Offentliga affärer

Seminarium om Tea-partyrörelsen

2010-10-23T23:48:00.004+02:00

Frukostseminarium - Tea party from Prime Group on Vimeo.

Filmen är ett sammandrag från ett frukostseminarium på pr-byrån Prime den 20/10 om den amerikanska Tea-partyrörelsen och hur den kan komma att påverka mellanårsvalet 2010 i USA. En skriftliga sammanfattning går att läsa här. Isobel Hadley-Kamptz skrev senare en krönika på Expressens ledarsida utifrån seminariet och de tankegångar som avhandlades där.

Andra skriver intressant om Teaparty, Sarah Palin, republikanerna.

Exklusiv eftervalsintervju med Stefan Stern

2010-10-17T01:24:00.004+02:00

Andra skriver intressant om Stefan Stern, socialdemokraterna, Per Schlingmann.

Om FRA-debatten

2009-10-14T12:32:00.008+02:00

På något sätt känns det symptomatiskt att läsa om ledamöterna i försvarsutskottet och deras personliga kunskaper om FRA och FRA-proppen, mot bakgrund av att de bästa, skickligaste och mest pålästa FRA-debattörerna på båda sidor återfinns utanför riksdagen.

Jag håller å min sida före detta statsrådet Mikael Odenberg som den mest slagfärdiga förespråkaren bakom FRA-propositionen, och den liberala debattören Johan Norberg som den kanske mest slagkraftiga och principfasta kritikern av den samma. Möjligtvis flankerad av juristen Mark Klamberg, som i en chatt med DN-läsarna diskuterade FRA-lagen häromdagen.

Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen.

Makthavare.se, nu även som tv

2009-10-08T18:55:00.001+02:00

Källa till frustration

2009-09-19T22:20:00.003+02:00

Republikanska dårar demokraternas bästa vän

2009-09-17T04:58:00.002+02:00

Hur blir det nu och framöver, vad kommer hända med demokraternas för närvarande urstarka position i amerikansk politik, frågar sig Dick Erixon mot bakgrunden av några färska opinionssiffror.

Svaret ges bäst av författaren och Cato-medarbetaren Johan Norberg, som i sin tur refererar till Michael Moynihan, tidigare medarbetare på Timbro, som i en artikel i tidskiften Reason förklarar varför knäppgökshögern som mer eller mindre har kidnappat det republikanska partiet med sin extrema anti-Obamaretorik, är demokraternas bästa vän.

Dick Erixon frågar också hur länge svenska medier, (oklart exakt vilka), ska fortsätta att kalla demonstranter mot Obamas politik för "för extremister och knäppgökar". Svaret är antagligen: Så länge inslag som dessa är vanligt förekommande bland republikanska gräsrotsaktivister och sympatisörer.

För övrigt har Karin Pettersson, chefredaktör på Fokus, publicerat ett blogginlägg på samma tema där hon drar intressanta paralleller till den interna förnyelsedebatten hos de svenska socialdemokraterna. Likheterna mellan socialdemokrater och republlikaner.

Andra skriver intressant om republikanerna.

Lokalpolitik i New York

2009-09-12T11:15:00.002+02:00

"I Chinatown sitter planscher överallt: det vankas något slags fyllnadsval till stadsfullmäktige och till diverse poster inom byråkratin i distriktet. Kandidaternas foton och cv:n är förvillande lika. Alla heter ett amerikanskt förnamn och sedan Wo eller Woo. Alla har gått på Harvard eller Colombia eller Stanford. Alla tror på framtiden och har en uppsättning tänder som visar det. Alla är demokrater. Den enda republikanen är kvinna och henne är det ingen bild på men hon heter Woo hon också och även om hon alltså kanske saknar framtidständer så har hon gått på Harvard och längtar efter att bli revisionschef".

Prisbelönta krönikören och New York-vännen Thomas Engström i tidningen Fokus.

Andra skriver intressant om New York, lokalpolitik.

Balanserade Fox News

2009-09-09T20:52:00.002+02:00

Tv-kanalen Fox News har som bekant devisen "Fair and balanced". Det är antagligen den här sortens rapportering som avses.

Andra skriver intressant om Fox News.

Kontraspionen Myrdal

2009-09-09T01:32:00.003+02:00

En inflamerad debatt har brutit ut om Kambodjautställningen på Forum för levande historia. Alltmedan diskussionen fokuseras på reklamfilmen med Jan Myrdal skriver Myrdal själv en lång och inte alltför lättbegriplig artikel på Newsmill.

I slutet av artikeln finns ett stycke som är värt att lyfta fram som dagens citat, och som hade kunnat bli en bra kvällstidningsgrej om någon nyhetschef på Bladet eller Getingen hade orkat plöja sig genom ordmassorna till denna lilla anekdot från Myrdal och Kessles resande i världen:

"När Gun Kessle och jag kommit fram till Herat i julihettan 1958 och drack te i hotellets trädgård kom en afghanskt klädd man fram. Han var blåögd - vilket inte var konstigt, många är det, men när han talade till mig på tyska insåg jag att han inte var afghan. Han bad oss om en tjänst. Vi skulle ta med oss ett igenklistrat kuvert med en rapport till Tyska ambassaden i Kabul. Han hade kartlagt alla militärt användbara afghanska flygfält. Han tog det som självklart att vi som västerlänningar skulle göra det.
- Du vet, man har ögonen på mig, sade han. Jag måste hålla mig stilla och kan inte ta mig till Kabul.
Gun och jag vägrade. När vi kom till Kabul gick vi fram till vännen Tarzi, den då för turismen ansvarige (jag var i Sverige utflyttad ur riket till Kabul och existerade officiellt i hans byrålåda), som stod bland en grupp västerländska hjälparbetare och jag berättade högt det hela.
- Lugn, sade han. Vi vet, vi har tagit hand om honom. Västerlänningarna runt oss skyggade som om de sett en huggorm.
- Det var bra, sade Gun.
Jag vet inte om man hängde tysken eller fängslade honom eller blott utvisade honom. Det var afghanernas sak. Jag tycker inte om sådana spioner och till skillnad från de västerländska hjälparbetarna har jag ingen "västerländsk solidaritet"".

Andra skriver intressant om Jan Myrdal, kontraspioner, avrättningar.

R.E.M svarar Rove och Ingerö

2009-09-08T23:02:00.002+02:00

Gruppen R.E.M har gjort ett svar i musikvideons form till Karl Rove och alla de övriga fullförsäkrade proffstyckarna i USA och annorstädes som anser att folk (förutom de själva då så klart) inte behöver vara fullt ut sjukvårdsförsäkrade om en sjukdom skulle bryta ut eller en olycka skulle råka inträffa i familjen.

Andra skriver intressant om Karl Rove.

En bild säger mer än tusen ord

2009-09-03T05:47:00.004+02:00

De nedanstående bilderna kommer från olika demonstrationer angånde förslaget till reformering av den amerikanska sjukvårdsförsäkringen. Först några bilder från olika evenemang den 2 september till stöd för reformen. Dessa arrangerades på minst 362 platser runt om i USA under samlingsnamnet "We can't afford to wait". De fyra första bilderna kommer från i tur och ordning New York, Rhode Island, Chicago och Dallas.

Det förekommer naturligtvis också protester och evenemang på den andra sidan. Här nedan ser vi fyra exempel från den alltid lika balanserade amerikanska tokhögern. En höger som har gjort antipolitik till sin politik - de säger nej till i princip alla initiativ som Obama tar. De sade nej till hans ekonomiska stimulanspaket, nej till att de amerikanska trupperna ska lämna Irak för att istället förstärka insatsen i Afghanistan och nu senast nej till en reformering av sjukförsäkringen.

Det är självklart acceptabelt om en politisk opposition säger nej till förslag från den sittande regeringen, men ett anständigt minimikrav om den vill bli tagen på allvar är att den då levererar en egen alternativ politik, något som republikanerna i kongressen och deras svenska anhängare är oförmögna att göra.

Bilderna visar på ett nästan smärtsamt övertydligt sätt vilken paralyserande kris det republikanska partiet genomgår efter Bushs valförlust i fjol, och varför den blivande republikanska presidentkandidaten Mitt Romney kommer förlora presidentvalet 2012, när Obama återväljs.

Andra skriver intressant om presidentvalet, sjukförsäkringsreformen, republikanerna.

Ted Kennedy - Den siste av de tre

2009-08-26T08:11:00.005+02:00

(Uppdaterad 090827 kl 10:50)
Ted Kennedy var inte stor. Han var störst. En praktiker, en politisk doer. En liberal fyrbåk i ett alltför tjockt konservativt mörker i Washington. Och när kungen är död, lever kungen. Här presenterade jag för ett tag sedan nästa generation Kennedy som sedan några månader tillbaka förbereder sin entré i senaten.

Jag har också skrivit en uppdaterad artikel på ovanstående tema om familjen Kennedy till Newsmill.

Andra skriver intressant om Ted Kennedy.

Om konspirationsteorier och primitiva rättssystem

2009-08-23T06:26:00.007+02:00

En av de mer engagerade gästföreläsarna jag hade under min tid på Juridicum i Uppsala under nittiotalet kom från justitiedepartementet där han framförallt arbetade med avtalsrättsliga frågor.

Det var två frågor som engagerade honom extra mycket när han fick frågor av oss studenter; frågan om Avtalslagen från 1915 borde moderniseras och skrivas om (på vilket han svarade nej), samt frågan om vad han tyckte om det amerikanska rättssystemet och det faktum att USA har tio gånger så många yrkesverksamma advokater per capita som Sverige och ett jurysystem som emellanåt ger ett tveksamt utfall i rättegångar. (På den frågan svarade han med emfas: "USA har ett primitivt rättssystem").

Det är när man läser skildringar som denna om delar av USA:s sexuallagstiftning med inslag av skampåle som man förstår varför han hävdade det. Berättelsen säger också någonting om den underliggande synen på brott och straff i USA hos gemene man, samt vilken kvalitet det är på ledande lagstiftare i kongressen som är inriktade på straffrättsliga frågor.

I övrigt kan jag rekommendera ett reportage i två delar i vilket tidningen Esquires reporter har skildrat delar av den så kallade birther-rörelsen inifrån. Den lindrigt sagt konspiratoriskt lagda rörelsen hävdar i kort sammanfattning att Obama inte är legitim amerikansk president eftersom han inte är född på Hawaii vilket den officiella historieskrivningen säger. Den av liberal media förtigda sanningen är istället att han född i Kenya, och därmed inte valbar som president i USA.

Rörelsen, som har sitt urspung i rapportering på den konservativ nyhetssajten Worldnetdaily, omfattar ett stort antal människor, företrädelsevis på den republikanska kanten i politiken. Men också etablerade reportrar som Lou Dobbs på CNN, vilket har lett till kraftig kritik från bland annat den liberala mediegranskande organisationen Media Matters.

Hur det står till med sanningshalten i Wroldnetdailys påståenden har utretts av den fristående faktagranskande sajten Factcheck.org som är ett projekt baserat på University of Pennsylvania.

När man lyssnar på gräsrötterna i birther-rörelsen och inser att de har öppet stöd av flera republikanska kongressledamöter förstår man hur avgrundsdjup det republikanska partiets kris är.

Egentligen räcker det med att läsa rubriken på det första reportaget för att förstå hur illa ställt det är med en del personers omdöme, eller snarare sagt brist på dito. "When Did Americans Turn into a Bunch of Raving Lunatics".

Andra skriver intressant om konspirationsteorier, Barack Obama, birtherrörelsen.

Bob Novak 1931 - 2009

2009-08-19T06:06:00.003+02:00

Reportern Bob Novak har lämnat sin sista kolumn. Därmed blir världen tyvärr lite tråkigare och samtidigt lite svårare att förstå.

Som ett exempel på hur inflytelserik Novak var kan nämnas att han under sin yrkesverksamma tid som politisk reporter, kolumnist och konservativ politisk kommentator deltog hela 248 gånger i tv-programmet Meet the Press. Här är ett exempel från ett två år gammalt inslag, då han talade minnen med en annan bortgången legendar, den politiska journalisten och programledaren Tim Russert.

Dick Erixon säger allt som behöver sägas om Novak, och mer därtill.

Andra skriver intressant om Bob Novak.

Jakten på Vita huset

2009-08-16T08:21:00.003+02:00

Nu har jag inte Iphone, men om jag hade skulle jag absolut, definitivt och med glädje ladda ned det här spelet, i vilket spelaren ska skydda Vita huset från giriga bankirer som är ute efter statligt stöd. (Hittat hos Johan).

Kan man hoppas på en EU-anpassad version av spelet, by the way? Med franska bidragsjagande bönder framför EU-kommissionen, som skall slås tillbaka under jakten på en vettig jordbrukspolitik i EU?

Andra skriver intressant om EU, jordbrukspolitik.

Fox News vinnare i sjukförsäkringsstriden

2009-08-16T07:15:00.002+02:00

Den amerikanska nyhetskanalen Fox News framstår alltmer som en vinnare efter president Obamas valseger i fjol. Under fjolårets valkampanj tappade Fox tittare till konkurrenterna CNN och det liberala svaret på Fox - MSNBC. Men nu visar de senaste tittarsiffrorna från undersökningsföretaget Nielsen Media Research att Fox tittarsiffror har ökat med 11 procent det senaste året, och det är alltså siffror som mätts innan den stora striden om Obamas sjukförskringsreform drog igång.

Den konservativa kanalen Fox News låter en klar majoritet av de som framträder i kanalen representera motståndarlägret i sjukförsäkringsdebatten, vilket väl får sägas vara föga förvånande. Under måndagen och tisdagen framträdde 60 motståndare och endast 10 förespråkare, rapporterar den liberala mediekritiska organisationen Media Matters.

Fox ledande stjärna Bill O'Reilly gläds åt de stigande tittarsiffrorna och säger till AP att det beror på att kanalen tar motståndet mot sjukföräkringsreformen på allvar och inte rapporterar om reformmotståndarna som om de vore ett gäng knäppgökar.

Men vad som är mer intressant är att Fox liberala motsvarighet i kabelnätet - MSNBC - antagligen hade en ännu mer snedvriden representation, fast åt andra hållet. Det har nämligen visat sig att oppositionella röster mot kanalens linje är ännu mer ovanliga i MSNBC än i Fox News, konstaterar Politicos Mike Allen i sin kolumn Playbook den 15 augusti, och hänvisar till AP:s tv-reporter David Bauders rapportering.

Det sistnämnda är för övrigt ett faktum som ni inte kommer få läsa om på svenska kultur- och debattsidor.

Andra skriver intressant om Fox News, MSNBC.

Sales promotion

2009-08-14T14:27:00.003+02:00

Jag säger som han den mer än lovligt skjutglada polisen i Polisskolan-filmerna: "Guns, when do we get guns?"

Svaret är: när du köper en bil hos din lokala bilhandlare, så klart.

Två sidor av samma mynt

2009-08-13T03:12:00.003+02:00

Aftonbladet 12/7 sidan 9:
"Victoria är den som tar ansvar, hon jobbar hårt, utför alla uppdrag och går utbildningar medan Madeleine inte hjälper till så mycket. Hon åker en gräddfil, säger en person med insyn."

Aftonbladet 12/7 sidan 10:
"Men Jonas övertalade henne att satsa på sina studier och i dag har Madeleine flest akademiska poäng i kungafamiljen."

Det där med redaktionell linje och en stringent analys kan vara svårt ibland. Men det är kanske som Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar skriver den 12/7 på sista sidan:

"Kungen är tämligen modern men journalisterna som bevakar honom verkar vara födda på 1800-talet. Så fort det sker något festligt utbryter oscariansk yra i journalistkåren.
I konkurrenttidningen läste jag i går om prinsessan Madeleines fästman Jonas Bergström: "Han är uppvuxen i finare kretsar i Djursholm...
Han kunde föra sig mer än väl i de kungliga sammanhangen..."
För att åstadkomma sådana meningar har man rimligen fått sin utbildning på Grönköpings Veckoblad med avslutande examensprov: Klarar du inte att på stående fot skriva pekoral får du inte bevaka hovet."

Andra skriver intressant om hovjournalistik, mediekritik.

Vår tids evighetsmaskin - den politiska kampanjen

2009-08-12T04:34:00.010+02:00

En trend som synts i amerikansk politik de senaste två,tre åren är den kontinuerliga, aldrig avslutade kampanjen. Först handlade det om en rekordlång presidentvalskampanj, därefter kampanjer om till exempel stimulanspolitiken, klimatpolitiken och konkreta lagförslag om att införa ett system med utsläppsrättigheter (cap and trade), och nu senast naturligtvis den allt hårdare fajten om förslaget att reformera sjukvårdsförsäkringen i USA.

Den striden drivs alltmer som en renodlad valkampanj från båda sidor - Obamas folk och de republikanska motståndarna.

Ett tydligt exempel är de så kallade astroturfkampanjer som konservativa lobbygrupper arrangerar i samband med de medborgarmöten (town hall meetings) som arrangerats runt om i USA om sjukförsäkringsreformen. Där har skrikande huliganer dykt upp och stört en rad möten, samtidigt som Obamas stödtrupper arrangerar motkampanjer i form av besök hos de lokala kongressledamöterna när de är hemma i valkretsen på sommarlov under augustiuppehållet i kongressen. Intresserade sympatisörer kan hämta information och stöd på webben i form av argumentsamlingar och väganvisningar till närmaste lokala kongressledamots kontor på hemmaplan.

På samma sätt vittnar politiska konsulter specialiserade på tv-reklam om hur deras tjänster efterfrågas av politiska aktörer av olika kulörer trots att det inte är ett valår i USA. (Vartannat år är det valår i USA i form av exempelvis val till representanthuset samt en tredjedel av senaten).

Det förra demokratiska försöket att reformera sjukförsäkringen som Hillary Clinton ledde i början på president Clintons första mandatperiod under 1993-1994 föll på grund av den bristfälliga och svaga kommunikationen från Clintonlägret om sjukförsäkringsreformen. Det fanns ett gediget lagförslag och ett ambitiöst utredningsarbete i botten, men reformen föll på grund av den bristfälliga kommunikationen om lagförslaget från dess förespråkare. Det misstaget tänker bevisligen Obama och hans stabschef Rahm Emanuel inte göra om.

Dick Erixon noterar också hur mediers bevakning av politiska frågor kan skilja i sådant som tonläge och ordval, och därigenom ge helt olika vinklar beroende på vem som skribenten vill skildra som hjälte respektive skurk i en konflikt.

På Makthavare.se har jag skrivit en utförlig artikel om pr-kampanjen mot den svenska dokumentärfilmen Bananas. PR-kampanjen styrs av en amerikansk pr-byrå med kopplingar till republikanerna och med kontor i Washington och LA. Den som är intresserad av amerikanska pr-kampanjer och den något annorlunda kultur som präglar amerikansk pr jämfört med svensk pr rekommenderas att läsa artikeln.

Andra skriver intressant om Barack Obama, kampanjer, Bananas.

Obamas öde styrs inte av sjukvårdsförsäkringen

2009-08-01T00:01:00.004+02:00

Mike Allen skriver i sin mycket lästa kolumn Playbook på Politico.com följande tänkvärda kortanalys den 31 juli:

"PLAYBOOK FACTS OF LIFE — Don’t fall for this mindless construct — which you’re bound to hear again and again in August — that the Obama presidency hangs on health care. If you look at this volatile world, and consider the sweep of history, the idea that Barack Obama will be defined by a baffling, incremental health care bill is a joke. This presidency has a much better chance of being about Iran or Iraq or Afghanistan or something that hasn’t happened yet or that we’re not thinking of. So far, President Obama’s sentence (Noonan homage) is that he staved off a depression, made Americans feel better about themselves, improved our image abroad, pulled back in Iraq, pushed forward in Afghanistan and continued the course toward trillion-dollar deficits."

Andra skriver intressant om Barack Obama.

Obama lär av Schlingmann

2009-07-20T23:24:00.003+02:00

Måhända har Barack Obamas kommunikationsstrateger lärt av Schlingmanns öppenhet gentemot bloggosfären? I vilket fall som helst har Obama nu öppnat upp mot delar av den amerikanska politiska bloggosfären på ett sätt som han inte gjorde under valrörelsen. Och det genom att ha ett konferenssamtal med utvalda bloggare om sjukvårdsreformen.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Per Schlingmann.

Obama om Walter Cronkite: "En säker röst i en osäker värld"

2009-07-18T10:39:00.004+02:00

Barack Obama kommenterar det legendariska nyhetsankaret på CBS Evening News Walter Cronkites bortgång.

"Under decennier var Walter Cronkite den pålitligaste rösten i USA. Hans rika baryton nådde miljontals vardagsrum varje vardagskväll, och i en bransch fylld av ikoner satte Walter den standard som alla andra därefter har bedömts utifrån.

Han fanns där genom krig och upplopp, demonstrationer och milstolpar, lugnt förklarandes för oss vad vi behövde veta. Och aldrig förlorade han den integritet han tillskansat sig tack vare sin uppväxt i "the heartland".

Men Walter var alltid något mer än ett ankare. Han var någon vi kunde lita på när han guidade oss genom dagens viktigaste händelser; en säker röst i en osäker värld. Han var en del av familjen. Han inbjöd oss att lita på honom, och han svek oss aldrig. Det här landet har förlorat en ikon och en kär vän, och han kommer sannerligen saknas."

And that's the way it is. This is Walter Cronkite, CBS News; good night.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Walter Cronkite.

Sarah Palins advokatskuld 500.000 dollar

2009-07-08T15:22:00.003+02:00

Den nyligen avhoppade republikanska guvernören Sarah Palin är skyldig sin advokat en halv miljon dollar. Det har spekulerats i att det skulle vara en av orsakerna till hennes (möjligtvis tillfälliga) avhopp från politiken. Hur det än står till med den saken så har hennes juridiska ombud Thomas Van Flein skrivit ett långt mejl till Wall Street Journal angående kostnaden för hans tjänster och diverse andra spörsmål som rör Palins politiska framtid.

Mejlet har publicerats i sin helhet på WSJ:s juridikblogg, och är faktiskt i all sin nördighet ganska läsvärt.

Dessutom belysande för vilket pris (i bokstavlig bemärkelse) som ledande politiker i USA får vara beredda att betala sina advokater, för att de ska hantera stämningar som deras uppdragsgivare regelmässigt utsätts för i sin roll som ledande politiker på en exekutiv befattning.

För en svensk läsare må en halv miljon dollar i advokatkostnad låta väsensfrämmande, men till saken hör att USA har en helt annan tradition vad avser att lösa tvister inom såväl privatlivet som näringslivet och politiken i domstolar. Och som Van Flein skriver i mejlet:

"Med New York-standard mätt må 500.000 dollar låta som en modest advokaträkning, men här uppe (i Alaska) är det en substansiell summa."

Ps. Till de 500.000 ska läggas ytterligare 300.000 dollar i advokatkostnader. Men dessa har tagits av en av delstaten Alaskas administrativa personalnämnder, och inte av guvernören personligen. Ds.

Andra skriver intressant om advokater, Sarah Pahlin.

Pirate Bay-köparen: "60 miljoner är kaffepengar"

2009-07-06T12:00:00.004+02:00

Hemkommen från Almedalen kan jag konstatera att det är en fascinerande vecka på många vis. Och för en person som är intresserad av makt och media är den ett formligt Eldorado av intresssanta möten och seminarier, för att inte tala om intervjutillfällen.

I fjol var min personliga hit en intervju med Karl Rove som besökte Sverige och Almedalsveckan. Eftersom den gjordes i Stockholm och inte i Visby, och publicerades på Dagens Medias webb efter bara ett par timmar råkade den artikeln bli den enda publicerade svenska intervjun med Rove under ett dygn, vilket gjorde den både nyhetsledande och ämnessättande på grund av mitt val av vinkel.

I år får den halvtimmeslånga intervjun med The Pirate Bay-köparen Hans Pandeya för Makthavare:se, som jag gjorde på fredagen direkt efter att han landat i Visby, nog sägas vara det mest intressanta knäcket för min personliga del. Efter den intervjun fick jag återigen tillfälle att reflektera lite över det faktum att gränsen mellan genialitet och galenskap ibland är hårfin.

Jag kan för övrigt rekommendera en genomläsning av almedalsbevakningen på Makthavare.se. Eftersom vi hade den i särklass största redaktionen på plats i Visby, drygt 20 personer plus fotograf, kunde vi täcka både stort och smått. Inte minst en rad intressanta seminariereferat som håller att läsa långt i efterhand.

För övrigt har jag med mig en del obearbetat och opublicerat material som kommer publiceras på Makthavare.se under sommaren. Bland annat en lång intervju med en politisk opinionsexpert om läget inför riksdagsvalet 2010, samt ett mer än intressant rundabordssamtal om religion och politik med två kända politiska profiler hemmahörande på varsin politiska kant.

Trevlig sommar.

Andra skriver intressant om Almedalen, Almedalsveckan, The Pirate Bay.

Konsulatnedläggning och Reaganmyten

2009-06-23T13:12:00.000+02:00

På grund av att Almedalsveckan närmar sig med stormsteg har jag för närvarande i princip flyttat över allt bloggande till Makthavare.se där jag, till skillnad från här på bloggen, enbart skriver om svensk inrikespolitik med ett mer traditionellt journalistiskt angreppssätt. Men här följer i alla fall några lästips hämtade runtom den stora vida världen:

Offentliga Affärers för evigt geniförklarade hjälte Martin Gelin skriver i Fokus om hur Reaganmyten omprövas i USA.

Karin Pettersson på samma tidning skriver intressant om tidningsdöden i USA mot bakgrund av att hon nyligen genomfört en lång studieresa bland redaktioner och medietänkare over there.

Generaldirektör Olle Wästberg skriver engagerat på Brännpunkt i SvD om regeringens inte fullt ut geniförklarade nedläggningsförslag av det svenska generalkonsulatet i New York.

Kjell Häglund berättar varför Barack Obamas vicepresident Joe Biden är ute och cyklar på väldigt djupt vatten, vilket även Dick Erixon noterat med sedvanlig finkänslig penna.

Själv har jag skrivit en uppföljande artikel till den här bloggposten om den socialdemokratiska EU-kometen Evin Cetin och hennes politiska framtid. Vill du veta var någonstans hon kommer återfinnas efter valet nästa höst kan du läsa det här.

Andra skriver intressant om generalkonsulatet, Ronald Reagan, Evin Cetin.

Riktigt bra radio

2009-06-19T06:06:00.001+02:00

I veckan som gick har det sänts riktigt bra direktsänd radio från ett kök och en bakgård i Georgetown i Washington D C. Det är Sveriges Radios Washingtonkorrespondent Ginna Lindberg som har hoppat in och vikarierat för Annika Lantz och Thomas Nordegren på deras normala sändningstid mellan 15.00 - 15.45 måndag - torsdag.

Hennes tillbakalutade men engagerade frukostshow - som alltså sänts på eftermiddagarna svensk tid - har varit enkel public service när den är som allra bäst.

Bortsett från måndagens sändning som havererade tekniskt redan från början och till slut fick avbrytas, har det varit en fröjd att lyssna på Ginna och hennes inbjudna gäster som diskuterat hur USA och amerikansk politik har förändrats det senaste året i ljuset av Barack Obamas intåg i Vita huset och den djupaste ekonomiska krisen i mannaminne.

Bland gästerna återfinns bland annat Lovisa Frost som är den enda svenska journalisten som har eget kontor i Vita Huset, och som berättar om hur det har varit att arbeta i den amerikanska politikens centrum under både Bush och Obama.

Mats Widbom och Jonas Hafström från den svenska ambassaden fanns på plats, och högerspöket Billy McCormac från Timbro medverkade på telefon från barndomshemmet i San Fransisco för att prata om vad som hänt med den amerikanska drömmen i finanskrisens spår.

Trita Parsi dök också upp på bakgården. Han är svensk-iranier och chef för tankesmedjan National Iranian American Council, och den kanske mest begåvade och spännande svenska utrikespolitiska tänkare som har klivit fram på scenen på senare år. (Ett namn värt att hålla ögonen på.)

Men där fanns också ett inhopp av popsnöret Nina Persson som berättade hur det var att jobba i Obamas presidentkampanj, och en längre intervju med deckarförfattaren George Pelecanos som i sina böcker har skildrat staden Washingtons mörka bakgårdar långt borta från den glamourösa politikens salonger. Och så hade hon sin egen lilla expertpanel av tre kvinnliga Washingtonians som berättade hur det är att leva vardagsliv i staden.

Som sagt, Ginna Lindberg har under vinjetten utrikeskorrespondenterna sänt tre program som går att lyssna på i efterhand eller tanka hem som podradio, och som gissningsvis kommer vara bra mycket bättre än vad årets ganska tråkiga lista av sommarvärdar kommer prestera när de kliver in i handlingen i P1 under helgen.

Andra skriver intressant om utrikeskorrespondenterna, Sveriges Radio, Washington.

Skönt gung

2009-06-17T07:45:00.003+02:00

Det skönaste jag sett i kampmusikväg på tuben sedan Yes we can.

Partiledarna granskas i direktbloggning

2009-06-17T07:09:00.003+02:00

Nu skriver Makthavare.se politisk blogghistoria. I riksdagsårets sista partiledardebatt debatterar Fredrik Reinfeldt (m), Mona Sahlin (s), Maud Olofsson (c), Jan Björklund (fp), Göran Hägglund (kd), Lars Ohly (v) och Peter Eriksson (mp) aktuella ämnen. Men hur ska vi väljare kunna veta om det de säger verkligen stämmer? Är det som sägs sant eller bara truthiness?

För första gången kommer en panel experter att lajvgranska vad som sägs från talarstolen. Följ granskningen direkt på Makthavare.se, med start klockan 09.00.

I panelen sitter bland andra Stig-Björn Ljunggren, Ann-Sofie Kolm, Martin Ådahl, Nicklas Källebring, Annika Ström Melin och Jessica Ritzén.

Andra skriver intressant om partiledardebatten, riksdagen.

Svampen utmanar alliansen

2009-06-16T09:32:00.002+02:00

Ok, då vet vi vad den samlade rödgröna oppositionen som utmanar alliansen i nästa års riksdagsval ska kallas.

Andra skriver intressant om alliansen, svampen.

Är Twitterhypen över?

2009-06-15T12:00:00.002+02:00

I medietrendkänsliga Resumébasen Viggo Cavlings lilla nätdagbok läser jag följande konstaterande:

Börjar tröttna lite på Twitter.

Andra skriver intressant om Twitter.

Ett nytt parti är fött

2009-06-12T05:02:00.005+02:00

Jag kan inte hjälpa det, men en del av mig känner djup sympati för vad de här grababrna sysslar med. Någon gång kände de att det var dags att säga ifrån. Hit men inte längre, liksom. Men istället för att nöja sig med att bara knyta näven i byxfickan och svära lite vid köksbordet så organiserade de sig politiskt.

I går handlade det om piratpartiet. I morgon handlar det kanske om Raggarpartiet.

Där finns allt, ett brinnande (för att tala Corazza Bildt-språk) engagemang, ramen till en partiorganisation, partiprogram och pr-baserat målgruppstänk.

Och en rad politiska krav som, om de formulerades på lite mer slipad innerstadsliberal politikerlingo skulle kunna omfattas av en rad storstadsliberala väljare och partiaktivister.

"Sluta idiotskatta sönder det Svenska folket, även dom som kan och vill jobba övertid."

Men också krav som ligger djupt förankrade i den svenska arbetarrörelsen.

"Mera vårdpersonal till hela vården och vårdsyrrorna ska vara så bra betalda att dom har ett smil på läpparna när dom är på jobbet bland all skit, blod, benbrott, död, missbruk etc."

Och krav som jag tror möter anklang i breda väljargrupper och som redan i dag finns politiskt formulerade av särintressen i lobbykampanjer (i det här specifika fallet bryggerinäringen).

"Fri handel med alkohol i Sverige. Då får langarna svårare att sälja fulöl åt kidsen på byn. Sluta med vansinnet att ölen produceras runt hörnet men åker ner till Tyskland för att sedan studsa tillbaka till Sverige."

Andra skriver intressant om raggarpartiet, skatter, alkoholpolitik.

Politikerbloggens hemliga (s)-enkät avslöjad

2009-06-11T01:00:00.001+02:00

Offentliga Affärer kan ikväll publicera den hemliga enkät som politikerbloggens Niklas Svensson har skickat ut till en rad socialdemokratiska förtroendevalda på olika nivåer landet runt.

Syftet är att kartlägga stämningarna inom det socialdemokratiska partiet efter EU-valet. Så här ser enkäten ut (klicka på den för att se en större läsbar version):

Enkäten är medvetet anonymiserad i den här versionen.

Andra skriver intressant om socialdemokraterna, politikerbloggen, Niklas Svensson.

"Katastrofsiffror för socialdemokraterna i Stockholm"

2009-06-08T20:05:00.003+02:00

Som bekant ingår jag sedan ett tag i redaktionen för makthavare.se, som är ett samarbete mellan Almedalsbloggen och tidningen Fokus.

Där publicerar jag i dag en eftervalsanalys som fokuserar på det mest intressanta resultatet vid sidan av piratpartiets framgångar och junilistans genomklappning - katastrofsiffrorna för socialdemokraterna i Stockholm.

Andra skriver intressant om EU-valet, socialdemokraterna.

Bombkastarvänstern tar över på Aftonbladet

2009-06-07T09:40:00.002+02:00

I Offentliga Affärers orgelbundet återkommande serie ledarartiklar vi minns, vänder vi idag tillfälligt blicken från en ledarsida till en kultursida - Aftonbladets.

Bakgrunden är att Aftonbladets kulturredaktion får en ny chef, den tidigare biträdande kulturchefen Åsa Linderborg, som tar över rodret när hennes nuvarande chef Karin Magnusson blir debattredaktör på bladet i samband med att nuvarande debattchefen Lotta Gröning går över till ärkerivalen.

Vad kan vi då förvänta oss av Aftonbladet Kultur när Linderborg styr skutan? En ledtråd hittar vi kanske i två av de senaste årens absolut mest uppmärksammade debattartiklar på kulturen, Vart tog motståndet vägen och Kan man försvara våldet i Irak. I artiklarna som skrevs i början på 2005 diskuterade Åsa Linderborg tillsammans med stridskamraten Erik Wijk Irakkriget och det väpnade motståndet mot USA:s ockupation.

I den andra artikeln hittar vi följande resonemang:
"Kan man förstå våldet? Kan man rent av försvara det? Varje död amerikansk soldat är en tragedi, men varför skulle det irakiska motståndet vara mindre legitimt än exempelvis det danska, norska eller franska under andra världskriget"

"de sekteristiska excesserna till trots utövar det irakiska motståndet ändå ett våld som är långt mindre blint än ockupationsmaktens. Dessutom är ofta det mer groteska våldet ren provokationsverksamhet, det vill säga ockupationsmakten iscensätter attentat som de sen tillskriver motståndsrörelsen."

"Vi västerlänningar hyser en oreflekterad tilltro till våra institutioner men känner enbart misstro mot de irakiska motståndsgrupperna. Men vilka är det egentligen som konkret bidrar till en säkrare värld?"

"Eller är det motståndskrafterna i exempelvis Falluja som sätter käppar i hjulet på det amerikanska krigsmaskineriet och hindrar dess Never Ending World Tour att dra vidare från land till land? Syrien, Iran, Venezuela, Zimbawbe, Kuba och Nordkorea har fått uppskov tack vare irakierna."

"Däremot är det inte opportunt att ta ställning för motståndsrörelsens principiella rätt att ta till våld mot ockupationsmaktens personal, egendomar och institutioner. Men det kan inte vara vår sak att döma vad som är rätt eller fel metod i motståndskampen. Vi föredrar personligen civilt motstånd eller andra metoder men vi menar att man även måste respektera det väpnade motståndet."

Sammanfattningsvis. Det är i den irakiska motståndskampens namn rätt att spränga både oskyldiga civila irakier och amerikanska soldater i luften med utsända självmordsbombare. Men egentligen ändå inte eftersom de flesta självmordsbombare och internetsända halshuggningar av kidnappningsoffer är genomförda av amerikaner i provokativt syfte att smutskasta den irakiska väpnade motståndskampen. Och för övrigt går det inte att påvisa någon moralisk skillnad i de olika institutioner som står bakom styret av en parlamentarisk demokrati respektive en enpartistat styrd av en krigshungrig och blodtörstig diktator som använt kemiska stridsmedel mot delar av sin egen befolkning, inklusive kvinnor och barn.

Säga vad man vill om Aftonbladets nya kulturchef, men inte saknar hon mod. Den svenska bombkastarvänsterns Andreas Malm som återfinns på DN:s kultursidor har i Åsa Linderborg rimligtvis funnit sin rättmätiga meningsfrände. Kanske kommer vi inom en snar framtid få se en ny svensk självmordsbombarvänster knyta banden mellan Schibstedts och Bonniersfärens båda flaggskepp?

Spännande lär det bli i vilket fall som helst.

Andra skriver intressant om Åsa Linderborg, Andreas Malm, Aftonbladet.

Vad faller först?

2009-06-05T12:39:00.003+02:00

Dagens fråga:
Vad faller först - den lettiska valutan eller den brittiska labourregeringen?

Ondskans axelmakter?

2009-06-05T11:14:00.002+02:00

Apropå lördagens övning på Råsunda mellan Sverige och Danmark så noterar jag att längre österut möts Nordkorea och Iran i en VM-kvalmatch samma dag.

Obamas tal till den muslimska världen

2009-06-04T01:05:00.010+02:00

(Uppdaterad 090604 klockan 15:25)
Barack Obama befinner sig på en rundresa utomlands, närmare bestämt i nordafrika och mellanöstern där han besöker flera länder under resan.

Under den mycket uppmärksammade resan kommer presidenten hålla sitt kanske mest intressanta och emotsedda tal sedan segertalet i Chicago på valdagskvällen. Syftet med talet, som riktas till världens alla 1,5 miljarder muslimer, är att försöka återupprätta det skamfilade rykte som USA dragits med i mellanöstern och bland muslimer alltsedan Irakkrigets inledning.

Mot slutet av sin presidentperiod hade Obamas företrädare George W Bush extremt låga popularitetssiffror hos befolkningen i regionen. Då handlade det om att en enkelsiffrig andel av invånarna i de flesta muslimska länderna såg med förtroende på USA:s president, vilket var ungefär i nivå med förtroendet för Usama bin Laden i samma länder, enligt opinionsundersökningarna.

Barack Obama startar däremot på ny kula. En färsk undersökning från den Washingtonbaserade tankesmedjan Brookings visar att i sex stater i mellanöstern så är hans förtroendesiffror uppe på 45 procent, och om Egypten subtraheras från resultatet så har han ett förtroende på runt 60 procent hos befolkningen i stort.

Undesökningen visar att det är tre faktorer som avgör vilken syn invånarna i regionen har på USA. De är i fallande ordning Irak, den svåra situationen för palestinierna och attityden gentemot mellanöstern och den muslimska världen. Frågor som Iran, kriget i Afghanistan och amerikanskt demokratistöd i regionen har nästan ingen påverkan alls på opinionen i dessa länder.

Talet till den muslimska världen hålls i Kairo torsdagen den 4 juni klockan 12.10 svensk tid, och går att se live här. Det går också att se det i efterhand här.

Det går att läsa talet i utskrift här. En svensk sammanfattning finns här.

Samtidigt som Obama talar till den muslimska världen, bearbetas också hemmaopinionen med ett budskap som syftar till att öka förståelsen hos den amerikanska allmänheten för muslimer och deras tro. I den här lilla filmen som släppts på Youtube talar tre muslimska amerikaner om sin tro och sin syn på islam. De har också det gemensamt att de är anställda i statsapparaten på olika kvalificerade poster. Till exempel arbetar en av dem som advokat och juridisk rådgivare i Vita huset.

Andra skriver intressant om Barack Obama.

Spelbolagen tror på piratpartiet

2009-06-02T10:02:00.002+02:00

Enligt spelbolagen är det redan klart. Piratpartiet tar plats i EU-parlamentet. Någon annan slutsats går inte att dra av de odds som tre olika spelbolag erbjuder politiskt intresserade spelare inför EU-valet den sjunde juni.

Läs mer på makthavare.se, där jag idag begår min debut i redaktionen med en artikel om hur de politiska spelarna bedömer piratpartiets chanser att ta plats maktens korridorer i Bryssel och Strasbourg.

Andra skriver intressant om EU-valet, piratpartiet.

Panelens hemliga minnesanteckningar avslöjade

2009-05-31T11:40:00.002+02:00

En lågoddsare är att regelbundna läsare av den här bloggen också gärna lyssnar på panelen i radioprogrammet Godmorgon Världen i P1.

Därför kan Offentliga Affärer glädjande nog, efter ett besök i radiohusets korridorer på Gärdet i Stockholm häromdagen, publicera hittills okända minnesanteckningar som av en slump hittats slängda i en papperskorg utanför studion där panelen bestående av tre etablerade proffstyckare avhandlar och kommenterar veckans händelser varje söndag.

Det framgår inte riktigt vilken vecka det handlade om, men av stödpunkterna att döma verkar det som om trion redan på förhand haft en klar linje utmejslad innan de rockade loss framför mikrofonerna.

GG (borde rimligtvis vara Dalademokratens Göran Greider)
* Höj skattetrycket!
* Oavsett fråga måste skatterna i Sverige höjas.
* Glöm inte att tala om att sockerskatt är en bra idé.

PG (är väl Svenskans Per Gudmundson)
* Förklara att den svenska islamismen är en stor exportprodukt till bl a USA, Bosnien, Östeuropa och i synnerhet Afghanistan och Somalia.
* Gnäll lite på LO och facket som alltid har fel.
* Poängtera att vi vad som än händer aldrig får underskatta utbredningen av den militanta islamismen annars sitter vi rejält i skiten om några år.
(Stöt lite på Therese innan sändning, hon är ju en riktig snygging)

LG (kan inte vara någon annan än Aftonbladets Lotta Gröning)
* Allt är åt helvete och det är fan i mig Monas fel!
* Det började gå utför för socialdemokratin samma dag om Mona blev minister!
* Avsluta kritiken mot Anders Borgs ekonomiska politik med att berätta att det faktiskt ändå är Mona som är personligt ansvarig för allt som har gått fel i Sverige och svensk politik de senaste tio åren!

Andra skriver intressant om Godmorgon Världen, panelen, ledarskribenter.

Drill baby drill

2009-05-31T06:45:00.000+02:00

En del ger då aldrig upp.

Isobel kommer ut

2009-05-30T11:20:00.000+02:00

Dagens citat hämtas från Expressens ledarkrönika signerad Isobel Hadley-Kamptz.

"Det är någonstans där det börjar brista. Statens yttersta tvångsmedel, avlyssning av privat kommunikation, gluttande på skickade bilder, total kartläggning av befolkningen används mot något som är mindre allvarligt än snatteri."

Isobel kom alltså ut som pirat i årets EU-val, vilket var en lågoddsare, minst sagt. Därmed slipper jag också dumstruten för den här gången, eftersom jag inte tvingas dementera och be om ursäkt för delar av innehållet i min analys av piratpartiet, som för övrigt också finns publicerad på den mediegranskande sajten Second Opinion.

Andra skriver intressant om EU-valet, piratpartiet.

"Vänstern ser vita män som ett problem"

2009-05-30T00:09:00.001+02:00

Sverigevännen Bill O'Reilly på Fox News reder med hjälp av branschkollegan Pat Buchanan ut ett och annat om identitetspolitik (vilket är ett väldigt fult ord ska ni veta) och det förtryck av den vita mannen som har synliggjorts i och med Obamas nominering av Sonia Sotomayor till högsta domstolen i USA.

Och när vi ändå är inne på avdelningen förtryck, vita män och Sotomayor så har radioprataren Rush Limbaugh som vanligt analyserat läget och dragit slutsatsen att latinon Sotomayor från södra Bronx blir högsta domstolens svar på den vita sydstatsgentlemannen David Duke.

Hon verkar allt bra farlig, den där kvinnan. För hon kanske är det som den före detta talmannen i representanthuset Newt Gingrich slår fast i ett lågmält konstaterande; rasist, eller inverterad rasist eller hur det nu var.

Andra skriver intressant om högsta domstolen, Sonia Sotomayor.

Twitterskandal skakar tyska parlamentet

2009-05-29T12:10:00.002+02:00

Valresultatet i det nyligen avgjorda tyska presidentvalet läckte ut i förväg innan det offentliggjorts via de officiella kanalerna. Skandalen har i tyska medier döpts till "Twittergate".

Det var de båda tyska parlamentsledamöterna Julia Kloeckner från kristdemokratiska CDU och socialdemokraten Ulrich Kelber som skickade ut varsitt twittermeddelande om valresultatet 15 minuter innan det offentliggjorts att Horst Köhler omvalts som Tysklands president.

Det var under en sluten valsession i den tyska förbundsdagen som en särskild valförsamling återvalde den sittade tyska presidenten för ytterligare en mandatperiod. Efter att valresultatet var klart skickade ledamoten Kelber ut ett twittermeddelande som löd: "Rösträkningen är bekräftad: 613 röster. Köhler är vald".

För kristdemokraten Kloeckner har twittrandet: "Ser på fotboll i lugn och ro. Omröstningen var en succé", i sin tur lett till att hon tvingats be om ursäkt och lämna uppdraget som sekreterare i förbundsdagen.

En grupp åldermän i det tyska parlamentet talar i upprörda termer om det inträffade. CSU-politikern Dorothee Baehr säger till tyska Deutsche Welle att: "Parlamentets värdighet har verkligen skadats. Det hade varit bäst om talmannen hade varit den förste att berätta för alla om valet av vår egen president Horst Köhler, istället för att hela internetmediavärlden fick veta resultatet före oss."

En rimlig gissning får väl sägas vara att de tyska parlamentarikerna ännu inte är riktigt mogna för någonting liknande den svenska Twixdagen.

(Tipstack till Henrik).

Andra skriver intressant om förbundsdagen, twitter.

Extremvänstern kopierar extremhögern?

2009-05-29T00:01:00.001+02:00

Dagens citat hämtas från en diskussionstråd på facebook:

"Maybe it's time for a "time for the Left to be as unapologetically extreme as the Right" facebook group?"

Frågan ställd angående den föreslagna HD-domaren Sonia Sotomayor, vars moderata framtoning upprör liberala Obamasupportrar som hade hoppats på en liberal domarutnämning som motvikt mot de fyra konservativa domare som redan sitter i USA:s högsta domstol.

Om Sotomayor godkänns av kongressen, vilket allt tyder på, kommer HD bestå av fyra uttalat konservativa, två uttalat liberala samt tre moderata domare. I och med utnämningen av henne tappar alltså den liberala flygeln i högsta domstolen i inflytande från tre till två ledamöter.

Andra skriver intressant om högsta domstolen, Sonia Sotomayor.

Nedläggningen av konsulaten i Los Angeles och New York

2009-05-28T08:36:00.001+02:00

Ur Olle Wästbergs alltid läsvärda nyhetsbrev saxas nedanstående text:

Jag har fått mängder av förvånade och upprörda mail sedan jag i förra nyhetsbrevet skrev om regeringens beslut att lägga ner de svenska generalkonsulaten i New York och Los Angeles.

Som vanligt kommer opinionen för sent. UD:s ekonomiska problem är ett arv från tidigare gigantisk misskötsel, men prioriteringarna i nedskärningarna får dagens ansvariga ta på sig.

Det går att förutspå ganska betydande problem som effekt av nedläggningen. Rent praktiskt för svenska medborgare: Den som råkar illa ut i New York får söka stöd i Washington. Den svenska familj som bor på amerikanska västkusten och får barn måste personligen inställa sig (sådana är Schengenreglerna) i Washington för att få ett pass som gör att de kan resa ut ur USA med barnet. Ca 15.000 konsulära ärenden per år har tidigare skötts i New York och Los Angeles. Som vanligt är det bortfall av konsulär service som kommer att ge mest rubriker.

Att det inte hålls investerarseminarier, nätverksträffar, modeshower, konstutställningar eller teaterföreställningar och att Sverige inte får publicitet märks kanske mindre – men påverkar långsiktigt bilden av Sverige och kunskaperna om Sverige.

Det svenska generalkonsulatet i New York öppnades 1834 och den förste generalkonsuln hette Severin Lorich. Det är en 175-årig närvaro som upphör.

Olle Wästberg är generaldirektör på Svenska Institutet och före detta svensk generalkonsul i New York. En post han innehade i drygt fem år, bland annat under terrorattacken den 11 september 2001. Påpekas bör att hans nyhetsbrev skrivs på fritiden och alltså inte i hans roll som generaldirektör. I mitt förra inlägg om konsulatet i New york tipsade jag om en artikel om nedläggningen i New York Times. Då missade jag att länka till kvällstidningen New York Post som också skrivit om konsulatet.

Andra skriver intressant om generalkonsulatet, UD.

Veckan då Piratpartiet blev vuxet

2009-05-27T12:40:00.002+02:00

(Uppdaterad 090530 kl 11:24)

"I går var jag förresten och röstade. Mer information kommer tyvärr inte förrän på lördag."

Det var när jag läste ovanstående twitterinlägg någon gång vid lunchtid igår tisdag som jag fick samma känsla i maggropen som under en kväll i samband med fjolårets amerikanska primärval. Vändpunkten har passerats. Det är klart, skrev jag då. Och det skriver jag alltså igen. Vändpunkten har passerats. Det är klart.

Men den här gången handlar det inte om demokraternas inre liv och presidentvalet i USA, utan om nätets inre liv och EU-valet i Sverige.

Då blev jag tidigt övertygd om att demokraternas primärval var avgjort till Obamas fördel, fast inga etablerade journalister ville eller vågade skriva samma sak trots att de rimligtvis kunde göra samma enkla analys. Men så blir det när politiska journalister sitter fast i spelet och väljer att skildra politiken som en hästkapplöppning istället för att lyssna på underströmmarna vid sidan om löpsedlarna och den senaste nyhetssändningen.

Den här gången handlar det om en annan smart uppstickare, piratpartiet, som lyckats artikulera en känsla och spela på en underström på samma sätt som uppstickaren Barack Obama gjorde efter att han hållit det historiska red state-blue state-talet på demokraternas partikonvent 2004.

Piratpartiet är från och med den här veckan ett vuxet - om än halvanarkistiskt och smått kaotiskt organiserat - parti som tar plats i EU-parlamentet efter valet den sjunde juni. Frågan är inte längre om det tar plats i Bryssel och Strasbourg utan med hur många mandat det gör det - ett eller två?

Det är tre från varandra isolerade men ändå likartade händelser som övertygat mig. De stavas Isobel Hadley-Kamptz och Henrik Alexandersson och Lars Gustafsson. Hax skrev i två olika blogginlägg att han bytt sida till piratpartiet. Isobel skrev ett twittermeddelande som sannolikt innebär att hon röstat på piratpartiet och förklarar varför i sin krönika på Expressens ledarsida på lördag. Och sist, men definitivt inte minst, har författaren Lars Gustafsson också valt att komma ut som piratpartist.

Varför är då dessa tre röster viktiga i det vildvuxna tjattret på nätet? Tillsammans visar de att piratpartiet har tagit steget från att vara en sentida grabbig avläggare till ABC80-klubben, vars medlemmar ser rätten att lyssna på musik och titta på film utan att behöva göra rätt för sig som den viktigaste politiska frågan av dem alla, till att bli en seriös politisk kraft som attraherar etablerade debattörer, kulturskribenter och författare i den tyngre divisionen.

Nu talar vi alltså inte längre om ett gäng hetlevrade datornördar, utan om politiskt begåvade, medvetna och erfarna personer som alla dras till piratpartiet från rakt motsatt håll - det politiska och ideologiska. För dem handlar det som partiledaren Rick Falkvinge förklarat i Aftonbladet inte om musikaliska gratisluncher utan om en djup övertygelse om att grundläggande demokratiska värden står på spel i kampen om friheten på nätet, och att det endast är det unga piratpartiet som (hittills) förmått artikulera denna kamp i politiska termer.

Därmed flyttas också piratpartiets kamp in från chattarna och bloggosfären till de kulturella och politiska salongerna på kultur- och ledarsidorna i de traditionella medierna. Partiet har ideologer som Oscar Swartz, organisatörer som Rick Falkvinge och förstanamnet på valsedelen Christian Engström samt etablerade opinonsbildare som Henrik Alexandersson, Isobel H-K och Lars Gustafsson på sin sida.

Den nödvändiga treenigheten är på plats. Piratpartiet har blivit vuxet.

Ps. Om jag nu har fel, och Isobel inte har röstat på piratpartiet och inte heller skriver om detta på Expressens ledarsida på lördag ber jag redan nu om ursäkt, och ber följdaktligen att få dementera delar av ovanstående inlägg. Ds.

Pps. Isobel kom som väntat ut i krönikan, och därmed slipper jag be om ursäkt. Tack Isobel. Dds.

Andra skriver intressant om EU-valet, piratpartiet, Lars Gustafsson.

USA:s högsta domstol når nya höjder

2009-05-26T17:49:00.004+02:00

(uppdaterad 090527 kl 00:18)

För nog måste väl det vara betydelsen av att president Obama har valt att nominera Sonia Sotomayor till Scotus (Supreme court of the united states). Om hon godkänns av kongressen blir hon den första domaren med latinsk bakgrund i USA:s högsta domstol och den tredje kvinnan genom tiderna i den politiskt mycket mäktiga domstolen.

En intressant fråga som republikaner, vapenlobbyn NRA och andra konservativa påtryckargrupper säkerligen kommer jaga Sotomayor med är hennes syn på folks rätt att bära vapen. Hon anser inte nödvändigtvis att det andra tillägget till konstitutionen som reglerar folks rätt att äga och bära vapen gäller individer. En annan form av kritik som kommer riktas mot henne baseras på vad hon en gång sagt om juridisk aktivism framför en rullande kamera.

I och med den historiska utnämningen av den första latinska domaren i HD har Barack Obama ytterligare stärkt sina aktier hos den stora latinska minoriteten i USA. En grupp som republikanska strateger har pekat ut som en grupp som republikanerna måste återerövra stöd hos, om de inte ska förpassas till ett permanent politiskt utanförskap.

Det är också lätt att dra paralleller mellan Obamas egen valseger och hans utnämning av Sotomayor. Den sänder ett budskap om att den amerikanska drömmen lever, och att det i USA är möjligt för vem som helst som kommer från en enkel bakgrund att nå hur långt som helst. Eller som Barack Obama själv beskrev det under presskonferensen: "No dream is beyond our reach in the United States".

Uppdatering:
När jag läser TT:s text om utnämningen inser jag plötsligt att jag vinklat ovanstående text helt fel. Jag borde naturligtvis ha vinklat den på det sensationella faktum att en jurist i USA råkar ha diabetes, typ 1, till råga på allt.

Andra skriver intressant om högsta domstolen, Sonia Sotomayor.

Dream Ticket

2009-05-25T14:00:00.001+02:00

Obamas fria fall

2009-05-25T01:53:00.001+02:00

Vi går alla i gång på olika saker här i världen. Och en av de saker som triggar igång den ambitiösa bloggaren Dick Erixon (med bakgrund i centern) mer än något annat är kriget mot terrorismen och neokonservativa amerikanska hökar uppfödda på fler John Wayne-filmer i modersmjölken än vad som är hälsosamt.

Efter att ha plöjt x antal politiska helgkolumner i amerikansk press som alla berörde torsdagens drabbning mellan president Obama och före detta vicepresidenten Cheney om synen på de moraliskt kulturella höjdpunkter i USA:s samtidshistoria som kallas Guantanamo och skendränkning, levererade Dick Erixon följande stringenta analys:

"För första gången sedan valsegern i november förra året är Barack Obama på defensiven och tappar stöd på alla håll och kanter. Det är närmast fritt fall."

En intressant slutsats. Låt oss därför titta lite närmare på siffrorna för att se hur det ser ut i den amerikanska opinionen där detta "fria fall" självklart manifesteras på ett tydligt sätt.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Dick Cheney.

Alla dessa libertarianer - vad gör de hela dagarna?

2009-05-24T03:51:00.000+02:00

Dagens citat kommer från Offentliga Affärers favorit i den svensk-amerikanska bloggvärlden - Martin Gelin.

"Kanske är det bara så att libertarianer är oproportionerligt högljudda på nätet (alla som skrivit en rad om amerikansk politik i en svensk dagstidning är förmodligen medvetna om antalet svenska Ayn Rand-fanatiker och deras förmåga att skriva väldigt långa e-mail)."

Nu vet vi alltså vad de gör hela dagarna. Och det är som jag har misstänkt hela tiden. Det kan inte vara lämpligt att läsa alltför mycket Rand, för då slutar det kanske med att man blir skribent här eller till och med ordförande i ett utskott där. Ingetdera verkar särskilt nyttigt.

Andra skriver intressant om Ayn Rand.

Generation kill - boken bakom TV-serien

2009-05-23T16:18:00.002+02:00

Om frilansjournalisten Martin Gelins bok om Barack Obamas väg till Vita huset var vårens bok, så kommer väl Generation Kill av Rolling Stone-journalisten Evan Wright vara höstens måsteläsning. Utkommer i svensk översättning på Norstedts förlag i oktober.

Till grund för boken som sedemera blev en uppmärksammad och sevärd TV-serie, ligger en serie på tre prisbelönta artiklar för tidningen Rolling Stone som Evan Wright skrev år 2003 som inbäddad reporter med en grupp amerikanska marinkårssoldater under inledningen av Irakkriget. De finns att läsa här: del ett, del två, del tre.

Andra skriver intressant om Generation Kill.

Fox News avslöjar klimatbluffen

2009-05-22T01:23:00.002+02:00

"Koldixod kan inte vara giftigt. Vi andas ju det".

Den konservativt vinklade TV-kanalen Fox News är med all rätt en kanal som väcker känslor i det politiska USA. Och då talar vi om starka digitala känslor, ettor eller nollor, kärlek eller hat. Det finns sällan något lågröstat mellanting liknande den svenska utbildningsradions trumkurser sända på sen kvällstid, i Fox programutbud. Istället är det full gas hela tiden. Många av kanalens profiler ger en svensk tittare associationer till en politiserad Siewert Öholm blandad med en gnutta Janne Josefsson och kryddad med en stor dos Filip och Fredrik, om det nu går att tänka sig en sådan programledare.

"Oj, se så mycket gift jag just andades ut".

Programledaren Glenn Beck på Fox News diskuterar mer än gärna klimatfrågan och växthuseffekten och då i synnerhet koldioxutsläpp i sitt program. Med en pedagogik som ligger mitt emellan Utbildningsradion och Filip och Fredrik tar han vetenskapsjournalistiken till nya svårslagna höjder när han diskuterar koldioxid och utsläppsrättigheter med oljebolagschefen James Hackett.

Fast egentligen kan inte intervjun bekrivas med ord då det är svårt att göra den rättvisa i en text. Den måste ses, eller snarare upplevas.

Inslaget är hämtat från den liberala mediegranskande gruppen Media Matters som har sammanställt ett collage bestående av några konservativa programledare i radio och TV som alla diskuterar koldioxidutsläpp på ett eller annat sätt.

Ps. Det är lätt att förstå att Fredrik Reinfeldt var Obamaanhängare i presidentvalet 2008. Hade kongressen varit republikanskt dominerad toppad med en republikan i Vita huset hade möjligheten för Reinfeldt att röja väg för en klimatöverenskommelse mellan USA, EU och Kina under Sveriges ordförandeskap i EU varit mikroskopisk, om ens det. Ds.

Andra skriver intressant om Fox News, klimatfrågan, koldioxidutsläpp.

Rumsfelds talesman erkänner misstag, eller?

2009-05-21T11:19:00.000+02:00

I ett mejl till The Atlantics Marc Armbinder tar Donald Rumsfelds talesman avtånd från de kontroversiella bibelcitaten i den före detta försvarsministerns Irakrapporter som föregående blogginlägg handlade om.

Han dementerar att Rumsfeld skulle ha något med bibelcitaten att göra och skriver bland annat:

"Rumsfeld was fully aware that words and actions could be harmful and counterproductive to the war effort. It's safe to say that some of these cover slides could be considered in that category. The suggestion that Rumsfeld would have composed, approved of, or personally shown the slides to President Bush is flat wrong. It did not happen."

Bra, då vet vi det. Nu återstår bara för Rumsfelds dementimakare Keith Urbahn att reda ut den lilla detaljen med rubriken på rapporterna. Där står nämligen med stor feststil:

Secretary of Defense. Worldwide Intelligence Update.

Andra skriver intressant om Donald Rumsfeld, Irak.

Bilderna som avslöjar Bushs hemliga kristna krigsrapporter

2009-05-19T12:54:00.000+02:00

Var USA:s krigföring i Irak ett korståg? Tanken må vid en första anblick låta minst sagt barock, även om president Bush under ett kort tag strax efter terrorattacken mot World Trade Center talade i termer av korståg. Men nu visar topphemliga promemorier från Donald Rumsfelds tid som försvarsminister i Pentagon att en hårdför kristen retorik kryddad med svavelosande bibelcitat genomsyrade Rumsfelds personliga genomgångar och rapportering till presidenten om invasionen i Irak.

Nu läcker alltfler uppgifter ut om president Bush tid i Vita huset och hur arbetet bedrevs i hans administration. Ett häpnadsväckande avslöjande står tidningen GQ för, som i en genomgång av Rumsfelds tid som försvarsminister kommit över en rad topphemliga dagliga underrättelserapporter som skrevs i Pentagon för presidentens räkning, och som allt som oftast levererades personligen av Rumsfeld till Vita huset. Promemoriernas omslag bestod av fotografier som skildrade amerikanska soldater i Irak, och rubrikerna till bilderna och rapporterna bestod av inspirerande bibelcitat skrivna med fetstil.

Ett exempel är en bild på en amerikansk stridsvagn i profil tagen i skymningsljus i öknen. Rubriken är ett bibelcitat: "Therefore put on the full armor of God, so that when the day of evil comes, you may be able to stand your ground, and after you have done everything, to stand". (Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Efesierbrevet 6:13).

Ett annat omslag visar Saddam Hussein i en klassisk diktatorposé med uniform och allt under rubriken "It is God’s will that by doing good you should silence the ignorant talk of foolish men". (Ty sådan är Guds vilja: genom att göra det goda skall ni tysta munnen på de okunniga och tanklösa. Första Petrusbrevet 2:15).

GQ har lagt upp omslagen i ett bildspel som kan ses här.

Journalisten Robert Drapers gedigna porträtt av Donald Rumsfeld visar en politiker som i bästa fall var olämplig för sitt jobb och i värsta fall en religiös fanatiker.

Andra skriver intressant om Irak, George Bush, Donald Rumsfeld.

Klas Eklund överfölls av klimathuliganer

2009-05-18T02:26:00.001+02:00

Det finns onekligen en del likheter mellan nu och då, mellan sektvänstern i början på 70-talet och klimatförnekarna i slutet på 00-talet. Med en övertygelse och teknik inlånad från huliganernas finlemmade känsla för takt och ton tror de sig sitta inne med den Stora och Enda Sanningen som måste spridas till folket med mer eller mindre hårdföra metoder. En sådan är att våldgästa motståndarsidans möten med infiltratörer som lägger sig i verbala bakhåll och predikar den andra sidans förtappelse och villfarelse så fort tillfälle ges.

Ekonomen och författaren Klas Eklund är känd som en debattglad person med ypperliga pedagogiska talanger. Nu senaste aktuell med en bok om klimatfrågan. Men han har också en bakgrund i bokstavsvänstern på 1970-talet, och de ungdomsåren har plötsligt gjort sig påminda hos honom efter att han har gjort entré i klimatdebatten.

På sin nyligen sjösatta och alltid läsvärda blogg skriver han om hur han överfölls av några klimathuliganer med polarforskaren och docenten Fred Goldberg i spetsen när han härförleden höll ett föredrag om sin nyutkomna bok:

"Plötsligt har jag förstått att sektmentaliteten finns kvar – inte i klimatdebatten som helhet, gudskelov, men i dess ytterkanter.

Här finns nämligen också sekter. Sekter som bekämpar varandra med fradgeskummat raseri. Sekter som drar till sig de mest märkliga individer, några med klart rättshaveristiska drag.

Här finns de som med stort patos hävdar att IPCC är korrumperat och att hypotesen om den globala uppvärmningen är en konspiration. Här finns de som på fullt allvar menar att alla internationella organ som oroar sig för klimatet – såsom IEA, IAEA, WHO och hela alfabetssoppan i övrigt – är korrumperade eller lurade. För att inte tala om hur blåsta alla politiker som vill begränsa utsläppen av växthusgaser är. Da Vinci-Koden eller Sions Vises protokoll kan slänga sig i väggen jämfört med de konspirationsteoretiker som tar till orda i klimatdebatten.

För en som kommer utifrån till ämnet – jag är ekonom och diskuterar främst hur klimatpolitiken ska bli så effektiv som möjligt – ter sig hysterin och hatet såväl fascinerande som obegripligt

Men jag har börjat vänja mig. Och här om dagen var det nästan lustigt att själv bli utsatt för utsända häcklare. Jag höll ett föredrag just om klimatpolitik på Briggen Tre Kronor i Stockholm. I publiken satt tre kända skeptiker, aktiva i bloggar och ”Stockholmsinitiativet”. Omedelbart när frågestunden inleds, reser sig en av dem upp och frågar med magistral stämma: ”Vet du hur stor del av växthuseffekten som orsakas av koldioxid?”. Ungefär som vore han förhörsledare.

Den märkliga frågan var givetvis rent provokativ. Frågeställaren (Fred Goldberg) trodde väl inte att jag kunde skilja mellan den naturliga och den förhöjda växthuseffekten, ej heller mellan koldioxid och vattenånga – vilket skulle ge honom chansen att förlöjliga mig."

Hur överfallet avlöpte, och vilka likheter i övrigt Klas Eklund ser mellan 70-talets kommunister och 00-talets klimatsekterister, kan du läsa om här.

Ps. Påpekas bör att det är en god idé att lära känna sin motståndare innan man ger sig i kast med denne, oavsett arena och syfte. I synnerhet gäller det all form av politisk debatt och kamp. Att attackera en slipad och rutinerad före detta sektvänstermedlem med sektvänstermetoder är att tigga om problem. Detta ska alltså ses som en illustrativ lektion i vad som händer om man inte gjort sin hemläxa först. Ds.

Andra skriver intressant om klimatfrågan, Klas Eklund, Stockholmsinitiativet.

Dagens citat

2009-05-16T00:01:00.001+02:00

"You give me a water board, Dick Cheney and one hour, and I'll have him confess to the Sharon Tate murders".

Den före detta guvernören, showbrottaren och yrkesmilitären Jesse Ventura gästade CNN:s Larry King och förklarade varför tortyr inte fungerar. Ventura utsattes själv för skendränkning (waterboarding) under sin utbildning till elitsoldat i den amerikanska flottans Navy Seal-styrkor.

Andra skriver intressant om Dick Cheney, Jesse Ventura, tortyr.

Svårt lära gamla hundar sitta

2009-05-15T02:13:00.000+02:00

Att gamla hundar har svårt att lära sig sitta är knappast någon nyhet. Men vissa verkar ha svårare än andra. Och särskilt svårt verkar den republikanska före detta vicepresidenten Dick Cheney ha. Minst lika svårt som Hillary Clinton hade för ett år sedan, apropå politiker som inte ser vad klockan är slagen.

Bushs vicepresident Cheney har den senaste veckan givit sig ut på ett både märkligt och svårförståeligt korståg till försvar för tortyr. I ett radioframträdande i en obskyr liten pratradiokanal och i två uppmärkammade tv-intervjuer hos först Bob Schieffers Face the Nation och därefter Fox News har han förklarat varför det är rätt och riktigt att tortera misstänkta terrorister. Som grädde på moset passade han också på att döma ut den före detta utrikesministern Colin Powell när han ändå var uppe i varv, och konstaterade att han politiskt föredrar radioprataren Rush Limbaugh framför Colin Powell.

Varför han väljer att ge sig ut på en medieturne är vid första anblicken inte så konstigt. Han vill försvara sin plats i historien och försöka förhindra planerna på att de ansvariga för besluten att använda tortyr ställs till svars i en rättslig prövning.

Men... Han borde ha tänkt ett varv till innan han började nöta tv-sofforna, den gode Cheney. Det enda han åstadkommer är att det rekordlåga opinionsstödet för republikanerna sjunker om möjligt ännu mer, och kanske landar strax över tio procent, som Colin Powells före detta stabschef replikerade i en intervju hos Rachel Maddows ett par dagar senare. Och så eldar han på de vänsterliberaler och medborgarrättsorganisationer som lobbar för ett tortyråtal ännu mer, vilket gör det politiskt svårare för Obamas justitieminister att ducka i frågan. Paradoxalt nog ökar alltså risken för ett åtal på grund av de intervjuer han gav.

Men det riktigt märkliga i historien är ändå att ingen i Cheneys närhet vågar tala om för honom att det är dags att lägga handskarna på hyllan, gå hem och ligga lågt istället för att leverera uppseendeväckande citat på bästa sändningstid.

Samma sak var det med Hillary Clinton i primärvalskampanjen i fjol. Trots att det tidigt stod klart att hon hade förlorat striden vägrade hon att ge upp, vilket enbart gynnade republikanerna på demokraternas och Obamas bekostnad. Inte heller då vågade någon ställa sig på triumfvagnen och viska i chefens öra att det var dags att lägga av.

Eller så är det helt enkelt svårt att lära gamla hundar sitta även i politiken.

Andra skriver intressant om Dick Cheney, Hillary Clinton.

Världens hårdaste liberal är tillbaka

2009-05-14T02:04:00.003+02:00

Den här kvinnan är ett enmanskorståg till försvar för alla de liberala värderingar som Fox News, Dick Cheney, Rush Limbaugh, Ann Coulter, Bill O'Reilly och Sean Hannity ägnat de senaste fyra åren åt att demolera.

Den här kvinnan är före detta yrkesmilitär.

Den här kvinnan fick sparken under det amerikanska primärvalet efter att hon lackat ur på paret Clintons smygrasistiska kampanjmetoder och därför i sitt program sopat mattan med Hillary Clinton jag vet inte hur många gånger.

Den här kvinnan är den hårdaste liberal som någonsin satt foten i en radiostudio.

Den här kvinnan är sedan måndagen den 11 maj tillbaka i den amerikanska pratradioetern och hon sänder direkt mellan klockan 21.00 - 00.00 svensk tid måndag - fredag. (Lyssna här).

Den här kvinnan heter Randi Rhodes och får helt enkelt inte missas.

Den här kvinnan tillhör sedan i måndags samma radionätverk som Rush Limbaugh. Only in America...

Andra skriver intressant om Randi Rhodes, talk radio, pratradio.

Stjärnan i Top Gun satsar på politiken

2009-05-13T03:35:00.003+02:00

I efterdyningarna av Obamas snabba klättring från i princip ingenting till presidentämbetet på blott fyra år, och Arnold Schwarzeneggers rekordsnabba karriär i den kaliforniska politiken ryktas det nu om om att fler Hollywoodstjärnor leker med tanken på att satsa på en politisk karriär.

Den rutinerade och mångåriga politiska journalisten Lloyd Grove har i webbtidningen The Daily Beast tittat närmare på ett av de hetaste namnen som undersöker möjligheterna att efterapa guvernör Schwarzeneggers sidbyte - Val Kilmer.

Skådespelaren vars långa filmkarriär innehåller roller som den coola piloten Iceman i Top Gun och den ännu coolare rollen som bankrånaren Chris Shiherlis i Heat, undersöker med politiska konsulters hjälp möjligheten att för demokraternas räkning ställa upp i guvernörsvalet i delstaten New Mexico nästa år. I så fall skulle han ställas mot den nuvarande demokratiska viceguvernören Diane Denish i primärvalet, eftersom den sittande demokratiska guvernören Bill Richardson inte kan ställa upp för omval.

Att Val Kilmer väljer att satsa på delstatspolitiken i just New Mexico är inte så konstigt. Han äger en 6.000 tunnland stor ranch strax utanför provinshuvudstaden Santa Fe.

Andra skriver intressant om Val Kilmer, demokraterna.

Foliehatten det nya riksdagsmodet

2009-05-13T01:25:00.002+02:00

För några år sedan fanns det en folkpartistisk riksdagsledamot som mot slutet av sin riksdagskarriär bar en foliehatt modell större, vilket ledarskribenten Per Gudmundson häromdagen påminde om i en läsvärd liten artikel på Svenskans ledarsida om konspirationsteorier och partistöd.

Att konspirationsteorier flödar fritt på nätet gör väl ingen förvånad, även om sammanhangen de dyker upp i inte upphör att förvåna. Till exempel har en av bloggaren Johan Ingerös läsare och kommentatorer nyligen lyckats väva ihop våldet mot kvinnor i nära relationer med det internationella bankväsendet, och på ett halsbrytande sätt gjort det sistnämnda ansvarigt för det förstnämnda.

Av och till letar sig konspirationsteorier även in på mer väletablerade arenor, som Aftonbladets kultursida och ABF Stockholm, vilket bloggaren Dick Erixon resonerar om i ett inlägg. Att sådana etablerade vänsterarenor fastnar i det konspirationsteoretiskta träsket får ses som mer bekymmersamt, eftersom det strider mot allt vad kritiskt debatt, upplysning, förnuft och folkbildning står för när den är som allra finast, som författaren Torbjörn Elensky klokt påpekar.

En stillsam liten undran. Vad skulle ABF:s grundare Rickard Sandler eller för den delen Ernst Wigforss, Alva och Gunnar Myrdal eller kanske Per Edvin Sköld eller måhända Östen Undén tyckt om konspirationsteoretikernas härjande i ABF-huset och på Aftonbladets kultursidor? Det skulle faktiskt dess redaktör Åsa Linderborg kunna skriva en reflektion över, mot bakgrund av att hon doktorerat på socialdemokratins historia, eller närmare bestämt socialdemokratins historieskrivning. Något säger mig att konspirationsteoretiker spelar en relativt undanskymd roll i det sammanhanget.

Men Aftonbladets kultursida och dess redaktör i all ära. I jämförelse med hennes partikamrat, den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Egon Frid, står hon sig slätt. Han har i kraft av sitt ämbete nyligen lyckats positionera sig som Sveriges tyngsta konspirationsteoretiker avseende terrorattacken mot World Trade Center, ivrigt påhejad av dess främsta svenska företrädare Fredrik Rosvall.

I kort sammanfattning har Egon Frid skrivit under ett internationellt upprop som landar i kravet på en ny oberoende utredning av terrorattacken i New York den 11 september 2001. Målet är att utredningen ska visa att terrorattacken var en konspiration orkestrerad av underrättelsetjänsten CIA och dess israeliska broderorganisation Mossad, men att sanningen om detta förtigs.

Den gode Egon Frid har uppenbarligen plockat upp den fallna foliehatten från något undanskymt skrymsle i folkpartiets riksdagskansli. Men det är väl vad som krävs om sanningen ska fram, eller för att citera Egon Frids röstförklaring till varför han undertecknat uppropet kallat Political leaders for 9/11 truth (sic!). "The truth about 9/11 is important!"

Andra skriver intressant om konspirationsteorier, 11 september, vänsterpartiet.

Ibrahim Baylan tvingas be Göran Greider om ursäkt

2009-05-12T02:27:00.001+02:00

Tänk tanken att den socialdemokratiska partisekreteraren Ibrahim Baylan tvingas skrapa med foten i gruset och be den vänsterprofilerade socialdemokratiska ledarskribenten Göran Greider om ursäkt. Lek också med tanken att den offentliga ursäkten framtvingats efter att Baylan haft fräckheten att påpeka att det är han och inte Gredier som är ledare för socialdemokraterna.

Och inte nog med det, inte bara Baylan utan också flera socialdemokratiska riksdagsmän har tvingats backa efter att de har kritiserat Gredier för att vara fullständigt off, sakna kontakt med verkligheten och vara ute och cykla alldeles för långt till vänster både i sin retorik och med sina konkreta förslag. Efter ursäkterna har sedan en annan grupp socialdemokratiska riksdagsledamöter ställt sig upp på rad och vittnat om vilken stor begåvning och politisk ledare Greider är.

Låter det verklighetsfrånvänt? Möjligtvis i Sverige, men inte i USA. Där har just det scenariot utspelats med två grupper republikanska kongressledamöter i rollbesättningen. Och huvudrollen i dramat spelas av republikanernas partiordförande, Michael Steele, som har tvingats be den konservativa kungen av den politiska pratradion, Rush Limbaugh, om ursäkt.

Bråket utbröt efter att Steele, som är ordförande för RNC (republican national committee), påpekat att det de facto är han som är partiledare för republikanerna. Vidare kallade han Limbaugh för en "underhållare" vars radioprogram är "motbjudande" och "uppviglande". Det fick i sin tur Limbaugh att replikera att Steele är ledare för RNC, inte GOP (grand old party). Efter en massiv kritikstorm tvingades Steele att backa och be Rush Limbaugh om ursäkt med orden: "Min intention var inte att kritisera Rush - Jag har enorm respekt för Rush Limbaugh", och "Jag var kanske lite oklar. Det var inget försök från min sida att förminska hans röst eller ledarskap".

Även andra republikanska kongressledamöter samt guvernören i South Carolina som har kritiserat Limbaugh för att vara alltför hårdför och hökaktig har tvingats backa och be om ursäkt.

Bråken är uttryck inte bara för vilken tung position den högröstade, sluggeraktiga och såväl älskade som hatade Rush Limbaugh har även högt upp bland inflytelserika republikaner, utan också för den identitetskris som har drabbat det republikanska partiet efter höstens valförlust.

Vilken väg ska partiet gå? Ska det söka en ny och mer modererad väg in mot mitten av den amerikanska politiska mittfåran, eller ska partiet svara på Obamas framgångar och den ekonomiska krisen genom att bli än mer radikalt konservativt renlärligt i sin politiska profil? På den ena sidan kan den unga, läsvärda och nytänkande republikanska krönikören i New York Times, Ross Douthat, sägas stå. Och längst ut på andra sidan återfinns alltså konservativa mediepersonlighter som Rush Limbaugh och radioprataren och programledaren i tv-kanalen Fox News, Sean Hannity, som efter Obamas tillträdande kallar sig själv för "konservativ i exil".

Under tiden som republikanernas inbördeskrig fortsätter passar demokraterna med vita husets stabschef Rahm Emanuel i spetsen på att utnyttja fajten genom att underblåsa Rush Limbaughs roll som ledare för republikanerna. Nu senast genom den underfundiga webbsidan I´m Sorry, Rush som exploaterar de ovan beskrivna ursäkterna.

Ps. Tycker också du att det var ett misstag av Obama att stänga fånglägret på Guantanamo? Då kan kanske den här T-shirten som säljs via Limbaughs hemsida vara något för dig? Texten lyder: Club Gitmo - When America was safe, och den kryddas med en bild som associerar till waterboarding. Färgen är så klart den snygga fånglägeroranga kulören som klätt internerna på Guantanamo, eller Gitmo som smeknamnet lyder i USA. Ds.

Andra skriver intressant om Rush Limbaugh, republikanerna, kongressen.

New York Times sågar Carl Bildt

2009-05-08T00:29:00.000+02:00

Om bara några dagar fattas beslutet som fått både svenskar och amerikaner att undra hur det står till med omdömet hos beslutsfattarna i Stockholm, för att uttrycka det milt. Tidningen New York Times sågar den svenska regeringen jäms med fotknölarna, talar om ett nytt Stockholmssyndrom och likställer Sverige med Albanien och Moldavien. Amerikanska nobelpristagare har engagerat sig i striden, och kända Sverigevänner som USA:s före detta Stockholmsambassadör Charles Heimbold har personligen skrivit brev till utrikesminister Carl Bildt för att få honom att ändra sig.

"Som du vet så är Washington den politiska huvudstaden i USA, men inte den kulturella och finansiella huvudstaden. Det svenska generalkonsulatet i New York har historiskt kunnat upprätthålla osedvanligt värdefulla kontakter på ett sätt som inte kan skötas effektivt från ambassaden i Washington", skriver han i brevet som tidningen Dagens Industri tagit del av.

Den 13 maj faller bilan för en institution i New York. Då fattas det formella beslutet om nedläggning av det svenska konsulatet i New York. Det äldsta konsulatet i The big Apple av dem alla med en 175-årig närvaro att falla tillbaka på, och det utan någon som helst konkurrens viktigaste svenska konsulatet av dem alla världen runt. Men nu ser alltså klockan ut att vara slagen för verksamheten på One Dag Hammarskjöld Plaza, vid korsningen av 48:e gatan och 2:a avenyn på Manhattan.

Nedläggningsbeslutet har fått New York-svenskar ur alla läger och företrädare för näringslivet i både Sverige och USA samt utländska diplomater att skaka på huvudet av förundran över utrikesdepartementets prioriteringar och syn på hur en modern diplomatisk verksamhet bäst bedrivs.

Den 13 maj fattas det formella beslutet, men enligt uppgift har UD redan börjat arbeta med avvecklingen. Personalen har informerats och fackliga representanter är på väg för att ge förhandlingsstöd. Diskussioner förs om förtida pensioner och avgångsvederlag, men några av de anställda har arbetat halvtid för FN-delegationen vilket komplicerar situationen ytterligare. Möjligheterna att så billigt som möjligt krypa ur hyreskontraktet för lokalen på våning 45 i skrapan där kontoret ligger kartläggs också, även om chanserna att komma billigt undan bedöms som små i dagsläget.

Ps. konsulatet i New York är Sveriges största passmyndighet utomlands och hanterar i runda tal 11.000 konsulära ärenden per år. Men konsulär verksamhet (alltså stöd och markservice till vanligt folk), underhållandet av attraktiva mötesplatser där svenska företag kan knyta nya affärskontakter, marknadsföring, kulturellt utbyte och byggandet av varumärket Sverige har aldrig stått särskilt högt i tak hos vare sig de Le Monde-läsande yrkesdiplomaterna eller deras nuvarande departemenschef i Arvfurstens palats. Ds.

Andra skriver intressant om Carl Bildt, New York, UD.

Med Zappa och tuben till riksdagen

2009-05-07T01:48:00.002+02:00

Är du här och svartmålar Sverige? En bekant röst ropade tvärs över gatan precis utanför amerikanska finansdepartementet. Det var dåvarande finansminister Pär Nuder, som av en slump hade varit på möte där samtidigt som jag hade hållit anförande i samma byggnad.

Vilket väger tyngst? Åratal av nätverksbyggande i ungdomsförbund och kommunalpolitiken, eller ett bergfast ideologiskt engagemang som trampat upp vindlande stigar utanför partiapparatens lojala men ack så sega bänknötande? Det kommer den här personvalskampanjen som kickat igång på Youtube vara ett kritiskt test av.

En granskning av socialdemokraten Evin Cetins personvalskampanj i EU-valet avslutades med en efterlysning av just det som de två ovanstående länkarna på tuben leder till, avstampen för debattören och den nyblivne moderaten Johnny Munkhammars personvalskampanj på tuben inför riksdagsvalet år 2010. Ibland går det fort.

Likheterna mellan de båda kampanjerna är större än vad en första anblick ger vid handen, med en väsentlig skillnad. Cetin står på listan och kan därför fokusera på att möta väljare och soffliggare utanför partiapparaten för att få dem att rösta på henne. Hon går inifrån och ut.

Munkhammar måste in på listan via moderaternas interna proval och nomineringsprocess i stockholms län, och då handlar det inte om att primärt mobilisera soffliggare och höja valdeltagandet som i Cetins fall. Istället är målet att övertyga en kombination av gamla trotjänare, unga hetsporrar i muf och redan lojala partigängare om att de ska våga lyfta in ett oprövat kort på listan på ett redan etablerat namns bekostnad. Han går utifrån och in. Och det är lättare sagt än gjort.

Min första lilla bok, om regionalpolitik, var spännande att skriva. Men lustigt nog är det alltid så att man egentligen inte vill se boken mer när den väl presenteras. Då har man skrivit, fått synpunkter och skrivit om så mycket att man är hjärtligt trött på ämnet och texten.
Sedan dess har det blivit fler, fyra-fem stycken, och hundratals bokarrangemang, i många länder och format. Det är alltid roligt att se om något fungerar, om det når fram. Känslan av att signera en egen bok var dock inte som jag trodde när jag var liten. Antagligen för att man då redan är trött på bokeländet.

Med tanke på att Per Schlingmann och Co. efterlyst förnyelse och rotation på moderaternas listor i valet 2010 borde det finnas spelutrymme för en skrivande och debatterande outsider som Munkhammar, kan man tycka. Fast å andra sidan är avsaknaden av ett antal Gimokurser i muf-regi något som ligger honom i fatet på nedåtsidan, som en börsanalytiker skulle formulera det. Inte minst med tanke på att den unga moderata riksdagsledamoten tillika IT-politiska talespersonen Eliza Roszkowska Öberg har samma geografiska hemvist som Munkhammar.

Men, och här kommer det intressanta, samtidigt som de nya moderaternas förnyelse fortsätter och Anders Borg förflyttar regeringens politik allt närmare den socialdemokratiska mitten i svensk politik, borde det finnas ett ökande sug bland de ideologiskt övertygade moderata partimedlemmarna av den äldre liberala skolan efter någon begåvad person som både kan och vågar ta den intellektuella och verbala fajten med Anders Borg på riksdagsgruppens tisdagsmöten. Alltså någon som både har läst lika många avhandlingar som Borg och som är "moderat classic", för att låna Carl Bildts ord. Kanske är det en före detta folkpartist med bakgrund i Timbrohögern som är svaret på deras drömmar?

Hur det än går för honom är det någonstans sympatiskt att en bevisligen både tänkande och hårt arbetande person känner ett sug efter att låta fotsulorna nöta sammanbindningsbanans hårda golv på Helgeandsholmen. Kanske återfinns drivkraften och svaret på varför han gör det i hans personliga lilla programförklaring Personligt - från Visby till Vita Huset.

Inskränkthet är ingen god egenskap hos politiker. Alltför ofta har politiker inte gjort mycket annat än ägnat sig åt politik. Det borde göra så de kan politik, kan man tycka, men det gör att de inte förstår samhället och människors varierande vardag.

Även om den inte leder in på en valbar plats på riksdagslistan 2010 så borde om inte annat Munkhammars kampanj leda till två saker. Han får material till nästa bok, och övriga hugade personvalsaspiranter från vilket parti det än vara må får en utmärkt liten skrift att hämta inspiration i när de ska pränta ned sin egen programförklaring. Munkhammar visar att de alls inte behöver vara lika ambitiösa som Barack Obamas självbiografi Dreams of my father och politiska programförklaring The Audacity of Hope för att vara både givande och läsvärda.

Ps. Munkhammar har inte bara lagt upp programförklaringen från kickoffen på tuben, utan också länkat till kampanjlåten "Johnny′s Girl" av Los Pelados på Myspace. När jag lyssnar på den kommer jag av någon anledning att tänka på Frank Zappa som en gång kärnfullt förklarat att "Communism doesn't work because people like to own stuff." Ds.

Andra skriver intressant om riksdagsvalet, personval, Johnny Munkhammar.

Bilderna som visar att Malin Siwe har rätt

2009-05-05T01:56:00.000+02:00

Hon är skicklig, den initierade ledarskribenten Malin Siwe på DN, inte tu tal om annat. Tack vare en liten notis i högerspalten på söndagens ledarsida i Dagens Nyheter har hon fått större delen av vänsterkanten i den svenska bloggosfären att gå i spinn, och en del på högerkanten med för den delen.

Vad bråket handlar om sammanfattas kort och kärnfullt av bloggaren Jonas Morian.

Har Malin Siwes kritiker rätt? Är hennes analys av vänsterpartisten Hanna Löfqvists bildbyline i partiets okonventionella valmaterial till EU-valet "något av det mest bisarrsexistiska jag läst i en svensk tidning", för att citera den vanligtvis så initierade bloggaren och kulturskribenten på Expressen Isobel Hadley-Kamptz.

Som frilansjournalist som skrivit en hel del om medier och marknadsföring i en branschtidning, och dessutom suttit av ett antal seminarier på Juridicum i Uppsala hoppas jag kunna tillföra en hyfsat initierad analys av bråket mellan Siwe och Hadley-Kamptz.

Låt oss titta på vad Siwe skrev en gång till:

"Men Hanna Löfqvist har i alla fall inte slips. Fast hon kanske borde skaffa en. Eller köpa en blus i större storlek, för den hon har på bildbylinen glipar över bysten på ett sätt som renderat anmälningar till reklamombudsmannen ifall hon förekommit i en bilannons."

Det texten tolkar Hadley-Kamptz (H-K) på följande sätt:

"Bilden Siwe upprörs så storligen över finns alltså på sista sidan i den här tidningen, och den som ser något där som skulle kritiseras av visserligen ganska konstiga Reklamombudsmannen vinner en DN-prenumeration. De kan t ex få min."

Observera att redaktör Siwe och redaktör H-K diskuterar två skilda bilder. Siwe diskuterar en tänkt bild där Hanna Löfqvists porträtt i bildbylinen skulle ha flyttats över till en bilannons, medan H-K diskuterar bylinen som sådan, utan att sätta den i en reklamkontext i en bilannons. Redan här föreligger alltså en glidning i debatten som är förhållandevis vanlig på kultursidorna i svensk press. Där är det inte ovanligt att skribenter tilldelar en opponent en åsikt som den personen nödvändigtvis inte har eller skulle acceptera att få sig tillskriven, för att sedan i mer eller mindre starka ordalag kritisera och smula sönder den hårdvinklade och/eller konstruerade åsikten.

Så till sakfrågan. Vad skulle reklamombudsmannen (RO) säga om följande bild, för att utgå från Hadley-Kamptz problemformulering?

Det kommer vi antagligen aldrig att få veta eftersom en liten ordinär bildbyline modell kvällstidning i ett i sammanhanget betydligt mer omfattande reklammaterial som det som vänsterpartiets reklamtidning är knappast i sig skulle komma att prövas. Men å andra sidan har Siwe heller aldrig påstått att bylinen i sig skulle komma att prövas av reklamombudsmannen.

Däremot går det att pröva Siwes tes: "renderat anmälningar till reklamombudsmannen ifall hon förekommit i en bilannons."

Den tämligen nyinstiftade institutionen RO har ännu inte börjat publicera avgöranden på hemsidan. Däremot finns en rad avgöranden och fällda annonser publicerade hos RO:s företrädare, Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK).

Där hittar vi följande exempel på fällda bilannonser från år 2000 och framåt.

De två annonserna för företaget Specialfälgar högst upp i raden kritiserades av ERK i november år 2000 med följande motivering:

"Enligt av Internationella Handelskammaren (ICC) antagna grundregler för reklam gäller som grundläggande princip bl.a. att reklam skall utformas med vederbörlig känsla av socialt ansvar. Enligt artikel 4 punkt 1 i grundreglerna får reklam inte vara diskriminerande ifråga om bl.a. kön.

De aktuella annonserna utgör typexempel på reklamåtgärd i vilken kvinnor används som blickfång av sexuell natur, utan något som helst samband med den marknadsförda produkten. Detta är kränkande mot kvinnor i allmänhet och annonserna strider därför mot ICC:s grundregler för reklam."

Motiveringen är typisk för hur ERK resonerar i fall med kvinnor i bilannonser, där kvinnan enbart förekommer i bilden som ett (manligt) blickfång, utan att tillföra något övrigt till vare sig produkten eller budskapet i annonsen. Det föreligger alltså inget krav på att kvinnan eller kvinnorna i fråga nödvändigtvis ska vara vare sig lättklädda eller avklädda för att annonserna ska fällas av ERK.

Frågan är då, har Malin Siwe rätt när tror att liknande reklam - fast med Hanna Löfqvists bild inlagd istället för de nu aktuella fotomodellerna - skulle anmälts till RO? Det kan vi aldrig veta, men vi kan göra en bedömning. Och den bedömningen landar i att den reklamen rimligtvis både skulle anmälas till RO av någon uppmärksam och kritiskt granskande privatperson, samt att den skulle fällas såsom varandes könsdiskriminerande mot kvinnor.

Ps. Det är ingen slump att varianter av ordet initierat förekommer upprepade gånger i den ovanstående texten. Ds.

Andra skriver intressant om EU-valet, könsdiskriminerande reklam, Dagens Nyheter.

Ska Kennedy ersätta Kennedy

2009-05-04T01:43:00.002+02:00

USA må vara en republik grundad på en törstande längtan efter frihet och broderskap, i opposition mot de förtryckande europeiska kungahusen. Men även om landet är en republik, betyder inte det att det saknas en kungafamilj, tvärtom. Och nej, det är inte Bush eller Clintons det handlar om, utan familjen Kennedy så klart.

Den siste av de tre bröderna Kennedy, Ted Kennedy, har på grund av sjukdom i praktiken lämnat sin plats i senaten, även om han formellt kvarstår i tjänst. Där representerar han sedan 1962 delstaten Massachusetts, vilket gör honom till en av de mest seniora senatorerna i USA.

Men nu kan en Kennedy av den yngre generationen vara på väg att ta plats i senaten för att säkra familjens representation och inflytande i de högre maktpolitiska sfärerna i Washington och det demokratiska partiet. Och det är inte Ted Kennedys son Patrick J. Kennedy som redan sitter i representanthuset det handlar om.

Nej, den här gången är det Chris Kennedy, ett av Robert F. Kennedys elva barn (det åttonde i ordningen), som på allvar börjat undersöka möjligheterna att ställa upp i senatsvalet i Illinois år 2010. I så fall skulle han komma att utmana den sittande juniora demokratiska afro-amerikanska senatorn Roland Burris, som utsågs till Barack Obamas efterträdare i senaten av den avsatta och mutåtalade före detta demokratiska Illinoisguvernören Rod Blagojevich. Roland Burris släpar även han på en ryggsäck med etiska problem som ligger honom i fatet, och som talar till en utmanares fördel.

Den 45-åriga fastighetsdirektören och fyrabarnspappan Chris Kennedy har inte tidigare innehaft något tyngre politiskt ämbete, även om han varit nog så aktiv i det offentliga livet genom en rad styrelseuppdrag och vid sidan av det stått som värd för en rad demokratiska insamlingsarrangemang i sin hemstad Chicago, nu senast till stöd för Barack Obamas presidentkampanj. Han har också till exempel varit involverad i farbror Ted Kennedys presidentkampanj 1979 och 1980, och varit kassör i sin äldsta bror Joseph Kennedys kongresskampanj 1988.

Joseph Patrick Kennedy II satt i representanthuset för Massachusetts åttonde distrikt mellan åren 1986 - 1999, en plats som han övertog efter den legendariska demokratiska politikern och talmannen i representanthuset Tip O´Neill.

Chris Kennedys kusin Patrick Joseph Kennedy II, alltså han som redan sitter i representanthuset om ni minns, innehar för övrigt ett svårslaget familjerekord bland de politiska djuren i Kennedyklanen. Han är den yngsta Kennedy som blivit vald till ett offentligt ämbete då han som 21-åring blev invald i delstaten Rhode Islands representanthus 1988. Obs! Förväxla inte Patrick Joseph Kennedy II med kusinen Joseph Patrick Kennedy II som alltså lämnat kongressen sedan tio år tillbaka.

(Ja, det är mycket namedropping här, men så är det också kungafamiljen vi talar om.)

Andra skriver intressant om Kennedy, senaten, kungafamiljen.

Därför gråter Johan Ingerö och Sanna Rayman

2009-04-30T04:30:00.003+02:00

Dagens fråga. I vems hjärterot svider det just nu mest, bloggaren/hårdrockaren Johan Ingerös eller ledarskribenten/hip-hoparen Sanna Raymans?

Johan, som har gjort till sitt livs mission att ge röst åt hårdrockshögern samtidigt som han är devot intresserad av amerikansk politik, gråter antagligen blod när han ser att Metallicas Lars Ulrich kommit ut som hardcoreliberal (alltså vänster i USA) och öppen förespråkare av socialdemokratin när han häromdagen gästade den alltid sevärda Rachel Maddows uttalat liberala politiska talkshow i tv-kanalen MSNBC.

Samtidigt, på andra sidan Atlanten, närmare bestämt på den svenska hip-hopscenen, har R&B-duon Medina gjort årets bästa politiska låt alla kategorier, åt södertäljebon och socialdemokraten Evin Cetin och hennes personvalskampanj i EU-valet. (Låten rikta ljuset släpptes för övrigt på Youtube samma dag som Lars Ulrich framträdde hos Rachel Maddow.) Det har fått liberalen (alltså höger i Sverige) och ledarskribenten på svenskan Sanna Rayman att skriva en bekännelseblogg om hur hon sörjer att hennes Ipod-favoriter Medina har outat sig som vänster och företrädare för pizzagenerationens socialdemokratiska språkrör Evin.

Det kan inte vara lätt att vara svensk höger och samtidigt ha näsa för bra musik. Eller som Sanna själv skriver: "men å så glad jag skulle bli om det funnes en endaste liten frihetlig högersjäl på den svenska raphimlen". Fast å andra sidan, har någon någonsin påstått att det skulle vara lätt att vara höger i Sverige? De får väl gråta tillsammans Sanna och Johan. Delad sorg är halv sorg, heter det visst.

Men vänta nu, att dela på saker, är inte det socialism? Oh shit, de får väl gråta och sörja i atomär ensamhet då, Johan och Sanna.

Andra skriver intressant om Sanna Rayman, Johan Ingerö, Evin Cetin.

Så mycket lättare att andas

2009-04-29T10:10:00.004+02:00

Det har blivit så mycket lättare att andas de senaste hundra dagarna av den enkla anledningen att man inte längre behöver vara nervös för vad USA:s president ska säga vid nästa offentliga framträdande, och hur han kommer säga det. Och då syftar jag inte på att det eventuellt kunde finnas anledning att framföra viss kritik i sak mot den tidigare administrationens politik, utan helt enkelt att det känns tryggare när det är den smartaste killen i stan som sitter med fingret på knappen och vetopennan i handen, istället för, ska vi säga, den kanske inte fullt så smarta killen.

Ett annat sätt att sakpolitiskt sammanfatta inrikespolitiken nedbruten på delstatsnivå under Obamas första hundra dagar i Vita huset görs på hans egen webb. Där kan propagandaminister Per Schlingmann och försteopponenten Ibrahim Baylan lära en del av hur en ekonomisk politik kan presenteras.

Andra skriver intressant om Barack Obama.

Den svenska pizzagenerationens första bandyblatte fick Obama att skämmas

2009-04-28T01:40:00.002+02:00

Hon fyllde 25 samma dag som Barack Obama installerades som president, och när hon och hennes chef Anders Lago träffade Obama i Washington i fjol lyckades de med konststycket att få den blivande presidenten att skämmas. Nu har hon själv utan att skämmas gjort den hittills snyggaste svenska kopian av Obamas presidentkampanj.

Att västvärldens samlade politikerkår vill lyckas med konststycket att upprepa Barack Obamas succéartade presidentkampanj är en lågoddsare. En ännu lägre lågoddsare är att många, för att inte säga de flesta, av dessa kampanjförsök kommer falla platt till marken och uppvisa olika grader av misslyckade/töntiga imitationer. Det kommer bli lite som när den före detta moderata partiledaren Bo Lundgren försökte utropa sig och de då fortfarande gamla moderaterna till det svenska svaret på Tony Blair och New Labour. Vi talar alltså om grabbar som inte ens spelade i samma liga, om ens på samma planet, i det fallet.

Den sexspråkiga Uppsalajuristen och kommunalrådsekreteraren Evin Cetin från Bollnäs och Södertälje väcker både personligen och i sin anspråkslösa lågbudgetkampanj för att bli personvald till EU-parlamentet mer Obamavibbar än vad hela den samlade centrala socialdemokratiska kampanjapparaten lyckats åstadkomma i form av försök till nytänk på nätet, som bloggaren Jonas Morian konstaterar i en genomgång av socialdemokraternas nya nätsatsning. Gänget på 68:an vill liksom göra en Obama, fast ändå inte eftersom de både vill registrera och behålla kontrollen över aktivisterna. Inte heller de nya moderaterna med den begåvade kampanjgeneralen Per Schlingmann i spetsen har än så länge lyckats matcha bandyblatten Cetin från Södertälje.

"Jag är nog den enda blatten som älskar bandy. Men så är jag uppväxt i Bollnäs"

Två av av de mest otippade och succéartade inslagen i Obamas kampanj återfanns på Youtube i form av de båda låtarna Crush on Obama och Yes We Can, som vid det här laget båda har fått ett tvåsiffrigt antal miljoner visningar på tuben. Och nu har Cetins kampanj med den före detta ombudsmannen, internetstrategen, pressekreteraren och kampanjräven Thomas Johansson i spetsen lanserat ett snyggt och smart svenskt svar på Will I Am:s video Yes We Can. Det är den svenska R&B-duon Medina som står bakom den nyskrivna kampanjlåten Rikta ljuset, självklart utlagd på Youtube och skickligt lanserad i både Aktuellt och TV4:s morgonsoffa.

De båda gruppmedlemmarna Sam-E och Alibi har själva tunisisk påbrå. Videon till Rikta ljuset är delvis inspelad på Götaplatsen i Göteborg och på stadshusets tak i Södertälje. Känslan, budskapet, stämningen, öppenheten och den enkla lågbudgetproduktionen från Yes We Can går igen i Rikta ljuset, som kanske besitter potential att bli den bästa socialdemokratiska valfilmen sedan Roy Anderssons egoismen, den oslagbara negativa reklamfilmen för sossarna i valet 1985. Via kampanjsajten och Youtube har för övrigt hugade sympatisörer, fans till Medina och andra intresserade inbjudits att delta i inspelningen i Göteborg.

Men det är inte bara Cetins bakgrund, uppväxt, utbildning och smartness samt Medinas låt som väcker Obamaassociationerna till liv. Kampanjens motor är en öppen och inbjudande webbplats, relevant utformad om än i lågbudgetformat, syftandes till att dra in och engagera gräsrötter både inom och utom socialdemokraterna i kampanjen, vilket alls inte behöver innebära något negativt när en politisk underdog utmanar rådande maktstrukturer och konservativa valberedningar i den centrala partiapparaten.

Att Evin Cetin skulle lyckas med prestationen att bli inkryssad i EU-parlamentet från plats 29 på socialdemokraternas valsedel får ses som en utomordentlig högoddsare. Enligt kampanjens egen bedömning krävs det runt 35.000 personkryss för att uppnå målet. Fast är det å andra sidan någon som ska lyckas med en personvalskampanj i årets EU-val är det kanske just en turkiskfödd bandyblatte från Bollnäs som tack vare sin pizzabakande kurdisk-muslimska pappa och pizzabakande assyrisk-kristna mamma har bestämt sig för att göra sig till tals för den svenska pizzagenerationen. Det förklarar samtidigt det något aparta medievalet pizzakartonger, som är en av de mediekanaler som Cetin för ut sitt budskap genom.

I skrivande stund har hennes facebookgrupp 2.396 medlemmar, och det får väl ändå indikera att det finns ett visst tryck i kampanjen. I förra EU-valet klarade för övrigt Ölänningen och den socialdemokratiska EU-motståndaren Anna Hedh av att bli inkryssad i EU-parlamentet trots att hon hade placerats på plats 31 på valsedeln. Det skedde genom en målinriktad personorienterad antietablissemangskampanj som uttalat slog underifrån mot den samlade socialdemokratiska partieliten.

Om Cetin mot förmodan hamnar i Bryssel efter sommarens val inger det på något sätt hopp om den svenska politikens framtid. Med en klok kampanj, envetet fotarbete och nätet som motor kan smarta uppstickare utmana, runda och besegra de centrala politiska maktapparaterna såväl i USA som i Sverige, såväl i Chicago och Washington som i lilla Bollnäs och Södertälje. Det bådar gott. Om det dessutom görs till skön musik och ruggigt snygga videos, desto bättre. Politik 2.0 behöver inte vara vare sig tråkigt, fult eller trögt.

För övrigt definierar musikern Alibi (Ali Jammali) pizzasverige som folk med bra utbildning som har kämpat sig igenom livet för att verkligen komma någonstans, men som på grund av utländskt klingande namn inte ges en ärlig chans på den svenska arbetsmarknaden utan hänvisas till pizzakneg eller taxijobb för sin försörjning.

Ps. En annan begåvad utmanare och underdog i nästa års riksdagsval är den nyblivna moderaten, före detta folkpartisten, författaren, rådgivaren och debattören Johnny Munkhammar som häromveckan lanserade sin personalvalskampanj i TV4:s morgonsoffa (var annars). Också han har en koppling till Vita huset. Nu inväntar Offentliga Affärer med spänning Munkhammars kommande Youtube-kampanj. Ds.

Andra skriver intressant om Barack Obama, Evin Cetin, EU-valet.

Leif Pagrotsky battlar om den svenska socialismen i The Daily show

2009-04-23T13:03:00.000+02:00

The Daily Show är ett av USA:s bästa och mest populära nyhets/satirprogram. Den dagliga halvtimmeslånga kommenterande satiriska nyhetsshowen sänds i USA på kabelkanalen Comedy Central och i Sverige på sen kvällstid med en veckas eftersläpning i kanal 9. Programmet leds av nyhetsankaret Jon Stewart. Nu har The Daily Show i två inslag tittat närmare på Sverige och den svenska modellen.

Alltmedan konservativa kommentatorer och republikanska politiker skruvar upp sin kritiska retorik mot president Obamas ekonomiska politik och anklagar honom för att föra en politik som leder USA rakt mot den socialistiska avgrunden, alternativt "göra om USA till Sverige", för att citera Fox News-profilen Bill O'Reilly, så har The Daily Show och dess utsända Sverige-korrespondent Wyatt Cenac bestämt sig för att på plats i Stockholm och Södertälje undersöka vilken socialistiskt mardröm det är USA är på väg in i.

Missa för allt i världen inte Wyatt Cenacs battle med socialdemokraten Leif Pagrotsky om den svenska socialismen vs den amerikanska modellen i del två.

Andra skriver intressant om The Daily Show, Leif Pagrotsky, Sverigebilden.

"Någon som hört talas om bandyvåld"

2009-04-18T19:54:00.002+02:00

En liten trivsam holmgång mellan undertecknad och redaktör Slätt om synen på det svenska fotbollsvåldet. Inslaget är hämtat från eftersnacket till SvT-programmet Debatt om fotbollshuliganismen som sändes den 16 april.

What happens in Vegas stays in Vegas, eller?

2008-07-21T01:09:00.004+02:00

Missa inte att följa den Norrköpingska folkpartisten-Abbafanet-McCainanhängaren-amerikanska politikbloggaren Mathias Sundins öden och äventyr i Las Vegas, där han tillbringar semestern med att mitt i brinnande sommarhetta arbeta som volontär för John McCains kampanj. (Naturligtvis väljer han politiken framför rouletthjulet. Vad trodde ni?)

Självklart bloggar han direkt från Vegas, vilket ger oss svenskar en tämligen unik inblick i hur det är att arbeta som gräsrotsaktivist i en presidentvalskampanj i USA.

Ps. Mannen till vänster på bilden är ingen Abbafantast, han gillar enligt uppgift mer hederlig amerikansk country a lá Johnny Cash. Ds.

Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Mathias Sundin.

Obama släpar på tre ankare under resan

2008-07-21T00:12:00.001+02:00

Att Barack Obama är en presidentkandidat som går utanför ramarna har väl stått klart sedan länge. Ett tecken på vilket intresse hans kampanj väcker är den resa till Europa, Mellanöstern och Afghanistan som han nu genomför i dagarna som kommer.

Med på resan följer inte bara de vanliga politiska reportrarna som bevakar Obamas kampanj. De tre stora tv-kanalerna - ABC, CBS och NBC - skickar alla med sina nyhetsankare på utlandsturnén. Och det ska gudarna veta att det inte tillhör vanligheterna att dessa de allra tyngsta reportrarna i amerikansk television lättar ankar för att sända någon annanstans ifrån än desken på hemmaredaktionen.

För övrigt lär Obama inte få något större problem med resekassan, trots den svaga dollarn. Under juni månad drog Obama in 52 miljoner dollar i donationer, vilket kan jämföras med McCains 22 miljoner dollar under samma månad. I medeltal gav en donator 68 dollar till Obamas kampanj i juni. Maxbeloppet som en enskild person kan ge en presidentkandidat är 2.300 dollar till primärvalskampanjen och sedan samma maxsumma till själva presidentvalskampanjen.

Så här ser Obamas intäktsida ut under årets sex första månader:

Januari 36 miljoner dollar
Februari 55 miljoner
Mars 41 miljoner
April 31 miljoner
maj 22 miljoner
juni 52 miljoner

Målet för demokraternas insamlingskampanjer i år uppgår till 300 miljoner dollar till Obamas kampanj, samt ytterligare 180 miljoner dollar till partiets centrala kampanjkassa. Fram till idag har Obama sammanlagt dragit in nästan 340 miljoner dollar i kampanjbidrag sedan han tillkännagav sin kandidatur i februari i fjol.

Även ekonomiskt skriver Obamas kampanj historia. Han har nämligen beslutat avstå från de statliga bidrag till kampanjen som McCain har tackat ja till. Därmed sätts inget maxbelopp för hur mycket Obama kan spendera under höstens kampanj, till skillnad från McCain som får 84 miljoner dollar i offentligt bidrag efter att han har nominerats av republikanernas konvent. Nackdelen för en kandidat att tacka ja till det bidraget är att det då också sätts ett maxbelopp för hur mycket kandidaten får spendera under höstens kampanj. Det kan dock till viss del kompenseras genom att partiets kampanjkassa eventuellt kan få större donationer istället för att de går till kandidatens kassa.

Det är för övrigt första gången sedan de offentliga bidragen till presidentvalskampanjerna infördes i spåren efter Watergateskandalen på 1970-talet, som en kandidat har valt att avstå från dem.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Rockstjärnan Obama går i JFKs fotspår

2008-07-19T04:41:00.000+02:00

Att Barack Obama tar till en del okonventionella metoder under sin kampanj kommer inte som någon nyhet. Därför är det kanske heller inte förvånande att han och hans rådgivare har valt att ta ett radikalt grepp under partikonventet i Denver i slutet på augusti, under vilket Obama formellt ska utses till demokraternas presidentkandidat.

När han håller sitt stora konventstal, under vilket han tar emot och accepterar partiets presidentnominering, kommer han nämligen inte att tala i konventscentret Pepsi Arena, utan han har istället valt att flytta talet till den stora utomhusstadion, Mile High stadium, där det amerikanska fotbollslaget Denver Broncons normalt spelar sina hemmamatcher.

Det betyder att Obama kommer tala på en arena som rymmer 80.000 personer, alltså betydligt fler än de som deltar i konventet som ombud och funktionärer, och som annars hade varit de enda som fått se honom tala live den kvällen.

Men Obama är inte den första demokraten som valt att flytta sitt så kallade "acceptance speech" till en utomhusarena. John F Kennedy valde för snart 50 år sedan att hålla motsvarande tal på utomhusarenan Los Angeles Coliseum.

Historiens vingslag går igen. Se mer om beslutet att tala på Broncos fotbollsarena i ett nyhetsinslag på tv-kanalen CBS.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Jan Guillou: "Jag är socialist på fel sätt"

2008-07-17T15:14:00.002+02:00

Dagens i särklass bästa citat hämtas från det läsvärda magasinet Filter, vars tredje nummer damp ned i brevlådan idag. I en artikel intervjuas författaren Jan Guillou med anledning av att hans sista(?) bok i Hamilton-serien kallad "Men inte om det gäller din dotter" släpps på Piratförlaget den 20 augusti.

"Men stuckatur blir jag inte trött på. Det är rätt av mig att bo på Östermalm. Bodde jag på Söder skulle jag ständigt få min bil sabbad av alla socialistiska kamrater som menar att jag är socialist på fel sätt, av feminister som anser att jag inte är tillräckligt feministisk. Och veganerna skulle naturligtvis hälla bajs i brevlådan. Här, I Oscars församling där det är 73 procent moderater, är folk toleranta. De uppfattar en vänsteravvikelse i huset ungefär som om man hade en homosexuell i familjen - det händer i de bästa familjer."

Andra skriver intressant om Filter, Jan Guillou, gåsleversocialism.

Obama vill tvinga dina barn att plugga spanska

2008-07-16T11:19:00.002+02:00

I alla fall om man ska tro den senaste reklamfilmen från de hårda grabbarna på ExposeObama.com

Det bloggas lite sporadiskt för närvarande hos Offa, vilket förklaras av att den manstarka redaktionen av och till är gone fishing under innevarande månad. Under tiden rekommenderas debatten om Karl Rove mellan Johan Norberg å ena sidan, och Dick Erixon och Johan Ingerö å andra sidan. Den är intressant, eftersom den på ett pedagogiskt sätt visar att Karl Rove är en långtifrån oomtvistad person på högerkanten i amerikansk politik.

Ps. Missa inte heller Johan Norbergs sågning på Expressens kultursida av regeringens hållning i frågan om FRA-lagen. Underhållande är bara förnamnet. Ds.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, landsförrädare.

Årets Almedalslista

2008-07-13T01:13:00.001+02:00

Årets...

Jag mötte Lassie: Karl Rove.

Intervju: Karl Rove i Dagens Media (DM var ensamma i svensk media i ett dygn med att ha något publicerat med Rove).

Näst bästa lobbyist: Anders Lago, kommunalråd Södertälje kommun.

Moderator: Susanna Popova.

Fråga: FRA-lagen.

Debattartikel 1: Ulf Adelsohn i Expressen.

Seminarium: Fores FRA-seminarium.

Gäst: Karl Rove.

Almedalsdebutant 1: Bo Jansson JKL.

Citat 1: "Nu blir alliansen arga för att jag ska ha ett FRA-seminarium", Martin Ådahl, chef tankesmedjan Fores.

Fest: Almedalsbloggens champagne-mingel på onsdagen.

Bartenders: Stig-Björn ljunggren och SvD-Maria och DN-Barbro på ovanstående mingel.

Blogg 1: Göran Erikssons FRA-mejl på Svenska Dagbladets Almedalsblogg.

Mingel: PR-byrån Primes rosévinsmingel innan Almedalstalen.

Tomma ballong: Alliansens partiledare som på en gemensam presskonferens högtidligt tillkännagav att Konkurrensverket ska 1) göra sitt jobb och 2) bekämpa de höga citronpriserna medelst en utredning.

Almedalsdebutant 2: Undertecknad.

Paneldeltagare: Juristen Clarence Crafoord från Centrum för Rättvisa på Fores FRA-seminarum.

Efterfestare. Gänget från tankesmedjan Captus.

Efterfest efter efterfesten. Torsdag morgon klockan 03:35 i Bröderna Westanders trädgård.

Charmtroll: Anna König Jerlmyr, moderaterna.

Citat 2: "Jag förstår inte varför man måste klättra i berg för att få gratis sprit. Jag är för rik för att behöva göra det här", sagt av informationschef (som uttryckligen krävde anonymitet) på väg till ett kvällsmingel beläget i Visbys övre regioner.

Pressis: Det sociala geniet Magnus Ljungkvist som tillsammans med Jonas Morian rattar Almedalsbloggen som dels sålde bloggreklam för 164.000 kronor och som dels arrangerade årets fest. Till vardags pressekreterare i landstinget i Stockholm. Där har Mona Sahlin en gjuten presschef på statsrådsberedningen efter en eventuell valseger 2010.

Lobbyist: Johan Thor, PA-chef GlaxoSmithKline.

Politiker: Annie Johansson, centern.

Debattartikel 2: Roland P M tillsammans med Karl Rove i Expressen.

TV: Resumés pratbar i Axess Television.

(Före detta) politiker: Generaldirektören för Svenska Kraftnät Mikael Odenberg som är den enda (före detta) politiker som med kraft och engagemang försvarar FRA-lagen.

Blogg 2: Almedalsbloggen.

Ledarskribenter: Hela Svenska Dagbladets gäng, inklusive den tjänstlediga Maria A som inte kunde hålla fingrarna borta och därför istället passade på att skriva om FRA-lagen på Aftonbladets debattsida.

Debatt: Obama, alias Eric Sundström, Aktuellt i Politiken vs McCain, alias Roland Poirier Martinsson, Timbro, på en av Hill & Knowltons debattkvällar innan Almedalstalet.

Donners Brunn: Donners Brunn.

Andra skriver intressant om Almedalen.

Dagens datum

2008-07-06T09:58:00.002+02:00

Får sägas vara den 28 augusti. Den 28 augusti 2008 kommer nämligen Barack Obama hålla sitt stora tal på demokraternas partikonvent där han tar emot och accepterar partiets nominering till att bli dess presidentkandidat.

Det är då på dagen exakt 45 år sedan som Martin Luther King Jr höll sitt historiska tal "I have a dream" i samband med den stora medborgarrättsmarschen i Washington DC.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Martin Luther King.

Uppladdning inför Karl Rove i Almedalen

2008-07-05T12:54:00.002+02:00

Som uppladdning inför Karl Roves framträdande hos Timbro på Gotland under Almedalsveckan rekommenderas följande timslånga intervju i den amerikanska tv-kanalen PBS.

Karl Rove intervjuades av programledaren Charlie Rose i mitten på november 2007, alltså efter att Rove lämnat posten som vice stabschef i Vita huset och just påbörjat sin karriär som kolumnist i tidningen Newsweek. När programmet spelades in hade han dock ännu inte börjat arbeta som politisk kommentator i tv-kanalen Fox News.

Ps. Jag kommer själv intervjua Karl Rove för ett par tidningar i samband med besöket i Sverige. Mer information om de artiklarna kommer här på bloggen i början på nästa vecka. Har du själv någon fråga du skulle vilja ställa till Karl Rove kan du lämna den i kommentarfältet, så ska jag se om det blir tillfälle att ställa dem till Rove under intervjun. Ds.

Andra skriver intressant om Almedalen, Karl Rove.

PR-byrån Westander lobbar mot FRA-lagen

2008-07-04T10:16:00.003+02:00

Statsminister Fredrik Reinfeldts önskemål om att FRA-debatten ska lägga sig eftersom beslutet nu är fattat får nog ses som en önskedröm. I synnerhet efter att PR-byrån Westander, som är en synnerligen kompetent byrå, har anlitats av IT-miljonären Mattias Söderhielm för att lobba mot FRA-lagen.

Läs mer hos Dagens Media.

Andra skriver intressant om FRA-lagen, FRA.

Klargörande om Naomi Klein

2008-07-04T00:01:00.000+02:00

Jag har tidigare skrivit om Naomi Kleins artikel på Aftonbladets kultursidor i vilken hon framför en mer eller mindre konspirationsteoretisk analys av Barack Obamas ekonomiska rådgivare, kryddad med lite sakfel.

Den läsvärda bloggen Ekonomistas reder ut en del av de felaktigheter i artikeln som jag inte kommenterande i mitt inlägg.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Naomi Klein.

Erixon om McCain och Goldwater

2008-07-03T18:46:00.000+02:00

Bloggaren Dick Erixon (oberoende reaktionär FRA-kramare) har skrivit en läsvärd artikel om John McCain i det nya numret av tidningen Nyliberalen.

I en programförklaring om artikeln på bloggen skriver Erixon också:

"När jag läser texten så här några veckor efter den skrevs, ser jag att det är en hyllningsartikel. Det är inte riktigt “fint” att skriva så, att visa vad man känner. Men det är sant. Så här tycker jag."

Därmed visar Dick Erixon på en av styrkorna i den politiska bloggosfären. Där visar nämligen skribenterna upp sin politiska hemvist och sina värderingar på ett öppet sätt inför läsarna, så att de ges en egen möjlighet att värdera analyserna som bloggaren leverar utifrån vilken bevekelsgrund och världsbild som skribenten har.

Öppenhet och transparens är alltid av godo.

Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain.

En Fidel Castro, tack

2008-07-02T08:53:00.005+02:00

Jag har inte tänkt joina Stureplanshögern och Södermalmsvänsterns gemensamma politiska happening på cafét i morgon torsdag. Men som politisk solidaritetshandling ska jag baske mig blanda mig en Fidel Castro på hemmaplan istället. Den låter riktigt god.

Fidel Castro:
4-6 cl mörk rom
En pressad lime
Fyll upp med ginger ale
Serveras som longdrink med is

Ps. Jodå, rommen i fråga är direktimporterad från Kuba till undertecknads hustru. Jag tror minsann att jag ska bjuda den nyanserade FRA-kramaren och hårdföra Kuba-fantasten Per Gudmundson på en Castro om jag springer på honom i baren på Donners Brunn någon gång under nästkommande vecka. Ds.

Andra skriver intressant om Stekare mot FRA, Fidel Castro, Per Gudmundson.

Mikael Odenberg - nu som drink på Café Opera

2008-07-02T08:29:00.001+02:00

Har ni testat drinken Mikael Odenberg? Om inte, bjuds ett ypperligt tillfälle att göra det i morgon torsdag kväll på Café Opera, där Stekare mot FRA arrangerar ett FRA-party.

Om drinken Mikael Odenberg säger arrangörerna:

"Inför kvällen har vi världspremiär för en ny drink! Den heter Mikael Odenberg. Den är en variant på Fidel Castro men ingen vet riktigt vad den innehåller. En nämnd ska tillsättas för att reglera hur den blandas. Försvarsdepartementet säger sig ha snappat upp originalreceptet från förra regeringen och försäkrar alla som tvivlar om att den ska att vara jättegod!"

Fredrika på finest.se rapporterar (tack Linda) om torsdagens festligheter på caféet. Ryktesvis planerar rödvinsvänstern från Södermalm att mangrant joina partyt, vilket får mig att återigen konstatera: I politiken får man ibland lattjo sängkamrater.

Ps. Romdrinken Fidel Castro kan ni läsa om här. Ds.

Andra skriver intressant om FRA, Stekare mot FRA, Mikael Odenberg.

Vill McCain offra amerikanska bebisar i Irak

2008-07-02T07:53:00.000+02:00

Jag vet inte jag. Det enda jag egentligen vet är att jänkarna är duktiga på att med hjälp av olika slags marknadsundersökningar och fokusgrupper testa reklamfilmers effektivitet innan de börjar sändas storskaligt i TV. Och det gäller naturligtvis också politiska reklamfilmer.

Men utan att ha sett något testresultat för 30-sekundersfilmen "Not Alex", producerad av den progressiva (vilket alltså ska uttydas ordentligt vänster) kampanjorganisatione Moveon.org, undrar jag ändå om de inte skjuter sig själva i foten den här gången.

Ett tecken på det är att programledaren Jon Stewart på The Daily Show (sänds på sen kvällstid i kanal 9 i Sverige) har bashat filmen rätt så ordentligt i sitt program. Och då ska gudarna veta att Jon Stewart antagligen hellre skulle välja att sitta i Guantanamo, än att rösta på John McCain och republikanerna i höstens val.

Döm själv. Tycker du att filmen har ett effektivt och trovärdigt budskap, eller slår det istället tillbaka mot avsändaren?

Andra skriver intressant om presidentvalet, John McCain, Moveon.

Debatten förs på Obamas hemmaplan

2008-07-02T07:28:00.002+02:00

Jag upptäcker att jag har missat att tipsa om panelkollegan Pär Henrikssons genomgång av opinionsläget i det amerikanska presidentvalet. Han har tittat på vilka sakfrågor det är som engagerar väljarna, och hur Obama respektive McCain är positionerade i dessa. Intressant läsning och föredömligt kortfattat.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, John McCain.

En inblick i den lojala ledamoten Svenssons FRA-resonemang

2008-07-02T07:03:00.000+02:00

Det är nästan lite roligt den där bloggen, som tillhör den lojala riksdagsledamoten Ingvar Svenssons (kd). Efter att inte ha skrivit ett inlägg på tio månader tycker alltså den lojala ledamoten Svensson att det är dags att ta äpplet från munnen och meddela menigheten varför han stödjer den liggande FRA-lagen, såsom proppen var utformad innan försvarsministern Tolgfors kom tillbaka med ett kompromissförslag i elfte timmen.

Att den lojala ledmoten Svensson tycker att allianskollegorna Federley och Johanssons agerande i sakfrågan är åt helvete (om man nu får skriva så om en kådisblogg?) framgår tydligt och klart redan i blogginläggets första mening:

"Vart är Allians för Sverige på väg när den låter sig styras av svansen av egotrippade gaphalsar?"

Missa inte att läsa kommentarerna till inlägget och den lojala ledamoten Svenssons svar på dessa. Bland annat visar följande kommentar att han inte viker ned sig i första taget:

"Skulle alla springa omkring och rösta som de vill skulle vi ha kaos i riksdagen. Men så sofistikerade resonemang går väl inte hem hos detta auditorium."

Ps. Apropå att svansen styr, eller hur det nu var. Ibland faller inte äpplet långt från trädet. Det är nämligen så att den enda borgerliga ledarskribenten i svensk press som är för FRA-lagen (mig veterligen) är Smålandspostens Marcus Svensson, son till just Ingvar Svensson. Det ni! Ds.

Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen, Ingvar Svensson.

FRA-ledamoten Lavesson vs Expressen

2008-07-01T09:12:00.003+02:00

Dett kan inte vara lätt att vara riksdagsledamot och behöva dras med trilskandes journalister dagarna i ända. I synnerhet inte om man som ledamoten Lavesson (ny moderat) i fråga röstade för FRA-lagen och nu också till råga på allt tvingas dras med trilskandes medborgare och väljare dagarna i ända.

Tur att de har ett långt sommarlov, de där riksdagsledamöterna, så att de hinner vila upp sig innan FRA-protesterna återkommer i höst då regeringen återkommer med en kosmetiskt förändrad FRA-proposition till riksdagen.

Ps. Välkommen i klubben Olof. Som journalist som ibland skriver om försvars- och säkerhetspolitiskt relaterade frågor med kopplingar till bland annat den svenska försvarsindustrin och utlandet och därtill relaterade källskyddsproblem har du nyligen bidragit till att göra mina arbetsuppgifter "lite svårare för mig framöver", som du så fyndigt formulerar det. Men jag är inte sur inte. För det är ju bara som du själv skriver: "Nåja, så kan det ju vara ibland." Ds.

Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen, Olof Lavesson.

FRA spanar inte på individer, bara på personer

2008-06-29T20:13:00.003+02:00

I söndagens SvD skriver generaldirektören på FRA, Ingvar Åkesson, en artikel på debattsidan Brännpunkt, i vilken han försvarar och förklarar FRA:s hållning gentemot den nya FRA-lagen.

GD Åkesson är liksom de flesta svenska statstjänstemän en god ämbetsman, inte tu tal om annat. Men hans inställning till den svenska underrättelse- och säkerhetstjänstens historia gränsar till naiv när han skriver:

"Ändå odlas uppfattningen att FRA skall lyssna på alla svenskars telefonsamtal, läsa deras e-post och sms. En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?"

För det första. FRA kommer per definition att lyssna på all denna trafik, och just därför odlas den uppfattningen.

För det andra. Det räcker med att påminna om hur den åsiktsregistrerade snickaren Torsten Leander avskedades från sitt arbete på marinmuseet i Karlskrona för att visa på problemet med underrättelsetjänsters verksamheter, när det klickar i maskineriet.

För det tredje. Det känns inte betryggande när generaldirektör Åkesson först förnekar att FRA kommer spana på individer, för att i nästa mening erkänna att FRA kommer spana på personer:

"I diskussionen görs ofta en liknelse mellan FRA:s signalspaning och polisens hemliga telefonavlyssning. Jämförelsen är vilseledande. Signalspaningen riktas inte mot individer, misstänkta för brott eller ej.
Den riktas mot abstrakta företeelser som till exempel it-attacker och mot stater, organisationer och i sällsynta fall faktiskt mot personer under förutsättning att de är intressanta från underrättelsesynpunkt."

Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen.

FRA-kritikerna lider brist på tillit

2008-06-28T21:14:00.005+02:00

Men så tryggt allting känns plötsligt, sådär bara på en gång. Efter att ha läst DN-debatt, där den före detta överdirektören på Försvarets Radioanstalt, Anders Wik, reder ut diverse missgrepp och överdrifter i FRA-debatten, kommer säkert hela FRA-diskussionen svänga 180 grader.

Bäst är väl ändå avslutningen:

"I övrigt måste vi kunna lita på att en statlig myndighet följer lagen. Och vi måste kunna lita på att de som övervakar gör sitt jobb", skriver Anders Wik.

Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen.

Vapenlobbyn vann i högsta domstolen

2008-06-26T23:29:00.003+02:00

(Uppdaterad 080627 kl 08:50)
Den amerikanska vappenlobbyn NRA (National Rifle Association) har vunnit ett uppmärksammat mål i högsta domstolen. Det har handlat om ett förbud för privatpersoner i Washington D.C att inneha vapen. Domstolen dömde till NRA:s favör (eller mer korrekt, den privatperson som överklagat förbudet, och vars juridiska kamp sponsrats av NRA).

Det är första gången som USA:s högsta domstol har prövat det tillägg till konstitutionen (det så kallade second amendment) som ger privatpersoner rätt att äga och inneha vapen. Men domstolen var delad. Med röstsiffrorna 5 - 4 röstade HD för att ogiltigförklara staden Washingtons vapenförbud.

John McCain välkomnar domen och kallar den för en banbrytande seger.

Barack Obamas första officiella kommentar visar vilken svår fråga rätten att bära vapen är för demokraterna. Det är ett klassiskt å ena sidan å andra sidan-svar, som gör det mycket svårt att förstå vad Obama själv tycker i den centrala sakfrågan.

"I have always believed that the Second Amendment protects the right of individuals to bear arms, but I also identify with the need for crime-ravaged communities to save their children from the violence that plagues our streets through common-sense, effective safety measures", lyder första meningen i den långa skriftliga kommentaren från Barack Obama.

Läs även om domslutet i SvD.

Ps. Den svenska pr-konsulten Erik Lakomaa har nyligen gått en kurs hos NRA. Jag intervjuar honom om kursen och NRA:s politiska arbete här. Ds.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, John McCain, NRA.

När kommer babsen mot FRA?

2008-06-26T08:21:00.004+02:00

Thomas gör mig uppmärksam på det som givetvis är nästa rimliga steg efter Stekare mot FRA.

Babse mot FRA - alternativt - Blondiner mot FRA.

Man ska inte underskatta den så kallade babe-faktorn i politiska proteströrelser. Läs mer hos Willisms och Caucasian the knot, för en seriös genomgång av den så kallade "Babe theory of political movements".

Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen, proteströrelser.

Bloggosfären ökar öppenheten i valet

2008-06-26T00:10:00.000+02:00

Att bloggosfären ökar genomlysningen och öppenheten i politiken är det väl ingen (förutom statsminister Reinfeldt då) som betvivlar.

Via mig veterligen den enda svenska folkpartistiska toppolitikern - kommunalrådet i Norrköping, Mathias Sundin - som öppet stödjer republikanen John McCain i presidentvalet, hittar jag ett glädjande exempel på hur bloggosfären ökar öppenheten i politiken och i medielandskapet.

Den liberala bloggtidningen Huffington Post har börjat publicera alla de telefonkonferenser som de båda kampanjernas talesmän håller nästintill dagligdags med pressen.

Se där, ytterligare ett exempel på hur bloggare river ned det som tidigare var journalisternas unika maktmonopol, tillgången till exklusiv förstahandsinformation som de sedan filtrerade vidare till läsarna och tittarna.

Andra skriver intressant om presidentvalet, bloggosfären.

Stekare mot FRA - Party på Café Opera

2008-06-26T00:01:00.001+02:00

Med humor som politiskt vapen kan man komma långt, mycket långt. Samtidigt som jag garvar läppen av mig undrar jag om Stureplanscenterns frontfigur nummer ett tänker dyka upp på det här partyt?

Värd: Stekare mot FRA
Kategori: Ideellt - Demonstration
Tid: den 3 juli 2008 kl. 20:00
Avslutas: den 4 juli 2008 kl. 03:00
Plats: Café Opera
Gatuadress: Karl XII:s Torg

Den 3:e juli är det en manifestation på Mynttorget framför riksdagen kl 15.00 - 19.00. Efteråt bjuder vi Stekare mot FRA in till en efterfest i Café Operas anrika lokaler där vi ska visa dem var skåpet ska stå. Vi är trötta på överförmynderi och tänker inte finna oss i att bli massavlyssnade.

Åldersgräns 23 år. För de på gästlistan gäller 20 år. Skriv ditt namn på väggen om du vill ha dig och dina vänner på gästlistan.

Ps. Det här ger mig vibbar till tidigt 1990-tal, när Frihetsfrontens svartklubb Tritnaha låg på Drottninggatan i Stockholm, i kvarteren runt Rosenbad. På den tiden lär det ha gått ut ett internt påbud till politiska tjänstemän i regeringskansliet att de under inga förutsättningar fick gå på invigningspartyt i Tritnahas nya lokaler. Ds.

Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen, Frihetsfronten.

Naomi Klein ljuger om Obamas politik

2008-06-25T11:25:00.005+02:00

Naomi Klein skriver i en artikel på kultursidan i Aftonbladet om Barack Obamas ekonomiska rådgivare från University of Chicago. Där diskuterar hon också Obamas frihandelspolitik, och syn på frihandelsavtalet Nafta:

"Furman, som är en av Rubins främsta lärjungar, valdes till chef för Brookingsinstitutionens Hamilton Project, en tankesmedja som Rubin var med och grundade och vars uppdrag är att argumentera för en reformerad – i stället för skrotad – frihandelspolitik. Om man till detta lägger Goolsbees möte i februari med kanadensiska konsulatsanställda, som fick det bestämda intrycket att de hade blivit uppmanade att inte ta Obamas kritik mot Nafta under kampanjen på riktigt allvar, så finns det all anledning att oroa sig för en kommande repris på Clintons u-sväng 1993."

Här ljuger Klein, alternativt far med osanning på grund av att hon har gjort dålig research, vilket jag betvivlar eftersom hon är kanadensiska. Vad som egentligen skedde när en företrädare för Obamas kampanj träffade personal från det kanadensiska konsulatet reder jag ut här och här.

Frågan jag ställer mig är den samma som med Johan Norberg och Sanna Rayman; varför ljuger Klein? I fallet Norberg och Rayman kunde jag visa att det berodde på att de var dåligt pålästa, och därför inte medvetet ljög.

Men det gäller som sagt var inte i fallet Klein. I samband med lanseringen av hennes senaste bok Chockdoktrinen talade hon vitt och brett om att hon hade sju researchers som arbetat åt henne med boken, och att hon efter det nyligen genomförda Sverigebesöket skulle lägga all återstående tid till fram till det amerikanska presidentvalet i höst åt att åka runt i USA och prata om både valet och sin bok.

Det bådar inte gott för Klein. Om hon tänker åka runt i USA och medvetet torgföra sådana lögner som hon gjorde i Aftonbladet tisdagen den 24 juni, kommer hon förr eller senare avslöjas rätt så brutalt, varvid hennes trovärdighet som författare och debattör rimligtvis kommer få sig en rejäl knäck. Men kanske är det i just hennes fall välförtjänt?

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama, Naomi Klein.

Pagrotsky: Bunkern är tillbaka

2008-06-25T10:36:00.001+02:00

Socialdemokraten Leif Pagrotsky skriver i en krönika i onsdagens Göteborgsposten om hur han ser på statsminister Fredrik Reinfeldts ledarskap sedan han intog taburetten i Rosenbad för snart två år sedan.

"Vi är många som tror att statsministerns ledarstil var en av de frågor som avgjorde valet 2006. Väljarna var så missnöjda med Göran Persson att de var beredda att ge den oerfarne och oprövade Fredrik Reinfeldt chansen att visa vad han dög till", skriver Paggan.

Inte minst hanteringen av FRA-lagen väcker mindre angenäma minnen till liv hos det mest framträdande skägget i den socialdemokratiska riksdagsgruppen:

"När det stod klart att flera borgerliga riksdagsledamöter övervägde att rösta nej reagerade statsministern auktoritärt och med stor kraft. Med tanke på Reinfeldts eget förflutna som frispråkig kritiker av Carl Bildts auktoritära och slutna ledarskap, av Reinfeldt döpt till bunkern, hade åtminstone jag väntat mig en öppnare och mognare attityd. Istället fick vi se samma gamla otidsenliga gubbattityd som hos Bildt och Persson."

Ps. Om jag arbetade i Rosenbad som rådgivare åt Reinfeldt skulle jag bli riktigt, riktigt bekymrad när jag läser detta samt detta och detta. Peter Wennblad på Neo sätter fingret på den kanske viktigaste politiska efterdyningen i närtid av FRA-voteringen, vilket bevisades efter bara ett par dagar på Johan Norbergs blogg. Ds.

Andra skriver intressant om Fredrik Reinfeldt, FRA, FRA-lagen.

Tom Brokaw tar över Meet the Press

2008-06-25T02:13:00.002+02:00

TV-legendaren och nyhetsankaret Tom Brokaw tar över programledarskapet i NBC:s politiska debattprogram Meet the Press, efter att programledaren Tim Russert avlidit av en hjärtattack.

Under Russerts ledning blev Meet the Press det mest prestigefulla av alla de politiska nyhetsmagasin som sänds på söndagarna i varenda tv-kanal värd namnet i USA.

68-åriga Tom Brokaw som lämnade ankarrollen på kvällsnyheterna "NBC Nightly News" 2004 kommer hålla i rodret på Meet the Press fram till och med valet i november, vilket innebär att ledningen på NBC alltså får hyfsat med tid på sig att skaka fram en ny programledare till det bland politiska journalister oerhört prestigefulla uppdraget att ratta det politiska flaggskeppet nummer ett i amerikansk tv.

Andra skriver intressant om presidentvalet, Meet the Press.

10 skäl varför Obama inte skall vinna

2008-06-25T02:00:00.002+02:00

Dick Erixon har i ett inlägg skrivit om en artikel av den kända amerikanska konservativa skribenten och debattören William Bennett, där han ger läsarna tio skäl till varför de inte ska rösta på Obama i höstens val.

Intressant läsning, men frågan är vart den i särklass viktigaste valfrågan av dem alla - den knackiga ekonomin - tagit vägen i Bennetts genomgång?

Andra skriver intressant om presidentvalet, Barack Obama.

Internationella medier om FRA-lagen

2008-06-24T09:17:00.002+02:00

Via bland annat Svenska Institutets sajt och Google News hittar jag exempel på vad utländska medier har skrivit om den svenska FRA-lagen:

Sweden passes spying law
Legalbrief Today, 24 juni 2008

Pirate Bay aims to break Sweden's wiretap laws
IT Examiner India, 23 juni 2008

Pirate Bay Hits Back At Sweden's Wiretapping Law
Tom´s Guide, 23 juni 2008

Swedish law allows tapping of emails and phone
The Guardian, 20 juni 2008

E-mail, phone calls to Sweden subject to gov't scrutiny
China View, 19 juni 2008

New Swedish law elicits '1984' comparisons
Los Angeles Times, 19 juni 2008

Sweden passes eavesdropping law
International Herald Tribune, 19 juni 2008

Strange world: Big Brother in Sweden?
The Scotsman, 19 juni 2008

Sweden approves wiretapping law
BBC, 19 juni 2008

Sweden to allow emails snooping
The Telegraph, 19 juni 2008

Sweden adopts law allowing official eavesdropping
Washington Post - AP, 18 juni 2008

Sweden adopts contentious eavesdropping plan
MSNBC - AP, 18 juni 2008

Swedish revolt over 'Big Brother' law
The Times, 17 juni 2008

Sweden to vote on far-reaching wiretapping law
Oman Daily Observer, 16 juni 2008

Sweden plan would monitor e-mail
MSNBC - AP, 8 mars 2008

Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen.

FRApedia - en samlingspunkt för FRA-motståndet

2008-06-23T07:20:00.001+02:00

Det har startats en wikipedia-sida på nätet kallad FRApedia, som har potentialen att bli knutpunkten i motståndet mot den svenska FRA-lagen.

En kort tid efter lanseringen innehåller den artiklar om alltifrån information om hur enskilda internetanvändare kan skydda sig mot att bli avlyssnade av Försvarets Radioanstalt, över en argumentsamling mot FRA-lagen, till information om kommande protestaktioner mot den samma samt en användbar länksamling.

Ps. Det börjar rulla in information om att den svenska staten och den borgerliga riksdagsmajoriteten bakom FRA-lagen kommer stöta på juridisk patrull inte bara i svenska domstolar och via dem i förlängningen också Europadomstolen. Nu kommer kritik också från den belgiska integritetskommissionen. Läs mer på Projos blogg. Ds.

Andra skriver intressant om FRA, FRA-lagen, FRApedia.

Dagens citat

2008-06-22T05:01:00.002+02:00

"Och när Fredrik Federley kommer springande åtföljt av Säpo och Lena Forsman och skriker: “där är han, han ser för fan ut som Richard Slätt, arrestera honom”, så kan jag springa hur snabbt som helst med datan på ryggen."

Lennart Frantzell på bloggen Det progressiva USA förklarar varför man inte ska glömma bort att göra en backup då och då, och göra det på små och smidiga fristående, bärbara hårddiskar.

Andra skriver intressant om centern, FRA-lagen, stor humor.