsäkringen som Hillary Clinton ledde i början på president Clintons första mandatperiod under 1993-1994 föll på grund av den bristfälliga och svaga kommunikationen från Clintonlägret om sjukförsäkringsreformen. Det fanns ett gediget lagförslag och ett ambitiöst utredningsarbete i botten, men reformen föll på grund av den bristfälliga kommunikationen om lagförslaget från dess förespråkare. Det misstaget tänker bevisligen Obama och hans stabschef Rahm Emanuel inte göra om.

Dick Erixon noterar också hur mediers bevakning av politiska frågor kan skilja i sådant som tonläge och ordval, och därigenom ge helt olika vinklar beroende på vem som skribenten vill skildra som hjälte respektive skurk i en konflikt.

På Makthavare.se har jag skrivit en utförlig artikel om pr-kampanjen mot den svenska dokumentärfilmen Bananas. PR-kampanjen styrs av en amerikansk pr-byrå med kopplingar till republikanerna och med kontor i Washington och LA. Den som är intresserad av amerikanska pr-kampanjer och den något annorlunda kultur som präglar amerikansk pr jämfört med svensk pr rekommenderas att läsa artikeln.

Andra skriver intressant om Barack Obama, kampanjer, Bananas.

Obamas öde styrs inte av sjukvårdsförsäkringen

Mike Allen skriver i sin mycket lästa kolumn Playbook på Politico.com följande tänkvärda kortanalys den 31 juli:

"PLAYBOOK FACTS OF LIFE — Don’t fall for this mindless construct — which you’re bound to hear again and again in August — that the Obama presidency hangs on health care. If you look at this volatile world, and consider the sweep of history, the idea that Barack Obama will be defined by a baffling, incremental health care bill is a joke. This presidency has a much better chance of being about Iran or Iraq or Afghanistan or something that hasn’t happened yet or that we’re not thinking of. So far, President Obama’s sentence (Noonan homage) is that he staved off a depression, made Americans feel better about themselves, improved our image abroad, pulled back in Iraq, pushed forward in Afghanistan and continued the course toward trillion-dollar deficits."


Andra skriver intressant om Barack Obama.

Obama lär av Schlingmann

Måhända har Barack Obamas kommunikationsstrateger lärt av Schlingmanns öppenhet gentemot bloggosfären? I vilket fall som helst har Obama nu öppnat upp mot delar av den amerikanska politiska bloggosfären på ett sätt som han inte gjorde under valrörelsen. Och det genom att ha ett konferenssamtal med utvalda bloggare om sjukvårdsreformen.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Per Schlingmann.

Obama om Walter Cronkite: "En säker röst i en osäker värld"

Barack Obama kommenterar det legendariska nyhetsankaret på CBS Evening News Walter Cronkites bortgång.

"Under decennier var Walter Cronkite den pålitligaste rösten i USA. Hans rika baryton nådde miljontals vardagsrum varje vardagskväll, och i en bransch fylld av ikoner satte Walter den standard som alla andra därefter har bedömts utifrån.

Han fanns där genom krig och upplopp, demonstrationer och milstolpar, lugnt förklarandes för oss vad vi behövde veta. Och aldrig förlorade han den integritet han tillskansat sig tack vare sin uppväxt i "the heartland".

Men Walter var alltid något mer än ett ankare. Han var någon vi kunde lita på när han guidade oss genom dagens viktigaste händelser; en säker röst i en osäker värld. Han var en del av familjen. Han inbjöd oss att lita på honom, och han svek oss aldrig. Det här landet har förlorat en ikon och en kär vän, och han kommer sannerligen saknas."

And that's the way it is. This is Walter Cronkite, CBS News; good night.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Walter Cronkite.

Sarah Palins advokatskuld 500.000 dollar

Den nyligen avhoppade republikanska guvernören Sarah Palin är skyldig sin advokat en halv miljon dollar. Det har spekulerats i att det skulle vara en av orsakerna till hennes (möjligtvis tillfälliga) avhopp från politiken. Hur det än står till med den saken så har hennes juridiska ombud Thomas Van Flein skrivit ett långt mejl till Wall Street Journal angående kostnaden för hans tjänster och diverse andra spörsmål som rör Palins politiska framtid.

Mejlet har publicerats i sin helhet på WSJ:s juridikblogg, och är faktiskt i all sin nördighet ganska läsvärt.

Dessutom belysande för vilket pris (i bokstavlig bemärkelse) som ledande politiker i USA får vara beredda att betala sina advokater, för att de ska hantera stämningar som deras uppdragsgivare regelmässigt utsätts för i sin roll som ledande politiker på en exekutiv befattning.

För en svensk läsare må en halv miljon dollar i advokatkostnad låta väsensfrämmande, men till saken hör att USA har en helt annan tradition vad avser att lösa tvister inom såväl privatlivet som näringslivet och politiken i domstolar. Och som Van Flein skriver i mejlet:

"Med New York-standard mätt må 500.000 dollar låta som en modest advokaträkning, men här uppe (i Alaska) är det en substansiell summa."

Ps. Till de 500.000 ska läggas ytterligare 300.000 dollar i advokatkostnader. Men dessa har tagits av en av delstaten Alaskas administrativa personalnämnder, och inte av guvernören personligen. Ds.

Andra skriver intressant om advokater, Sarah Pahlin.

Pirate Bay-köparen: "60 miljoner är kaffepengar"

Hemkommen från Almedalen kan jag konstatera att det är en fascinerande vecka på många vis. Och för en person som är intresserad av makt och media är den ett formligt Eldorado av intresssanta möten och seminarier, för att inte tala om intervjutillfällen.

I fjol var min personliga hit en intervju med Karl Rove som besökte Sverige och Almedalsveckan. Eftersom den gjordes i Stockholm och inte i Visby, och publicerades på Dagens Medias webb efter bara ett par timmar råkade den artikeln bli den enda publicerade svenska intervjun med Rove under ett dygn, vilket gjorde den både nyhetsledande och ämnessättande på grund av mitt val av vinkel.

I år får den halvtimmeslånga intervjun med The Pirate Bay-köparen Hans Pandeya för Makthavare:se, som jag gjorde på fredagen direkt efter att han landat i Visby, nog sägas vara det mest intressanta knäcket för min personliga del. Efter den intervjun fick jag återigen tillfälle att reflektera lite över det faktum att gränsen mellan genialitet och galenskap ibland är hårfin.

Jag kan för övrigt rekommendera en genomläsning av almedalsbevakningen på Makthavare.se. Eftersom vi hade den i särklass största redaktionen på plats i Visby, drygt 20 personer plus fotograf, kunde vi täcka både stort och smått. Inte minst en rad intressanta seminariereferat som håller att läsa långt i efterhand.

För övrigt har jag med mig en del obearbetat och opublicerat material som kommer publiceras på Makthavare.se under sommaren. Bland annat en lång intervju med en politisk opinionsexpert om läget inför riksdagsvalet 2010, samt ett mer än intressant rundabordssamtal om religion och politik med två kända politiska profiler hemmahörande på varsin politiska kant.

Trevlig sommar.

Andra skriver intressant om Almedalen, Almedalsveckan, The Pirate Bay.

Konsulatnedläggning och Reaganmyten

På grund av att Almedalsveckan närmar sig med stormsteg har jag för närvarande i princip flyttat över allt bloggande till Makthavare.se där jag, till skillnad från här på bloggen, enbart skriver om svensk inrikespolitik med ett mer traditionellt journalistiskt angreppssätt. Men här följer i alla fall några lästips hämtade runtom den stora vida världen:

Offentliga Affärers för evigt geniförklarade hjälte Martin Gelin skriver i Fokus om hur Reaganmyten omprövas i USA.

Karin Pettersson på samma tidning skriver intressant om tidningsdöden i USA mot bakgrund av att hon nyligen genomfört en lång studieresa bland redaktioner och medietänkare over there.

Generaldirektör Olle Wästberg skriver engagerat på Brännpunkt i SvD om regeringens inte fullt ut geniförklarade nedläggningsförslag av det svenska generalkonsulatet i New York.

Kjell Häglund berättar varför Barack Obamas vicepresident Joe Biden är ute och cyklar på väldigt djupt vatten, vilket även Dick Erixon noterat med sedvanlig finkänslig penna.

Själv har jag skrivit en uppföljande artikel till den här bloggposten om den socialdemokratiska EU-kometen Evin Cetin och hennes politiska framtid. Vill du veta var någonstans hon kommer återfinnas efter valet nästa höst kan du läsa det här.

Andra skriver intressant om generalkonsulatet, Ronald Reagan, Evin Cetin.

Riktigt bra radio

I veckan som gick har det sänts riktigt bra direktsänd radio från ett kök och en bakgård i Georgetown i Washington D C. Det är Sveriges Radios Washingtonkorrespondent Ginna Lindberg som har hoppat in och vikarierat för Annika Lantz och Thomas Nordegren på deras normala sändningstid mellan 15.00 - 15.45 måndag - torsdag.

Hennes tillbakalutade men engagerade frukostshow - som alltså sänts på eftermiddagarna svensk tid - har varit enkel public service när den är som allra bäst.

Bortsett från måndagens sändning som havererade tekniskt redan från början och till slut fick avbrytas, har det varit en fröjd att lyssna på Ginna och hennes inbjudna gäster som diskuterat hur USA och amerikansk politik har förändrats det senaste året i ljuset av Barack Obamas intåg i Vita huset och den djupaste ekonomiska krisen i mannaminne.

Bland gästerna återfinns bland annat Lovisa Frost som är den enda svenska journalisten som har eget kontor i Vita Huset, och som berättar om hur det har varit att arbeta i den amerikanska politikens centrum under både Bush och Obama.

Mats Widbom och Jonas Hafström från den svenska ambassaden fanns på plats, och högerspöket Billy McCormac från Timbro medverkade på telefon från barndomshemmet i San Fransisco för att prata om vad som hänt med den amerikanska drömmen i finanskrisens spår.

Trita Parsi dök också upp på bakgården. Han är svensk-iranier och chef för tankesmedjan National Iranian American Council, och den kanske mest begåvade och spännande svenska utrikespolitiska tänkare som har klivit fram på scenen på senare år. (Ett namn värt att hålla ögonen på.)

Men där fanns också ett inhopp av popsnöret Nina Persson som berättade hur det var att jobba i Obamas presidentkampanj, och en längre intervju med deckarförfattaren George Pelecanos som i sina böcker har skildrat staden Washingtons mörka bakgårdar långt borta från den glamourösa politikens salonger. Och så hade hon sin egen lilla expertpanel av tre kvinnliga Washingtonians som berättade hur det är att leva vardagsliv i staden.

Som sagt, Ginna Lindberg har under vinjetten utrikeskorrespondenterna sänt tre program som går att lyssna på i efterhand eller tanka hem som podradio, och som gissningsvis kommer vara bra mycket bättre än vad årets ganska tråkiga lista av sommarvärdar kommer prestera när de kliver in i handlingen i P1 under helgen.

Andra skriver intressant om utrikeskorrespondenterna, Sveriges Radio, Washington.

Skönt gung

Det skönaste jag sett i kampmusikväg på tuben sedan Yes we can.

Partiledarna granskas i direktbloggning

Nu skriver Makthavare.se politisk blogghistoria. I riksdagsårets sista partiledardebatt debatterar Fredrik Reinfeldt (m), Mona Sahlin (s), Maud Olofsson (c), Jan Björklund (fp), Göran Hägglund (kd), Lars Ohly (v) och Peter Eriksson (mp) aktuella ämnen. Men hur ska vi väljare kunna veta om det de säger verkligen stämmer? Är det som sägs sant eller bara truthiness?

För första gången kommer en panel experter att lajvgranska vad som sägs från talarstolen. Följ granskningen direkt på Makthavare.se, med start klockan 09.00.

I panelen sitter bland andra Stig-Björn Ljunggren, Ann-Sofie Kolm, Martin Ådahl, Nicklas Källebring, Annika Ström Melin och Jessica Ritzén.

Andra skriver intressant om partiledardebatten, riksdagen.

Svampen utmanar alliansen

Ok, då vet vi vad den samlade rödgröna oppositionen som utmanar alliansen i nästa års riksdagsval ska kallas.

Andra skriver intressant om alliansen, svampen.

Är Twitterhypen över?

I medietrendkänsliga Resumébasen Viggo Cavlings lilla nätdagbok läser jag följande konstaterande:

Börjar tröttna lite på Twitter.

Andra skriver intressant om Twitter.