Frukostseminarium - Tea party from Prime Group on Vimeo.
På något sätt känns det symptomatiskt att läsa om ledamöterna i försvarsutskottet och deras personliga kunskaper om FRA och FRA-proppen, mot bakgrund av att de bästa, skickligaste och mest pålästa FRA-debattörerna på båda sidor återfinns utanför riksdagen.
Jag håller å min sida före detta statsrådet Mikael Odenberg som den mest slagfärdiga förespråkaren bakom FRA-propositionen, och den liberala debattören Johan Norberg som den kanske mest slagkraftiga och principfasta kritikern av den samma. Möjligtvis flankerad av juristen Mark Klamberg, som i en chatt med DN-läsarna diskuterade FRA-lagen häromdagen.
Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen.
Hur blir det nu och framöver, vad kommer hända med demokraternas för närvarande urstarka position i amerikansk politik, frågar sig Dick Erixon mot bakgrunden av några färska opinionssiffror.
Svaret ges bäst av författaren och Cato-medarbetaren Johan Norberg, som i sin tur refererar till Michael Moynihan, tidigare medarbetare på Timbro, som i en artikel i tidskiften Reason förklarar varför knäppgökshögern som mer eller mindre har kidnappat det republikanska partiet med sin extrema anti-Obamaretorik, är demokraternas bästa vän.
Dick Erixon frågar också hur länge svenska medier, (oklart exakt vilka), ska fortsätta att kalla demonstranter mot Obamas politik för "för extremister och knäppgökar". Svaret är antagligen: Så länge inslag som dessa är vanligt förekommande bland republikanska gräsrotsaktivister och sympatisörer.
För övrigt har Karin Pettersson, chefredaktör på Fokus, publicerat ett blogginlägg på samma tema där hon drar intressanta paralleller till den interna förnyelsedebatten hos de svenska socialdemokraterna. Likheterna mellan socialdemokrater och republlikaner.
Andra skriver intressant om republikanerna.
"I Chinatown sitter planscher överallt: det vankas något slags fyllnadsval till stadsfullmäktige och till diverse poster inom byråkratin i distriktet. Kandidaternas foton och cv:n är förvillande lika. Alla heter ett amerikanskt förnamn och sedan Wo eller Woo. Alla har gått på Harvard eller Colombia eller Stanford. Alla tror på framtiden och har en uppsättning tänder som visar det. Alla är demokrater. Den enda republikanen är kvinna och henne är det ingen bild på men hon heter Woo hon också och även om hon alltså kanske saknar framtidständer så har hon gått på Harvard och längtar efter att bli revisionschef".
Prisbelönta krönikören och New York-vännen Thomas Engström i tidningen Fokus.
Andra skriver intressant om New York, lokalpolitik.
