Frukostseminarium - Tea party from Prime Group on Vimeo.
På något sätt känns det symptomatiskt att läsa om ledamöterna i försvarsutskottet och deras personliga kunskaper om FRA och FRA-proppen, mot bakgrund av att de bästa, skickligaste och mest pålästa FRA-debattörerna på båda sidor återfinns utanför riksdagen.
Jag håller å min sida före detta statsrådet Mikael Odenberg som den mest slagfärdiga förespråkaren bakom FRA-propositionen, och den liberala debattören Johan Norberg som den kanske mest slagkraftiga och principfasta kritikern av den samma. Möjligtvis flankerad av juristen Mark Klamberg, som i en chatt med DN-läsarna diskuterade FRA-lagen häromdagen.
Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen.
Hur blir det nu och framöver, vad kommer hända med demokraternas för närvarande urstarka position i amerikansk politik, frågar sig Dick Erixon mot bakgrunden av några färska opinionssiffror.
Svaret ges bäst av författaren och Cato-medarbetaren Johan Norberg, som i sin tur refererar till Michael Moynihan, tidigare medarbetare på Timbro, som i en artikel i tidskiften Reason förklarar varför knäppgökshögern som mer eller mindre har kidnappat det republikanska partiet med sin extrema anti-Obamaretorik, är demokraternas bästa vän.
Dick Erixon frågar också hur länge svenska medier, (oklart exakt vilka), ska fortsätta att kalla demonstranter mot Obamas politik för "för extremister och knäppgökar". Svaret är antagligen: Så länge inslag som dessa är vanligt förekommande bland republikanska gräsrotsaktivister och sympatisörer.
För övrigt har Karin Pettersson, chefredaktör på Fokus, publicerat ett blogginlägg på samma tema där hon drar intressanta paralleller till den interna förnyelsedebatten hos de svenska socialdemokraterna. Likheterna mellan socialdemokrater och republlikaner.
Andra skriver intressant om republikanerna.
"I Chinatown sitter planscher överallt: det vankas något slags fyllnadsval till stadsfullmäktige och till diverse poster inom byråkratin i distriktet. Kandidaternas foton och cv:n är förvillande lika. Alla heter ett amerikanskt förnamn och sedan Wo eller Woo. Alla har gått på Harvard eller Colombia eller Stanford. Alla tror på framtiden och har en uppsättning tänder som visar det. Alla är demokrater. Den enda republikanen är kvinna och henne är det ingen bild på men hon heter Woo hon också och även om hon alltså kanske saknar framtidständer så har hon gått på Harvard och längtar efter att bli revisionschef".
Prisbelönta krönikören och New York-vännen Thomas Engström i tidningen Fokus.
Andra skriver intressant om New York, lokalpolitik.
Tv-kanalen Fox News har som bekant devisen "Fair and balanced". Det är antagligen den här sortens rapportering som avses.
Andra skriver intressant om Fox News.
En inflamerad debatt har brutit ut om Kambodjautställningen på Forum för levande historia. Alltmedan diskussionen fokuseras på reklamfilmen med Jan Myrdal skriver Myrdal själv en lång och inte alltför lättbegriplig artikel på Newsmill.
I slutet av artikeln finns ett stycke som är värt att lyfta fram som dagens citat, och som hade kunnat bli en bra kvällstidningsgrej om någon nyhetschef på Bladet eller Getingen hade orkat plöja sig genom ordmassorna till denna lilla anekdot från Myrdal och Kessles resande i världen:
"När Gun Kessle och jag kommit fram till Herat i julihettan 1958 och drack te i hotellets trädgård kom en afghanskt klädd man fram. Han var blåögd - vilket inte var konstigt, många är det, men när han talade till mig på tyska insåg jag att han inte var afghan. Han bad oss om en tjänst. Vi skulle ta med oss ett igenklistrat kuvert med en rapport till Tyska ambassaden i Kabul. Han hade kartlagt alla militärt användbara afghanska flygfält. Han tog det som självklart att vi som västerlänningar skulle göra det.
- Du vet, man har ögonen på mig, sade han. Jag måste hålla mig stilla och kan inte ta mig till Kabul.
Gun och jag vägrade. När vi kom till Kabul gick vi fram till vännen Tarzi, den då för turismen ansvarige (jag var i Sverige utflyttad ur riket till Kabul och existerade officiellt i hans byrålåda), som stod bland en grupp västerländska hjälparbetare och jag berättade högt det hela.
- Lugn, sade han. Vi vet, vi har tagit hand om honom. Västerlänningarna runt oss skyggade som om de sett en huggorm.
- Det var bra, sade Gun.
Jag vet inte om man hängde tysken eller fängslade honom eller blott utvisade honom. Det var afghanernas sak. Jag tycker inte om sådana spioner och till skillnad från de västerländska hjälparbetarna har jag ingen "västerländsk solidaritet"".
Andra skriver intressant om Jan Myrdal, kontraspioner, avrättningar.
Gruppen R.E.M har gjort ett svar i musikvideons form till Karl Rove och alla de övriga fullförsäkrade proffstyckarna i USA och annorstädes som anser att folk (förutom de själva då så klart) inte behöver vara fullt ut sjukvårdsförsäkrade om en sjukdom skulle bryta ut eller en olycka skulle råka inträffa i familjen.
Andra skriver intressant om Karl Rove.
De nedanstående bilderna kommer från olika demonstrationer angånde förslaget till reformering av den amerikanska sjukvårdsförsäkringen. Först några bilder från olika evenemang den 2 september till stöd för reformen. Dessa arrangerades på minst 362 platser runt om i USA under samlingsnamnet "We can't afford to wait". De fyra första bilderna kommer från i tur och ordning New York, Rhode Island, Chicago och Dallas.
Det förekommer naturligtvis också protester och evenemang på den andra sidan. Här nedan ser vi fyra exempel från den alltid lika balanserade amerikanska tokhögern. En höger som har gjort antipolitik till sin politik - de säger nej till i princip alla initiativ som Obama tar. De sade nej till hans ekonomiska stimulanspaket, nej till att de amerikanska trupperna ska lämna Irak för att istället förstärka insatsen i Afghanistan och nu senast nej till en reformering av sjukförsäkringen.
Det är självklart acceptabelt om en politisk opposition säger nej till förslag från den sittande regeringen, men ett anständigt minimikrav om den vill bli tagen på allvar är att den då levererar en egen alternativ politik, något som republikanerna i kongressen och deras svenska anhängare är oförmögna att göra.
Bilderna visar på ett nästan smärtsamt övertydligt sätt vilken paralyserande kris det republikanska partiet genomgår efter Bushs valförlust i fjol, och varför den blivande republikanska presidentkandidaten Mitt Romney kommer förlora presidentvalet 2012, när Obama återväljs.
Andra skriver intressant om presidentvalet, sjukförsäkringsreformen, republikanerna.
(Uppdaterad 090827 kl 10:50)
Ted Kennedy var inte stor. Han var störst. En praktiker, en politisk doer. En liberal fyrbåk i ett alltför tjockt konservativt mörker i Washington. Och när kungen är död, lever kungen. Här presenterade jag för ett tag sedan nästa generation Kennedy som sedan några månader tillbaka förbereder sin entré i senaten.
Jag har också skrivit en uppdaterad artikel på ovanstående tema om familjen Kennedy till Newsmill.
Andra skriver intressant om Ted Kennedy.
En av de mer engagerade gästföreläsarna jag hade under min tid på Juridicum i Uppsala under nittiotalet kom från justitiedepartementet där han framförallt arbetade med avtalsrättsliga frågor.
Det var två frågor som engagerade honom extra mycket när han fick frågor av oss studenter; frågan om Avtalslagen från 1915 borde moderniseras och skrivas om (på vilket han svarade nej), samt frågan om vad han tyckte om det amerikanska rättssystemet och det faktum att USA har tio gånger så många yrkesverksamma advokater per capita som Sverige och ett jurysystem som emellanåt ger ett tveksamt utfall i rättegångar. (På den frågan svarade han med emfas: "USA har ett primitivt rättssystem").
Det är när man läser skildringar som denna om delar av USA:s sexuallagstiftning med inslag av skampåle som man förstår varför han hävdade det. Berättelsen säger också någonting om den underliggande synen på brott och straff i USA hos gemene man, samt vilken kvalitet det är på ledande lagstiftare i kongressen som är inriktade på straffrättsliga frågor.
I övrigt kan jag rekommendera ett reportage i två delar i vilket tidningen Esquires reporter har skildrat delar av den så kallade birther-rörelsen inifrån. Den lindrigt sagt konspiratoriskt lagda rörelsen hävdar i kort sammanfattning att Obama inte är legitim amerikansk president eftersom han inte är född på Hawaii vilket den officiella historieskrivningen säger. Den av liberal media förtigda sanningen är istället att han född i Kenya, och därmed inte valbar som president i USA.
Rörelsen, som har sitt urspung i rapportering på den konservativ nyhetssajten Worldnetdaily, omfattar ett stort antal människor, företrädelsevis på den republikanska kanten i politiken. Men också etablerade reportrar som Lou Dobbs på CNN, vilket har lett till kraftig kritik från bland annat den liberala mediegranskande organisationen Media Matters.
Hur det står till med sanningshalten i Wroldnetdailys påståenden har utretts av den fristående faktagranskande sajten Factcheck.org som är ett projekt baserat på University of Pennsylvania.
När man lyssnar på gräsrötterna i birther-rörelsen och inser att de har öppet stöd av flera republikanska kongressledamöter förstår man hur avgrundsdjup det republikanska partiets kris är.
Egentligen räcker det med att läsa rubriken på det första reportaget för att förstå hur illa ställt det är med en del personers omdöme, eller snarare sagt brist på dito. "When Did Americans Turn into a Bunch of Raving Lunatics".
Andra skriver intressant om konspirationsteorier, Barack Obama, birtherrörelsen.
Reportern Bob Novak har lämnat sin sista kolumn. Därmed blir världen tyvärr lite tråkigare och samtidigt lite svårare att förstå.
Som ett exempel på hur inflytelserik Novak var kan nämnas att han under sin yrkesverksamma tid som politisk reporter, kolumnist och konservativ politisk kommentator deltog hela 248 gånger i tv-programmet Meet the Press. Här är ett exempel från ett två år gammalt inslag, då han talade minnen med en annan bortgången legendar, den politiska journalisten och programledaren Tim Russert.
Dick Erixon säger allt som behöver sägas om Novak, och mer därtill.
Andra skriver intressant om Bob Novak.
Nu har jag inte Iphone, men om jag hade skulle jag absolut, definitivt och med glädje ladda ned det här spelet, i vilket spelaren ska skydda Vita huset från giriga bankirer som är ute efter statligt stöd. (Hittat hos Johan).
Kan man hoppas på en EU-anpassad version av spelet, by the way? Med franska bidragsjagande bönder framför EU-kommissionen, som skall slås tillbaka under jakten på en vettig jordbrukspolitik i EU?
Andra skriver intressant om EU, jordbrukspolitik.
Den amerikanska nyhetskanalen Fox News framstår alltmer som en vinnare efter president Obamas valseger i fjol. Under fjolårets valkampanj tappade Fox tittare till konkurrenterna CNN och det liberala svaret på Fox - MSNBC. Men nu visar de senaste tittarsiffrorna från undersökningsföretaget Nielsen Media Research att Fox tittarsiffror har ökat med 11 procent det senaste året, och det är alltså siffror som mätts innan den stora striden om Obamas sjukförskringsreform drog igång.
Den konservativa kanalen Fox News låter en klar majoritet av de som framträder i kanalen representera motståndarlägret i sjukförsäkringsdebatten, vilket väl får sägas vara föga förvånande. Under måndagen och tisdagen framträdde 60 motståndare och endast 10 förespråkare, rapporterar den liberala mediekritiska organisationen Media Matters.
Fox ledande stjärna Bill O'Reilly gläds åt de stigande tittarsiffrorna och säger till AP att det beror på att kanalen tar motståndet mot sjukföräkringsreformen på allvar och inte rapporterar om reformmotståndarna som om de vore ett gäng knäppgökar.
Men vad som är mer intressant är att Fox liberala motsvarighet i kabelnätet - MSNBC - antagligen hade en ännu mer snedvriden representation, fast åt andra hållet. Det har nämligen visat sig att oppositionella röster mot kanalens linje är ännu mer ovanliga i MSNBC än i Fox News, konstaterar Politicos Mike Allen i sin kolumn Playbook den 15 augusti, och hänvisar till AP:s tv-reporter David Bauders rapportering.
Det sistnämnda är för övrigt ett faktum som ni inte kommer få läsa om på svenska kultur- och debattsidor.
Andra skriver intressant om Fox News, MSNBC.
Jag säger som han den mer än lovligt skjutglada polisen i Polisskolan-filmerna: "Guns, when do we get guns?"
Svaret är: när du köper en bil hos din lokala bilhandlare, så klart.
Aftonbladet 12/7 sidan 9:
"Victoria är den som tar ansvar, hon jobbar hårt, utför alla uppdrag och går utbildningar medan Madeleine inte hjälper till så mycket. Hon åker en gräddfil, säger en person med insyn."
Aftonbladet 12/7 sidan 10:
"Men Jonas övertalade henne att satsa på sina studier och i dag har Madeleine flest akademiska poäng i kungafamiljen."
Det där med redaktionell linje och en stringent analys kan vara svårt ibland. Men det är kanske som Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar skriver den 12/7 på sista sidan:
"Kungen är tämligen modern men journalisterna som bevakar honom verkar vara födda på 1800-talet. Så fort det sker något festligt utbryter oscariansk yra i journalistkåren.
I konkurrenttidningen läste jag i går om prinsessan Madeleines fästman Jonas Bergström: "Han är uppvuxen i finare kretsar i Djursholm...
Han kunde föra sig mer än väl i de kungliga sammanhangen..."
För att åstadkomma sådana meningar har man rimligen fått sin utbildning på Grönköpings Veckoblad med avslutande examensprov: Klarar du inte att på stående fot skriva pekoral får du inte bevaka hovet."
Andra skriver intressant om hovjournalistik, mediekritik.
En trend som synts i amerikansk politik de senaste två,tre åren är den kontinuerliga, aldrig avslutade kampanjen. Först handlade det om en rekordlång presidentvalskampanj, därefter kampanjer om till exempel stimulanspolitiken, klimatpolitiken och konkreta lagförslag om att införa ett system med utsläppsrättigheter (cap and trade), och nu senast naturligtvis den allt hårdare fajten om förslaget att reformera sjukvårdsförsäkringen i USA.
Den striden drivs alltmer som en renodlad valkampanj från båda sidor - Obamas folk och de republikanska motståndarna.
Ett tydligt exempel är de så kallade astroturfkampanjer som konservativa lobbygrupper arrangerar i samband med de medborgarmöten (town hall meetings) som arrangerats runt om i USA om sjukförsäkringsreformen. Där har skrikande huliganer dykt upp och stört en rad möten, samtidigt som Obamas stödtrupper arrangerar motkampanjer i form av besök hos de lokala kongressledamöterna när de är hemma i valkretsen på sommarlov under augustiuppehållet i kongressen. Intresserade sympatisörer kan hämta information och stöd på webben i form av argumentsamlingar och väganvisningar till närmaste lokala kongressledamots kontor på hemmaplan.
På samma sätt vittnar politiska konsulter specialiserade på tv-reklam om hur deras tjänster efterfrågas av politiska aktörer av olika kulörer trots att det inte är ett valår i USA. (Vartannat år är det valår i USA i form av exempelvis val till representanthuset samt en tredjedel av senaten).
Det förra demokratiska försöket att reformera sjukförsäkringen som Hillary Clinton ledde i början på president Clintons första mandatperiod under 1993-1994 föll på grund av den bristfälliga och svaga kommunikationen från Clintonlägret om sjukförsäkringsreformen. Det fanns ett gediget lagförslag och ett ambitiöst utredningsarbete i botten, men reformen föll på grund av den bristfälliga kommunikationen om lagförslaget från dess förespråkare. Det misstaget tänker bevisligen Obama och hans stabschef Rahm Emanuel inte göra om.
Dick Erixon noterar också hur mediers bevakning av politiska frågor kan skilja i sådant som tonläge och ordval, och därigenom ge helt olika vinklar beroende på vem som skribenten vill skildra som hjälte respektive skurk i en konflikt.
På Makthavare.se har jag skrivit en utförlig artikel om pr-kampanjen mot den svenska dokumentärfilmen Bananas. PR-kampanjen styrs av en amerikansk pr-byrå med kopplingar till republikanerna och med kontor i Washington och LA. Den som är intresserad av amerikanska pr-kampanjer och den något annorlunda kultur som präglar amerikansk pr jämfört med svensk pr rekommenderas att läsa artikeln.
Andra skriver intressant om Barack Obama, kampanjer, Bananas.
Mike Allen skriver i sin mycket lästa kolumn Playbook på Politico.com följande tänkvärda kortanalys den 31 juli:
"PLAYBOOK FACTS OF LIFE — Don’t fall for this mindless construct — which you’re bound to hear again and again in August — that the Obama presidency hangs on health care. If you look at this volatile world, and consider the sweep of history, the idea that Barack Obama will be defined by a baffling, incremental health care bill is a joke. This presidency has a much better chance of being about Iran or Iraq or Afghanistan or something that hasn’t happened yet or that we’re not thinking of. So far, President Obama’s sentence (Noonan homage) is that he staved off a depression, made Americans feel better about themselves, improved our image abroad, pulled back in Iraq, pushed forward in Afghanistan and continued the course toward trillion-dollar deficits."
Andra skriver intressant om Barack Obama.
