Fox News vinnare i sjukförsäkringsstriden

Den amerikanska nyhetskanalen Fox News framstår alltmer som en vinnare efter president Obamas valseger i fjol. Under fjolårets valkampanj tappade Fox tittare till konkurrenterna CNN och det liberala svaret på Fox - MSNBC. Men nu visar de senaste tittarsiffrorna från undersökningsföretaget Nielsen Media Research att Fox tittarsiffror har ökat med 11 procent det senaste året, och det är alltså siffror som mätts innan den stora striden om Obamas sjukförskringsreform drog igång.

Den konservativa kanalen Fox News låter en klar majoritet av de som framträder i kanalen representera motståndarlägret i sjukförsäkringsdebatten, vilket väl får sägas vara föga förvånande. Under måndagen och tisdagen framträdde 60 motståndare och endast 10 förespråkare, rapporterar den liberala mediekritiska organisationen Media Matters.

Fox ledande stjärna Bill O'Reilly gläds åt de stigande tittarsiffrorna och säger till AP att det beror på att kanalen tar motståndet mot sjukföräkringsreformen på allvar och inte rapporterar om reformmotståndarna som om de vore ett gäng knäppgökar.

Men vad som är mer intressant är att Fox liberala motsvarighet i kabelnätet - MSNBC - antagligen hade en ännu mer snedvriden representation, fast åt andra hållet. Det har nämligen visat sig att oppositionella röster mot kanalens linje är ännu mer ovanliga i MSNBC än i Fox News, konstaterar Politicos Mike Allen i sin kolumn Playbook den 15 augusti, och hänvisar till AP:s tv-reporter David Bauders rapportering.

Det sistnämnda är för övrigt ett faktum som ni inte kommer få läsa om på svenska kultur- och debattsidor.

Andra skriver intressant om Fox News, MSNBC.

Sales promotion

Jag säger som han den mer än lovligt skjutglada polisen i Polisskolan-filmerna: "Guns, when do we get guns?"

Svaret är: när du köper en bil hos din lokala bilhandlare, så klart.

Två sidor av samma mynt

Aftonbladet 12/7 sidan 9:
"Victoria är den som tar ansvar, hon jobbar hårt, utför alla uppdrag och går utbildningar medan Madeleine inte hjälper till så mycket. Hon åker en gräddfil, säger en person med insyn."

Aftonbladet 12/7 sidan 10:
"Men Jonas övertalade henne att satsa på sina studier och i dag har Madeleine flest akademiska poäng i kungafamiljen."

Det där med redaktionell linje och en stringent analys kan vara svårt ibland. Men det är kanske som Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar skriver den 12/7 på sista sidan:

"Kungen är tämligen modern men journalisterna som bevakar honom verkar vara födda på 1800-talet. Så fort det sker något festligt utbryter oscariansk yra i journalistkåren.
I konkurrenttidningen läste jag i går om prinsessan Madeleines fästman Jonas Bergström: "Han är uppvuxen i finare kretsar i Djursholm...
Han kunde föra sig mer än väl i de kungliga sammanhangen..."
För att åstadkomma sådana meningar har man rimligen fått sin utbildning på Grönköpings Veckoblad med avslutande examensprov: Klarar du inte att på stående fot skriva pekoral får du inte bevaka hovet."

Andra skriver intressant om hovjournalistik, mediekritik.

Vår tids evighetsmaskin - den politiska kampanjen

En trend som synts i amerikansk politik de senaste två,tre åren är den kontinuerliga, aldrig avslutade kampanjen. Först handlade det om en rekordlång presidentvalskampanj, därefter kampanjer om till exempel stimulanspolitiken, klimatpolitiken och konkreta lagförslag om att införa ett system med utsläppsrättigheter (cap and trade), och nu senast naturligtvis den allt hårdare fajten om förslaget att reformera sjukvårdsförsäkringen i USA.

Den striden drivs alltmer som en renodlad valkampanj från båda sidor - Obamas folk och de republikanska motståndarna.

Ett tydligt exempel är de så kallade astroturfkampanjer som konservativa lobbygrupper arrangerar i samband med de medborgarmöten (town hall meetings) som arrangerats runt om i USA om sjukförsäkringsreformen. Där har skrikande huliganer dykt upp och stört en rad möten, samtidigt som Obamas stödtrupper arrangerar motkampanjer i form av besök hos de lokala kongressledamöterna när de är hemma i valkretsen på sommarlov under augustiuppehållet i kongressen. Intresserade sympatisörer kan hämta information och stöd på webben i form av argumentsamlingar och väganvisningar till närmaste lokala kongressledamots kontor på hemmaplan.

På samma sätt vittnar politiska konsulter specialiserade på tv-reklam om hur deras tjänster efterfrågas av politiska aktörer av olika kulörer trots att det inte är ett valår i USA. (Vartannat år är det valår i USA i form av exempelvis val till representanthuset samt en tredjedel av senaten).

Det förra demokratiska försöket att reformera sjukförsäkringen som Hillary Clinton ledde i början på president Clintons första mandatperiod under 1993-1994 föll på grund av den bristfälliga och svaga kommunikationen från Clintonlägret om sjukförsäkringsreformen. Det fanns ett gediget lagförslag och ett ambitiöst utredningsarbete i botten, men reformen föll på grund av den bristfälliga kommunikationen om lagförslaget från dess förespråkare. Det misstaget tänker bevisligen Obama och hans stabschef Rahm Emanuel inte göra om.

Dick Erixon noterar också hur mediers bevakning av politiska frågor kan skilja i sådant som tonläge och ordval, och därigenom ge helt olika vinklar beroende på vem som skribenten vill skildra som hjälte respektive skurk i en konflikt.

På Makthavare.se har jag skrivit en utförlig artikel om pr-kampanjen mot den svenska dokumentärfilmen Bananas. PR-kampanjen styrs av en amerikansk pr-byrå med kopplingar till republikanerna och med kontor i Washington och LA. Den som är intresserad av amerikanska pr-kampanjer och den något annorlunda kultur som präglar amerikansk pr jämfört med svensk pr rekommenderas att läsa artikeln.

Andra skriver intressant om Barack Obama, kampanjer, Bananas.

Obamas öde styrs inte av sjukvårdsförsäkringen

Mike Allen skriver i sin mycket lästa kolumn Playbook på Politico.com följande tänkvärda kortanalys den 31 juli:

"PLAYBOOK FACTS OF LIFE — Don’t fall for this mindless construct — which you’re bound to hear again and again in August — that the Obama presidency hangs on health care. If you look at this volatile world, and consider the sweep of history, the idea that Barack Obama will be defined by a baffling, incremental health care bill is a joke. This presidency has a much better chance of being about Iran or Iraq or Afghanistan or something that hasn’t happened yet or that we’re not thinking of. So far, President Obama’s sentence (Noonan homage) is that he staved off a depression, made Americans feel better about themselves, improved our image abroad, pulled back in Iraq, pushed forward in Afghanistan and continued the course toward trillion-dollar deficits."


Andra skriver intressant om Barack Obama.

Obama lär av Schlingmann

Måhända har Barack Obamas kommunikationsstrateger lärt av Schlingmanns öppenhet gentemot bloggosfären? I vilket fall som helst har Obama nu öppnat upp mot delar av den amerikanska politiska bloggosfären på ett sätt som han inte gjorde under valrörelsen. Och det genom att ha ett konferenssamtal med utvalda bloggare om sjukvårdsreformen.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Per Schlingmann.

Obama om Walter Cronkite: "En säker röst i en osäker värld"

Barack Obama kommenterar det legendariska nyhetsankaret på CBS Evening News Walter Cronkites bortgång.

"Under decennier var Walter Cronkite den pålitligaste rösten i USA. Hans rika baryton nådde miljontals vardagsrum varje vardagskväll, och i en bransch fylld av ikoner satte Walter den standard som alla andra därefter har bedömts utifrån.

Han fanns där genom krig och upplopp, demonstrationer och milstolpar, lugnt förklarandes för oss vad vi behövde veta. Och aldrig förlorade han den integritet han tillskansat sig tack vare sin uppväxt i "the heartland".

Men Walter var alltid något mer än ett ankare. Han var någon vi kunde lita på när han guidade oss genom dagens viktigaste händelser; en säker röst i en osäker värld. Han var en del av familjen. Han inbjöd oss att lita på honom, och han svek oss aldrig. Det här landet har förlorat en ikon och en kär vän, och han kommer sannerligen saknas."

And that's the way it is. This is Walter Cronkite, CBS News; good night.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Walter Cronkite.

Sarah Palins advokatskuld 500.000 dollar

Den nyligen avhoppade republikanska guvernören Sarah Palin är skyldig sin advokat en halv miljon dollar. Det har spekulerats i att det skulle vara en av orsakerna till hennes (möjligtvis tillfälliga) avhopp från politiken. Hur det än står till med den saken så har hennes juridiska ombud Thomas Van Flein skrivit ett långt mejl till Wall Street Journal angående kostnaden för hans tjänster och diverse andra spörsmål som rör Palins politiska framtid.

Mejlet har publicerats i sin helhet på WSJ:s juridikblogg, och är faktiskt i all sin nördighet ganska läsvärt.

Dessutom belysande för vilket pris (i bokstavlig bemärkelse) som ledande politiker i USA får vara beredda att betala sina advokater, för att de ska hantera stämningar som deras uppdragsgivare regelmässigt utsätts för i sin roll som ledande politiker på en exekutiv befattning.

För en svensk läsare må en halv miljon dollar i advokatkostnad låta väsensfrämmande, men till saken hör att USA har en helt annan tradition vad avser att lösa tvister inom såväl privatlivet som näringslivet och politiken i domstolar. Och som Van Flein skriver i mejlet:

"Med New York-standard mätt må 500.000 dollar låta som en modest advokaträkning, men här uppe (i Alaska) är det en substansiell summa."

Ps. Till de 500.000 ska läggas ytterligare 300.000 dollar i advokatkostnader. Men dessa har tagits av en av delstaten Alaskas administrativa personalnämnder, och inte av guvernören personligen. Ds.

Andra skriver intressant om advokater, Sarah Pahlin.

Pirate Bay-köparen: "60 miljoner är kaffepengar"

Hemkommen från Almedalen kan jag konstatera att det är en fascinerande vecka på många vis. Och för en person som är intresserad av makt och media är den ett formligt Eldorado av intresssanta möten och seminarier, för att inte tala om intervjutillfällen.

I fjol var min personliga hit en intervju med Karl Rove som besökte Sverige och Almedalsveckan. Eftersom den gjordes i Stockholm och inte i Visby, och publicerades på Dagens Medias webb efter bara ett par timmar råkade den artikeln bli den enda publicerade svenska intervjun med Rove under ett dygn, vilket gjorde den både nyhetsledande och ämnessättande på grund av mitt val av vinkel.

I år får den halvtimmeslånga intervjun med The Pirate Bay-köparen Hans Pandeya för Makthavare:se, som jag gjorde på fredagen direkt efter att han landat i Visby, nog sägas vara det mest intressanta knäcket för min personliga del. Efter den intervjun fick jag återigen tillfälle att reflektera lite över det faktum att gränsen mellan genialitet och galenskap ibland är hårfin.

Jag kan för övrigt rekommendera en genomläsning av almedalsbevakningen på Makthavare.se. Eftersom vi hade den i särklass största redaktionen på plats i Visby, drygt 20 personer plus fotograf, kunde vi täcka både stort och smått. Inte minst en rad intressanta seminariereferat som håller att läsa långt i efterhand.

För övrigt har jag med mig en del obearbetat och opublicerat material som kommer publiceras på Makthavare.se under sommaren. Bland annat en lång intervju med en politisk opinionsexpert om läget inför riksdagsvalet 2010, samt ett mer än intressant rundabordssamtal om religion och politik med två kända politiska profiler hemmahörande på varsin politiska kant.

Trevlig sommar.

Andra skriver intressant om Almedalen, Almedalsveckan, The Pirate Bay.

Konsulatnedläggning och Reaganmyten

På grund av att Almedalsveckan närmar sig med stormsteg har jag för närvarande i princip flyttat över allt bloggande till Makthavare.se där jag, till skillnad från här på bloggen, enbart skriver om svensk inrikespolitik med ett mer traditionellt journalistiskt angreppssätt. Men här följer i alla fall några lästips hämtade runtom den stora vida världen:

Offentliga Affärers för evigt geniförklarade hjälte Martin Gelin skriver i Fokus om hur Reaganmyten omprövas i USA.

Karin Pettersson på samma tidning skriver intressant om tidningsdöden i USA mot bakgrund av att hon nyligen genomfört en lång studieresa bland redaktioner och medietänkare over there.

Generaldirektör Olle Wästberg skriver engagerat på Brännpunkt i SvD om regeringens inte fullt ut geniförklarade nedläggningsförslag av det svenska generalkonsulatet i New York.

Kjell Häglund berättar varför Barack Obamas vicepresident Joe Biden är ute och cyklar på väldigt djupt vatten, vilket även Dick Erixon noterat med sedvanlig finkänslig penna.

Själv har jag skrivit en uppföljande artikel till den här bloggposten om den socialdemokratiska EU-kometen Evin Cetin och hennes politiska framtid. Vill du veta var någonstans hon kommer återfinnas efter valet nästa höst kan du läsa det här.

Andra skriver intressant om generalkonsulatet, Ronald Reagan, Evin Cetin.

Riktigt bra radio

I veckan som gick har det sänts riktigt bra direktsänd radio från ett kök och en bakgård i Georgetown i Washington D C. Det är Sveriges Radios Washingtonkorrespondent Ginna Lindberg som har hoppat in och vikarierat för Annika Lantz och Thomas Nordegren på deras normala sändningstid mellan 15.00 - 15.45 måndag - torsdag.

Hennes tillbakalutade men engagerade frukostshow - som alltså sänts på eftermiddagarna svensk tid - har varit enkel public service när den är som allra bäst.

Bortsett från måndagens sändning som havererade tekniskt redan från början och till slut fick avbrytas, har det varit en fröjd att lyssna på Ginna och hennes inbjudna gäster som diskuterat hur USA och amerikansk politik har förändrats det senaste året i ljuset av Barack Obamas intåg i Vita huset och den djupaste ekonomiska krisen i mannaminne.

Bland gästerna återfinns bland annat Lovisa Frost som är den enda svenska journalisten som har eget kontor i Vita Huset, och som berättar om hur det har varit att arbeta i den amerikanska politikens centrum under både Bush och Obama.

Mats Widbom och Jonas Hafström från den svenska ambassaden fanns på plats, och högerspöket Billy McCormac från Timbro medverkade på telefon från barndomshemmet i San Fransisco för att prata om vad som hänt med den amerikanska drömmen i finanskrisens spår.

Trita Parsi dök också upp på bakgården. Han är svensk-iranier och chef för tankesmedjan National Iranian American Council, och den kanske mest begåvade och spännande svenska utrikespolitiska tänkare som har klivit fram på scenen på senare år. (Ett namn värt att hålla ögonen på.)

Men där fanns också ett inhopp av popsnöret Nina Persson som berättade hur det var att jobba i Obamas presidentkampanj, och en längre intervju med deckarförfattaren George Pelecanos som i sina böcker har skildrat staden Washingtons mörka bakgårdar långt borta från den glamourösa politikens salonger. Och så hade hon sin egen lilla expertpanel av tre kvinnliga Washingtonians som berättade hur det är att leva vardagsliv i staden.

Som sagt, Ginna Lindberg har under vinjetten utrikeskorrespondenterna sänt tre program som går att lyssna på i efterhand eller tanka hem som podradio, och som gissningsvis kommer vara bra mycket bättre än vad årets ganska tråkiga lista av sommarvärdar kommer prestera när de kliver in i handlingen i P1 under helgen.

Andra skriver intressant om utrikeskorrespondenterna, Sveriges Radio, Washington.

Skönt gung

Det skönaste jag sett i kampmusikväg på tuben sedan Yes we can.

Partiledarna granskas i direktbloggning

Nu skriver Makthavare.se politisk blogghistoria. I riksdagsårets sista partiledardebatt debatterar Fredrik Reinfeldt (m), Mona Sahlin (s), Maud Olofsson (c), Jan Björklund (fp), Göran Hägglund (kd), Lars Ohly (v) och Peter Eriksson (mp) aktuella ämnen. Men hur ska vi väljare kunna veta om det de säger verkligen stämmer? Är det som sägs sant eller bara truthiness?

För första gången kommer en panel experter att lajvgranska vad som sägs från talarstolen. Följ granskningen direkt på Makthavare.se, med start klockan 09.00.

I panelen sitter bland andra Stig-Björn Ljunggren, Ann-Sofie Kolm, Martin Ådahl, Nicklas Källebring, Annika Ström Melin och Jessica Ritzén.

Andra skriver intressant om partiledardebatten, riksdagen.

Svampen utmanar alliansen

Ok, då vet vi vad den samlade rödgröna oppositionen som utmanar alliansen i nästa års riksdagsval ska kallas.

Andra skriver intressant om alliansen, svampen.

Är Twitterhypen över?

I medietrendkänsliga Resumébasen Viggo Cavlings lilla nätdagbok läser jag följande konstaterande:

Börjar tröttna lite på Twitter.

Andra skriver intressant om Twitter.

Ett nytt parti är fött

Jag kan inte hjälpa det, men en del av mig känner djup sympati för vad de här grababrna sysslar med. Någon gång kände de att det var dags att säga ifrån. Hit men inte längre, liksom. Men istället för att nöja sig med att bara knyta näven i byxfickan och svära lite vid köksbordet så organiserade de sig politiskt.

I går handlade det om piratpartiet. I morgon handlar det kanske om Raggarpartiet.

Där finns allt, ett brinnande (för att tala Corazza Bildt-språk) engagemang, ramen till en partiorganisation, partiprogram och pr-baserat målgruppstänk.

Och en rad politiska krav som, om de formulerades på lite mer slipad innerstadsliberal politikerlingo skulle kunna omfattas av en rad storstadsliberala väljare och partiaktivister.

"Sluta idiotskatta sönder det Svenska folket, även dom som kan och vill jobba övertid."

Men också krav som ligger djupt förankrade i den svenska arbetarrörelsen.

"Mera vårdpersonal till hela vården och vårdsyrrorna ska vara så bra betalda att dom har ett smil på läpparna när dom är på jobbet bland all skit, blod, benbrott, död, missbruk etc."

Och krav som jag tror möter anklang i breda väljargrupper och som redan i dag finns politiskt formulerade av särintressen i lobbykampanjer (i det här specifika fallet bryggerinäringen).

"Fri handel med alkohol i Sverige. Då får langarna svårare att sälja fulöl åt kidsen på byn. Sluta med vansinnet att ölen produceras runt hörnet men åker ner till Tyskland för att sedan studsa tillbaka till Sverige."

Andra skriver intressant om raggarpartiet, skatter, alkoholpolitik.

Politikerbloggens hemliga (s)-enkät avslöjad

Offentliga Affärer kan ikväll publicera den hemliga enkät som politikerbloggens Niklas Svensson har skickat ut till en rad socialdemokratiska förtroendevalda på olika nivåer landet runt.

Syftet är att kartlägga stämningarna inom det socialdemokratiska partiet efter EU-valet. Så här ser enkäten ut (klicka på den för att se en större läsbar version):

Enkäten är medvetet anonymiserad i den här versionen.

Andra skriver intressant om socialdemokraterna, politikerbloggen, Niklas Svensson.

"Katastrofsiffror för socialdemokraterna i Stockholm"

Som bekant ingår jag sedan ett tag i redaktionen för makthavare.se, som är ett samarbete mellan Almedalsbloggen och tidningen Fokus.

Där publicerar jag i dag en eftervalsanalys som fokuserar på det mest intressanta resultatet vid sidan av piratpartiets framgångar och junilistans genomklappning - katastrofsiffrorna för socialdemokraterna i Stockholm.

Andra skriver intressant om EU-valet, socialdemokraterna.

Bombkastarvänstern tar över på Aftonbladet

I Offentliga Affärers orgelbundet återkommande serie ledarartiklar vi minns, vänder vi idag tillfälligt blicken från en ledarsida till en kultursida - Aftonbladets.

Bakgrunden är att Aftonbladets kulturredaktion får en ny chef, den tidigare biträdande kulturchefen Åsa Linderborg, som tar över rodret när hennes nuvarande chef Karin Magnusson blir debattredaktör på bladet i samband med att nuvarande debattchefen Lotta Gröning går över till ärkerivalen.

Vad kan vi då förvänta oss av Aftonbladet Kultur när Linderborg styr skutan? En ledtråd hittar vi kanske i två av de senaste årens absolut mest uppmärksammade debattartiklar på kulturen, Vart tog motståndet vägen och Kan man försvara våldet i Irak. I artiklarna som skrevs i början på 2005 diskuterade Åsa Linderborg tillsammans med stridskamraten Erik Wijk Irakkriget och det väpnade motståndet mot USA:s ockupation.

I den andra artikeln hittar vi följande resonemang:
"Kan man förstå våldet? Kan man rent av försvara det? Varje död amerikansk soldat är en tragedi, men varför skulle det irakiska motståndet vara mindre legitimt än exempelvis det danska, norska eller franska under andra världskriget"

"de sekteristiska excesserna till trots utövar det irakiska motståndet ändå ett våld som är långt mindre blint än ockupationsmaktens. Dessutom är ofta det mer groteska våldet ren provokationsverksamhet, det vill säga ockupationsmakten iscensätter attentat som de sen tillskriver motståndsrörelsen."

"Vi västerlänningar hyser en oreflekterad tilltro till våra institutioner men känner enbart misstro mot de irakiska motståndsgrupperna. Men vilka är det egentligen som konkret bidrar till en säkrare värld?"

"Eller är det motståndskrafterna i exempelvis Falluja som sätter käppar i hjulet på det amerikanska krigsmaskineriet och hindrar dess Never Ending World Tour att dra vidare från land till land? Syrien, Iran, Venezuela, Zimbawbe, Kuba och Nordkorea har fått uppskov tack vare irakierna."

"Däremot är det inte opportunt att ta ställning för motståndsrörelsens principiella rätt att ta till våld mot ockupationsmaktens personal, egendomar och institutioner. Men det kan inte vara vår sak att döma vad som är rätt eller fel metod i motståndskampen. Vi föredrar personligen civilt motstånd eller andra metoder men vi menar att man även måste respektera det väpnade motståndet."

Sammanfattningsvis. Det är i den irakiska motståndskampens namn rätt att spränga både oskyldiga civila irakier och amerikanska soldater i luften med utsända självmordsbombare. Men egentligen ändå inte eftersom de flesta självmordsbombare och internetsända halshuggningar av kidnappningsoffer är genomförda av amerikaner i provokativt syfte att smutskasta den irakiska väpnade motståndskampen. Och för övrigt går det inte att påvisa någon moralisk skillnad i de olika institutioner som står bakom styret av en parlamentarisk demokrati respektive en enpartistat styrd av en krigshungrig och blodtörstig diktator som använt kemiska stridsmedel mot delar av sin egen befolkning, inklusive kvinnor och barn.

Säga vad man vill om Aftonbladets nya kulturchef, men inte saknar hon mod. Den svenska bombkastarvänsterns Andreas Malm som återfinns på DN:s kultursidor har i Åsa Linderborg rimligtvis funnit sin rättmätiga meningsfrände. Kanske kommer vi inom en snar framtid få se en ny svensk självmordsbombarvänster knyta banden mellan Schibstedts och Bonniersfärens båda flaggskepp?

Spännande lär det bli i vilket fall som helst.


Andra skriver intressant om Åsa Linderborg, Andreas Malm, Aftonbladet.

Vad faller först?

Dagens fråga:
Vad faller först - den lettiska valutan eller den brittiska labourregeringen?